Summa sidvisningar

onsdag, december 30, 2015

Three cartoons to end this years parade.

OK doggie, it´s bloody well about time that you act as Santa once.

What the heck are you staring at old lady, didn´t you ever see a fashionable man before?

Excuse me, could you folks tell me where I could find the closest Internetbank?



English, Swedish wil follow:
To end this year filled with cartoons I have chosen these, all born after Christmas Eve. I won´t this time bother you with more, you will have to wait until next year, which is soon, very soon.
In the meantime I want to wish you all a Happy New Year.

Avslutar ett år fyllt med olika skämtteckningar, de här tre har alla tillkommit efter julaftonen i år. Tycker det reäcker med dessa för stunden, håll ut det kommer fler nästa år, näste år som är precis runt hörnan. Önskar er alla ett Gott Nytt År. 

torsdag, december 17, 2015

CO2, Sverige och resten av världen.

Kjell Aleklett, professor emeritus vid Uppsala universitet skriver just nu på slutkapitlen i sin nya bok med titeln "En värld drogad av olja".
Han har väldigt noga följt den senaste Klimatkonferensen COP21 i Paris, som kommer att behandlas i ett kapitel i slutet av boken.
Igår onsdag, på Kjells blogg finns det mycket intressanta siffror på hur liten del av det totala utsläppet av CO2 som vårt land står för.
Häpnadsväckande, med tanke på de ramaskrik som ofta hörs i debatten här hemma, så är siffran så låg som 0,12% av det totala utsläppet av koldioxid.
Att Kina stoltserar allra högst är inte förvånande, inte heller USA:s andraplacering, men att avståndet mellan dem var så stort förvånar mig.
Glädjande, i mina ögon och öron, är att EU med sina 28 medlemsländer "bara" svarar för ca två tredjedelar av vad USA släpper ut. Indien, Ryssland, Japan följer.
De 16 länder som förorenar mest står för hela 81% av alla utsläpp på vårt jordklot, resterande drygt 180 länder för resterande 19%. Bland dem vårt eget land.

Boken kommer också i en engelsk och en spansk utgåva senare under 2016, rykande färsk, med allt om de senaste årens ganska dramatiska kast i oljevärlden, med framför allt prisfallet som alla undrar hur länge det skall bestå.
Skifferoljan har drabbats hårt av detta och flera företag i USA som borrar i North Dakota och Texas har tvingats avsluta eller har gått/går i konkurs.
Något som Kjell också tar upp i sin bok.

Läs boken, kommer snart i en bokhandel nära dig.

måndag, december 07, 2015

Jag raljerar över ditt (kanske?) favoritlag i fotboll. Football-cartoons.





Fotbollen vållar alltid känslor, hur ytligt man skummar resultat-tabellerna eller hur pulserande närvaro man visar på arenan.
Här är några storstadslag och vad som finns att säga om dom. Intressant att se om någon av er reagerar och kan se vilket som är mitt favoritlag? Hör av er då. Tack!

torsdag, november 19, 2015

Paris - from a friendly cartoonist´s point of view.

I fredags hände de som inte får hända.
Oskyldiga människor, mitt i sina liv, roande sig på restauranger, i en konsertlokal och utanför Stade de France, sköts, slaktades eller sprängdes till döds. 
129 finns inte mer. Många är skadade.

Nu är jakten igång, inte bara i Frankrike, utan i resten av Europa. Igår morse i en tidig raid mot terroristceller dödades två av dem, bl a den s k "hjärnan" bakom Paris-dåden.

Det mesta har ni hört och läst om, nästan till leda, men det är nog så att vi måste ta in det fruktansvärda som hände, för att kunna förstå vad som hände, vilka som ligger bakom och vilka motiv de kan ha. 
Jo, vi vet motiven, men de måste ändå repeteras som ett mantra för att vi skall förstå.

Att raljera, med allt för revanchistiska satirteckningar är inte mitt bord, jag vill hellre försöka uttrycka mig på ett bestämt och otvetydigt sätt, men inte med bajonetten på, utan mer med en klackspark.
Som här, där Triumfbågen får klacka ut en terrorist och då jag samtidigt får använda ordet Daesh, ett nedsättande ord om det som felaktigt benämns som Islamiska Staten IS, de har inte utropat någon stat, de har inget erkänt territorium, ingen diplomatisk kontakt med en enda människa utanför sin egen trångsynta krets.

Daesh. 
Är ordet som Frankrike använder officiellt, även de arabiska nationerna använder det ordet. 
Den som i ett IS-dominerat område, förlåt Daesh-dominerat, säger ordet grips och får sin tunga avskuren.

Adieu Daesh!


torsdag, november 05, 2015

Another cartoon, this time about oil...

What Kjell Aleklett and his science-group UGES at Uppsala University has been trying to tell us for years.
Oil, crude, tight, light or whatever - oil is a resource that will be harder to find, more costly and there are less and less places to search for it.
So better prepare yourself, we are soon on the plateau when the demand overtakes what´s in the pumps.
I made this sketch for Kjell, when we tried to find a suitable illustration to one of his chapters in the second edition of Peeking at Peak Oil.
Yesterday I found it, and think it´s very illustrative to the topic.

onsdag, november 04, 2015

Kvinna stenad i Afghanistan. Gudrun Schyman vad säger du då?



Tyvärr. 
Tyvärr börjar Afghanistan att likna vad det var innan 2002-2003, åren då talibanerna drevs upp i bergen efter åratal av förtryck, våld och hänsynslöshet, främst mot kvinnorna i landet.
När nu den del av världen som trodde sig företräda ett mer rättvist och jämställt samhälle lämnar landet, så kryper talibanerna upp till ytan igen.
Kommer ner från bergen, ut ur sina hålor.
Vi har idag den 4 november 2015, sett en video, som påstås föreställa steningen av en ung kvinna, i en del av Afghanistan som nu är under talibanstyre, 
Stött av klanledare och krigsherrar som vänder sina kappor efter vinden och inte skyr några medel för att själva inte råka i onåd.
Alltnog, denna unga kvinna hade tvångsgifts bort till en man hon inte kunde leva med, utan en man hon rymde från till en annan man som hon valt och fått samtycke från.
Men icke, säg den glädje som får vara. 
Bägge greps, mannen piskades och kvinnan begravdes enligt de regler som gäller vid stening, ja regler och föreskrifter även för det!? 
Hemska tanke, men se bilden ovan. 
Hon begravdes upp till bröstkorgen och sedan kastades det stenar på henne - av män, fega män, ynkryggar som var maskerade. 
Talibaner, klanfolk och krigslordar som ville frotera sig med makten för dagen.

Jag frågar, som jag alltid gör i denna spalt, varför reagerar inte kvinnorörelsen i Sverige, Gudrun Schyman, FI och andra kämpar mot det som sker utanför våra gränser?
I Syrien pågår det värsta kvinnoförtryck som jorden upplever nu, bara att jämföra med Kongo och massvåldtäkterna där. 
I Afghanistan där kvinnorna fick känna lite av lättnader under en period, sker nu det som i morgon kan vara vardagshändelser utan internationell uppmärksamhet.
Kära kvinnokämpar i vårt land, har ordet solidaritet försvunnit ur er vokabulär? 
Har era blickar inte förmåga att se utanför landets gränser. 
Var finns era känslor inför vad som drabbar utsatta kvinnor i andra länder?
Det kan väl ändå inte vara så att kvotering i bolagsstyrelser är viktigare än att förhindra de nedsligheter som kvinnor i krigshärjade länder utsätts för?

Ställ er upp och visa er solidaritet, säg något, visa medkänslor.
Gör något, agera, påverka, ni som kan.
Gråtande, lidande kvinnor behöver er, känna ert stöd, er vilja att hjälpa.

Gudrun & Co, hör ni skriken?



måndag, november 02, 2015

Kina kommer med medeldistansplanet C919. Kanske är det en kopia av en Airbus?


Detta är C919, från Comac i Shanghai.
Visades upp inför imponerande skaror och med sedvanlig kinesisk pompa och ståt, den vajande flaggan inte minst.
Klart man är stolta, en utmanare till Airbus och Boeings A320 resp B737 utan tvekan.
Eller borde de skämmas, seriösa media spekulerar nu om att C919 är en ren kopia av en Airbus A320?

Man räknar med att göra den första flygningen nästa år och sedan väntar upp till tre års testflygningar innan C919 kan tas i kommersiell drift.
Det tar tid att utveckla att nytt flygplan, det gäller alla flygplanstillverkare, där säkerheten är prioritet ett, två, tre osv, sedan kommer ekonomi, ergonomi mm mm.
Men sammanfattningsvis, C919 ser ut som vilken kärra som helst.
Inget uppseendeväckande, men nu är Kina med på allvar och det var kanske väntat.
158 pax för rum i maskinen, räckvidden är ca 410 svenska mil.
Det lär ligga 517 order redan på Comacs bord, från 21 kunder, de flesta kinesiska förmodar jag. Men det är vad de kinesiska luftfartsmyndigheterna meddelar.
De borde veta, de har överblick.




tisdag, oktober 20, 2015

Three cartoons, the Swedish senior-way.


This old chap has the right pose, it seems that he´s having a chat over his mobile-phone, but wait till you here what he says: "Can speak a little louder, I don´t have a mobile phone."


Yes, we are almost in the middle of October, in Germany and elsewhere, it´s being a reason to call for a fest - Oktoberfest. This guy is thinking for all that he´s worth: "I´m wondering if I should have another beer, and pretend it´s Oktoberfest?"




And after a few beers the man here is being on a higher intellectual level, and his thoughts are: "Life is much longer than I expected, about to get a bit boring."

Well, that´s all for today. Hope you enjoyed. /Olle



fredag, oktober 09, 2015

Boken alla behöver läsa...


Vi fanns på Bokmässan i Göteborg för några veckor sedan, nu är vi tillbaka i våra skriv- och tecknarateljéer och jobbar med de sista kapitlen.
Vår ambition, där den största bördan ligger på Kjell, är att rensa och ändra lite i de kapitel från den engelska versionen, som inte kräver så mycket av ny forskning, nya källor, nya fakta och nya rön.
Samt inte minst, att ständigt notera den ständigt föränderliga värld vi lever i.

Kjell hoppas få lämna en korrekturläst och klar version till tryckarna i slutet av månaden, så att boken ligger levererad och klar för julklappsutskicket.

Passa på att beställa boken genom: exergena@gmail.com

200 kronor plus frakt cirka 50 kronor.

söndag, oktober 04, 2015

Gudrun Schyman, jag börjar förstå vad du menar....



....ja, jag börjar verkligen förstå vad du menar med det patriarkala samhället, där män med pralinhjärnor styr och ställer och framför allt inte låter kvinnor få samma rättigheter, villkor, löner, förutsättningar, chanser, möjligheter, uppdrag, poster, arbeten osv osv.
Det räcker kanske att titta på dessa två bilder för att ana vad Fi kommer att använda i sin valpropaganda 2018, ett tips till Fi är - använd dessa och ni kommer säkert att gå om både MP och KD.

En liten fundering som jag har, är - är dessa bilder arrangerade, fejkade för att visa mansgrisens roll i dagens samhälle? Kan så vara, men sk-t samma, de är bra och får mig att dra på smilbanden och för ovanlighetens skull också skänka Gudrun Schyman en tanke. Ja till och med en rubrik.

Själv är jag ingen mansgris, utan drar mitt strå till vår gemensamma stack. 



tisdag, september 22, 2015

Bokmässan i Göteborg. Välkomna dit.


Nu på torsdag slår portarna upp för årets upplaga av Bok & Biblioteksmässan i Göteborg.
I monter A03-57 finns Kjell Aleklett och jag stationerade, för att presentera boken "En värld drogad av olja". Den första svenska upplagan efter engelska Peeking at Peak Oil som kom ut 2012.
Nu under detta turbulenta oljeår, med priser som åker berg och dalbana och där frackingen/skifferoljan, som blommade under några år, nu plötsligt, för många bolag, blir mindre lönsamt, då är det inte lätt att för en forskare och författare som Kjell att hinna med. Att få allt rätt och på plats.
Än mindre att få med det som är aktuellt idag och förhoppningsvis i morgon, men inte igår.

Kom till monter A03-57 och träffa oss om du är på Mässan. Där kan du förhandsbeställa boken som kommer lagom till julkommersen. Förlaget heter Exergena.

En andra engelsk upplaga är under arbete liksom en första spansk utgåva. Bakom knuten lurar möjligen en arabisk utgåva också. Om allt går som vi hoppas.



måndag, september 21, 2015

SAS - först i Europa. Vi måste sträcka på oss.


Det är inte varje dag man får trumpeta ut riktiga nyheter rörande vårt SAS.

Men nu är det dags, idag lyfte hon, den uppgraderade och tunga A330-300 242-tone version!!
Eller A330-300 242 MTOW, för att göra det ännu lite mer komplicerat.
Som första flygbolag i Europa får nu SAS denna maskin att sätta in på sina långdistanslinjer, främst på nya asiatiska resmål.
Räckvidden är längre än för någon annan version av A330-300, nämligen max 11.300 km.

I dagens läge har SAS fyra A330-300, åtta A340, 20 A-320 Neo är beställda och levereras successivt, liksom den stora A350-900, som SAS beställt åtta ex av.

Kul att få skriva dessa rader.
SAS behövs, med alla mysko lågprisoperatörer som dyker upp.

fredag, september 18, 2015

Finnair A350 XWB lyfter för första gången.


Gårdagen den 17 september blev smått historisk, som första bolag i Europa lyfte Finnairs sprillans nya A350 XWB på sin jungfruflygning från Toulouse i Frankrike.
Lite slut-trimning återstår och om några veckor är hon klar för leverans till Helsingfors.
Ingen rast inge ro, utan in direkt i jobbet. Destination Shanghai till att börja med, efter en tid, med fler nya A350:s kommer även andra destinationer att få glädjen att bjuda Finnairs nya skönheter välkomna.

Bolaget har beställt sammanlagt 19 maskiner av denna modell.
Airbus är ganska stolta för 40 andra flygbolag har beställt 782 maskiner, inklusive SAS.
Bara att gratulera alla parter.
You´ve all made an environmentally good deal.



torsdag, september 17, 2015

En värld drogad av olja, presenteras på årets bokmässa i Göteborg.



En värld drogad av olja. 
Utan oljan vore inte vårt liv det det är idag, Kjell Aleklett skriver nu på den svenska upplagan av den engelska versionen Peeking at Peak Oil, som skrevs 2010, innan den nuvarande turbulenta oljemarknaden började hoppa upp och ner och framför allt, frackingens påverkan på hela oljeindustrin.
Men med några kapitel kvar att putsa på som kommer boken i tid innan julhandeln. Förlaget heter Exergena. 
Gå in på Kjells blogg och läs lite mer.
Illustrationerna till den svenska upplagan, likväl som till den spanska (som är under översättning) har jag gjort, det rör sig om ett hundratal. Många lite putsade på sedan den engelska Springer-utgåvan.

Och till sist, vi finns på Bokmässan i Göteborg 24-27 september. Monter A03-57, Välkomna.
Här kan du förhandsbeställa boken och få prata med Kjell.

tisdag, september 01, 2015

NZ byter flagga snart.



I slutet av november och under första halvan av december håller Nya Zeeland folkomröstning om hur deras nya flagga skall se ut.
I Svenska Dagbladet idag är det en intressant artikel om de förslag som kommer att gå till omröstning. Vissa av dem tycker jag präglar NZ som nation samtidigt som de är vackert formgivna och är egna, framför allt egna, lite banbrytande, som Kanada och Sydafrika, vilka också "brutit sig loss" från det engelska imperiet vad gäller flaggan i alla fall.
Likheten med Australiens flagga är också påfallande, här vill inte heller lillebror blir förknippade med storebror.
Detta omröstningkalas kostar 147 miljoner kronor, naturligtvis finns det kritiker som tycker att det är bortkastade pengar, men oavsett vad som bestäms så finns det surpuppor som inte vill ändra på något, med hänvisning till att det kostar pengar.
Allt kostar pengar, även dina egna beteenden.

Min favorit, efter en ganska hastig genomgång är den som ligger överst, den grönsvarta ormbunken, ormbunken som är en nationalsymbol för NZ, oavsett om du europeiska eller polynesiska rötter.
Ormbunkarna fanns där innan några av dem landsteg på de nyzeeländska öarna.
Det svarta som återkommer, är också typiskt NZ, åtminstone vad gäller deras idrottsutövare, som är klädda i svart eller heter All Blacks eller något i den stilen.

Friska på NZ, ni räds inte gnällspikarna.

onsdag, augusti 26, 2015

Oryxantiloperna vilar bevämt.


Mitt i planteringen i en park i Oranjemund, Namibia ligger fem oryxantiloper fridfullt och vilar eller kanske idisslar.
Bilden dök upp härom dagen från en bekant i Swakopmund och jag tyckte den såg så härlig ut att jag måste visa den, utan så många fler kommentarer än dessa.
Oranjemund är staden som ligger vid Oranjeflodens mynning i Atlanten, en flod som också utgör gräns mellan Namibia i norr och Sydafrika i söder.

måndag, augusti 24, 2015

Qantas Airways och Qvennerstedt Illustration



Visst är detta fåfängt, tycker ni?

Men en gång i tiden, kanske för 25 år sedan hamnade Qantas Airways och mitt Olle Qvennerstedt Illustration AB, sida vid sida i Stockholmdelens Gula sidorna.
En liten marginell händelse, som säkerligen bara upptäcktes av mig och ingen annan.
Men stolt som en reslig grizzly lägger jag ut detta klipp, lika stolt sparat i alla dessa år.

Vad är det med Qantas Airways?
Jo, det är Australiens stora internationella flygbolag, som jag/vi alltid flugit med så mycket vi kunnat på våra resor österöver eller ner till Australien. Nu var det fem år sedan sist.
Ett bolag som är säkert, tryggt med god service och inget tjafs och gnet.
Glada, rutinerade och humoristiska australier tjänstgör ombord, alltid med en glimt i ögat - om man själv slänger en liten kommentar.

Kul va?
För mig i alla fall!

fredag, augusti 21, 2015

Miljöpartisten som i fem år försökt hitta sig själv.


Det är inte alltid lätt att leva som man vill lära.
Många sätter sig fördömande och mästrande på höga hästar, för att sedan när verkligheten, som de velat predika, kommer ifatt dem, ja då sitter man själv i det klister som man pekat på.
Det räcker att läsa SvT Nyheters för att förstå vad det handlar om.
Jag tänker för ovanligten inte orda mer, utan läs bifogade länk och döm själva.

Min slutpoäng är följande, jag avstår gärna några hundralappar av min låga pension till denne man som tycks ha det så svårt stackarn.


onsdag, augusti 19, 2015

Melbourne - världens bästa stad att bo i.







Jo visst, jag är svensk och har bott här den största delen av mitt liv. Jag trivs här, är lyckligt gift, har barn och barnbarn och har det bra, har det bättre än kanske någon annanstans på jorden.

Jag har också bott cirka 18 månader i Melbourne, Australien, som nu för andra året i rad valts till den bästa staden i världen att bo i.
Min längtan tillbaka har alltid funnits där, min känsla för staden och landet Australien är mångomvittnad. Barnsligt naiv tycker kanske många. Men så är det.
Nu bor jag här och tänker inte byta.
Men glädjen är stor hos mig. Melbourne toppar listan igen.

I Svenska Dagbladet idag står det en intressant artikel om topp fem. Där Australien och Kanada totaldominerar.
Livskvalitetens kriterier i the Economist globala ranking, har varit bla infrastruktur, trygghet, boende, välfärd över huvud taget.

Härligt Melbourne, grattis.

måndag, augusti 17, 2015

IndiGo storhandlar.


I Toulouse gnuggar man händerna dessa dagar.
Det största indiska inrikesbolaget IndiGo slog den 15 augusti, på Indiens Independence Day, plånboken i bordet och beställde 250 (tvåhundrafemtio) plan av typen A320neo.
Det sägs att det är ett rekord, i antalet beställda flygplan på ett bräde, gällande både Airbus och Boeing.

Jag lyfter på hatten för europeisk ingenjörsteknologi och att Airbus klarar den tuffa fighten med Boeing. Bägge beskyller, då och då, varandra för att vara mer eller mindre "statsunderstödda", det må råda delade meningar om vad som är att betrakta som statsunderstöd eller ej, men en tuff kamp om kunderna dem emellan är det.
Den gynnar givetvis bägge två, ingen kan slå sig till ro, utan innovationer och på-tå-tänkande är säkert ett måste för att överleva.

IndiGo, vilket lyckat namn, är ett ungt bolag, nio år på nacken, icke dess då mindre är de störst på den stora inhemska flygmarknaden i Indien.
A320neo har lanserat något som lite svulstigt heter "new engine option" innebärandes den senaste generation av motorer plus Sharklet wing-tip devices.
Resultat 15% mindre bränsleförbrukning hos de första av maskinerna som levereras, 20% på senare modeller, då motorerna utvecklats att bli ännu snålare.

IndiGo har med denna order beställt totalt 530 ur Airbus A320-modeller. Inte kattdynga precis.

onsdag, augusti 12, 2015

Gotländska go´bitar.





Har man lite tur, vilket vi hade, kommer man till Gotland när det är som varmast, vackrast och mest njutbart.
Det är säkert femtonde gången vi var på ön sommartid. I början, de fyra-fem första åren på Fårö, som vi lärde känna utan och innan genom dagslånga cykelsafaris.
De senaste tiotalet år har det blivit södern. 
Sudret. Eller Storsudret som det kallas.
Alltid då en vecka upp till tio dar på det anrika Pensionat Holmhällar.
Halvpension med middag prick kl 17.00, lugn och ro, närheten till havet, raukar, kalksten, blommor som trotsar den torra stengrunden, fartygens dunk-dunk i horisonten, stränderna, tånglukten, de spektakulära molnformationerna, Heligholmen, den stora himlen, rabbisarnas guppande vita bakdelar - allt detta gör Holmhällar till vårt paradis.

Till saken hör att jag gjorde min militärtjänst uppe i norr, i Fårösund på KA3.
Brukar man inte då får en livslång avsmak för "öjn"? Jo vissa får det.
Inte i mitt fall dock, tvärtom, efter att ha stationerats längs kusten på ostsidan i bästa tänkbara miljö.

söndag, augusti 02, 2015

Afrikas vilda djur




Den senaste veckan har vår värld varit i uppror mot en troféjägare från Minnesota.
Jag tillhör de som omedelbart delade en länk om lejonet Cecils grymma död på Facebook, så visst, jag blev liksom de flesta andra, både berörd och bestört.
Nu försöker vissa förringa denna händelse, genom att peka på all död, förföljelse och orättvisa som drabbar oss människor i olika delar på vår jord.
Det förringar ingalunda Cecils död.
Det pekar tvärtemot ytterligare på ett hot mot oss som alla är djur, med olika många ben och med eller utan vingar eller gälar.
Jag var i Sydafrika och Namibia 2013 under en månad, i Namibia reste vi runt i Goche Ghanas stora öppna viltpark, liksom uppe i norr i Etosha.
Mitt vapen? Ett par kameror.
För varför skulle jag lägga en förmögenhet på att få skjuta ett oskyldigt djur?
Vissa anser sig behöva troféer hemma, kanske är det i brist på något annat som de måste hävda sig?

Jag vill visa några bilder, mina lyckade avtryckningar.

Så får de skutgalna troféjägarna slicka sina sår ett tag, skämmas och sticka ner sina huvuden ännu djupare i sanden.


torsdag, juli 23, 2015

Crocodile Mick



En boskapsuppfödares tålamod har sina gränser.
Är man samtidigt licensierad krokodiljägare måste man ibland greppa efter puffran och se till att den krokodil som klippt två kor var fjortonde dag under en tid, definitivt slutar med det otyget.
En krokodil behöver inte så mycket mat, utan hos vissa slår det lite slint och då hugger de efter det mesta som när närmar sig strandkanten.
Mick Pitman är alltså boskapsuppfödare, farmare eller kalla det va´du vill, han har stora ägor i Northern Territory, längs en del av en flod som betraktas som den krokodiltätaste i hela Australien.
Och som sagt samtidigt, av staten, godkänd jägare.
I Australien är krokodiljakt förbjuden, inga nöjesjägare, troféskyttar eller allmänt skjutglada figurer göre sig alltså besväret att spana längs floderna.
De många och de stora krokodilfarmerna uppe i norr, ser till att väsk-, skärp- och plånboksskinnen finns utan att skjutgalna virrpannor skall göra sig en profit på dem.
Kloka Australien som vrider vapnen ur händerna på the trigger-happy generation of lunatics.
Den här saltvattenskrokodilen som hänger här är 4,93 meter lång.
Men Mick vet att det finns större där ute i vattnet, säkert de som är 5,5 meter om inte längre.

Hans boskap kan alltså inte dricka nere vid floden, vattnet måste pumpas upp, även det är riskfyllt, skall du slänga ner slangen i vattnet måste du vara snabb annars "are the bastards there to chew your arse up...."
Det är inte lätt att leva med bestar som de här, våra vildsvin är som söta kattungar, björnen som en gosebjörn och vargen som en liten hundvalp i jämförelse.

torsdag, juli 16, 2015

Trendputtar

Det hände sig härom dagen att jag blev stående i Götgatsbacken.
I hörnan av St Paulsgatan.
Hade bestämt träff med en god vän, men uppgivit ett annat (felaktig) gatunamn, så väntan blev lång och frustrationen hos oss bägge naturligtvis större och större. Jag höll ut i 90 minuter.
Kompisen var från ett annat land och hade inget fungerande internet och jag inget telefonnummer.
Men vänskapen består efter denna min fadäs.

Så vad jag gjorde, jo jag studerade alla tusentals människor som paraderade förbi, frustande på cyklar utan växlar (senaste trend), turister i Fjällrävenklädsel (inte senaste trenden) eller med stråhattar.
Det som slog mig mest i semestertider, var alla trendputtar och puttror (?) som tydligen tillbringar sina semestrar hemma på Södermalm.
De kallas allmänt för hipsters.
De känns igen på sin klädstil, sina attribut och hur kroppen är smyckad, dekorerad, tatuerad, oklippt eller rakad.
Hipsters är inga Reinfeltskopior vad gäller hårmodet.
Vad som dock kännetecknar alla, är att de går till synes utan strumpor, det sägs att de har några centimeterhöga tygbitar som sitter längst ner, men inte syns ovan skokanten för en betraktare.
Jo betraktaren ser de nakna vristerna då en annan trend är att vika upp de slimmade långbyxorna en bit. Vad vitsen med att få visa sina anklar är, övergår mitt förstånd.
De förkrympta skjortorna och i vissa fall kavajerna sitter åtsmetade som vanligt, en trend för hipsters är också att hos killarna är skjortkragarna minimala, bara som man vikt ner några centimeter av skjortan för syns skull.
Axelremsväskan är legio, platta pastellfärgade låga skor utan hålfot, skor med vita sulor eller bruna i läder för dyra pengar är andra hipsterattribut.
Nu snackar jag mest om killarna som verkar vara med trendkänsliga än tjejerna, där friheten, individualiteten är större tycks det mig??
Kan det vara så att tjejerna visar sin trendighet genom att ha en klase med papperskassar på armen, papperskassar med flashiga affärsnamn eller loggorna från dyraste dyra modehus?
Visst var det skönt att även få spana in en och annan stenåldersman eller krutgumma som omväxling.

Cyklarna skall inte vara racer, utan gamla helst rostiga och det skall skramla om dom, som sagts tidigare helst utan växlar.
Att sitta till synes oberörd upp för Götgatsbacken ger högsta poäng, att flåsande och stånkande gå upp ger rött kort.
Dagens högsta poäng gav jag till tjejen som försedd med allt för rymliga kläder (inte hipster alltså), huvan neddragen, pratandes i en mobiltelefon, stod på sin skateboard i full fart kryssandes bland turister, hipsters och cyklar utför backen.
Om hon idag fortfarande är i livet vet jag inte.

Min spaning var kul, den gav mersmak. Nästa år när min australiska kompis kommer tror jag att jag uppger fel adress igen.

tisdag, juli 07, 2015

Snöstrutar. Blizzardcones.


Denna bild figurerade i SvD igår, fotografen okänd. Artikeln handlade om uppfinningar som det aldrig blev någon ting av.
I detta speciella fall är strutarna vad jag förstår Snöstorms-strutar.
Två damer poserar år 1939 i Montreal, Kanada med sina skydd mot vind och snö, bildtexten i Svenskan säger att dessa skydd inte blev någon succé.
Tråkigt att höra, jag hade som boende i ett land som ibland drabbas av snöstormar och hårda vindar, gärna sett vår befolkning i dessa uppiggande snöstormsstrutar.
När snön eller vinden sedan upphör för man bara upp struten på huvudet, som stjärngossen gör, för att när nästa snöby kommer fälla ned skyddet igen.
Fiffigt.

Tror jag skall bli snöstrut-entreprenör.

lördag, juli 04, 2015

4 juli.



Idag är det den 4 juli.
USA:s nationaldag.
Många speciellt här i vår del av världen, har bitska åsikter om detta stora land.
USA anklagas i stort sett för allt ont, alla ingripande i konflikter, alla hotfulla uppträdanden militärt sett, de ekonomiska musklerna, ja i stort sett allt, anklagas detta land för.
Men inte alla ser USA som den onde, den hotfulle.
De har ett längre historiskt perspektiv.
Kanske vi idag inte skulle ha kunnat skriva rader som dessa.
Sovjetimperiet såg glupskt på hela Europa, de nöjde sig inte med kuvandet av den östra del utan ville ha mer.
Här fanns då USA bland flera andra nationer som kunde förhindra en sovjetisk utvidgning av sitt territorium.
Hade ryssarna tagit Västeuropa, hade de kanske varit starka nog att förhindra den kommunistiska kollapsen 1989. Vem vet?
Sovjets sammanbrott har USA:s närvaro i Europa påskyndat.
Alltnog, jag sitter här och skriver i full frihet, precis det jag vill.
Tack USA och alla ni andra för att jag får göra det.
Tack för att ni hjälpte Tyskland på benen igen, vi slapp ett revanchistiskt Tyskland, vi fick ett tryggt Europasamarbete, vi fick EU.
Tack USA för att ni håller ett öga på vad som sker i Östeuropa idag. Det känns tryggt.

Grattis på er dag.

måndag, juni 22, 2015

När naturen får råda



Vi människor gör alldeles för mycket för att förstöra, rasera eller smutsa ner vår natur.
Den enda var har och kommer att få på detta jordklot.

Men, som alltid, finns det små ljusglimtar, det finns t o m hopp om att allt inte är bebyggt eller asfalterat. Detta trots att tidningarna bara för några dagar sedan basunerade ut att vår planets framtid stod på spel, att undergången är nära och att djurarter dör ut i en takt som vi aldrig upplevt tidigare.

Hoppet står till det vi ser nära och på distans.

Överst här en gammal mossbelupen skog i Södermanland, där träd legat i långa tider, kanske efter en storm och där skogsägaren inte ålagts att avverka eller fylla sina kvoter. Här får insekter, fåglar, bakterier och mikroorganismer frodas och leva i sina oförstörda miljöer ett tag till.

Under den bilden ser vi en del av vår jord från dryga 10.000 meters höjd.
Precis vid gränsen mellan Sydafrika och Namibia, jag kan givetvis inte gå i god för att den ljusgula fåra vi ser är Oranjefloden, som utgör gränsen, men en torr flodbädd är det. I så fall är det Namaland vi ser på ovansidan, d v s de allra sydligaste delen av Namibia.

Två bilder, näst intill abstrakta, inte så exakt verklighetsbeskrivande. Skönt att slippa se det vi känner igen på studs, utan bilder som får oss att stanna upp och tänka till.
Den abstrakta världen omger oss i än större utsträckning än den föreställande gör, beroende naturligtvis på vilken distans man har till motivet.

© Olle Qvennerstedt