Gnesta konstrunda 6 - 7 september.

Nu knackar den årliga rundan på dörrarna igen, med ett 15 årsjubileum att fira blir det lite extra spännande för er att komma till oss konstnärer och konsthantverkare i Gnesta kommun under den helg som kommer.

All tänkbar information finns på: www.gnestakonstrunda.com

På onsdag öppnar samlingsutställningen på ArtLab i Gnesta och pågår fram till den 10 september, här hittar du ett representativt konstverk som gör det lite lättare att hitta till de man vill titta lite extra på.

Öppettiderna på ArtLab är samma som konstrundan under lördag och söndag och mellan 16 - 19 under veckodagarna.

Mia och jag i Blacksta har många nya verk att visa, vi tror att de kommer att falla er i smaken.

Varmt välkomna!

ISIS sätter skräck i Syrien.

Detta är fasansfulla bilder från Syrien, efter att extrema muslimska ISIS varit på besök.

Det är mig egentligen främmande att dela med sig av sådana här bilder, men de av mina läsare som tycker det är för mycket - jag bara måste, vi bara måste få veta vad som pågår.

Så enkelt är det, ingen, inte ens den/de som vill vara i fred och inte veta något om ondskan i världen, måste få veta att det nu under de senaste månaderna är värre än på många, många herrans år.

Det skrämmande idag, både med den ryska smyginvasionen av östra Ukraina, men än värre är det med den "nya" terrororganisationen, jihadistiska ISIS, som är förblindad av hat mot allt som de lärt sig inte är "rätt", eftersom de själva uppfattar som bärare av den "rätta tron."

Alla som inte delar den, vill man inte dela framtiden med, utan de skall fördrivas, omvändas eller dö. Många massakrer på helt oskyldiga, kristna, yasidier, assyrier, shiiter och andra har inträffat under ISIS framryckningar i norra Irak.

Vad vi mer eller mindre glömt är att de även finns i Syrien, där har de sått splittring bland oppositionen mot al-Assads regim. De har tagit över i stora områden, ända upp till gränsen mot det sekulära Turkiet. 

I sitt syriska erövringståg har de tagit kontrollen över oljefält, gasfyndigheter. Andra inkomstkällor är kidnappningar och bortrövandet av människor i humanitära hjälporganisationer som försöker hjälpa de miljontals syrier som behöver hjälp.

Tänk er tre miljoner syrier är på flykt, har tvingats bort från sina hem, deras familjer har splittrats, det dagliga livet är slut. Nu gäller det för dem att finna någonstans att bo.

1,15 miljoner!!! har flytt till lilla Libanon, över 800.000 till Turkiet och drygt 600.000 till Jordanien.

Är detta något som ISIS bryr sig om? Icke alls.

För dom gäller det att hitta de som inte följer deras medeltida religösa uppfattning om vad som är rätt och inte, de som bryter mot det, ovetandes, okunniga om det, de fångas in. De flesta avrättas på ett bestialiskt sätt.

Att lyssna på musik, att som kvinna inte skyla dig rätt, att röka en cigarett, att opponera sig räcker.

Pang, och du är död.

ISIS är en välorganiserad, välbeväpnad, väloljad, välbärgad och välmotiverad mördar-tsunami som drar fram genom Irak och Syrien, vilket land blir det här näst, kalifatet skall ju omfatta hela det område som muslimer lade under sig i Nordafrika, i södra Europa inklusive hela Spanien.

Det som skrämmer mig är den dag då de står vid porten till Jerusalem och Israel, då kommer helvetet på jorden att bryta ut, om inte tidigare.

Men nu vill jag inte driva olyckskorpen inom mig längre.

Det går inte att med sofistikerade och målsökande bomber och raketer att nå ISIS kalla krigare. De lär sig att undvika sina Toyota-vans under dagtid och kanske röra sig med andra fordon nattetid för att undgå upptäckt?

Kanske så många som 500 av dessa halshuggningsglada krigare kommer från Storbritannien, 150 från Australien, från Sverige kanske ett 30-tal?? Andra västeuropeiska länder har också många, ofta välutbildade ungdomar som gett sig iväg, för att ryckas med i en framgångsrik våg av blod och våld. När dessa återvänder vet vi inte vad som kommer att hända?

Det bästa vore att dra in deras pass, att vässa säkerhetstjänsten vår och andras för att spåra deras förehavanden.

ISIS är och kommer att förbli ett hot mot alla som vill leva i fred och frihet att tycka, tänka och säga vad de vill. 

3 oktober 2007

Bilder lever vidare, tider kommer åter, färger skiftar årligen. Vi vet vad som väntar - en tid av skönhet och färgfägring. Men än är det ett tag dit, låt oss leva nu i nuet.

När- och fjärrodlat.

Valkampanjerna är i rullning. Alla partier går sina utspel, slåss om medias och väljarnas intresse, med det ena överbudet efter det andra.
Det är ganska kul att raljera lite, ironisera och skoja med budskapen som möter en vart man än vänder ögon och öron.
Idag blev det Centerpartiet som hamnade på ritbordet, i och för sig gillar jag deras Närodlat-kampanj starkt, för de menar allvar, att det är enda förutsättningen för att ett svenskt jordbruk skall finnas kvar.
Öppna landskap vill vi ha, naturens mångfald och överlevnad likaså, det är djur som skapar det, kossor, får och möjligen hästar? Älgen, rådjuret gör sitt, men även viss skada. Vildsvinen bökar och luckrar upp, men är säkert "nyttiga".
När nu närproducerat är något vi har intill husknuten och mjölken rinner i strida strömmar ur juvren på de 140 mjölkorna, då njuter vi.
Vi kan handla direkt, men köper i affären mjölk, yoghurt, smör, ost och andra mejerivaror, som våra kära kossor varit om att producera.
Det blir närodlat.

Det är klart att även bonden har rätt att prova lite exotisk mat då och då, i en allt mindre värld, med mat från alla hörn, så blir det lätt att man vill prova på.
Då ringer man och beställer hem, eller åker till restaurangen och äter det nya, det spännande.

Leve mångfalden. När- eller fjärrodlat.

(V)inster på gott och ont...

Visst kan jag hålla med om att det sticker i ögonen och svider i hjärtat när man ser privata aktörer inom skola och omsorg roffa hem vinster av gigantiska mått.

Om de sedan placeras i skatteparadis eller i madrassen spelar för mig ingen roll, de undandras skatt och skulle kunna ha använts eller återinvesterats inom de områden där de grodde och växte.

Vänsterpartiet har visst en poäng i sin kampanj inför valet, men vad är alternativet?

Vem vill, kooperativ eller annan företagsform, ta över efter de privata aktörerna sedan de fått förbud att plocka ut vinster? Om man inte själv i rörelsen får ta ut en vinst för att bygga en buffert, anställa ny personal, bygga ut sin verksamhet, spara för sämre tider?

Jag tror inte att jag skulle vilja driva ett företag inom vilken sektor det än handlar om, utan att kunna lägga undan ett överskott. Finns drivkraften och lusten kvar?

Nu är V inne på det här spåret och de lär inte få något gehör för det, då de inte sätter sig en i en ev ny regering utan att vinstförbudet finns spikat och antaget av alla partier.

Detta apropå den teckning som jag gjorde för en stund sedan. 

Lite ironi och några klacksparkar klarar ni väl inom V, även om ni oftast säger nej till det mesta.

Planning a visit to BIOT? Lite resefakta om BIOT.

Knappast jag heller. 

55 öar eller atoller plus närmare tusen pytte-pytte-små öar , med en högsta punkt två meter över havet hittar man BIOT (British Indian Ocean Territory) mellan Tanzania och Indonesien i Indiska Oceanen. 

Ögruppen heter eller hette Chagos.

Men i början av 2000-talet visste rätt många vad Diego Garcia var för något, som är en öarna i BIOT/Chagos. 

En amerikansk och brittisk flygbas som då användes av det tunga bombflyget för att hålla talibanerna i schack i Afghanistan.

Det började 1965 då Storbritannien och USA fattade beslutet som skulle innebära att de då cirka 2.000 chagosborna skulle tvångsflyttas och helt lämna sina öar. 

Så skedde och idag bor de flesta på Mauritius närmare det afrikanska fastlandet och en del på betydligt mindre Seychellerna.

Länderna (USA och UK) behövde ö-gruppen som militärbas, så då kliver man bara in och säger ut, kör iväg lokalbefolkningen som där bott i evigheter och livnärt sig på fiske.

Som sagt Diego Garcia är den största av öarna i BIOT-gruppen eller Chagos som jag hellre vill kalla den, av de totalt ca 60 kvadratkilometer som öarna (samtliga) utgör, svarar Diego Garcia för 44 av dem.

Fortfarande idag är det en betydande flygbas för USA och GB. 

Med tanke på vad som händer i Mellanöstern, kan tunga transportplan och bombplan operera tämligen ostörda härifrån.

Det är så sagt i den brittiska överenskommelsen från 1965, att den dag de båda länderna inte längre behöver sin militära bas där, då skall chagosborna få återvända till sina öar, vilket de vid upprepade tillfällen begärt och fört upp i rättsliga sammanhang i London. Men utan framgång.

BIOT är en bas, en militär bas, inget annat, runt 4.000, huvudsakligen amerikanska men också brittiska militärer är stationerade här, inkluderat ett antal konstruktionsarbetare från några "neutrala" länder som Filippinerna och Mauritius.

Inget jordbruk, ingen industri, men visst fiske bedrivs. 

Klimatet är varmt och gott, som sig bör när man bor nära ekvatorn, på den södra sidan av den magiska linjen. Rätt sida!

Viktigt att veta, Chagos skärgård är världens största korallatoll!! 

Postivt att höra och veta är också att Storbritannien i april 2010 förklarade hela skärgården som ett fridlyst marint reservat. Något som verkligen behövs i dessa tider av hänsynslöst rovfiske. 

När reser du till BIOT?

200.000

I går kväll, torsdag den 21 augusti 2014 runt kl 22.00, så slog siffrorna över till 200.000 besökare på denna min blogg.
Tack alla som någon gång hoppar in och läser, som jag också säger i rubriken, det är en sann diversehandel med allt möjligt som korsar mina tankar.
Tycker om att överraska, även om, måste jag medge, vissa ämnen poppar upp mer ofta.
Så fortsätt att hålla kollen. Vem vet någon dag blir det något som överraskar.
Skål för framtiden!!!

Last night, Thursday August 21 2014, at around 10 pm, the digets jumped the fence to 200.000 vistitors of my blog.
Thank you all for visiting, and as I say in the "headline", it is a General Store with everything that comes across my mind, may also pop up in the blog.
Even if you don´t always get surprised by my posts, my ambition is to just that - to surprise you.
So please keep following my blog, you never know what´s around the corner.
Cheers all across the world, for the future!!!

Till minne av Esbjörn Svensson

Mitt i sommaren 2008 nåddes jag av chockbeskedet att jazzpianisten Esbjörn Svensson drunknat i Stockholms skärgård. 

I samma veva stod jag och jobbade på att färdigställa en utställning till Galleri Sigma i Växjö, tillsammans med min kära Mia. 

Flera gånger under denna sommar hade vi lyssnat på EST, Esbjörn Svenssons Trio. Hans geniala pianospel, som alltid överraskade, gladde och fick en att lyfta några extra dimensioner, fanns förvisso kvar, men något nytt skulle aldrig mer komma ut genom hans fingrar mot pianots tangenter.

Jag blev så berörd att jag gjorde denna teckning/blandteknik i storlek 70x100.

Den hängde där på väggen i det vackra huset i Växjö som inrymde galleriet bland annat. 

Minnet av Esbjörn hittade en köpare, det gladde mig att även någon annan känt samma sak som jag och Mia. Nu lever han där nere i Småland på väggen hos Rolf och Irène och hos oss lever han i vidare i CD-spelaren och minnet.

Glömmer dig aldrig Esbjörn.

Jan Guillou, varför är han så tyst?

IS, eller Islamska Staten, har framgångar, snabbt vunna.
Genom skräck, terror, död och högar av vapen är de mobila förbanden en ny verklig maktfaktor i Irak, Syrien och framöver kanske Libanon och Jordanien. Iran lär de knappast våga sig på.
Turkiet är jag som icke-expert tveksam om.
Finansierade av några av emiraten och/eller megaförmögna uppbackare där. Inkomster får man också från att faktiskt sälja olja och gas från erövrade fält i främst Syrien.

Det som berör mig mest är det fullfomligt hänsynslösa våld de utövar mot helt oskyldiga människor, som kanske bott i årtusenden i sina områden, jag tänker på yasidier, kristna, assyrier, shiiter och andra minoriteter.
Vill inte här och nu gå igenom alla IS (ISIS) illdåd utförda under de senaste veckorna, plågsamma tv-bilder visar de som "blir över" eller klarar sig, många i pyamas, flämtande i hettan. Utan vatten och utan mat. Främst kvinnor och barn.

Här saknar jag de kända mellanöstern-debattörernas stämmor.
Nu läser jag inte Aftonbladets debattsidor så ofta, men det är främst Jan Guillou jag saknar, han brukar aldrig vara sen att dela med sig av sitt tyckande.
Men under de tre år som Syrien-krisen varat har han varit tyst och nu när ondskans makter håller på att riva sönder Irak - fortsatt tystnad.
Plågsam tystnad.

Finns det inget att kritisera i att USA prickbombar ISIS-styrkor för att rädda hundratusentals civila?
Finns det ingen kritik att framför mot "den interna inblandningen" av USA och England när de luftvägen släpper ner mat och vatten till de nödställda?
Finns det ingen kritik att framföra mot att väst förser kurderna med nya vapen och mer ammunition?
Finns det ingen undran varför Ryssland och Kina tysta och instämmande (?) sitter med armarna i kors?
Finns det ingen uns av kritik mot halshuggningar och begravningar av levande?

Bäste Jan Guillou, det skulle kläda dig väl om du lättade lite på förlåten och delgav oss dina synpunkter på vad som försigår i Irak och Syrien.

Vi är många som väntar.

Ett litet PS!
Finns det någon anledning att kommentera halshuggningen av den amerikanske tillfångatagna journalisten James Foley?

Hakone, Japan. Att ta en omväg dit.

En dag i april gjorde vi en riktig utflykt med snabbtåg, buss, båt, linbana, bergbana, smalspårigt tåg och snabbtåg tillbaka till Tokyo igen.

I en stor cirkelformad krok reste vi.

På vägen fick vi se Mount Fuji, delvis snötäckt men lite dold i soldis, höga berg, bergbrott, skogar, små byar och en del krimskramsbutiker fyllda med souvenirer.

En fantastisk skulpturpark hann vi med och ett japanskt varmbad innan vi klockan tio på kvällen kom hem näst intill dödströtta, men fyllda av intryck, upplevelser och minnen.

Visar här några av hundratals bilder som togs från de olika färdmedel som togs oss fram på den japanska landsbygden. 

Detta som ett synnerligen syreberikande alternativ till storstädernas brus och intryck av andra slag, mest budskap då.

Kurdistans flagga - hur länge får den vaja?

Vem trodde för några månader sedan att den irakiska delen av Kurdistan, kanske är på väg att bilda en egen kurdisk stat? Få om någon skulle jag tro.
Men i och med sunni-fundamentalistiska ISIS framfart, ja segertåg inte bara i delar av Syrien men även i norra Irak, så står Irak inför risken att falla i tre delar. En uppenbar risk. Med Bagdad och delarna i syd, sydost som shia-Irak, Kurdistan i nordost som Kurdistan och Sunni-Irak styrda av ISIS i norr och nordväst.
Visst där finns fickor i sunni-delen, men de flesta är bortsopade av ISIS. Kristna, yasidier, shia och andra minoriteter fick valet att konvertera, betala en otrohetsskatt eller möta svärdet.
De som inte hann undan flydde upp i bergen under vidriga förhållanden, törst, svält, hetta, umbäranden och smärtan av att ha fått lämna allt - allt, de mördades brutalt.
Många kom i pyamas. Hela deras liv,  blev upprivet och sönderslitet av fanatiska jihadister.
USA fattade snabbt beslutet att militärt attackera ISIS vid Sinjar-bergens fot, samtidigt som man släppte tonvis med mat och vatten till de nödsällda. England skickar också mat, numera skickar också Frankrike vapen till Kurdistan liksom även USA gör, för att kurderna skall kunna försvara huvudstaden Erbil och sin autonoma del.
Som kanske är på väg att bli en egen kuridsk stat? Här bor cirka 6 miljoner kurder, i Turkiet, Iran och Syrien bor ytterligare miljoner kurder.
Men det irakiska Kurdistan har kontroll över stora oljetillgångar, liksom gas. Man får vapen, man stärks, man tar emot flyktingarna av alla religioner från Mosul och dalen norr om den staden. Man rustar för att stå på egna ben, helt egna ben.
Och detta i sin tur, öppnar för att ett suveränt Kurdistan, som evigheters tider varit förtryckta, förföljda, isolerade av moraliska, religiösa, ekonomiska skäl, detta av centralmakten i Bagdad.
Glöm inte att kurderna har varit utsatt för ett mer eller mindre folkmord av Bagdad, ca 180 000 kurder har mördats enbart på grund av att de inte är araber, eller för att de försöker bevara och försvara sin kultur och identitet och inte minst för sin kamp för självständighet.
Samma trauma som judarna genomgick innan de fick ett land, innan de kom hem igen - till Israel.
Kanske får vi två länder (Israel och Kurdistan) som står på egna ben, demokratiska med egna tankar och en egen vilja, i en region präglad av ökad våld och interna stridigheter.

Etosha National Park, ett djurens paradis.

Högt uppe i norra Namibia ligger Etosha National Park täckande en ofantligt stor yta, med varierande terräng. Från saltsjöar, vidsträckta slättlandskap, till kuperad terräng, savann, skogar, vattenhålor.
Men det mest slående under mitt besök var torkan, hettan, vattenbristen, djuren som sökte skuggan.
Lejon och noshörningar kom sent kvällstid, runt midnatt. Likaså elefanterna. På morgonkvisten runt 8-9 tiden kom det stora flockar av sebror, impalas, springbooks, kudus, hyenor, schakaler, oryxer, gnuer och alla andra av södra Afrikas mest kända djur.
Här i Etosha har de en fristad, som sagt stora ytor gör att de får leva i fred för kulor skjutna av nöjes- och tjuvjägare. Namibia är känt för att vårda de vilda djuren på ett sätt som har få motsvarigheter i Afrika, även om andra nationer försöker, Botswana och Sydafrika exempelvis. Övriga delar kan jag mindre om, men där är tjuvjakten mer utbredd än i de nämnda länderna.
Törsten får dessa djur att komma till de fåtaliga vattenhålorna, även med oss människor på nära håll, så skräms de inte, utan drivs av sin törst.
Att en gång i livet få uppleva djuren i sitt vilda tillstånd är en ynest som man önskade att alla skulle få ta del av.
Jag återvänder ofta i mina tankar och drömmar till södra Afrika, dess storslagna natur och rika djurliv, vänliga människor och ljuvliga klimat.
Jag längtar tillbaka.

A380 - visst har hon en framtid.

Titta på en intressant video och läs en lika intressant skriven artikel i Sydney Morning Herald.
I artikeln diskuterar man anledningen till att A380 har svårt att lyfta ur Airbus orderböcker.
I videon lovsjungs hon, se den.

Denna mäktiga maskin servar USA:s västkust från Melbourne och Sydney.
Qantas är nöjda och det borde även amerikanska bolag kunna vara om de bara vågade, tänk bara New York eller västkuststäderna till Tokyo, Beijing,  Hongkong, Singapore eller någon annan större hub i Asien, vilken fullträff det skulle bli.

Men ekonomer, amerikanska givetvis, ekonomer som alltid har för stor talan i de allra flesta sammanhang, de förstör magkänslan hos alla de blivit tillfrågade av.
Dessa ekonomer vet förmodligen mindre om den verkliga flygsituationen mellan de stora naven än vad de gör gällande att veta.
De är protektionistiska, de vill inte släppa in Airbus flaggskepp på den amerikanska marknaden, det är där skon klämmer.

United Airlines, som nämns i artikeln skulle kunna leasa ett antal A380 och mata dem fram och tillbaka till asiatiska nav, med både vinst för passagerna och tillskott i den egna kassan.
Men nix, säger ekonomerna och United viker sig.
USA ser koreaner, thailändare, britter, fransmän, australier, gulfstatare, tyskar m fl flyga in med sina stadiga A380:s, varför gör de det, om det inte vore lönsamt?
Vakna USA, ni och Boeing har 747-8, ni har Dreamlinern, ni säljer, bolag köper, folk flyger.

A380 är min- och förblir min absoluta favorit.
May you keep flying high.

Bajen, jag och 25 000 till.

Ibland kan man verkligen förstå hur det är att förlora verkligheten runt omkring sig, för det som just för stunden utspelar sig framför ögonen på dig och hörs i öronen.
Innesluten i en mäktig och vacker arena, begränsas synfältet, utestängs omgivningen. Strömmen av nyheter, goda som plågsamma upphör.
Det är bara här och nu som gäller.
Jag var med igår, vi var drygt 29 000 i våras och igår kom dryga 25 000 med förhoppningarna högt uppskruvade.
Men det höll på att gå riktigt illa. Bajen mötte Giffarna från Sundsvall, tvåan mot trean.
Det tryck och det krav som vi 25 000 satte på de elva grönvita spelarna visade sig tydligt i första halvlek, som blev ängslig och haffsig. Ingen vågade ta några egna beslut utan duttade över bollen till nästa för att slippa reaktioner och ytterligare ok på sina axlar.
När Theorin sedan klockrent styrde in ett självmål sjönk Bajen ännu djupare, Dibba kunde springa sig ren på vänsterkanten och snyggt lägga in tvåan.
Halvtidsvila och ångest nu även på läktarna, förväntningarna hade sjunkit i takt med baklängesmålen. Pessimisterna hördes i sorlet, men även de som hoppades och trodde på en vändning.
Och den kom, möjligen beroende på Nannes tuffa ord i pausen och på de byten han gjorde, men än mer troligt på att Sundvall kände sig "trygga" med 2-0.
De la sig på försvar och bildade en fullkomlig mur framför sin målvakt.
Men Haddad nickade in 1-2 precis när klockan tickade över på minut 80. Sedan kom en straff som överraskade mig och Kennedy slog snyggt in 2-2.
Ljudkulissen blev olidligt hög och Tele2 Arena kokade av lycka.
Domaren gjorde ingen bra insats, tveksamma domslut, onödiga varningar och en allmän osäkerhet får han bära med sig hem.
Kanske även han påverkad av publiktrycket?
För 25 000 sjungande och euforiska supportrar är något ovanligt i Sverige, i Tyskland har man 50 000 kanske 70 000 på sina matcher, men det är där det.
I Sverige har Bajen det bästa och största publikstödet.
Gnaget (AIK) hade mindre än hälften i går, det säger väl allt, ändå nosar de på serieledning i allsvenskan.
Mycket prat, men en upplevelse,
Skönt att hjärtat tickar grönt.

Hamas - sviker sina egna.

Det räcker med att titta på denna bild, Hamas skjuter sina raketer från tätbefolkade områden.
Tror man att det är en Photoshop-manipulerad bild så kan man kanske ta en titt på denna video som den indiska tv-stationen NDTV här visar.

Tvivlar du fortfarande, gå ut på nätet och du kommer att hitta fler reportrar som visar hur Hamas medvetet lagt sina tillfälliga avskjutningsramper i bostadsområden, FN-skolor och nära sjukhus.
Det här indiska inslaget visar ett bostadsområde.

I mitt tycke, hyser jag ett förakt för Hamas, som utsätter sitt eget palestinska folk för död, lidande och förstörelse.
För vad är det annars det handlar om?
I civila kläder smyger man upp ur sina underjordiska tunnlar, laddar raketerna, täcker över dem med lite olivkvistar och fjärr-avskjuter dem. Sedan återvänder man ner i sina gömslen.
Och väntar på den israeliska vedergällningen, som inte kom i detta fall, men som ofta kommer.
Vem har man då tänkt på hos Hamas?
De som bor i husen intill avskjutningsplatsen?
Icke alls.
På sig själva.
Varför är man då så cyniska.
Enkelt.
Man vill vinna världens sympati, medlidande och samtidigt skapa ett förakt för Israel.
Ju fler sönderslitna barn och kvinnor som världens media visar upp, ju bättre för Hamas.
Tyvärr är jag rå och iskall här.
Hur många av de rapporterat civila var egentligen civilpersoner? Då Hamas springer omkring i civila kläder eller utklädda till kvinnor?

Det finns utrymmen utanför de befolkade områdena där man kunnat gräva ner raketer och missiler och kvickt kunnat föra upp dem för att snabbt skjuta av dem mot Israel.
Men det har man inte gjort. Avsiktligt inte gjort.
Hamas har valt platser där folk bor, de vill skapa ofrivilliga "martyrer" av de helt oskyldiga palestinierna, som vid det här laget, måste vara trötta på Hamas.
Och Israel förstås.

För att avsluta denna dräpa, så kan jag konstatera att det förmodligen hadlar om något annat än den gamla konflikten med Israel, det handlar troligen mer om konflikten shia-sunni??
Egypten och Saudi har indirekt stöttat Israel, Arabförbundet har inte sagt ett knäpp.
Qatar och Turkiet backar Hamas.

Titta nu på denna indiska video och döm själva, civila Hamas-fegisar låter de egna ta smällen.

En död dumpad koala med en $50-sedel i munnen.

Något ganska groteskt inträffade vid Heywoods polisstation i delstaten Victoria, Australien häromdagen.
Konstapel Jason Von Tunk hörde en duns på infarten, gick ut med sin ficklampa och fick till sin förskräckelse se en död koala ligga där. När han tittade närmare visade det sig att koalan förutom att vara stendöd också hade en sedel i munnen av valören $50. Cirka 400-450 svenska riksdaler.
Polismannens första reaktion var att det här var en fälla, någon hade placerat den där, för att sedan attackera när man närmade sig koalan. Han iakttog därför försiktighet.
Men inget annat hände, än att förvåning och funderingar satte fart, vem hade gjort detta och framför allt - varför?
Ingen som Jason Von Tunk vet på polisstationen hade någon femtiolapp att fordra av någon.
Koalan var troligen inte ihjälslagen och tur var väl det, men väl påkörd av en bil och dödad.

Nu är koalan begravd och femtiolappen i australisk valuta har registrerats som hittegods. Kanske en ägare dyker upp, men lär få svårt att förklara hur han tappat den och vad koalan hade med det hela att göra.

Bilden? Tog jag i Cleland Park, Adelaide 2010.