Har man lite tur, vilket vi hade, kommer man till Gotland när det är som varmast, vackrast och mest njutbart.
Det är säkert femtonde gången vi var på ön sommartid. I början, de fyra-fem första åren på Fårö, som vi lärde känna utan och innan genom dagslånga cykelsafaris.
De senaste tiotalet år har det blivit södern.
Sudret. Eller Storsudret som det kallas.
Alltid då en vecka upp till tio dar på det anrika Pensionat Holmhällar.
Halvpension med middag prick kl 17.00, lugn och ro, närheten till havet, raukar, kalksten, blommor som trotsar den torra stengrunden, fartygens dunk-dunk i horisonten, stränderna, tånglukten, de spektakulära molnformationerna, Heligholmen, den stora himlen, rabbisarnas guppande vita bakdelar - allt detta gör Holmhällar till vårt paradis.
Till saken hör att jag gjorde min militärtjänst uppe i norr, i Fårösund på KA3.
Brukar man inte då får en livslång avsmak för "öjn"? Jo vissa får det.
Inte i mitt fall dock, tvärtom, efter att ha stationerats längs kusten på ostsidan i bästa tänkbara miljö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar