Melbourne - mina drömmars stad.

Jag bor och lever lyckligt gift med underbara Mia i Blacksta, bland kossor, grågäss och en bedårande utsikt över åkrar, skogar och Nyckelsjön.
Så vad mer kan man begära? Inte mycket....

Men ändå gnager den ständiga längtan tillbaka till alla mina drömmars stad - Melbourne.
Hit kom jag som, inte så lite, söndertrasad i de övre tonåren, ensam, osäker och långt, långt från det hem som jag lämnat frivilligt och utan att sakna det, bortsett från min mor, som fick vara kvar i en miljö som jag helst inte vill beskriva och riva upp här.

Men här stod jag i Melbourne. På kajen.
Ett pendeltåg kunde ta mig till Flinders street station, en station du ser på den allra översta bilden, bevarad genom åren, trots att det mesta i övrigt bytts ut mot stål och glas.
Tåget tog mig till Flinders street station.
Hade fått adressen till The Swedish Church på St Georges Road. Hoppade in i en taxi med min väska och mitt ynka handbagage, 19 år ung.
Taxichauffören kanske lurade mig, men körde till fel St Georges Road, när han förstod styrde han mot Toorak som stadsdelen heter där den svenska sjömanskyrkan låg och fortfarande ligger.

Efter ankomsten dit löste sig allt, på ett par dagar, bostad, jobb och en ljus morgondag.
Svenskar boende i stan, på besök för att fika eller läsa en svensk tidning hjälpte mig.

Jag hyser som ni kanske förstår en djup tacksamhetens känsla till dem och till Melbourne, det är därför längtan tillbaka för att få bjuda igen med lite av min tacksamhet, alltid funnits och alltid finns där. Alltid.

I denna stad återfann jag en stor del av mitt självförtroende, mitt egna jag som varit jagat på flykt, min skamsenhet över tillvarons grå vardag skingrades här, Melbourne blev porten till ljuset, till mitt skrynkliga tonårslivs utveckling till en man med självaktning.
Arbete, bostad, vänner, trevligheter, fria lördagar, 40 timmars arbetsvecka (långt före Sverige) gav mig tillsammans med sol, värme, sköna bad, ytterligare påfyllning till det egna jaget.

Men, och det är viktigt, det fanns naturligtvis här, liksom överallt, svackor, men långt ifrån så djupa och destruktiva som i hemmet på Södermalm i Stockholm. Vintrarna här nere var kyliga, värmen inomhus obefintlig näst intill. Men man uthärdade och flyttade norröver för säsongsjobb när det blev lite för kyligt i Melbourne.
Men den historien återkommer jag till.
Melbourne är staden i mitt hjärta, såg ett tv-program med snuttar från denna stad härom kvällen, gråten var nära, känslorna gick i vågor.

Jag vet att det är långt att resa, det är dyrt att bara vistas i Melbourne och Australien i sin helhet, Mia och jag har provat på i tre resp två månaders tid, med besök i stad och på land.
De månaderna bär jag närmast mitt hjärta.

Utan mina år i Australien och Melbourne, hade jag kanske aldrig nått dit hän jag gjorde efter min hemkomst (för att göra lumpen). Kanske rentav blev det så att det var tur att jag kom hem och världen, som en ny Olle, öppnade sig ännu vidare här än den skulle ha gjort där nere?
Därom vet ingen, inte ens jag.

Titta på bilderna här ovan.
De är från världens bästa stad att leva i - det omdömet har den fått i flera år.
Trettiotalet kriterier; som säkerhet, infrastruktur, utbildning, sjukvård mm mm mm har räknats in.
Och Melbourne fick det högsta betyget.

Melbourne - världens bästa stad att bo i.

Jo visst, jag är svensk och har bott här den största delen av mitt liv. Jag trivs här, är lyckligt gift, har barn och barnbarn och har det bra, har det bättre än kanske någon annanstans på jorden.

Jag har också bott cirka 18 månader i Melbourne, Australien, som nu för andra året i rad valts till den bästa staden i världen att bo i.
Min längtan tillbaka har alltid funnits där, min känsla för staden och landet Australien är mångomvittnad. Barnsligt naiv tycker kanske många. Men så är det.
Nu bor jag här och tänker inte byta.
Men glädjen är stor hos mig. Melbourne toppar listan igen.

I Svenska Dagbladet idag står det en intressant artikel om topp fem. Där Australien och Kanada totaldominerar.
Livskvalitetens kriterier i the Economist globala ranking, har varit bla infrastruktur, trygghet, boende, välfärd över huvud taget.

Härligt Melbourne, grattis.

Då tiden spelar roll...

Jag läser med viss förvåning att det blåst upp till strid i den australiska delstaten South Australia.
Strid kring vad undrar du?
Ja, kring begreppet tid.
Som det är nu så är den stora kontinenten Australien uppdelad i olika tidzoner.
SA (South Australia) ligger en halv timme efter Victoria med Melbourne och New South Wales med Sydney, liksom Queensland med Brisbane.
SA med Adelaide ligger däremot en och en halv timme före Western Australia med Perth.

Nu hävdar mannen på bilden, SA Pemier Jay Weatherill, att tidsskillnaden kan skapa lite förvirring bland människor som gör affärer och reser.
Därför kallar han sitt förslag som en "no-brainer" att det blir en anpassning till Victoria-  NSW-tider.

Striden då undrar du?
Jo oppositionen, varför skulle man annars vara i opposition, tycker att detta är en icke-fråga, det finns betydligt viktigare saker att diskutera, ex förslaget att lägga ner ett rehab-sjukhus i Adelaide.
Och vidare påstår oppositionen att de styrande i Perth skulle sätta sig på tvären om Adelaide flyttade en halvtimme längre bort.
Hur i hela friden kan de påstå det?
Livet rullar ju på som vanligt, vet man att ett kontor stänger en halv timme tidigare 200 mil österut så hör man väl av sig en halv timme tidigare.

Så det blir nog Eastern Standard Time, när klockan väl ställs om.

Men vi har olika saker på våra agendor, tur att alla inte har krig, bomber, halshuggningar och svält överst på listan, utan bara frågan om en halvtimme hit eller dit.

Melbournes skyline 2018?

Melbourne satsar friskt, bygger högt och vågat.
Här finns utrymmen fortfarande, gamla hamnområdet exempelvis.
De här bilderna är ämnade att visa hur stadens skyline kommer att se ut 2018, de flesta av de projekterade höghusen har fått sitt byggnadslov, några hänger lite löst, men med lite påtryckningar och diverse andra trick (näh, australierna i gemen är inte direkt korrupta), så kanske det går.
Jag kan ganska lite om de här nya projekten, men vill nämna byggnaden som reser sig över alla andra, den heter Australia 108 och ligger i Southbank område, är i dagarna köpt av ett singaporianskt företag. Det superhöga bygget blir Australiens näst högsta byggnad, med stolta 100 våningar och 319 meters höjd. 1,105 lägenheter finns det plats för. Ursprungsplanerna var att det skulle bli 108 våningar på 388 meters höjd, men bl a de civila Luftfartsmyndigheterna sade nej och krympte byggnaden med 8 våningar. Namnet Australia 108 består dock.

A380 - visst har hon en framtid.

Titta på en intressant video och läs en lika intressant skriven artikel i Sydney Morning Herald.
I artikeln diskuterar man anledningen till att A380 har svårt att lyfta ur Airbus orderböcker.
I videon lovsjungs hon, se den.

Denna mäktiga maskin servar USA:s västkust från Melbourne och Sydney.
Qantas är nöjda och det borde även amerikanska bolag kunna vara om de bara vågade, tänk bara New York eller västkuststäderna till Tokyo, Beijing,  Hongkong, Singapore eller någon annan större hub i Asien, vilken fullträff det skulle bli.

Men ekonomer, amerikanska givetvis, ekonomer som alltid har för stor talan i de allra flesta sammanhang, de förstör magkänslan hos alla de blivit tillfrågade av.
Dessa ekonomer vet förmodligen mindre om den verkliga flygsituationen mellan de stora naven än vad de gör gällande att veta.
De är protektionistiska, de vill inte släppa in Airbus flaggskepp på den amerikanska marknaden, det är där skon klämmer.

United Airlines, som nämns i artikeln skulle kunna leasa ett antal A380 och mata dem fram och tillbaka till asiatiska nav, med både vinst för passagerna och tillskott i den egna kassan.
Men nix, säger ekonomerna och United viker sig.
USA ser koreaner, thailändare, britter, fransmän, australier, gulfstatare, tyskar m fl flyga in med sina stadiga A380:s, varför gör de det, om det inte vore lönsamt?
Vakna USA, ni och Boeing har 747-8, ni har Dreamlinern, ni säljer, bolag köper, folk flyger.

A380 är min- och förblir min absoluta favorit.
May you keep flying high.

Queen Vic Market i Melbourne

Varje stad med lite aktning har också en marknad som lockar inte bara de boende och "invanda", utan även turister på tillfälliga besök.
Melbourne är inget undantag.
"Vic Market" eller Queen Vic" är kära namn på Queen Victoria Market.
Stort, det breder ut sig över två hela kvarter.
Och ligger som sig bör längs bl a Victoria Street i hörnan av Peel Street, har så gjort i över hundra år. Legendariskt landmärke, med Melbournes färgglada skyline tornande sig upp precis bakom, är denna innerstads-marknad platsen där du kan köpa allt, allt i matväg från frukt och grönt till importerade gourmet-varor, du kan äta en bit på små mysiga serveringar, gott och billigt och framför allt färskt. Du kan köpa souvenirer, kläder, resväskor, kosmetika, yxor, hattar ja allt, allt säger allt.
Det rullar en gratisbuss för oss turister precis förbi en av ingångarna, bussen passerar både i riktning mot Port Melbourne som omvänt upp mot bl a Elizabeth Street.
Här kan man prata om den mångkulturella staden Melbourne, en etnisk blandning som inte står vissa nordeuropeiska städer efter, ex Berlin eller Amsterdam eller London för den delen. Södertälje ej att förglömma här på hemmaplan.
Krafs och skräp blandas med sådant som också går att köpa och tros få några månader på nacken efter hemkomsten.
Men framför allt är det atomsfären, ljuden, lukterna, intensiteten, språken, slamret, vattet som rinner på golvet, kartongerna som packas upp, trängseln och känslan att få vara mitt i smeten som blir de bestående minnena av Vic Market i härliga Melbourne.

Historien om Qantas, del 2.

"Den stora malen" eller Giant Moth syns här år 1929. 

En enmotorig dubbeldäckare, de Hallivand-maskin med beteckningen DH.61. 

Det mindre systerplanet DH.50 hade rönt stor uppmärksamhet som en pålitlig arbetshäst, därför kom DH.61 som en större ersättare för att orka lyfta fler passagerare och tyngre postsäckar.

Det påstås att de bara tog 10 veckor att rita och utveckla denna variant, något häpnadsväckande sett ur dagens perspektiv.

Hur som haver, den första testflygningen i England genomfördes i december 1927, Planet transporterades sedan i delar till Melbourne och de Hallivand-fabrikerna där, efter att ha plockats ihop igen provflögs den på nytt den 2 mars 1928.

Här vilades inte på några hanar, utan full fart upp i luften.

Den här maskinen döptes först till Canberra men namnet ändrades snart till Giant Moth, alltså som beteckning på flyplansmodellen.

Tre maskiner av denna typ användes i Australien, främst för postflygningar med Australian Aerial Services Ltd och Qantas. 

De gick i tjänst för Qantas i april och maj 1929, utrustade med bolagets första flygande toaletter!!!

17 april 1929. Jungfruflygningen i "Apollo" mellan Brisbane och Charlieville, Queensland, här under en mellanlandning för bränslepåfyllning i Roma. Piloten denna dag hette P.H. Moody.

I kabinen på en De Havilland DH.61 såg det ut så här. Med plats för åtta passagerare visas här fyra lyckligt luftburna, året är 1929.

Tillbaka i Brisbane den 23 april 1929, har Qantas första luftpost- och passagerarflyg landat framför hangaren med Qantas i fullt utskriven text. Det var tider det. Lägg märke till dels G.P.O.-postbilen och postsäcken med AIR MAIL i stora bokstäver.

Det är alltså "Apollo" som poserar här, den andra av Qantas DH.61-maskiner döptes till "Diana."

Fram till 1935 flög de regelbundet post och människor, främsta anledningen till att de var i tjänst så relativt kort tid var helt enkelt att motorn, en Bristol Jupiter XI inte var fullt pålitlig.
Vilket också visade sig den 9 maj 1938, då maskinen "Apollo" störtade i  Mubo, Nya Guinea, dit det sålts några år tidigare.
Totalt byggdes bara tio exemplar av detta flygplan, vilket ur dagens ögon sett är ren kapitalförstöring, men för Qantas var den en god start i bolagets flygande historia.

Eureka Tower, Melbourne.

Här ser vi Yarrafloden med resliga Eureka Tower, närmaste bro är Flinders Street Bridge.

Visst finns en viss inspiration från Lego här? Om man använder fantasin.

De tio översta våningarna har spegelglas i 24 karats guld, läs mer om det nedan. 

År 2006 stod denna ståtliga byggnad klar i området Southbank i Melbourne.
Då världens högsta bostadsbyggnad, idag passerad av några byggnader i bl a Dubai och Kina är säkerligen också på väg mot högre höjder.
Eureka Tower heter den, döpt efter ett uppror i guldfälten utanför Melbourne under guldruschen 1854.
Därav de guldfärgade delen högst upp, det röda inslaget markera den blodspillan som blev resultatet av oroligheterna i guldfälten runt Ballarat och Bendigo, som då var världens största guldfyndigheter.

Eureka Tower kan skryta med en höjd på 297 meter och som sagts, när det gäller antalet bebodda lägenheter så räknas de ända upp till åttiofjärde våningen.
Här finns sammanlagt 556 lägenheter, som kan nås med 13 olika hissar och för den som vill få en bensträckare upp till utsiktsvåningen högst upp så blir det tuffa 3,680 trappsteg att klara av.
52,000 kvadratmeter glas imponerar. På åttioåttonde våningen finns som sagt ett utsiktsdäck och ovanpå den en restaurang på åttionian.
Utsiktsvåningen, Eureka Skydeck, ligger högre än någon annan motsvarighet på södra halvklotet.

Och inte vill vi väl glömma arkitektfirman, Fender Katsalidis Architects, Melbourne är att gratulera till en riktigt snygg skapelse.

Flinders Street Station i Melbourne skall moderniseras. Igen?

Kanske den mest kännetecknande byggnaden i storstaden Melbourne är Flinders Street Station i hörnan av Flinders street och Swanston street. På andra sidan från Flinders street räknat rinner Yarrafloden bred och stilla ut mot Port Phillip Bay.
Till denna station, som mest frekventeras av pendel- lokal och regionaltåg strömmar dagligen 150,000 passagerare. Södra halvklotets största resandeström!! Lägg också till att plattformarna är ca 700 meter långa, längst i landet.
Och att den har anor att försvara kan ingen förneka, den invigdes i september 1854.
Ungefär samtidigt som den första normalspåriga järnvägen i Sverige öppnade mellan Nora och Ervalla i Bergslagen, Västra Västmanland.
Hörnentrén som du ser på det övre fotot är en klassisk bild som ofta visas när Melbourne skall porträtteras. Stadens moderna skyskrapor och Federation Square, MCG och Rod Laver Arena till trots, den här gamla stationen är min bild av Melbourne.

Det är med en viss blandning av förfäran och höjda ögonbryn jag läser i the Age att stationen skall renoveras och byggas om, säkerligen något som behövs i högsta grad. Den är sliten, trång, otidsenlig och i stort behov av en upprustning.

Ett team av Melbourne- och schweiziska arkitekter tog hem designtävlingen och håvade in respektabla en miljon australiska dollar, över sju miljoner i svenska slantar.
118 kände sig kallade, fem arkitektfirmor utgjorde finalfältet och så här säger en i vinnarlaget Mark Loughnan på Hassell, Herzog & de Meuron:
"Vi vill att FSS skall bli en station som man skall uppskatta, inte bara rusa igenom."
Stationen kommer att innehålla bl a en galleria förstås, ett konstgalleri och en amfiteater ner mot Yarra.

Vinnarna valdes enhälligt av urvalsjuryn. Men märk, något definitivt beslut har inte tagits om att fullfölja planerna på moderniseringen av stationen, delstatsregeringen i Victoria kommer kanske att få det tufft att klubba ett beslut som kommer att kosta mellan 8 till 12 miljarder svenska kronor.
Sen till sist, den folkliga viljan och opinionen, har hittills lyckats stoppa alla tidigare planer på moderniseringar, får se hur det går denna gång.

Min första tågresa i Australien skedde mellan Port Melbourne och Flinders Street Station.