Min fria konst, den icke föreställande som finns vid sidan av min illustration, är kraftigt inspirerad av den asiatiska kalligrafin. Kanske skulle jag i min vokabulär kalla den för japansk. Men den är ingendera, den är influerad, inspirerad av vad jag sett i Japan och Kina. Deras vördnad för det svartvita, för rytmen, dansen, rytmen och naturligtvis, för dem, betydelsen av det svarta tecknet. Alltid, nästa alltid ligger det en tusch-kalligrafi i botten av mina blandteknikverk, som nu den 2 februari, på Sörmlandssalongen i Eskilstuna så finns fyra av dem utvalda och. Ganska kul. Innan det blir för mycket av manér kanske jag måste sticka emellan med att måla över några gamla målningar och därmed få armlängs distans till själva bilden och få stå upp och med rak arm få låta penseln dansa över duken - fritt. Underbart. Tänk att den rent abstrakta bildvärlden går så bra ihop med mina föreställande illustrationer. Det är så skönt att ha bägge, plus några andra, arter att få uttrycka sig i. Detta om detta. Vi hörs // Olle
