Motljus har många tolkningar

Ja sannerligen har ordet motljus en radda olika tolkningar. Man får som i mitt fall här nöja sig med den verkligt reella tolkningen, solens strålar rakt in i ens ögon eller kameralins. Bilden är inte ny, men solen har sina invanda rutiner, den kommer regelbundet, men beroende på jordaxelns lutning, så tar vi emot ljuset ur olika perspektiv. Blev bländad av denna bild, som jag inte minns att jag tog, men var jag tog den ser jag. Alltså jag nöjer mig med en tolkning av ordet, återkommer kanske, men vill inte orsaka några kontroverser eller dispyter, om jag i ett fortsatt skede skulle råka ta upp fel motljustolkningar, som kanske inte är PK eller inne för dagen. Vad vet jag? Vi hörs //Olle

Jan Myrdal och Pol Pot = polare.

DN har publicerat en artikel om Jan Myrdal. Det får mig att rysa av obehag, Jan Myrdal är en figur som stora delar av Sverige under årtionden bugat och bockat för, ja även nigit. Jag pratar inte om de delar av Sverige som kallas för vänster, för dem var det en självklarhet, jag pratar om Sverige som en helhet, där herr Myrdal har åtnjutit en osedvanlig respekt, underdånighet och näst intill underkastelse. Hans retoriska briljans, intellektuella glans och mediala uppmärksamhet har gett herr Myrdal en osedvanlig status, en pedistalposition som han definitivt inte är värd. Tvärtom. Han har en rent ut sagt vidrig syn på vad som hände i Kambodja/Kampuchea i slutet av 1970-talet. En tid då landets diktator Pol Pot, på några dagar lät fördriva 2-3 miljoner innevånare, från landets huvudstad Phnom Pen, rakt ut på landsbygden för att bygga dammar, röja mark. De av stadens innevånare som inte hade valkar i sina händer, eller smuts under sina fingernaglar, glasögon eller annat som tydde på att man inte "var arbetare", fördes till läger, där tortyr och svält ledde till obönhörliga avrättningar. Alla drygt 1,6 miljoner kambodjaner som dödades av kommunisterna eller de röda khmererna, registrerades noga, deras kroppar dumpades sedan i massgravar. De som inte dog av svält och andra umbäranden, var den halv miljon som avrättades, efter svår och outhärdlig tortyr. Dessa siffror finns väl dokumenterade, minnesplatser, gravplatser och historiska berättelser, vittnesmål och framträdanden av de som klarade sig undan denna fasansfulla kommunistiska diktatur, vittnar om att inga tvivel finns. Men - en person - Jan Myrdal - har svårt att erkänna att detta var den verklighet som han skyggade för, när han bländad av sin storhet fick röra sig bland Pol Pots underhuggare vid ett "statsbesök" år 1978. Jag tycker Jan Myrdal eller J Myrdal att du nu på ålderns sena höst borde ha så mycket stolthet kvar i kroppen att du kunde medge att du hade fel, uppfattade fel, läste fel, fick oriktig information eller va´sjutton som helst, men tig inte ihjäl sanningen - du kommer bara att bli än mer illamående. Pol Pots röda khmerer mördade, eller lät mörda, som jag redan skrivit, 1,6 miljoner kambodjaner genom svält, umbäranden och avrättningar. Fattar du det J Myrdal? - vakna upp J Myrdal. Kryp till korset, klättra ned från din pedistal, gör en pudel. Ynkrygg!!! En arg Olle avslutar, vi hörs när jag lugnat ner mig //Olle

Återvända eller inte, that IS the question?

Det pratas mycket, med all rätt, om att öppna upp för de som anslöt sig till IS och nu vill återvända till Sverige. Deras dröm om ett kalifat har grusats bokstavligen. Det räckte inte med besinningslöst våld i alla dess former, för att få sitt kalifat utspritt över stora delar av mellanöstern. De möttes av motstånd, irakiska, syriska och kanske framförallt kurdiska styrkor, tog till slut kål på dem. De män som anslöt sig och som bevisligen eller icke bevisat har begått illgärningar, bör enligt min mening, villkorslöst ställas inför rätta i de länder där deras ohyggligheter begåtts. Jag ser inte hur Sverige skulle kunna rättsligen bevisa deras brott mot mänskligheten, det räcker inte bara att man anslutit sig för att dömas säger vi. Men det tycker jag. Alla som, eller i stort sett alla, anslöt sig efter att ha radikaliserats och "taggats" av förföriska videos, där halshuggningar av "otrogna" förekom. De som for visste. De var medvetna om att var och en av dem, skulle testas vid en avrättning, som själva medverkande eller som vittnen, det var ett prov på deras tro och övertygelse helt enkelt. De som reste visste. Därför döm dem på plats. Stäng gränserna här hemma. Hustrur med barn kan diskuteras. Men även de bör interneras i de områden där brotten begåtts, detta under lång tid, för att de skall få känna på att deras beslut inte accepteras, även om de bara var i sk "marktjänst". Nu har jag sagt mitt. Vi hörs igen //Olle

Nytt språkrör, inte så lätt...

Språkrör växer inte på träd. Bra språkrör, halvkassa har vi sett och upplevt en del av, men bra var det ett tag sedan Sverige charmades av. Och då menar jag inte på det flörtiga viset, utan allvar, seriositet, verklighetsförankring och så lite med flu-flum som möjligt. Mupperiet ingår. Kanske tillbaka till Birger Schlaug som omnämns i denna teckning ovan? Jag vet inte, för MP har inte varit min prioritering i vardagslivet, knappast några andra bokstavsförkortningar heller. Speciellt inte den bokstavsförkortning som anger namnet på ett fotbollslag, huserandes norr om Stockholm. Men åter till språkröret som komma skall, en man efter Gustav Frigolit blir det, men vem? Vi får se, Under tiden får jag umgås med fullt utskrivna namn och även förkortningar. Vi hörs. //Olle

Liberalernas främste kandidat till dags dato....

Det kan inte vara så lätt att hitta den som kan balansera på slak lina mellan olika falanger, olika block, olika framtidsutsikter. Liberalerna gör nog sitt bästa, några seriösa förslag har synts i press och media, men här kommer ett tungt partiledarämne. Med en gedigen militär bakgrund, denna gång inom marinen, en person som synts i flertalet olika manifestationer, parader och sammankomster. Inom politiken har han några år som passiv medlem i en borgerlig grupp som sökte bredast möjlig politiska förankring - Öppen famn. Nu lämnar jag över bollen till er, mina kära läsare, nu får ni gå in på Liberalernas hemsida och föreslå denne tungviktare, kanske Liberalernas tyngsta sedan Bertil Ohlin? Vi får se. Hörs på nytt. //Olle

Pensionärsskatten

Den nya konstellationen som styr vårt land och budgetbeslutarna innan denna kvartett, tyckte det var synd om oss pensionärer, så man bestämde sig för att sänka skatten, pensionärsskatten. Detta budskap trumpetades ut som om det vore någon stor händelse, som skulle avsevärt förbättra fattigpensionärernas situation eller låta vissa 70-plusare slippa lämna sina bostäder för att tillbringa resten av sina liv på bussar, tunnelbanor, i prång, soprum eller trottoarer. Men icke sa Nicke. Kanske 50, kanske 100 kronor i månaden, eller ännu mindre, i vissa fall mer. Men någon pang-dunk på hallgolvet när pensionen kommer blev det inte. Därför är en sådan här utbasunerad förbättring, ganska ironisk att skoja kring. Även om man kanske inte borde göra det. Men som pensionär själv, konstaterande varje månad att beloppen inte förslår så långt, så kan jag ta i, den enda jag trampar på tårna - är mig själv. Nu vet ni som tittar på bilden/teckningen/illustrationen, att humor gäller även i ömmande fall. Vi hörs igen //Olle

Förkylningstider...?

Ja, man kan vrida och vända på frågan om det är förkylt eller ej in absurdum. Liberalerna, eller vissa inom det liberala partiet tycker kanske det är förkylt nu - när Jan Björklund förklarat att han inte ställer upp för en ny period som partiledare. Andra inom partiet tycker det kanske är skönt. Undrar va´Steffe säger? Jag Stefan Lövfen, han vrider kanske sig lite oroligt i statsministerstolen, vem vet om Björklunds efterträdare blir lite mer hårdförd? Men det är ju en omröstning bland förbundsdelegaterna och där är väl alla partitrogna och ser det bäst att rösta som styrelsen föreslår....eller? Ja detta om ett helt nytt och aktuellt ämna, som dök upp för mindre än en timme sedan och som inte har så mycket bilden att göra. Vill bara visa att utseendet kan spela roll, vissa tycker en´ ser nyklippt ut andra tror nog, utan att våga fråga, att men ser snorig ut. Igår var vädret snorigt, plus tre på dessa breddgrader efter en dryg månad med minus, i morse minus 14. Nu på väg uppåt igen. Klimatet är ömsom snorigt, ömsom huttrande. Var är de smältande isarna, ja inte på Nyckelsjön i alla fall. Men de kommer. Nu har jag bluddrat och rabblat en massa ord och självklarheter, slut för idag. Hörs snart// Olle

Längtan är stor...

Visst är längtan efter ett landskap fritt från snö ganska stor nu. Men jag vet...slaskgrått är inte det ultimata heller. Snön, måste medges och medges gärna, gör allt så mycket ljusare och vackrare. Men ändå...vi tillbringar alldeles för lång tid i vintertid, långa höstar och oändliga vårperioder - som inte är vår - utan kyla och grått, för att sedan plötsligt explodera i en kort period med värme och knoppningar. Man hinner inte riktigt med då. Tur är väl ändå att vi inte kan styra mer än vad vi nu gör över väder och vind. Vår mänskliga påverkan går inte att förneka, det finns ändå nationer som gör vad de kan, nästan vad de kan. Viljan finns hos fler, men förmågan uteblir, när allt för många ifrågasätter kostnader och prioriteringar. Australien har extrem hetta i vissa delar. Nordamerika mellanväster har arktisk outhärdlig kyla. Alice Springs har just nu på kvällen deras tid +34C och Key Lake i Kanada nyss -46C. Det är 80 Celsiusgraders skillnad. Tror inte den som förflyttar sig mellan dessa orter idag skulle må så bra - oavsett riktning. Alltnog, vi lider inte här, men längtan till mildare väder och mindre snö hänger över mig. Vi hörs /Olle

Måndag 28 januari 2019

Hej. Idag är det exakt ett år sedan vi for till Sydafrika. Sedan dess har det blivit en tur till Gotland, den sedvanliga ner till Holmhällar, under en vecka i augusti månad. Planer finns för längre resor om ett år. Hoppas hälsan är på vår sida och att plånboken inte är för tunn. Längre resor? Jag det beror på hur man tolkar det begreppet, är det i tid eller avstånd? Kan vara både ock... Vi får se. Alltnog, denna måndag har gjort att jag fått ändan ur vagnen på ett nytt sätt, inte för att jag suttit overksam om dagarna. Men när ett nytt mål hägrar blir det en annan sorts effektivitet, en allvarligare glöd. Nu pratar jag om bilder, konst, blandteknik, teckning och eller collage - i en salig blandning. Men utan så mycket tusch som jag brukar starta med, se inlägget under detta. Än så länge, inget tusch i den första bilden. Första bilden? Ja den är avsedd för en kommande utställning som dök upp idag. Med start i början av mars, vernissage då alltså. Nu ligger fyra stora 300 grams papper uppspända på masonitskivor, för att tåla, ja pappren alltså, för att tåla ev akvarell, ev tusch, ev vatten, ev klister. Den femte har jag börjat på som sagt. Flera, något äldre finns redan klara. Försöker hålla en linje genom alla, utan att det skall bli schabloner, eller uppfattas som manérartade. Detta om dagen den 28 januari, Karl-dagen. Grattis till mig själv - tack!

Att inspireras av kalligrafi

Min fria konst, den icke föreställande som finns vid sidan av min illustration, är kraftigt inspirerad av den asiatiska kalligrafin. Kanske skulle jag i min vokabulär kalla den för japansk. Men den är ingendera, den är influerad, inspirerad av vad jag sett i Japan och Kina. Deras vördnad för det svartvita, för rytmen, dansen, rytmen och naturligtvis, för dem, betydelsen av det svarta tecknet. Alltid, nästa alltid ligger det en tusch-kalligrafi i botten av mina blandteknikverk, som nu den 2 februari, på Sörmlandssalongen i Eskilstuna så finns fyra av dem utvalda och. Ganska kul. Innan det blir för mycket av manér kanske jag måste sticka emellan med att måla över några gamla målningar och därmed få armlängs distans till själva bilden och få stå upp och med rak arm få låta penseln dansa över duken - fritt. Underbart. Tänk att den rent abstrakta bildvärlden går så bra ihop med mina föreställande illustrationer. Det är så skönt att ha bägge, plus några andra, arter att få uttrycka sig i. Detta om detta. Vi hörs // Olle

Bantning anbefalles...

Sörja eller glädjas? Vilket som, helgerna är över och vi tröskar på i januari månad. Säkerligen har en och annan lagt på sig några extra kilon efter all mat och sörplande av must, öl, snaps och annat drickbart? I den här familjen (i illustrationen) har mannen lyckats , eller försöker lura i alla fall, sin kökspersonal, ursäkta hustru, med att han dricker öl som får honom att rasa i vikt. Kanske, kanske inte? Det blev en cartoon, som lagts ut på Facebook igår tror jag. Reaktionerna har inte varit översvallande, men det är inte ständigt stående ovationer. Lördagkväll och en liten fest hos några grannar väntar, jag kommer nog att vägra argentinska biffar, fläsklägg eller jättepizza. Får se, möjlig rapport i morgon. Vi hörs// Olle

Illustration/cartoon är också konst.

Alla besserwissrar som tror sig förstå och hävda med emfas att "konst är konst, illustration är bara ett krafsande.." har totalt fel. Att skapa en bild, med eller utan text, är ett kreativt arbete, som kräver förberedelser, planering, uppladdning och sedan till verket med själva bilden. Så är det för mig, om jag arbetar med en abstrakt blandteknikskapelse eller en målning, ett grtafiskt blad, eller som sagt, en illustration. Koncentrationen kan vara ge en kortare originalprocess, men inte dessdåmindre, en kreativ tillblivelse av ett verk. Kan vara viktigt att poängtera detta. Jag har ju rötter i reklamvärlden, minst sagt, påbyggt med flera årtionden i den "rena" konstnärliga världen, med mer osäkra resultat. Enillustration var en beställning, en bestämd bild, bestämt motiv, men där du hade din rent konstnärliga frihet att göra den beställda bilden som du vill att den skall gestalta de önskemål som beställaren hade. Oftast träffar du rätt, sällan får du gå hem och göra om. I konstens universum är det fråga om beställningar, i bästa fall, från gallerier, konsthallar eller konstföreningar. Du har här en större frihet att skapa det du vill, men inte svika dina uttryck, dina "manér". Här kommer två illustrationer, som man kan kalla cartoons eller roliga gubbar på svenska. I inlägget ovanför detta, ser du en helt "fritt skapad" bild, ett abstrakt motiv. Illustrationerna är också fritt skapade, texterna är mina och grunden för bilderna. Bilderna (teckningarna) är också skapade utan någon enda människas tyckande eller inblandande, bortsett från mig själv i egen hög person. Bludder på alldeles för många rader. Illustrationer är också konst!!!! Å hör sen. //Olle

Sörmlandssalongen 2019

Lördagen den 2 februari slår Eskilstuna konstmuseum upp sina portar och hälsar alla besökare välkomna till årets begivenhet - Sörmlandssalongen 2019. Länets konstnärer har fått skicka in, sitta med bultande hjärta och vänta på besked, många blev lättade när beskedet kom, andra missnöjda, 68 av 127 konstnärer kom med. Men så är det - ger man sig in i kampen om väggutrymme så måste man förstå att det inte är obegränsat. Jag är alltså en av de som lyckades komma med, med fyra verk. Mia, min kära Mia kom också med, fyra stora målningar som kommer att synas och ha en rejäl inpact. Härligt att vi bägge fick och kommer att få glädjas. Så styr era steg eller ratta ert fordon till Eskilstuna konstmuseum. Där finns en godisbutik med allsköns konst. Välkomna 2 februari till 31 mars.

Karin och Conny

En helt underbar bild som jag bara måste få dela med mig, Karin och Conny, som alltid på glatt humör, besöker oss i värmen och berättar minnen från deras många och långa resor. Under många vinterhalvår åkte de till Australien, köpte en begagnad husbil och for runt i den, på landsbygden och ut i obygden, några städer, ofta mindre, där det fanns en pub. En god kall öl, svalkade som bäst efter en dag på dammiga vägar. De såg verkligen Australien utan och innan och älskade landet och dess avslappnade och positiva befolkning. För några år sedan blev Conny lite knackig, fick svårt att röra sig och tröttheten kändes så bedövande att de inte kunde resa till Brisbane via Bangkok för att köpa sin husbil igen. Conny gick tyvärr bort i maj 2017, sörjd av många. Mannen som sett världen i båt och husbil. Den glade, den bullrande och skrattande Conny. Vi saknar dig, du fick låna min första Australienhatt och det pryder dig. Karin lånade Mias hatt och även hon är vacker i den. Conny ha det bra var du nu än befinner dig, Karin vi sågs för några dagar sedan och skrattade och fikade. //Olle

Happy New Year out there.....

Hi everyone here in Sweden as well in the rest of the world. 2018 is close to close it´s window and it´s time to open up an let the light of 2019 in through your hearts. Sure I can be pessimistic about almost everything there is to discuss - but why? On a New Years Eve, there is hope of a better tomorrow, a world moving in a more positive direction, with leaders realizing their mistakes and ready to make corrections. Yes it´s New Years Eve and as I just mentioned, let us all look forward and grasp the thin line of hope for a better world. If we do, the string will hold and we are on a safer and more secure planet a year from now. Cheers everyone. Skål allihop. We´ll meet in a few days again. /Olle

Åt vilket håll?

Regeringskarusellen snurrar, ibland lite långsammare, men ingen vågar stiga på eller stiga av om en mindre önskvärd kollega redan står där och snurrar eller om den (mindre önskvärda) redan klivit av. Stefan Löfven som blivit bortröstad två gånger sitter verkligen i klistret eller i betongen. Han representerar det största partiet, som dock gjorde sitt sämsta väl på 108 år. 108 år!! Tillsammans med krympande miljöpartister och ett lite halvkaxigt vänsterparti så utgör de ändå inte majoritetn, om nu det förhatliga tredje blocket SD skall räknas med vid voteringarna. Och de måste de ju. De är ju valda att sitta i riksdagen och votera om olika förslag från den regering som styr. Tror att SD röstade på 131 rödgröna förslag under den gångna mandatperioden. Men åter till Stefan, det är lite synd om honom tror jag många tycker och tänker, en hyvens kille som stått på ett verkstadsgolv kan väl inte göra en fluga förnär? Nej inte i det privata, men som statsminister kan han stå bakom beslut som både påverkar, stör och kanske försämrar för vissa, och motsatsen för andra? Den här teckningen gjorde jag tidigare, har suddat lite text på betong blocket och tänkte publicera den på Facebook med texten "Vad blir nästa steg Steffe?" Men nöjer mig med att lägga ut den här på bloggen. Vill inte visa den på det överpolitiserade Facebook, med motsättningar och skrivningar som är skrämmande, fålla in mig själv i något av de fack man omedelbart hamnar i, när man yttrar något om politik. Så nu vet ni alla, Stefan är hyvens, jag har ullstrumporna på, sinomtid får vi nog en regering. Tills dess hörs vi många gånger...so long från //Olle

På stället marsch.......

Jaha, som ni alla vet så står våra politiker och stampar på samma ställe som den 10 september. Dagen efter valdagen alltså. Låsningarna är helt omöjliga att lirka upp, motviljan till att kompromissa och komma överens, eller släppa in - är total. För visst är de två ytterlighetspartierna i stort sett hela anledningen till att vi fortfarande inte har någon regeringsduglig regering på plats. SD är totalparia, V är otänkbara för Allianspartierna. Så vad har vi då? Inte ett jota! Tror att många av oss väljare börjar misströsta, frågan är bara vem det vid ett extraval skulle gynna mest? Det kan man alltid diskutera, jag ger mig inte in på det här, vill inte bli inföst i någon fålla. Som illustratör måste man hålla sig så neutral och obunden som det går. Men den här Gnällspiken kom bara till igår, timmen innan talmannen gick ut med att Löfven skall ställas inför riksdagsledamöternas majoritets omilda behandling på fredag. Fy farao, jag vill inte byta med någon av dem. Njut av min (partineutrala) illustration, så får vi se...alltid blir det något i sluttampen. Petter Northug slutar sin karriär, kanske Steffe ryker och ersätts av finansminister Magdalena Andersson? Men inte Anders Ygeman bara, snälla valberedning.... Vi hörs// Olle

Hund i kvalsterstorlek....

En hund skall vara en hund, inte ett litet skälvande kvalster eller en stelbent fästing. Under 15 cm i mankhöjd är det inte en riktig jycke i mina ögon. Och alla ni som lullar omkring med små kokkosbollar på fyra ben, ni är naturligtvis ursäktade, det är era val. Men vad jag här redogör för är mina tankar, åsikter och vad som skulle vara mitt val om vi kunde skaffa en vovve. Men tyvärr så kan vi inte det, för att Mia är allergisk mot hundar, inget allvarligt men ändå allergisk. OK, jag vet det finns allergifria hundar, men inte ens då lär det bli aktuellt. Vår frihet skulle begränsas. Den behöver vi. Med bilresor för att klara alla inköp, så tar det tid och att då ha en väntande hund där hemma, känns inte rätt mot hunden. Alltnog, tidigare i denna blogg har jag berättat varifrån ordet fästing som beskrivning av liten hund kommer. Kvalster är i mitt tycke ännu mer nedlåtande. Men fullt godkänt, framförallt i min små skämtillustrationer. Den här teckningen, skickades in till DN för cirka en vecka sedan, får se om de i juletider får plats med den? Kan bli aktuellt med en ironisk historia med Stefan Löfven och två nya fästingar på släpp, om nu Björklund och Lööf greppar hans utslängda tuggben? Fick den idéen just i detta skrivarögonblick. Lysande. Att göra en bra porträtterad bild av honom (Löfven) är lätt, sedan två små fästingar i hans koppel och en gubbe som frågar om han skaffat ett par nya kvalster. Löfvens svar, "ja, är de inte söta? Skar´u inte klappa Annie och Janne?" Kanske om några dagar, men idéen föddes nu, klockan 16,52 söndag den 9 december, år 2018. Vi ses och hörs igen. //Olle

Kusiner och aningen till åren komna....

Det är sällan jag poserar på bild här på bloggen, men kunde inte låta bli, när jag väl fick sällskap. En ett år gammal alt ung bild, då vi precis firat min käre kusin Bo Qvennerstedt på en krog i Stockholm. Han fyllde jämt, för att få mig i följe fem månader senare, likaledes jämt och samma årtal. Men som det sägs, eller sas i ett ordspråk förr i tiden - det växer inte mossa på diamanter. Nej sannerligen inte. Bosses och mina öden gjorde att vi inte lekte ihop, eller växte upp i närheten, utan träffades lite längre fram i livet. Det är ca 40 år sedan. Sedan dess har vi haft kontakt, träffats och delat öden och händelser som vi bägge fått erfara, mestadels positiva öden - men väl värda att kallas - öden. Bara för några veckor sedan var Bosse och hälsade på hos oss med sin Karin, trevligt och familjärt. Varför skriver jag om min kusin? Jo det är inte så många länkar i egen ålder som fortfarande håller sig ovan jordytan, så varför inte. Viktigt att värna de jämnåriga kontakter som finns. Sedan har vi bägge barn, barnbarn, bonusbarn och bonusbarnbarn, på olika håll i världen. Lättare och fler blir det då. Men Bosse är en glad man, nära till garvet, klok och intelligent som få, arkitekt med offentliga möbler som specialitet. Rönt stor framgång både här i Sverige och utan för vårt lands gränser. Hans yrke, kreativt och med funderingar kring formgivning, funktionalitet, färg och den breda publikens mottagande påminner om mitt eget yrke som illustratör och konstnär. Det är bl a där vi möts. Bosse ha det gott, möjligen, men bara möjligen läser du detta? Och ni alla andra, vi hörs och ses igen här på bloggen. Bästa från Olle och Bosse Q.

Kändisviner är näst intill odrickbara....

Kändisviner står mig upp i halsen. Hur kan man tro att ett vin skall bli mer än ett engångsköp, om det inte håller en bra kvalitet? Tror man, är man så naiv, som känt ansikte att man innerst inne tror att folk oavsett smak köper box efter box bara för att att det står ett bekant namn eller en känd nuna pryder etiketten? Vissa tycks tro att det räcker, men blir snabbt besvikna. Jag tycker det är ganska kul att ironisera över detta fenomen, en som fått flera kängor är Per Morberg, denna gång lät jag honom vila. Hans vin har dömts ut av så många att jag tror han får ägna sig åt annat. Då passar det mig utmärkt att introducera ett annat namn - Per Gessle - som också försöker sälja rödvinsslattar i flaska. Leif GW säger att kändisviner (naturligtvis inte hans eget) inte ens duger att tvätta ens det ena eller det andra med, jag nöjer mig med fötterna. Alltså gott folk, Per Gessle kan vara värt att prova, men beräkna avståndet till slasken innan ni höjer era glas. Skål och goder afton.

NBJ 16 och NBJ 19 ångandes....

NBJ - Nora Bergslags Järnväg på den tiden det begav sig. Malmbrytningen i gruvorna runt om i denna del av västra Västmanland var som intensivast, året är 1938. På linjen Ervalla till Nora i riktning Nora kommer här ett av NBJ:s fem stora ånglok med olika littera ångandes med ett blandtåg på släp. Ofta kördes det malmlastade vagnar i den andra riktningen mot Ervalla, Örebro. Men icke denna. Bilden är fin och får mig att rysa lite lätt, liksom jag som ung grabb i sju-åtta års åldern gjorde när de stora kom till Klacka Lerbergs station vid 17-tiden flera kvällar i veckan. Med dagens post bland annat, men även med passagerare i den enda personvagnen, passagerare till vilohemmet Vita Bandet några hundra meter upp för backen från stationsbyggnad och plattform. Men rös gjorde jag alltid. Och har sedan dess gjort när tågen kommer. De är ostoppbara, mäktiga och för människor och varor från en plats till en annan, man kan drömma sig bort. Mitt favoritlok bland de fem stora var det minsta i den samlingen, nummer 19. Mycket dåligt med bilder på det, knappast möjliga att hitta på nätet. Men här är en bild på henne. NBJ 19.

Detta var allt för dagen, med varma minnen av NBJ i mitt hjärta. Vi hörs igen/ Olle

Gamla, mer eller mindre, blir vi alla.

Vill man se det hela negativt så är denna illustration oroväckande nära verkligheten på många äldreboenden idag, inte alla - men ganska många. Och det är inte personalens fel, de gör oftast vad de kan och mäktar med, det är de beslutsfattare som fördelar slantar från kommun och/eller landsting/stat, som sitter med tumskruvarna åtdragna på de stackars ställen dit äldre orkeslösa "förpassas", när de inte kan bo kvar hemma. Själv har jag under flera års tid varit åsyna vittne till hur det står till på ett äldreboende, dit en anförvant förflyttats från en ohållbar hemmiljö. Jag har sett, hört och noterat förändringar upp och ner, förbättringar och dess motsats. Som jag skrev några rader upp, personalen är inte de som tvingas lägga de boende tidigare och tidigare, som serverar mat som transporterats långa sträckor och är mindre aptitlig i sitt ljumma och mjuka tillstånd. Blöjor, katetrar, piller och åter piller är vad som bjuds, tyvärr. Skattehöjningar är nog inte svaret heller, privatiseringar knappast, utan vad som krävs är rätt kompetens på rätt stol inom de förvaltningar som bestämmer. Lön som lockar till att stanna kvar. Inga stafettsköterskor eller outbildad extrapersonal. Att ha barnen boende inpå knuten gäller inte längre, i få fall fungerar det, men långt ifrån alla. Sobril som gubbarna pratar om, nattning klockan 16, blöjor av modell större - är vad jag hade att bjuda på i denna cartoon. Håll till goda och ursäkta mitt bludder, tusen ord ocm något som kunnat beskrivas med hundra. Vi hörs /Olle

Donald Trump, watch your tounge

President Donald Trump, you are not the only creature on this planet, manners among us human beings, is regarded as a must when you have reached the position like you have. But yesterday, you lost your temper, behavior and manners, and pointed finger at a journalist from CNN and called him "mean" and some other bad words. I regard that as that you Donald Trump can´t take any form of criticism, am I not right? Journalists are there to question you about what you have said and are about to say, question your decisions made and proposals presented to the public. What kind of a society would we have if criticism and questioning should be stopped at the doors to the auditorium you are to be you are to be appearing in? Yes a dictatorship. So Mr Trump, behave, show the world good manners and remain disciplined even if you are under fire of questions.

Gloomy weather, blame it on the Greens?

Yes it´s grey, gloomy and dull times up here in Sweden, the same every year in November. These two gentlemen in the cartoon are discussing why it´s so grey and foggy and on that question the reply from the one to the right is "blame those bloody Greens for not wanting it to be summer all year around". In social media today, many, if not the most, threads are about the climate, so I thought it might come in handy to joke a little about climate change. Stir up the stiff and politically perfect attitude when someone question PC standpoints. I don´t question it, but it´s fun to make a cartoon, hopefully to annoy a few out there. Now you all understand what I mean. You don´t? Well, I can´t express myself more detailed in English. Back soon...enjoy this in the meantime //Olle

Sunny but tough day.

Hello everyone, yes the weather changed to the better, rather warm, sun´s out and no wind. Nice, real nice. But as I mentioned, tough. Some hard decisions has been made, taken under absolutely no pressure from anyone, but still hard to take. My engagement in certain questions have been very filled with heart and feelings, and when you have to step down and take new facts into perspective, it feels. Makes you wonder, makes you doubt why you in the first place had to engage yourself so deeply into it. Well, decisions have been made. Finally. And I´m looking forward to the day when the opportunity, like the rising sun, appears again above the horizon. Hope you get what I mean. Pardon my stumbleing English. See you tomorrow mates.

My personal climate responsibilities, if I have any at all?

Today, it´s all about our planets survival, our own way to make a living for ourselves, children and grandchildren. There are endless ways to free your own (bad) conscience if you follow what media have to say. Your own decisions are up to yourself. This cartoon is a about a fellow who seems to be very serious in his efforts to get his days ahead to be clean and fossilfree. He has his oars on the shoulder heading for the west coast in Sweden on foot. From there on he will begin to row across the Atlantic, to an Environment Conference in New York City, which opens on March 11th next year (2019). A guy who knows how to act, and be politically correct in all means? Or? What his inner thoughts and believes are, is unknown, even to me, the cartoonist. Please enjoy an Atlantic roar-trip!!!

Cartoons make things easier....

...you must agree, that a cartoon is what the world needs more than anything else in these days. At least, it´s my own opinion. I have throughout my entire professional life made my days simple, by being a cartoon-illustrator. And now, 15 years after the retirement, I´m still in full action. It´s not that physical to lift a pen, sit down in a chair and on my sketchpad make drawings when you are 80 years old. Like the one you see here, a quick translation from Swedish to English maybe is what you want: "What one does not have in the head, one must have in the legs" An old saying here, perhaps there´s the same in the English-speaking world? But back to what I regard as a fact, we people, regardless where we live, must be given a chance to experience something positive, something to laugh at or clear one´s mind with. That has, as I said, been my mission all life long. And I know from responses, that I might have swept away some dull or foggy views with my drawings. Well I have spoken, more drawings, cartoons on oqillustration.blogspot.se Pay that site a visit, it´s worth while!

Segt att nå Sagerska

Ja här i mitten ligger huset där den nuvarande övergångsstatsminstern Stefan Löfven huserar och som även är tänkt som bostad för den nya tillträdande statsministern, när nu han/hon någon gång framöver äntligen kommer på plats i detta palats från andra hälften av artonhundratalet. Ja frågan är berättigad, det har nu gått snart två månader sedan svenska folket vandrade till valurnorna, förtröstansfulla, det var fortfarande ljust och värmen låg kvar i luft och själ. Men tiden har gått, sonderingsrundorna har gått och dagarna blivit kortare och mörkret mer påtagligt, i alla avseenden. Vad jag förstår är felet att Sverige, nu på ett för oss unikt sätt ännu inte fått en regering på plats, en regering som sitter och planerar nästa budget, så beror på ett ord - LÅSNINGAR. De flesta partier, partiformationer, ideologiska block eller vad det nu handlar om har heligt, innan valdagen, gått ut och deklarerat att de inte kommer att regera med eller samarbeta med, den ena eller andra, eller den konstellationen eller den grupperingen. I och med det, eftersom valet blev så jämnt och nyheten av vi har tre formationer, som sins emellan inte vill ta i varandra med tång, så är det låst. Inmålade i hörnen, instängda och de vi trodde på skulle kunna vara pragmatiska parlamentariker, med förmåga att kompromissa och möta varandra, de har nu munkavle, handbojor och ögonbindlar. Bokstavligt talat. Jag tror, tyvärr, att detta kommer att leda till ett sakta groende förakt för politiker i gemen, eller kanske ett pacificerande av den egna viljan att förändra, påverka, rösta och välja - framöver. Om det blir ett extraval och Sagerska kommer att få vänta på sina nya innevånare ytterligare några månader, ja då blir fler hemma, struntandes i att bry sig längre, fler kommer att välja de partier som nu sitter på läktaren och troligen kommer minst två partier att trilla ur riksdagen. Tyvärr. Vi behöver dem, de ger mångfald, de breddar spektrat, polarisering är inget jag önskar mig. Men som sagt Sagerska palatset, denna ruggiga sen-oktoberdag, ser kallt och ogästvänligt ut. Må munkavlarna falla, må tunghäftorna lossna, må dörrar öppnas och samtal mellan olika åsikter starta på nytt. Sverige är en demokrati, här skall det vädras och debatteras, inte stås i hörn och muttras.

Gnagarna börjar frysa om fötterna.

Gnagarna, det märker inte minst vi som bor i ett stor kåk på landet, börjar knacka på dörren och vill in och mumsa på madrasser, ledningar, gamla fotbollar och annat. Speciellt letar de efter bengaler, men sådana har vi inte i huset. Det räcker att se dimman ligga tät över Friends och Tele2 för att inte lagra på den typen av Gnagarmat. Hur som haver har det gillrats fällor, de senaste levererade av Anticimex i egen hög person i mars tror jag. De är effektiva, skulle klippa en flodhäst om den fick för sig att rota under diskbänken. Ja nu vet ni alla att Anticimex är de bästa av Gnagar-bekämpare, får ni problem kontakta dem direkt, de skickar ut folk på studs, med servicebilen fullproppad med sådant som Gnagarae inte tycker om eller helst bör undvika.

Gnesta konstrunda 2018

Så var det dags att slå upp portarna igen och hälsa alla välkomna till mig och Mia i Blacksta. Kommande lör- och söndag mellan 11 och 17 är våra ateljéer till för alla som som vill, titta, fråga, känna, undra, köpa, äta äpplen och päron, ta en slurk saft eller bara träffa oss. Måleri, grafik, teckning, blandteknik, böcker och vykort - allt eller rättare sagt - mycket finns. Välkomna. PS! Hittar ni inte hit, vill ni se samlingsutställningen och andras verk gå in på konstrundan.se och få all information ni vill ha, och lite därtill.

Fotograf Anna Lauridsen tog denna bild för 10 år sedan. 10 år! Idag är Eddie och Jessica lika trevliga och bildsköna, naturligtvis mer mogna och vuxna, stabila i dagens rushiga samhälle. Finare barnbarn kan man inte ha.

Nobelpris i litteratur 2018?

Ja den den frågan den blir besvarad på fredag den 4 maj. Som jag, som totalt utomstående, enbart beskådande den djupa skoningslösa kris som den Svenska Akademien befinner sig i, finns det inget annat svar än att det - blir inget litteraturpris i år. Allt annat vore att spoliera förtroendet för det som har med själva ceremonien kring nobelprisutdelningen att göra, hur skulle man kunna stå rakryggad och dela ut priset, kungen, ledamoten och mottagaren, hur skulle dennes tilltro till värdet av priset vara? Noll. Jag skulle tacka nej om jag hade blivit utnämnd, en tanke som inte finns på ljusårs avstånd. Men inte dess då mindre väntar jag på den motivering som lämnas nu på fredag, en stackars sekreterare får träda fram, någon ledamot har jag svårt att se stående med en samlad mediakår framför sig. Vem skulle våga? ja den som lever får se, fredag. Lyssna, begrunda och tänk på vad vi vill ha inför nästa års utnämning. Jo en helt ny akademisammansättning, nya medlemmar, yngre medlemmar, ledamöter eller stolnötare, att de är valda in och sitter på bestämd tid för ett ev återval. Inga stofiler, som mjölkar pengar och anseende ur en gammal fin svensk inrättning, som alltid hyst världens respekt - den Svenska Akademien.

Svenska Akademien, vilken soppa.

Finns det egentligen något mer att säga om denna minst sagt sorgliga historia, som inte redan är sagt? Knappast. Men si - då finns pennan, teckningen på pappret att ta till och vips kan man med några få ord och struttiga gubbar få till en vinkling som är lite mer satirisk? Hoppas i alla fall det, erbjuder alltså två helt nya Gnällspikar, tillkomna idag torsdagen den 12 april på förmiddagen, han med barnbarnet, den texten skrev jag ner igår kväll på baksidan av en kuvert. Given. Enkel. För visst har hela den här sörjan blivit som ett sämre dagis. För att inte tala om den sk "kulturprofilen", som jag inte förstår varför han inte nämns med sitt egentliga namn, vissa kvällsblaskor gör det, men "finmedia" skriver bara kulturprofilen. 99% av vår befolkning över 30 år vet vem det är. Så varför mumla? OK, nu har jag ritat mitt och sagt mitt. Vi hörs, när det beger sig. So long.

Alkis-problem

Min bok "Gnällspiken och hans behårade fästing" blev en lyckad utgivning, skulle det visa sig. Jag är hemma ekonomiskt. Inga stora överskott, men en känsla av att det inte varit förgäves att anstränga sig och våga satsa lite. Mia min käre, försöker trycka på för att det skall blir en bok nummer två nu till hösten, men jag är lite osaäker på att jag vill gå igenom hela den process och den anspänning som det trots allt var/är. Åren har lagt sig på hög för min del och man orkar inte så mycket som man gjorde förr. Sen har det att göra med om jag kan räkna med Kjells hjälp en gång till? Han har ett eget bokprojekt på gång, där han skriver och släktforskar och gräver i arkiv. Det tar tid och jag respekterar hans egna ambitioner och ställer in mig i ledet om det skulle visa sig att han vill satsa på en ny Gnällspik a´la Olle Q. Efetr vår vistelse i Sydafrika har det varit en del att pyssla med, inte så många nya illisar har kommit till, men några, bl a denna, den senaste iraden från igår torsdag den 8 mars. Kvinnodagen, men denna teckning har inget direkt med den att göra, annat än att de som nu tyvärr blir alkoholister oftast är män, många sammanlevande med kvinnor som får och har det tufft och far illa. Riktigt illa tyvärr. Men jag är igång och det bubblar upp en och annan illis med jämna mellanrum, några skickas till DN och kanske, kanske kommer någon in på insändarsidan. Slut för idag. Vi hörs igen /Olle

Sydafrika och tankar kring landet.

Sydafrika. Ja just det, Sydafrika. Efter ett sjutton dagar långt besök i det stora landet, har vi fått en lite större inblick i ett land som är både och. Både vackert, skönt, mäktigt och exotiskt men också ett land som är fyllt av djupa klyftor och motsättningar, fortfarande drygt tjugo år efter aparheidregimens fall. Det känns när man är i städerna. Medan det ute på landet ser fridfullt ut. Djurparkerna, eller reservaten är stora och i stort sett befriade från tjuvskyttar. Sydafrika, eller Kapstaden som vi besökte under fem eller sex dagar 2013 kan vi inte dra några direkta paralleller till efter drygt 200 mil i buss denna gång, då som jag nämnt, vi fått ett bättre grepp om den komplexitet som råder i landet. Vår fantastiske guide på resan Daniel Byrmo, född i Sydafrika, boende i Sydafrika, men med svenskt påbrå och svensktalande till 100%, han gav oss ingångar och inblickar i både historia och nutid, som vi aldrig orkat läsa oss till. De vilda djuren upp i Krugerparken, den del som vi var i och som var "privatiserad", dvs med betydligt färre besökare, men ändå med ett gemensamt stängsel med Kruger för att djuren skulle kunna leva någotsånär ifred, de är vilda, men anfaller inte om du inte hotar eller de är utsvultna. Medan människan i staden, smyger i skydd av mörkret och hotar överfalla dig om du har otur och är på fel plats vid fel tidpunkt. Hotet finns där, vi varnades och vi respekterade det. Det är alltså en klar skillnad på människa och djur, inte alla människor, men tillräckligt många för att du skall stanna inomhus eller ta dig fram i taxi efter mörkrets inbrott. Här kommer klyftorna in, de som inget har, de som bor i skjul och behöver mat för att överleva, för en del av dem återstår bara att ta från de som har. Dvs du eller jag, tydliga som turister, innehavare av mobil, plånbok och kontokort. Kanske en guldring eller en värdefull klocka. Sydafrika är ett vackert land, varierat, torrt i vissa delar, dagliga skyfall i andra, högt, lågt, inga naturliga insjöar, men konstgjorda, några stora floder, många uttorkade. En lång kustremsa med Indiska oceanen och Atlantens svala vatten skönt sköljande upp på klippor eller stränder. Jag kommer att berätta mer. Men Sydafrika har både en mörk och en ljus sida. Som zebran ungefär.

En bild av jämställdhet?

Vårt, idag vindpinade land, lär ligga i framkanten vad gäller jämställdhet mellan könen. Inte bara lär, det är ett faktum att vi ligger där framme, men höstens Metoo-avslöjanden visar att det kan vara ganska dåligt ställt med balansen mellan man och kvinna. Den här bilden gjorde jag för något drygt år sedan och tycker den vänder lite på den här debatten och visar ett tillfälle då mannen inte är så kaxig, utan kvinnan är den som håller i taktpinnen och tillåts raljera. Inte mer än rätt. Skickade den här till DN Skriv idag, får se om de fastnar på kroken. Hoppas. Tills vi hörs igen. Lev väl, håll i hatten och deppa inte för lite snö, den försvinner snart igen....

NBJ 19

Efter mycket sökande och hel del förfrågningar runt omkring i järnvägskretsar, lyckades jag enkelt som en plätt, hitta en bild på ett unikt ånglok. Mitt "eget nr 19". Hos SJ hade det littera N, och vad jag kan se byggdes det i 44 exemplar. Lokets tjänstevikt var 56, ton, längd blygsamma 9,9 m, lastade 1,5 ton kol och 7 m3 vatten. Jag minns detta lok speciellt för att det var mindre än de andra ånglok som drog gods, och blandtåg på NBJ:s linjer i Bergslagen på femtiotalet och några år in på sextiotalet. Lok 19 blev helt klart min favorit, minstingen hade inga små ledhjul fram utan var ett fyraxlat lok med drivhjul. Detta föranledde nr 19 att på den kurviga banan mellan Gyttorp och Bredsjö utgörande den norra delen av NBJ:s spårnät ofta spåra ur. Inga svåra olyckor, men urspårningar icke dessdå mindre. Fråga mig inte varför, men nr 19, har blivit det nummer jag ofta, eller nästan alltid, väljer när ett nummer skall väljas, spelas eller skrivas som enbart siffror utan betydelse för sammanhanget. Nu har jag en bild på henne. Glad i sinnet publicerar jag den här. Tuff-tuff på er alla.

Jag vill minnas våren 2016.

Våren 2016, efter en lyckad gösfångst-tur, sitter Bengt Lindén och jag vid Ullstas lilla sjöbod nere vid Nyckelsjön. Som jag skrev i inlägget under detta, så gick Bengt bort för fem månader sedan och är djupt saknad, dessa bilder påminner och många, många stunder vid sjöboden. Bengt vi saknar dig.

Året som gått - 2017

Ett år till har gått. I samma hastighet för oss alla - obevekligen är det så. Gammal som ung blir äldre och äldre. Men vissa år för också med sig förlusetr av kära vänner eller nära anhöriga, sent förra året lämnade Signe detta jordeliv. I år har Boss Miller och Bengt Lindén, nära vänner också farit vidare till andra dimensioner. Bosse tidigt i år, ganska överraskande kom beskedet, visserligen hade han varit krasslig, oförmögen till det mesta. Men att döden skull träda in så kvickt trodde inte jag, säkert gjorde Bosse närmaste det, men för oss i den närmaste vänkretsen så kom meddelandet som en mindre knall. Bosse nära ville ha en begravning i stillhet och så blev det. Bengt Lindén, vår granne på Ullstas sista år kunde vi följa närmare och såg hans sakta försvinnande från ett långt liv. I början av augusti ringde Arvid och berättade om Bengt dött. Vi tog det hårt, hans begravning hemma på Ullsta, blev en stor samling av vänner, bekanta och den närmaste släkten. Ett mäktigt, men ljust avsked i augustivärme. Bengt Landin höll ett tal, musik spelades och vi samlades alla kring mat och dryck under stora hyra tälttak. Jag blev bara några dagar efter Bengts död tillfrågad om jag kunde göra en teckning till dödsannonsen, en teckning av hans och Birgittas kära Ullsta. Jag publicerar den här och detta som ett minne över Bengt, Bosse och alla andra som inte längre är med oss. Återkommer med uppmuntrande ord, snart.

Hela Sveriges skrattar...nästan...

Jag måste ju medge, jag tillhör inte den del av vårt lands tv-tittare som tittar på något av alla dess mat-tävlar-program som dukas upp i våra apparater. De fyller mig faktiskt med näst intill avsmak, att tävla om att att stressa ihop en snygg måltid, som några överkuckus till kockar sedan lite fisförnämnt skall smacka på - överlägga och sedan fälla sin dom över, det ger mig inget. Inte ett jota. Det tråkar mig och fyller mig med känsla av att göra något annat. Därför ironiserar jag då och då med Gnällspikar som inte heller tittar på eller ser fram emot nya spännande mattävlingar. Denna bild eller teckning, gav mig en stunds skratt själv, måste jag lite självgott faktiskt medge. Kanske texten, men framförallt gnällspiken i soffan, som för första gången, ser ut som en jordglob, rund, som en glob som sagt, med hakan vilande på kulan. Ganska lyckat eller hur....? Avståndet mellan hans smala fågelben blir bara större och större, snart kommer en teckning där hans barnbarn kommer med trampcyckel och far rakt emellan benen, med risk för att slå huvudet i...men den detaljen tar jag nog inte med. Om jag inte kan får ihop något rumsrent av det. Ett uppslag som jag kom på i detta nu. Bra att jag skrev detta. Vi hörs igen. Kanske DN har den inne i morgon, hoppas. Hörs.....

Prinsessan Birgitta

Det var ett tag sedan jag uppträdde på denna scen, för eventuellt kvarvarande åskådare eller skall vi säga läsare, så tackar jag djupt för ert tålamod och uthärdlighet. Misstänker att del av er slänger en blick på Facebook, där mina gubbar framträder titt som tätt, boken Gnällspiken riskerar att bli en följetång där. Men man säger att repetition är det bästa för att försäljningen skall gå bra, så det blir nog några inlägg till innan julen. Men nu till dagens bild, ingen Gnällspik, vad jag har förstått. Vad jag inte förstått är varför jag gör ett inlägg betitlat Prinsessan Birgitta? Helt obegripligt. Men i morse pratade Mia med sin kompis Karin och då dök Birgittas namn upp, jag såg då framför mig bilder från dop, eller giftermål på Slottet, som jag sett på TV, då Birgitta skymtat förbi. Jag minns dessa ögonblicksklipp, och de frågor som restes då. Vad har hon gjort? Plastikopererat sig, lider hon av annorexi, är hon alkoholiserad, sönderbränd av solande? Allt såg möjligt ut. Hon, stackars prinsessan Birgitta, hukade sig, såg skygg ut, ville komma undan kameror och blickar, hon led säkert av att något problem drabbat henne? Som sagt jag vet inte, jag spekulerar inte. Bara vädrar en fråga som fått mig att fundera utan att direkt klandra eller stämpla. Nu vet ni vad jag tycker.

Rädda Hjärt & Kärlcentrum i Södertälje.

Härom dagen var jag på en av mina rutinmässiga kontroller hos min kardiolog i Södertälje - Aida Hot-Bjelak på Hjärt & Kärlcentrum. Alltid kommer man in på avtalad tid, alltid får man den undersökning som i kallelse-brevet angetts. Ibland långtids-EKG, ibland ultraljud, ibland bara blodtryck och EKG, ibland något annat, kanske ett arbetsprov. Proffsigt, kanske med en remiss eller ett nytt återbesök inbokat. Den här gången var det EKG och blodtryck som gällde, men när jag registrerade min ankomst låg ett Upprop på disken, ett upprop som hade rubriken Bevara Hjärt & Kärlcentrum. Jag hajade till, hade hört rykten, men nu var det verklighet. Landstinget i Stockholms Hälso- och sjukvårdsnämnd hade beslutat lägga ned Hjärt & Kärl den 31 mars 2018. Detta på ett möte den 3 oktober i år. Märk väl, ingen av Södertäljes representant/er i denna nämnd var med vid det avgörande mötet. Märkligt. För djävligt helt enkelt. Den nya upphandlingen valde två Aleris-kliniker och Stockholm Heart-center som de enda tre kliniker i Stockholms län med angränsande kommuner i Sörmland och Uppland att svara för den kardiologiska sjukvården. Jag blev förbaskad, uppbragd av ilska, varför lägga ned något som fungerar, som gör att folk slipper åka i timtals? Varför? Specialisterna finns ju på plats. Varför flytta på dem? Jag kommer att göra vad jag kan för att detta skall spridas. Kan du hjälpa till är jag tacksam.

Pennan är mitt verktyg....

Är man illustratör så är man, har man varit illustratör har man varit det, alltid varit det! Jo det stämmer, mitt liv har, bokstavligt talat, kretsat kring en penna. Pennan som upphov till så mycket, inkomst, uppehälle, bekräftelse, glädje, ytlig allmänbildning och många, många andra fördelar. Trygghet glömde jag, pennan har gett mig ett levebröd genom olika faser och konjunkturer i vårt lands nutidshistoria. Klarade den svåra finanskrisen i början på nittiotalet, men även andra svackor. Just nu för bara en halvtimme sedan, hade vi besök av en gallerist, hon såg mina alster i teckningar, grafik och måleri. Vem vet, återigen kan pennan bli upphovet till en utställning. Men det får framtiden utvisa. Tack Eric Johannesson på Berghs som sporrade mig, entusiasmerade mig och fick mig att våga ta steget in en tecknaren/illustratörens värld. Och tidigare än så - i småskolan när jag var sju år så sa min lärarinna "Olle du kan inte sjunga, du får teckna på sånglektionerna". Tack Märtha Werner.

Rapport om hjärta och ögon.

Inte dagligen, ens årligen som jag skriver om min hälsa och allmäntillstånd. Men idag tycker jag att det finns anledning. I Södertälje, denna regniga och grå höstdag, handlade det först om en rutinkontroll hos min kardiolog. EKG, blodtryck och några anadra prover togs, inget ultraljud denna gång. Efter en stunds väntan kom som bästa Aida ut och ropade in mig. Hon gick igenom undersökningsresultaten och sa helt kort: "...allt ser bra, när jag tittar på vårens prover och jämför dem med dagens, så ser det likadant ut..." Kändes skönt efter maj månads hjärtsvikt som hon förklarade att den berodde på en svår inflammation, två månaders hosta hade påverkat hjärtat så mycket att vätska samlats i min kropp = hjärtsvikt. Nu hanterar jag tendenser till vätskeansamlingar i min kropp, på ett rutinerat och lyckosamt sätt, helt på egen hand - det är bara att känna efter, känns det inte bra - ta en vätskedrivande tablett och om några timmar är allt uttömt, bokstavligt. Tråkigt nog har Stockholms läns landsting genom en sk upphandling beslutat att Södertälje Hjärt & Kärlcentrum skall läggas ner den sista mars 2018. Jag skrev på en protestlista. Detta får bara inte ske, alla hjärtpatienter, summa 10.000 i södra storstockholmsområdet inkl angränsande sörmländska kommuner står nu utan hjärtvård inom rimligt avstånd. Nu blir det att kvista till Aleris uppnästa klinik i Bromma eller liknande håla. Nu lämnar vi hjärtat. I regnet tog jag mig ett kvarter till optikern, inte gjort någon syntest sedan 2012. I septemeber 2016 gjordes en gula-fläcken-operation på mitt högra öga, vilket idag ger mig ca 70% syn på det ögat, kompenseras av 100% syn på vänsterögat, men synen är försämrad, att läsa 5 punkters text har inte varit lätt, men med nya glas kommer jag att kunna göra det. Beställde bågar och progressiva glas, som tonas när det är sol. Kanon-nöjd. Det blev en lyckad dag i regnet. I mitt sinne skiner solen för fullt.

Thomas Bodström story....som satrirtecknare.

Jag har personligen inget intresse av att sänka Thomas Bodström, men som satir- och skämttecknare kommer det tillfällen som man bara inte kan runda och fösa undan. Hans tidigare lite kaxiga attityd efter utnämnandet och den raka motsatsens mumlande, när regeringen beslutat sig, under yttre tryck, för att rycka undan mattan för TB och utse någon annan, gör att jag redan igår förmiddag skissade lite på vilken text som skulle passa ämnet Thomas Bodström bäst. Thomas Bodström gick som satirtecknare helt enkelt inte att runda. Men det var inte lätt att formulera sig. Ibland är det lekande lätt, då sitter den direkt efter några korrigeringar kanske, men den här gången blev jag tvungen att fundera närmare ett helt dygn. Många texter ligger i papperskorgen, en del riktigt kul. Men tycker ändå den här är bäst, den spolar inte Thomas Bodström helt, eller förnedrar inte honom i grunden, vilket några av mina första textidéer skulle, möjligen?, ha gjort. De kommer inte att publiceras här, men delar kan användas i andra, icke personrelaterade ämnen. Vi får se. Nu går enligt egen utsago TB tillbaka till sitt advokatyrke och sin författarroll. Med Allra-skandalen och de åtal som där väntar, så kanske det inte blir helt lätt för honom att hitta nya klienter och bokköpare? Vi får väl´an se. Tack Thomas Bodström för att du engagerade mina få kvarvarande hjärnceller i nästan 24 timmar.

Boksnack på Södermalm i kväll.

I kväll blir det start etapp fyra i bok-försäljnings-rallyt. Får se hur många till det blir innan nyår? Restaurang Pelikan är kvällens mål, på Blekingegatan på Söder. Har hela tiden drömt om att få "visa upp mig" på Söder, där jag är född och bott i många, många år. Så nu är det dags. Jonte Löfgren hjälpte mig med marknadsföringen innan jag ens hunnit blinka, så nu lär vi bli ca 20 kanske några till. Vi dricker lite Cava först och snackar och minglar. Sedan, i barens surr, skall jag försöka göra mig hörd i den hörna vi fått oss tilldelad. Kommer att kort berätta om boken, för de som inte känner mig en väldigt kort illustratörstillbakablick. Hoppas att jag får signera några böcker också. Skall bli kul att komma tillbaka till den stadsdel där jag föddes. Återvänder "hem" på något sätt - nu som Gnällspik.

Hipsters är ena underliga filurer

Som gamling, som äldre man, äldre person - dvs en gnällspik, är det fullt tillåtet och brukligt att förfasa sig över dagens ungdom. Främst är det ju utseende, klädsel och allmän stil och hyfs som märks. Och det är ju ute bland allmänheten man märker de unga, ser dem. Och mycket, mycket har vi gnällspikar att anmärka på, då snabbt glömmandes att vi själva betraktades med förstoringsglas när vi var unga och bedömningarna då var inte heller nådiga. Men dagens unga måste vara ännu värre? Eller? Som den här hipstern som jag försökt porträttera här ovan. Kanske är det mest tankarna kring vad de själva tänker på, när de uniformerar sig som de gör, klassar in sig, nishar in sig. Inte så sällan handlar det om ideologiska och ekonomiska signaler man vill sända. Stadsdelarna man syns i, visar ekonomisk status, ekonomisk status är också en garanti för att vara politiskt radikal i framför allt ex miljöfrågor och krig-och-fred-frågor. Man har råd att köpa ideologiska matvaror, bli veganer, skaffa sig elcyklar och stötsäkra hjälmar, kanske elbilar. Allt detta kan man visa genom sin klädstil, sin image över huvud taget. En hipster ser t o m gammelmormor att det är en hipster. Jag ser dem som svåra att få spontan kontakt med, inga direkta svar om man slänger ur sig några vänliga ord om något allmänt - mest en blick. Jaha, nu har jag fått generalisera hej vilt, det står mig fritt på min blogg. Jag är satiriker. Punkt slut.

Var tog alla ryssar vägen?

För elva (11) dagar sedan var det övervägande ryssar som snuddat eller tittat på min blogg, 994 stycken, under den då gångna veckan. Hur många är det idag, alltså elva dagar senare? Noll (0), noll säger noll, va´ farao har alla dessa filurer tagit vägen? Eller rättare sagt, varifrån kom de alla, första veckan i september? Nu är du utflugna och ersatta av en kraftig majoritet amerikaner. Samma fråga, vad gör de här? Visst är de också välkomna, men varför i sådana drösar? Många frågor, som aldrig kommer att få några riktiga och korrekta svar.Men spännande är det. Är det någon där ute i internet-världsaltet som vet, hör av er. Väntar på ett kraftigt uppsving från Uruguay eller Botswana nu, eller varför inte Nordkorea??

Sidvyer, inte unika träffar...men ändå??

Jag vet att det är skillnad på hits och side-views. Siffror från senaste veckan. Hits är unika träffar, där någon varit inne och läst, sidvyer är när man kanske hamnat på bloggen men inte varit speciellt aktiv i sitt sökande efter något, men ändå en träff. Och då uppstår genast frågan varför kommer de flesta sidvyerna från Ryssland? Överlägset flest? USA som god två och mitt eget Sverige på en futtig tredjeplats. Ryssland ja? Har inte nämnt något om landet, dess politiska ledning, sport, doping, annektering, al-Assad-stöd eller något annat. Inget kontroversiellt, men inte heller något vurm eller jamande och gullande med Vladimir i Kreml. Ändå hamnar Ryssland flest gånger i utkanten av min blogg, man undrar varför? Tror att någon/några faktiskt läser genom ett översättningsprogram som finns i sidspalten på bloggen, men de är få. När jag tillfälligtvis skriver en bloggartikel på engelska rusar USA-siffrorna upp, troligen några där som då faktiskt läser, om det är intressant vill säga. Allt nog, nu ser ni siffror, samma som jag funderat kring. Vi hörs snart igen.