Det var inga långa bilköer, ingen rusning, men många ändå som stannade till och storögt bevittnade frihetens ljuva stund.
För är man någon av de de 160 mjölkkossorna som tillbringat vintern i Sörmlands mest moderna la´gård, då har man ingen direkt brådska att ge sig ut på grönbete.
Springet i benen är inte lika stort, de har ju fritt vandrat runt där inne och vet vad mobilitet är, vilket inte är alla kor förunnat.
Jag har sett måna släpp, detta års skilde sig genom att kossorna lugnt och stilla vandrade ut, de som inte hade utegångsförbud vill säga.
Vilka var de då? Jo de som inte hade mjölkat och där de först måste passera någon av mjölkrobotarna innan dörren till blå himmel, gröna ängar och lite friskare luft stod på vid gavel även för dem.
Men de som kom ut, var var de yngre spralliga, hoppiga och rusiga.
Men inte förblindade av ljuset, eftersom la´gårn interiört är väldig ljus. De stångades, markerade, positionerade sig i rangordningen och det mesta var sig likt från förr.
Några bilder kommer här.
Det fina är att de går in och kommer ut precis efter behag, vid regn, vid starkt solsken, när de är mjölksugna eller vill komma in i lugn och ro.
