Igår var då så dags för årets idrottshändelse, live alltså.
Vi var många, många som samlades på Södermalm för att ladda och sedan i tropp vandra ut mot det nya Templet, den nya Borgen som skulle frälsa och förlösa alla frustrerade Bajenkänslor.
Både bland spelare, ledare och oss trogna på läktarna.
Men varken dimridåer eller vattenkanoner hjälpte, oförmågan, oturen, ribbträffarna, snubblingarna blev för många för att resultera i en välbehövlig seger.
Trots inramningen som laget måste ha känt ända in i märg och ben, nästan 30 000, så lossnade det inte, utan det blev stolpe ut, bokstavligt två gånger. Oturen grinar laget i ögonen, de har ett markant övertag med 28 avslut , hälften på mål, men icke.....
Som sagt, marscherade gjorde vi, stinna av öl och mat som säkert gav krogar och barer runt Medborgarplatsen kraftigt förstärkta kassor.
Vi gick, vi sjöng. De unga höll sig i skinnet, inga krossade fönster, en del flaskor trampas sönder, men städpatrullen låg precis bakom.
Fotograferna var djärva och klättrade i stolparna, förmodligen inte helt nyktra.
Och bland de kanske 20 000 så pilade burksamlare med svarta påsar och små wheelies, så det blev nästan rent när svansen passerat och trafiken släpptes på igen.
Supportrarnas matchprogram pryddes av Christopher Lallet, han fick hoppa in i mitten av andra, då laget fortfarande trodde på tre poäng.
Jag har sagt det förut, jag förstår inte varför denna gudabenådade tekniker inte matchas tidigare, när man inte nått resultat i första borde han få komma in direkt i andra halvlek.
Den nya arenan, var mäktig, ljudet, resonansen vibrerade där inne, sången upphörde aldrig.
Snyggt, rikligt med serveringar, utrymmen, toaletter och framför allt ljust i gångarna utanför läktarna, lätt att hitta bör påpekas. Lite trångt vid utrymningen, men ingen fara.
Några virrpannor försökte ta sig in och skrika okvädningsord mot spelarna efter slutsignalen, men de motades vänligt bort, de var inte många, men jäkligt onödigt att inte kunna ta ett poängtapp.
För det är trots allt två lag som bägge vill vinna.
Bajens öde är ovisst, många hade trott på dem i år, färre tror på dem nu. Men det är fortfarande 15 matcher kvar, så varför kasta in handduken nu?
Tron överger aldrig mig.
Foton: Olle Q
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar