Queen Vic Market i Melbourne

Varje stad med lite aktning har också en marknad som lockar inte bara de boende och "invanda", utan även turister på tillfälliga besök.
Melbourne är inget undantag.
"Vic Market" eller Queen Vic" är kära namn på Queen Victoria Market.
Stort, det breder ut sig över två hela kvarter.
Och ligger som sig bör längs bl a Victoria Street i hörnan av Peel Street, har så gjort i över hundra år. Legendariskt landmärke, med Melbournes färgglada skyline tornande sig upp precis bakom, är denna innerstads-marknad platsen där du kan köpa allt, allt i matväg från frukt och grönt till importerade gourmet-varor, du kan äta en bit på små mysiga serveringar, gott och billigt och framför allt färskt. Du kan köpa souvenirer, kläder, resväskor, kosmetika, yxor, hattar ja allt, allt säger allt.
Det rullar en gratisbuss för oss turister precis förbi en av ingångarna, bussen passerar både i riktning mot Port Melbourne som omvänt upp mot bl a Elizabeth Street.
Här kan man prata om den mångkulturella staden Melbourne, en etnisk blandning som inte står vissa nordeuropeiska städer efter, ex Berlin eller Amsterdam eller London för den delen. Södertälje ej att förglömma här på hemmaplan.
Krafs och skräp blandas med sådant som också går att köpa och tros få några månader på nacken efter hemkomsten.
Men framför allt är det atomsfären, ljuden, lukterna, intensiteten, språken, slamret, vattet som rinner på golvet, kartongerna som packas upp, trängseln och känslan att få vara mitt i smeten som blir de bestående minnena av Vic Market i härliga Melbourne.

Max Beckmann contra Adolf Hitler 1938

Max Beckmanns triptyk "Lockelse" visades på the New Burlington Galleries i London 1938

Affisch om Dagar av Konst i München och "Självporträtt med horn" av Max Beckmann 1938-40.

Här sitter Adolf Hitler, med bugande stövelslickare och väntar på den stora paraden som skall hylla 2000 år av tysk konst skall börja. Tag der Deutschen Kunst i München i juli 1938.

Samtidigt i juli 1938, som en mot-utställning, på the New Burlington Galleries i London, visade den landsförvisade tyske konstnären Max Beckmann sin konst, en konstnär som genom det nazistiska maktövertagandet radikaliserades under trettiotalet. Då till form, ton och uttryck. Man kan säga att hans bilder blev mer "råa", mörka och realistiskt närvarande.
Vidare kan det sägas att han från att ha varit en firad konstnär i Weimarrepubliken och från 1925 lärare på konsthögskolan i Frankfurt, med många utmärkelser och medaljer på sin bringa, så mörknade även hans konstnärsliv i Tyskland i snabb takt.
Men innan dess blev han även inköpt av Nationalgalleriet i Berlin och firad på utställningar i början av nittonhundratrettiotalet bl a i Basel, Zürich (Schweiz) och Mannheim.
Från denna position, som sagts, så smutsades han ner under Hitlers uppgång, Adolf Hitler som i högsta grad ogillade modern konst vilade inte på hanen, Max Beckmann avskedades från sin lärarroll, han kallades av nazistpartiet för en "kulturell bolsjevik".
1937 så konfiskerades mer än 500 av hans konstverk från museer och institutioner i Tyskland, vissa av dem visades för att ytterligare vanhedra Max Beckmann på den s k "De degenererades konstutställning" i München.
Dagen efter invigningen av den utställningen lämnade Beckmann Tyskland, han bodde under tio år i fattigdom och långt från strålkastarnas ljus, i Amsterdam.
Tyskarna tog Holland och vid 60 års ålder försökte den tyska försvarsmakten att få Max Beckmann att göra tjänst i armén. Men en hjärt-attack en tid innan gjorde att han slapp undan.
Fram till 1948 jobbade han intensivt med en del stora triptyker, fortfarande i Amsterdam.
Men detta år flyttade han till USA, där han under sista tre år i livet undervisade vid några framträdande konstskolor.
Mellan jul och nyår 1950 segnar han död ner vid Central Park West i New York, återigen träffad av en hjärtattack som denna gång alltså avslutade hans liv.
Max Beckmann född i Leipzig var förutom en expressionistisk målare även skulptör och grafiker. Han anses av många som en av Europas största nittonhundratalskonstnärer.