Många pratar om olika former av beroende som kan drabba vem som helst av oss, om man inte är på sin vakt och har spärrar.
Ett av de mer undansmusslade och skämmiga beroendena lär vara spelberoendet.
Personligen känner jag bara till ett fall i min bekantskapskrets, ett uppenbart fall, där inget annat än just
beroendet av att få skulderna man åsamkat sig själv "på fötter igen" måste ha varit anledningen.
Det var så flagrant att alla såg det, men ingen sa något.
Skammen var högröd.
Spänningen, förhoppningen och den pirriga väntan på att rätt siffror skall falla på plats är naturligtvis en stor ingrediens i beroendet.
Men efter en tidig euforism så kanske det blir, skuldkänslorna på grund av de skulder man oundvikligen drar på sig, som driver en vidare?
Ill: Olle Q ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar