Då tiden spelar roll...

Jag läser med viss förvåning att det blåst upp till strid i den australiska delstaten South Australia.
Strid kring vad undrar du?
Ja, kring begreppet tid.
Som det är nu så är den stora kontinenten Australien uppdelad i olika tidzoner.
SA (South Australia) ligger en halv timme efter Victoria med Melbourne och New South Wales med Sydney, liksom Queensland med Brisbane.
SA med Adelaide ligger däremot en och en halv timme före Western Australia med Perth.

Nu hävdar mannen på bilden, SA Pemier Jay Weatherill, att tidsskillnaden kan skapa lite förvirring bland människor som gör affärer och reser.
Därför kallar han sitt förslag som en "no-brainer" att det blir en anpassning till Victoria-  NSW-tider.

Striden då undrar du?
Jo oppositionen, varför skulle man annars vara i opposition, tycker att detta är en icke-fråga, det finns betydligt viktigare saker att diskutera, ex förslaget att lägga ner ett rehab-sjukhus i Adelaide.
Och vidare påstår oppositionen att de styrande i Perth skulle sätta sig på tvären om Adelaide flyttade en halvtimme längre bort.
Hur i hela friden kan de påstå det?
Livet rullar ju på som vanligt, vet man att ett kontor stänger en halv timme tidigare 200 mil österut så hör man väl av sig en halv timme tidigare.

Så det blir nog Eastern Standard Time, när klockan väl ställs om.

Men vi har olika saker på våra agendor, tur att alla inte har krig, bomber, halshuggningar och svält överst på listan, utan bara frågan om en halvtimme hit eller dit.

Vad lite dom visste....

Bilden här är rörande.
Tagen den 10 januari 1915, några dagar över 100 år sedan.
Australiska soldater på väg till Gallipoli har har klättrat upp på Keops pyramiden utanför Kairo för att bli fotograferade, de utgör Western Australia´s 11th Battalion.
Några dagar senare efter en skön och spännande vistelse i Kairo bar det av till ett av första världskrigets många slaktplatser - Gallipoli.
Av de närmare 700 soldater som syns här, stupade 65 redan den första dagen, många sårades.
Skyttegravskrig, med meningslösa och blodiga försök att avancera, som möttes av kulspruteeld och drivor av unga människor, meningslöst dödade, långt hemifrån.
Men generalerna hade försökt att vinna terräng kunde de meddela, för att nästa dag beordra nya anfall, med samma utgång - död och åter död.
Den 10 januari i Perth WA på hundraårsdagen, mindes tusentals personer bl a denna bataljon och de tragiska uppoffringar de fick göra, till vilken nytta?
Det kan man tvista om idag.
En sak är säker - inget krig är värdigt oss människor, titta på denna bild och fundera på det.

Aboriginsk flygplanskonst lyfter. Qantas är galleriet.

Det är inte första gången som australiska Qantas förgyller ett av sina flygplan med en målning inspirerad av Australiens egen ursprungsbefolkning.
När denna fabriksnya Boeing 737-800, med namnet Mendoowoorrji, visades för första gången i Seattle den 9 november höjdes ögonbrynen hos vissa, förmodar jag, för målningen är lite ovanlig både i form och färg, mot vad vi i allmänhet är vana vid.
Den är både "vitare och renare, den känns enklare och med färre karaktäristiska punkter."

Jämför och titta bara på gamla Wunala Dreaming på en Boeing 747-400, som redan 1994 överraskade världen i denna grandiosa utsmyckning.

Men Mendoowoorrji gjorde sin jungfruflygning mellan Seattle och Broome i Western Australia som Qantas fjärde flygmaskin i konstnärlig utsmyckning.  

Det rena form- och färgspråket är en tolkning av en målning från 2005 av den nu bortgångne aboriginske konstnären Paddy Bedford från East Kimberley-regionen upp i norra WA. 

Målningen från 2005 gavs titeln Medicine Pocket.

Hundratals åskådare väntade när planet landade på Broome International Airport, hurrarop och applåder mötte henne när hon rullade in för att parkera.

Paddy Bedfords dotter Kathy Watson, designfolk från Balarinji, Yawuru-äldre och även Gija-äldre från East Kimberley var närvarande.

Kathy Watson sa bl a; "Det är en känslosam stund och jag är stolt att få dela min faders konst med australier, västaustralier och folk från Kimberly för att på detta sätt föra fram den aboriginska konsten".

National Gallery of Australia, the Bedford Trust och Balarinji fick ett tack för att de stod bakom tillkomsten av detta nya flygande konstverk.

Och som en talare bl a sa: ...if you dream big, the sky´s your limit.

Marble Bar, Western Australia, probably the hottest place on earth?

Marble Bar in the northwestern part of Western Australia is well known for extremely hot weather. 

With plenty of old rock formations in the Pilbara it is statistically the hottest place in Australia and in the Guiness Book of World Records, Marble Bar is recorded for 161 days above 38 degress C.

161 days above 38 degrees C, that´s right, I have not misspelled the figures.

Probably the hottest place on earth?

Originally Marble Bar was put on the map following a gold discovery in 1893, a couple of years earlier in 1891 the town had a population of almost 5000, however today only about 250 people live here.

Marble Bar is the perfect destination if you love hot weather and at the same time are looking for the outback experience of WA without bumping into thousands of busy people.

The most famous building in Marble Bar today would be the Iron Clad Hotel, built in the 1890´s and constructed of iron it was given the name by Americans who where reminded by the corrugated iron ships from the US.

Three famous gold fines of gold nuggets will remind you of Marble Bar. 300 to 400 ounces and namned Little hero and Bobby Dazzler. Don´t have the name of the third nugget.

The Chinaman pool and Marble Bar are popular swimming areas for locals and tourists.

The name? 

Marble Bar was named after the first deposits of mineral found and thought to be marble, but later to be jasper.

Rusty Peters, en av många aboriginer som kan konsten att måla.

Rusty Peters föddes 1935 på Springvale Station, East Kimberly, Western Australia. På Springvale Station växte Rusty upp och blev en stockman (beriden cowboy ungefär.)

Upplevelser och erfarenheter som hela tiden kom att återspeglas i hans målningar senare i livet.

Familjen flyttade till olika ställen, Rustys far dog i en ridolycka, medans Rusty blev känd som en hästkarl som verkligen kunde tämja och rida in hästar, detta utöver kofösarjobbet.

När familjen kom till Turkey Creek Community fick Rusty en mycket viktig position hos Kitja Elders, nämligen som en förmedlare/berättare av/om tradition och aboriginsk kultur till unga pojkar.

1989 flyttade Rusty till Kununurra där han började arbeta på Waringarri Aboriginal Art Centre, som var det första konstcentret av sitt slag i hela East Kimberly.

Han assisterade bl a konstnärer som den nu bortgångne Rover Thomas och lärde här alla de spektra som konsten erbjöd, men först 1997 tog han på allvar upp målandet själv, då tillsammans med Freddie Timms och Paddy Bedford.

Hans genuina kunskap om natur, historia och djurskötsel blev en solid bas i hans arbete som konstnär. Där även känslan, djupet, det heliga, det okända blev extra kryddor, då Rusty nu ägnade sig på heltid åt skapande och målande.

Rustys lite vemodig ansikte speglar de hårda och tuffa villkor han vuxit upp under, otillgänglig natur i Kimberly och som sagt livet självt ger Rusty en själs spegling i både ansikte och konst.

Idag har Rusty Peters varit med på på många samlingsutställningar i Australiens större städer, liksom utomlands vid några tillfällen. Naturligtvis har han än fler soloutställningar på sin meritlista.

Och muséer och konstsamlare har också Rustys målningar i sina samlingar.

Rusty Peters, är enligt min syn, en konstnär med ett "traditionellt aboriginskt" sätt att uttrycka sig måleriskt, prickar, jordfärger är vad "vi förväntar oss." 

Men det finns många andra sätt som också är att betrakta som nutida aboriginsk konst, ibland t o m väldigt "europeiskt," men till den återkommer jag inom kort.

Så njut idag av 79-årige Rusty Peters fantastiska konst.