Lautaro Parra är död.

Det är med stor sorg i hjärtat jag vill meddela att Lautaro inte längre är med oss, han gick bort för några dagar sedan efter en tids sjukdom.

Ett liv är släckt, en röst har tystnat, en sträng har upphört att vackert och vibrerande ljuda, en penna skriver inte längre. 

Jag och Mia besökte Lautaro för några månader sedan, då var han liggande men till synes vid ganska god vigör, han sa att han inte var rädd för döden, utan mötte sitt slutliga ögonblick med öppna ögon och utan ångest vad jag kunnat förstå.

Jag saknar dig Lautaro, vi hade en så fin kontakt, så ömsesidigt fina känslor för varandra. Må du nu vila i frid och veta att du aldrig glöms bort, att dina toner alltid ljuder och dina ord för evigt finns inpräntade.

Birgitta, Mia och jag finns, vid din sida.

Lautaro. Vila i frid.

Dessa ord här nedan skrev jag i september 2010 som en liten hyllning till Lautaro.  

Vill gärna presentera en god vän, har länge tänkt att Lautaro skulle få en plats i min blogg och nu är det dags. Lautaro kom för många år sedan till Sverige som politisk flykting, han slog så småningom ihop sina påsar ihop med vår kompis Birgitta Brorström som är både en bra konstnär, men också en stor sångerska, med rötter djupt i den latinamerikanska musiken.

Precis från den värld som Lautaro kommer - musikens hemtrakter.

Lautaro betraktas som en av Latinemerikas bästa gitarrister, utsedd till Chiles, Puerto Ricos, Kubas och Argentinas bästa gitarrist.

När man hör honom kan man nästan vara tondöv och ändå bli hänförd över hans fantastiska känsla för gitarren som instrument, men också musiken som det känsligaste av känsliga uttrycksmedel.
Hans huvudinstrument är en requinto, en ljusare stämd gitarr avsedd ofta som ett soloinstrument.

Lautaro är en härlig person, en varm och godhjärtat mästare som det känns bra att få berätta lite om.

Han är bror till Violetta Parra som han turnerade med i Europa redan under femtiotalet.

Han har förutom Chile även bott i Argentina, Japan, Kina och numera Sverige.

Men hans latinomusik har han aldrig svikit, tack och lov för det.

Foto: Olle Q ©