Visst minns jag (vi) pjattar, mods, knuttar, punkare...??...men sen tar det slut i mitt minne, vad alla ungdomsrörelser heter eller klädmoden symboliserar under de senaste årtiondena letar jag just nu förgäves efter i mitt minne.
Googla? nej det blir för enkelt.
Vi som nått 60+, pensionen eller 70+ och drygt det, ser med viss förundran på ungdomens oblyga "Gällivarehäng", eller de karriärsträvande trettioåringarnas allt för små och trånga kostymer.
Vi fnyser, kommenterar och fördömer i ensam tysthet, eller tillsammans med andra i vår egen ålder.
Innerst inne rör det sig nog om en viss saknad av att inte själva var en av dem?
Kanske en form av avund?
Att inte ha framtiden framför sig längre.
Utan snarare bakom oss.
Varför skulle vi annars bry oss om häng eller krympta kostymer?d
Det räcker med att rannsaka sig själv och tänka tillbaka.
Jag minns de trånga tröjor och byxor man skavde på sig under sjuttiotalet, säkert gav de anledning till kommentarer från dåtidens pensionärer, vilket dock inte påverkade en själv, vi var kungar, vi var i karriären, vi var på toppen och styrde allt efter egna behov och behag.
Därför bör teckningen som pryder detta inlägg vägas in i det jag säger i texten och inte enbart tolkas som förakt och bevittnat förfall.
Men vi har i alla fall livserfarenhet och införskaffade kunskaper, samt en viss vishet.
Det räcker långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar