I alla åldrar, kvinnor och män, strategiskt utplacerade (av vem?) och med uppgiften att inte i första hand få in några ören till sig själv eller sin slavdrivare utan för att ge alla som vänder bort blicken eller bara passerar - ett dåligt samvete.
Men jag har slutat med att diskutera med mitt samvete, jag passerar och bannar de som sitter som spindlar i nätet och bokstavligt håvar in merparten av det som tiggs ihop.
Det är inte mycket bättre på tunnelbanan, jag åker den kanske 2-4 gånger i månaden, varje gång, jag lovar varje gång står någon, eller kommer någon och spelar en trudelutt.
Väl inövad och repeterad, efter en, kanske två hållplatser kommer handen, burken eller koppen stickandes framför min underjordiskt transporterade kropp.
Jag ger inget.
Jag går inte på något om pengar till en kopp kaffe.
Jag avskyr den organiserade tiggarverksamheten som förstör bilden av Stockholm.
Jag mötte inga tiggare i Kapstaden, även om det är en stad där tiggare vore mer naturligt förekommande, om man så vanvördigt kan uttrycka sig?
Jag mötte inga tiggare i Windhoek, Namibia, där klyftorna också är djupa.
Men i Stockholm finns de, de få som är hemlösa och utslagna har det svårt, men hur skall jag på väg från punkt A till B, kunna urskilja vilka som är riktiga tiggare, när det fraktas in nya "låtsas-tiggare" dagligen?
Punkt - slut.
2 kommentarer:
Kanske borde vi införa auktorisation av tiggare. Ha rätt att be om tiggar-legitimation före beslut om eventuell gåva?
Som bilden i inlägget spelberoende.
Å andra sidan uppstår väl bekymmer om äkta och falska tiggar-IDn då ;-)
Kom till Uppsala så ska du få se på tiggarplåga jag har fullt upp med att lägga slant och ändå är jag relativt fattig själv! /R.
Skicka en kommentar