Blandteknik till Karlstad

Den här, som går under arbetsnamnet "Teckenspråk" är utvald bland rätt många andra i samma stil, dvs blandteknik, att representera mig på Galleri Ekdahl i Karlstad. Där slår man upp portarna och har vernissage fredagen den 3 maj kl 17.00. Galleri Bergman intill har samma tider. Lite udda för mig och Mia som ställer ut där just nu, vi är mer vana vid att vernissagedagen är en lördag. Men sk-t samma, kommer det bara besökare är vi glada och Mia hade under sin vernissagekväll den 5 april ca 200-250 besökare. Inte illa. Nu är det min tur och fler bilder och mer info kommer här och på Instagram @olleqvennerstedt eller på Facebook. Galleri Ekdahl har också ett Facebook-konto där ni får information. Nu kör vi, utanför ropar tranorna just nu, högt och ljudligt, det är något de inte är riktigt nöjda med? Men de har inte sett denna bild än, så det är inte den som irriterar.... Hörs //Olle

Njaaa, inte riktigt som i Nordkorea

Som sagt, bra rättning i leden, bra och koordinerade marschsteg, fin hållning och lite annat som dessa ryska drillade soldater består oss med i denna bild, men...men i jämförelse med vad Nordkorea brukar presentera under sin stora mass-parader, så svajar det lite här och där hos ryssarna. Några år till med träning och åter träning och kanske av nordkoreansk perfektion då? Vi får se, för ryssarna rustar även på detta plan. Vi hörs igen, avdelning halt ett-två! //Olle

Gult till Påsk.

Vad kan passa bättre till Påsk, än en gul signal, ett meddelande, en hälsning. Den gula hälsningen från mig är vald med viss omsorg, den representerar ett klipp ur min yrkesverksamma period som illustratör, det är ett klipp ur en gulnad gammal DN. Så med denna glada gula signal och hälsning ber jag allra ödmjukast att få önska er alla en riktigt Glad Påsk. Är ni ute på vägarna ta´t lugnt. Hemma ta´t lugnt me´piten. Jo, kort bara, jag gjorde runt 150 illustrationer likt denna till Eftertextavdelningen på Dagens Nyheter med början 1973, de sista gjordes vid en sen beställning runt 1985-87. De rullade alltså på eftertexten och i DN:s olika förortsbilagor under cirka 30 år. Hur många per dag? 5-15 dagligen! Obeskrivlig publicitet för min del. Men ingen royalty om någon undrar, utan de betalades med engångsbelopp. Tyvärr, annars hade jag varit en riktig Bill Gates. Men nöjd ändå. Ett liv som illustratör är inte dumt. Kryddat med konsten den fria. Ha det gott i Påsk. Vi hörs igen..../Olle

Hakone skulpturpark, Japan.

Har man haft den fantastiska möjligheten och ofattbara upplevelsen att få vandra runt i Hakones natursköna skulpturpark, ja då återstår få platser som kan mäta sig med denna park. Den heter Hakone Open Air Museum, vackert namn. Inte så långt från Tokyo, med Mt Fuji "runt knuten" ligger Hakone, tåg, buss, båt, linbana, kugghjulsbana och till fots är de alternativ som bjuds för en runtur i trakterna, med denna skulpturpark som ett av stoppen. Den av er som får en chans vid ett Japanbesök att göra en dagsavstickare hit, gör det. Missa inte tillfället. Vi hörs igen //Olle

När naturen tar över...

Naturen är stor, naturens skulpterade och av istiders krafter formade historia blir påtaglig, när man kliver in mitt i den. Kalkbro på gränsen mellan Strängnäs och Gnesta kommuner, mitt inne i djupaste ensamheten är ett paradis för kropp och själ. Lugnet infinner sig och den stress som bubblat lägger sig till en lugn yta. Njut av bilderna så hörs vi igen, ganska snart //Olle

Jämställdhet är ordet....

Tiderna ändras tack och lov. Jämställdheten mellan män och kvinnor har tagit jättekliv, men än är det ett avstånd som måste täppas till. Denna lite äldre dam på illustrationen kan kanske utgöra ett exempel på att viss distans återstår. Kämpa tjejer, kvinnor, gubbdominansen behöver stoppas så att det blir lite ordning i samhället. Tack för ordet, vi hörs //Olle

Att skaffa husdjur.

Det kan vara svårt, svårare än man tror - att skaffa husdjur. Storlek, allergi, humör. pålitlighet, integritet, matbehov, kelighet, kvalster, motion, mat, livslängd ??? Frågorna bara staplar sig på varandra. Väljer man hund, stor eller liten? Eller mellan? Med eller utan päls. Gläfsig, kolugn, tillgiven? I mitt fall, om min Mia inte varit allergisk hade vi kanske skaffat hund, före katt? Men nu har vi inga husdjur. Vore jag själv, valde jag nog en lite lugnare, långsammare labbe, eller annan ganska stor hund, som inte behöver allt för snabb och lång motion morgon, middag och kväll. Fästingar eller kvalster som jag kallar alla hundar under 20 cm i mankhöjd skulle aldrig i livet komma i fråga. Gläfsiga, smånabbiga, oroliga, nervösa och hoppiga. Nej tack, En rejäl labrador skulle passa mig bäst. Mannen på den här bilden hade bara två val - chihuahua eller en saltvattenskrokodil. Självklart blev valet det sistnämnda, som det också skulle blivit om jag stått inför samma val i realiteten. Hellre en croc en en chihuahua. Hua´valingen säger ni - en croc? Ja självklart, de kan man gulla med om man bara blir polare från yngre år, alltså krokodilens ålder. Nu vet ni... hörs igen //Olle

Airbus skakar om Boeing.

Så kom då en rejäl baksmälla för Boeings olycksdrabbad 737 MAX, när deras konkurrent med stort K, Airbus 320 Neo, plockade hem storkovan i förra veckan. Kinas president var på statsbesök i bl a Frankrike och vid ett möte med president Macron signerade president Xi Jiping ett köpekontrakt med europeiska Airbus på 300 (ja trehundra flygplan, 290 A320 Neo och tio A350. 315 till 320 miljarder kronor motsvarande, gick det kalaset på, drabbar ju ingen fattig. Bränsleeffektivaste maskiner som går att få på dagens marknad, Boeings 737 MAX sstår ju på marken världen runt och kostar pengar och biter i skinnet när Airbus stiger mot skyarna. Sån´t är livet. Vi höres på nytt. //Olle

Australiska road-trains

I det stora landet, på landsvägarna down under kan man inte köra omkring med fjuttiga 24 meters lastbils-släp, som är den maximala gränsen för ett fordon i Sverige, möjligen att det ökats något för vissa vägar nyligen, vill påminna mig det. Men alltnog, i Australien, utanför vissa gränser i de större städerna, körs långa, långa s k road-trains. För att få ekonomi och spara på energi och populärt inte släppa ut så mycket CO-2, så rullar långa släp på oändliga och ödsliga väger. Hade vi det på samma sätt, skulle det säkert vara verklighet här också, jag kan inte vägarna i Lappland, Norrbotten m fl nordliga län, kanske tre-vagnars-släp kunde vara ett alternativ? I Australien, vet jag av egen erfarenhet att det kan vara svårt att köra om släp på uppåt 40 meter, långa raksträckor underlättar, men dessa road-trains kör skrämmande fort, så med en gammal Citroen CV-2 skulle det blir riskfullt även på en 10 km raka. Blir bara detta idag. Återkommer //Olle

En abstraktare dag

Ibland vill man bara koppla bort den verklighet som hela tiden bankar på dörren, det finns annat om man vänder sig om och tittar ut eller ner, ja kanske upp? Sa du Brexit, Daesh/IS, Trumpmur, 737 MAX och allt vad det nu är som stör och pockar på, i detta inlägg lägger jag in några vackra blad, som en symbol för en lugn verklighet, där det sköna får plats, frid finns, hisnande vackra strukturer, grönska som gror och växer, har liv och kraft, känslor men som bara behöver omtanke, vatten, ljus och några små smekningar med jämna mellanrum. Så skönt att plita ner dessa ord, de ger mig frid inombords, tittar man sedan ut genom fönstret, som sagt, förstår man att världen inte bara är olycka och elände. Vi ses här igen //Olle

Onda och snälla män...

Onda män finns det ganska gott om, onda män i framträdande roller, i maktpositioner som utnyttjar sina ledande ställningar, genom att förtrycka, förnedra, förolämpa, förföra, förminska kvinnan. Kvinnan som kanske varit den starkast lysande stjärnan släcks sakta men säkert, den hatiske, svartsjuke mannen misshandlar och beter sig som ett satans onda verktyg. Vi har fått en plötsligt uppblossande debatt, den behöver komma upp på löpsedlar, i media i allmänhetens tankevärld igen. Metoo en gång till. Josefin Nilsson-dokumentären visar har förödande en brutal man kan vara för en kvinna på toppen av sin karriär. Josefin fick sin uppåtgående bana bruten, sin rygg bruten av en Dramaten-skådespelare som jag innerligt hoppas ställs ensam på scenen, den dag då en ny pjäs, eller för den delen under en pågående serie föreställningar. Han skall stå där, utan ensemblen runt sig. Han skal stå, och hans stämma skall klinga ohörd. Hans ilska skall studsa tomt mellan väggarna, ondskans rodnad skall falna utan att ha fått utlopp och förvandlas till aska. Denna illustration som jag gjorde idag visar inte min djupa medkänsla eller vrede, den försöker ge en nyans av optimism och en gnutta humor. Men det är känsligt. På återseende //Olle

Kalifatet som kollapsade....

Daesh eller IS eller ISIS har som "kalifat" imploderat, försvunnit. Och om några veckor har IS-hotelet i Jukkasjärvi smält ner och är intet. Denna den grymmaste, vidrigaste terrorsekt som världen skådat sedan Pol Pots tider har förlorat sitt så blodiga kalifat. Hitler och Stalin är inte bortglömda. För bara några år sedan kunde Daesh/IS bete sig hur de ville, slakta vuxna och barn genom halshuggning eller bränna dem levande i burar, de kunde kasta homosexuella ut från tak mot en säker död, tillfångata unga flickor, kvinnor och vålta och hålla dem som sexslavar eller husdjur. Barnaföderskor för att deras islamisktiska tro om generationer skulle spridas i allt vidare kretsar, Hitler hade samma tankar, att ariska kvinnor skulle föda barn för att rädda den vita rasen. Nu har Daesh/IS inte bara sjunkit ihop, utan även förlorat sin sista lilla strandremsa längs Eurfrat. Vad som händer med alla terrorister som finns kvar vet vi inget om, de tappra kurderna och syrierna som på slutet nedkämpade de fega mördarna, är värda all ära och berömmelse. Tyvärr finns nu risken att arroganta Turkiet kliver in i Syrien för att med ursäkten att de skall bekämpa en "terrorsekt" inom det kurdiska landområdet. Ja hur som haver, mitt icke allt för väl skylda förakt för Daesh vill jag manifestera med en illustration gjord för två år sedan. Hoppas på något trevligare i nästa blogg. Hörs //Olle

Dessa jädrans stormarknader...

Gnällspiken är i gång. Är det nån´ting som får mig matt i benen, tom i huvudet, mer apatisk och hörselskadad, så är det besök på någon av alla dess herrans stormarknader som bara är ute efter en sak, att skinna dig på pengar. Visst, det finns ett grundbehov hos alla som slinker in och greppar en korg eller rullar loss med en kundvagn - att handla det i matväg man behöver och lite till för några dagar framöver, eller två par kallingar, några nya strumpor. Finito. Punkt slut. Men icke alla, de flesta lämnar Ullared, ICA Maxi, Coop Extra eller vad de alla nu heter, med tio gånger mer än vad de behöver. Mest skräpmat, onödiga kläder som sällan används, spel, elektronikprylar, gräsmatterobotar och farao och hans mormor. Säger bara stön å stånk. Gu´bevare mig väl. IKEA fine, goda luncher, och det mesta man behöver för ett halvår framåt. Inga kläder, inga matvaror. Snabbt, effektivt. Bra. Där hänger jag inte så ofta med huvudet och suckar uppgivet. Mia och jag, med listan i hand betar av de vi planerat och sedan hemåt. Gubben på bilden är trött, grinig, uppgiven och less på hela tillställningen. Men han kommer tillbaka uppfräschad, något uppfräschad en dag ska ni se... Tills dess, hörs //Olle

Snö inget hinder för en känguru.

På sluttningarna utanför Canberra förra vintern i Australien sitter en knguru och begrundar sin situation, en vinter som nu närmar sig i samma takt som sommaran knackar på dörren här uppe hos oss. Fick ett mejl från en nära vän och bekant i södra Tasmanien, som just aviserade att så långt söder ut i Aussieland börjar det bita i kinderna på kvällarna, lite mörkare och det berömda sydskenet, motsvarigheten till vårt norrsken, kommer nog att visa upp hela sitt skådespel inom kort. Kängurun klarar visst snö och minusgrader, men inte att vara utan föda, våra renar som ett exempel har det i sina gener att gräva och gröpa i snön, så hittar man lite att knapra i sig. Men den förmågan saknar kängurun, så det är bäst att snön inte ligger för tjock och för länge, då kan det gå illa för våra hoppande vänner. I de australiska alperna, Snowy Mountains lägger sig snön vintertid, skidsportorterna öppnas, att skidtörstande australier kommer för öva sina färdigheter. Jag minns i mina unga år, när vi for upp från Melbourne till Mt Bullar, två svenska killar till och jag, slog oss ner i snön och kramade några snöbollar, tittandes ut över det gröna landskapet, ganska torrt men grönt, som sträckte ut sig under våra fötter och framför oss. Magiskt. Det var då det, nu ur det nutid och vi hörs igen //Olle

The Far East - i blandteknik.

Är detta en diversehandel - så är det en diversehandel. Innebärande att jag kan hoppa i stort sett mellan vilka ämnen jag vill, så länge jag kan stå för vad jag lägger ut och skriver. Detta är ett verk i blandteknik som heter "The Far East". Blandteknik? Ja, då man använder flera olika medier i en och samma bild. Som denna: tusch, kol, blyerts, torrpastell, fetkrita och akvarell. En salig blandning som blev till ett mindre rörigt innehåll/slutresultat. Jag är nöjd med den, jättenöjd till och med. Gjord på koppartryckspapper cirka 300 grams. Nu vet ni, nog om detta. Vi hörs och syns...morsning //Olle

Tidigare reklamare - har det något värde idag?

Visst kan man fråga sig vilken nytta man har haft efter ett långt yrkesliv i reklambranschen? För egen del, bara positiv nytta och glädje. Men så kan man raljera lite över det som numera, med ålderns rätt, ses som fjamsigt, löjligt, ytligt, banalt, sexistiskt eller vad du nu vill. De flesta budskap som jag motvilligt och med ljudat bortkopplat tvingas genomlida på tv:n eller huvuddelen av vad jag möter i olika slags pappersmedia är även de, med vissa undantag dock, banala, ytliga och överblaffiga med extrapriser, splashar, feta ramar och annat som man tror skall locka. Ja här hör ni hur en gammal reklamare som själv varit orsak till att säkert mängder av medmänniskor vänt sig bort när de öppnat sin morgontidning under andra halvan av nittonhundratalet, låter idag. Ordet jag använde var raljera, skoja och driva om något man kan/kunnat/behärskat är alltid tacksamt. Därför presenterar jag denne man, som på äldre dagar åmar och kråmar sig inför bekedet att hans inte ens duger att raka/skotta dynga i ett stall, trots alla år på glassiga annonsbyråer. Ja så kan det gå. Som sagt igen, personligen har jag bara bra erfarenheter av mitt förflutna och jobbar alla många år sedan pensioneringen till trots, fortfarande nästan dagligen med konst och/eller illustration. Inte så många uppdrag, men utställningar och viss publicering i DN lockar. Nu vet ni. Hörs igen...tills dess...morsning //Olle

Fredliga Nya Zeeland träffat av terrorismens knytnäve

Så har då en av världens sista fredliga paradis plötsligt väckts ur sitt lugn och träffats av ondskan, som så många andra delar i vår värld fått erfara tidigare. Tråkigt, ett lugnt, fredsälskande, försonande folk väcks ur sitt vardagslugn av maskingevärsknatter. Och 49 människoliv senare har ens trygghet förvandlats till en orolig framtid. Visserligen har naturens onda krafter slagit till mot Christchurch tidigare, för sju år sedan, då en kraftig jordbävning tog nästan 190 människors liv och samtidigt orsakade stora materiella skador på byggnader och konstruktioner av olika slag. Men Christchurch har rest sig, allt är återställt och lugnet, men vissheten om nya skalv finns alltid där, tills då idag lokal tid 14.20 några extrema terrorister trängde sig in i två moskéer i staden och sköt ihjäl 49 personer, ett fyrtiotal vårdas på sjukhus. Nya Zeeland, blir nog aldrig detsamma igen, man förstår naturens krafter, landet ligger precis mellan två jättelika underjordiska plattor, där seismisk, vulkanisk aktivitet är ständigt pågående, detta kan man förstå och vara beredd på att det inträffar något någonstans framöver, men masskjutning med många offer det var man inte beredd på, inte på dessa breddgrader. Mina tankar är idag med alla de som drabbats och nu får minnas och sörja de som för något dygn sedan var livs levande. Gärningsmännen vill jag helst slippa prata om. Galningar. Vad har ni vunnit med detta? Annat än ett förakt för det ni står för. Men det fattar ni inte. Stolpskott. //Olle

Det finns grisar bland oss...

Det går inte att förneka, att det bland oss män, finns vissa som man allmänt kallar för "mansgrisar", kan tyckas hädande av den ädla rasen grisar, men det är ett begrepp som myntats genom åren, men få förknippar med renligheten själv - grisen. Men om vi håller oss till vår västerländska kultur och glömmer andra religioners kvinnoförtryck i form av hedersreligion, traditioner, könsstympningar, burkatält, barnäktenskap och annat otyg, så beter vi oss om än inte lika illa, jäkligt illa ibland. Alkoholism, misshandel, svartsjuka och rent översitteri är vad vi män i allt för många fall, hänfaller till. Rollen som husets herre, seende kvinnan som en madrass, städerska och servicejon är inte ovanligt. Det konstiga är att vi som beter oss mer normalt och jämställt, när vi blir vittnen till rena övergrepp, att vi då inte agerar, utan vänder bort våra huvuden. I rädslan förmodligen, för repressalier och andra obehag? Det här fotot visar lite av det översitteri som jag hänsyftar till. Svenska män, skärp er, om ni tillhör denna grupp av översittare, tänk på att vi lever i ett demokratiskt jämställt (nästan) samhälle. Vi ser er. Ni får ingen respekt av oss. Vi skulle gärna slå er på käften om vi blev åsyna vittne till misshandel eller verbala övergrepp. Om jag stod på stranden och såg denna båt passera då skulle jag skrika ut ord som inte skulle uppskattas av alla, allra minst av den tunga snubben i aktern på båten. Nu har jag surrat som en geting kring detta ämna, utan ett komma till riktig punkt. Punkt slut. Vi hörs igen //Olle

Boeing 737 MAX-8

Det är en sorgens dag för alla som älskar flyg och framför allt alla de som förlorat anhöriga. Ethiopian Airlines förlorade en av sina splitternya Boeing 737 MAX-8 idag på morgonen, alla ombord 156 personer inkl besättningen på sju personer är döda. Det som gör denna olycka extra tragisk är att i höstas hände nästan, om inte exakt, så nästan en identisk olycka i Indonesien då en Lion Air flygning med likaledes en ny 737 MAX-8 störtade några minuter efter starten i havet. Det sades då att planets färddator inte fungerade tillfredsställande, hastigheten varierade utan att piloterna kunde åtgärda det manuellt. Man meddelade tornet att man ville återvända, men hann aldrig tillbaka. I dag utanför Addis Abeba lär händelseförloppet direkt efter starten varit "nästan exakt lika". I Lion Airs fall i höstas hade piloterna då efter landning från flygningen innan olycksresan ha anmärkt på att något inte skulle vara som det borde, vad gäller färddatorn ombord. Personal på flygplatsen i Jakarta meddelade att felet var åtgärdat och gav klartecken till den sista resan där den störtdök och slogs sönder i Javasjön efter 13 minuters flygning. Idag i Addis var det efter 8 minuters flygning. Skulle tro att Boeing nu drar öronen åt sig och varnar alla bolag som äger dessa nya maskiner, att beakta alla tecken om och när något är i oordning och inte nonchalerar dem. Hoppas för Boeings skull och alla framtida flygresenärers skull att de löser ev fabrikationsfel eller vad det nu är som orsakat dessa olyckor. Många är idag i sorg, jag känner med er. //Olle

Internationella kvinnodagen eller inte.....

....vem bryr sig tycks denne man på bilden tänka och agera. Respekt kära män, alla ni som tror att ni fortfarande är herrar på täppan, vi kan väl låta både kvinnor och män trona däruppe tillsammans. Jag tycker det passar oss i vårt öppna demokratiska samhälle bäst. Många länder, allt för många har evigheter till att hitta jämställdhet mellan män och kvinnor. Hedersförtryck, religion, tradition och allmän överlägsenhet slipar man att inte bort så lätt. Tack gode högste beskyddare för att vi lever i ett öppet samhälle, där män i riksdagsbänkarna inte, utan påföljder, kan lägga sina händer på de kvinnliga bänkkamraters lår eller skrev. Vi har ett exempel i media idag den 8 mars, den internationella kvinnodagen, och då passar en dömd tv-personlighet på att stämma sitt tv-bolag för att han blivit "ett offer" i metoo-kampanjen. Ja se hur vissa av oss beter sig, dock långt ifrån alla. Grattis alla kvinnor där ute, ni kämpar på och är inte tysta och undanglidande längre - det välkomnas, mäns förtryck måste upp i dagen. I strålkastarskenet. Kämpa på nu, ni har mitt fulla stöd. Kram från //Olle

Maria Wetterstrand

Frågan är om Maria Wetterstrand, det räcker med ett ord, har någon flygskam i kroppen?

Bajare - så klart man e´de.

Möjligen har ni sett den här illisen förut. Men det tål att repeteras - är man född på Södermalm så är man, dessutom på anrika Södra BB, ja då är man Bajare från första andetaget utanför moderlivet. Oh så har jag förblivit. Till all lycka är både son och sonson födda på samma BB,som tyvärr inte längre är ett BB, så då har det automatiskt och med blodet blivit så att även Anton och Eddie är trogna och hängivna Hammarbysupportrar. Vi går på fotbollsmatcherna tillsammans, med tjusiga säsongskort i fickan, spatserar vi in och sätter oss en timme före match och snackar och tittar på uppvärmningen. Under matchen tickar hjärtat lite extra, men rutinerade rävar som vi är, så får vi räkna med en torsk då och då. Ingen gråter eller ligger sömnlös för det, bara att gå på nästa fajt och tro på vinst. Bajen i våra hjärtan. //Olle

Klimatsmart, ja kanske?

Idag går det inte att vara frågande eller undrande om vattennivåerna skall stiga med 58 meter, 58 meter? ja så står det på en helsidesskräckskildring i lokala SN dag. Eller undrande, tvivlande, ifrågasättande, krävande på andra områden som rör klimatet går inte heller för sig. Inte om man skall vara smart och följa alla pekpinnar och pekande pilar. Visst vill vi alla bidra till ett klimat som inte är i utförsbacken, vi gör nog alla så gott vi kan kan, var och en på sina områden. Ett litet strå till stacken är vad jag och min Mia kan bidra med, men inte avsägandes oss alla möjligheter till att förflytta oss, äta riktigt, värma oss själva och hus. Det är idag, oftast villkor som dikteras av de som bor inom T-banenätet, som har en butik runt hörnan, det är de som avgör om man är klimatsmart eller ej. Råkar du bo i Vilhelmina i södra Lappland och ha 75 km till jobbet och lika långt hem igen, då har du inte så många chanser att leva fossilfritt och vara vegan och självhushållare. Vissa kan inte, vill inte, törs inte erkänna att de inte är hundra PK. Kom ihåg alla ni som dikterar levnadsvillkoren för oss utanför storstäderna, att vi som bor "i obygden och är lantisar", vi gör verkligen så gott vi kan, solceller som kan ge energi några månader per år, bränslesnåla fordon (om inte dyra elbilar) ändå mindre och inte så törstiga. Har vi trädgård odlar vi det vi kan och orkar med. Vi gör vårt bästa. Bete er som vettiga människor, ni som domderar och tycker, ni har inte alltid rätt, bara ibland. De andra gångerna har vi rätt. Ibland står vi bägge på rätt sida stängslet Å hör sen´ //Olle

Motljus har många tolkningar

Ja sannerligen har ordet motljus en radda olika tolkningar. Man får som i mitt fall här nöja sig med den verkligt reella tolkningen, solens strålar rakt in i ens ögon eller kameralins. Bilden är inte ny, men solen har sina invanda rutiner, den kommer regelbundet, men beroende på jordaxelns lutning, så tar vi emot ljuset ur olika perspektiv. Blev bländad av denna bild, som jag inte minns att jag tog, men var jag tog den ser jag. Alltså jag nöjer mig med en tolkning av ordet, återkommer kanske, men vill inte orsaka några kontroverser eller dispyter, om jag i ett fortsatt skede skulle råka ta upp fel motljustolkningar, som kanske inte är PK eller inne för dagen. Vad vet jag? Vi hörs //Olle

Jan Myrdal och Pol Pot = polare.

DN har publicerat en artikel om Jan Myrdal. Det får mig att rysa av obehag, Jan Myrdal är en figur som stora delar av Sverige under årtionden bugat och bockat för, ja även nigit. Jag pratar inte om de delar av Sverige som kallas för vänster, för dem var det en självklarhet, jag pratar om Sverige som en helhet, där herr Myrdal har åtnjutit en osedvanlig respekt, underdånighet och näst intill underkastelse. Hans retoriska briljans, intellektuella glans och mediala uppmärksamhet har gett herr Myrdal en osedvanlig status, en pedistalposition som han definitivt inte är värd. Tvärtom. Han har en rent ut sagt vidrig syn på vad som hände i Kambodja/Kampuchea i slutet av 1970-talet. En tid då landets diktator Pol Pot, på några dagar lät fördriva 2-3 miljoner innevånare, från landets huvudstad Phnom Pen, rakt ut på landsbygden för att bygga dammar, röja mark. De av stadens innevånare som inte hade valkar i sina händer, eller smuts under sina fingernaglar, glasögon eller annat som tydde på att man inte "var arbetare", fördes till läger, där tortyr och svält ledde till obönhörliga avrättningar. Alla drygt 1,6 miljoner kambodjaner som dödades av kommunisterna eller de röda khmererna, registrerades noga, deras kroppar dumpades sedan i massgravar. De som inte dog av svält och andra umbäranden, var den halv miljon som avrättades, efter svår och outhärdlig tortyr. Dessa siffror finns väl dokumenterade, minnesplatser, gravplatser och historiska berättelser, vittnesmål och framträdanden av de som klarade sig undan denna fasansfulla kommunistiska diktatur, vittnar om att inga tvivel finns. Men - en person - Jan Myrdal - har svårt att erkänna att detta var den verklighet som han skyggade för, när han bländad av sin storhet fick röra sig bland Pol Pots underhuggare vid ett "statsbesök" år 1978. Jag tycker Jan Myrdal eller J Myrdal att du nu på ålderns sena höst borde ha så mycket stolthet kvar i kroppen att du kunde medge att du hade fel, uppfattade fel, läste fel, fick oriktig information eller va´sjutton som helst, men tig inte ihjäl sanningen - du kommer bara att bli än mer illamående. Pol Pots röda khmerer mördade, eller lät mörda, som jag redan skrivit, 1,6 miljoner kambodjaner genom svält, umbäranden och avrättningar. Fattar du det J Myrdal? - vakna upp J Myrdal. Kryp till korset, klättra ned från din pedistal, gör en pudel. Ynkrygg!!! En arg Olle avslutar, vi hörs när jag lugnat ner mig //Olle

Återvända eller inte, that IS the question?

Det pratas mycket, med all rätt, om att öppna upp för de som anslöt sig till IS och nu vill återvända till Sverige. Deras dröm om ett kalifat har grusats bokstavligen. Det räckte inte med besinningslöst våld i alla dess former, för att få sitt kalifat utspritt över stora delar av mellanöstern. De möttes av motstånd, irakiska, syriska och kanske framförallt kurdiska styrkor, tog till slut kål på dem. De män som anslöt sig och som bevisligen eller icke bevisat har begått illgärningar, bör enligt min mening, villkorslöst ställas inför rätta i de länder där deras ohyggligheter begåtts. Jag ser inte hur Sverige skulle kunna rättsligen bevisa deras brott mot mänskligheten, det räcker inte bara att man anslutit sig för att dömas säger vi. Men det tycker jag. Alla som, eller i stort sett alla, anslöt sig efter att ha radikaliserats och "taggats" av förföriska videos, där halshuggningar av "otrogna" förekom. De som for visste. De var medvetna om att var och en av dem, skulle testas vid en avrättning, som själva medverkande eller som vittnen, det var ett prov på deras tro och övertygelse helt enkelt. De som reste visste. Därför döm dem på plats. Stäng gränserna här hemma. Hustrur med barn kan diskuteras. Men även de bör interneras i de områden där brotten begåtts, detta under lång tid, för att de skall få känna på att deras beslut inte accepteras, även om de bara var i sk "marktjänst". Nu har jag sagt mitt. Vi hörs igen //Olle

Nytt språkrör, inte så lätt...

Språkrör växer inte på träd. Bra språkrör, halvkassa har vi sett och upplevt en del av, men bra var det ett tag sedan Sverige charmades av. Och då menar jag inte på det flörtiga viset, utan allvar, seriositet, verklighetsförankring och så lite med flu-flum som möjligt. Mupperiet ingår. Kanske tillbaka till Birger Schlaug som omnämns i denna teckning ovan? Jag vet inte, för MP har inte varit min prioritering i vardagslivet, knappast några andra bokstavsförkortningar heller. Speciellt inte den bokstavsförkortning som anger namnet på ett fotbollslag, huserandes norr om Stockholm. Men åter till språkröret som komma skall, en man efter Gustav Frigolit blir det, men vem? Vi får se, Under tiden får jag umgås med fullt utskrivna namn och även förkortningar. Vi hörs. //Olle

Liberalernas främste kandidat till dags dato....

Det kan inte vara så lätt att hitta den som kan balansera på slak lina mellan olika falanger, olika block, olika framtidsutsikter. Liberalerna gör nog sitt bästa, några seriösa förslag har synts i press och media, men här kommer ett tungt partiledarämne. Med en gedigen militär bakgrund, denna gång inom marinen, en person som synts i flertalet olika manifestationer, parader och sammankomster. Inom politiken har han några år som passiv medlem i en borgerlig grupp som sökte bredast möjlig politiska förankring - Öppen famn. Nu lämnar jag över bollen till er, mina kära läsare, nu får ni gå in på Liberalernas hemsida och föreslå denne tungviktare, kanske Liberalernas tyngsta sedan Bertil Ohlin? Vi får se. Hörs på nytt. //Olle

Pensionärsskatten

Den nya konstellationen som styr vårt land och budgetbeslutarna innan denna kvartett, tyckte det var synd om oss pensionärer, så man bestämde sig för att sänka skatten, pensionärsskatten. Detta budskap trumpetades ut som om det vore någon stor händelse, som skulle avsevärt förbättra fattigpensionärernas situation eller låta vissa 70-plusare slippa lämna sina bostäder för att tillbringa resten av sina liv på bussar, tunnelbanor, i prång, soprum eller trottoarer. Men icke sa Nicke. Kanske 50, kanske 100 kronor i månaden, eller ännu mindre, i vissa fall mer. Men någon pang-dunk på hallgolvet när pensionen kommer blev det inte. Därför är en sådan här utbasunerad förbättring, ganska ironisk att skoja kring. Även om man kanske inte borde göra det. Men som pensionär själv, konstaterande varje månad att beloppen inte förslår så långt, så kan jag ta i, den enda jag trampar på tårna - är mig själv. Nu vet ni som tittar på bilden/teckningen/illustrationen, att humor gäller även i ömmande fall. Vi hörs igen //Olle

Förkylningstider...?

Ja, man kan vrida och vända på frågan om det är förkylt eller ej in absurdum. Liberalerna, eller vissa inom det liberala partiet tycker kanske det är förkylt nu - när Jan Björklund förklarat att han inte ställer upp för en ny period som partiledare. Andra inom partiet tycker det kanske är skönt. Undrar va´Steffe säger? Jag Stefan Lövfen, han vrider kanske sig lite oroligt i statsministerstolen, vem vet om Björklunds efterträdare blir lite mer hårdförd? Men det är ju en omröstning bland förbundsdelegaterna och där är väl alla partitrogna och ser det bäst att rösta som styrelsen föreslår....eller? Ja detta om ett helt nytt och aktuellt ämna, som dök upp för mindre än en timme sedan och som inte har så mycket bilden att göra. Vill bara visa att utseendet kan spela roll, vissa tycker en´ ser nyklippt ut andra tror nog, utan att våga fråga, att men ser snorig ut. Igår var vädret snorigt, plus tre på dessa breddgrader efter en dryg månad med minus, i morse minus 14. Nu på väg uppåt igen. Klimatet är ömsom snorigt, ömsom huttrande. Var är de smältande isarna, ja inte på Nyckelsjön i alla fall. Men de kommer. Nu har jag bluddrat och rabblat en massa ord och självklarheter, slut för idag. Hörs snart// Olle

Längtan är stor...

Visst är längtan efter ett landskap fritt från snö ganska stor nu. Men jag vet...slaskgrått är inte det ultimata heller. Snön, måste medges och medges gärna, gör allt så mycket ljusare och vackrare. Men ändå...vi tillbringar alldeles för lång tid i vintertid, långa höstar och oändliga vårperioder - som inte är vår - utan kyla och grått, för att sedan plötsligt explodera i en kort period med värme och knoppningar. Man hinner inte riktigt med då. Tur är väl ändå att vi inte kan styra mer än vad vi nu gör över väder och vind. Vår mänskliga påverkan går inte att förneka, det finns ändå nationer som gör vad de kan, nästan vad de kan. Viljan finns hos fler, men förmågan uteblir, när allt för många ifrågasätter kostnader och prioriteringar. Australien har extrem hetta i vissa delar. Nordamerika mellanväster har arktisk outhärdlig kyla. Alice Springs har just nu på kvällen deras tid +34C och Key Lake i Kanada nyss -46C. Det är 80 Celsiusgraders skillnad. Tror inte den som förflyttar sig mellan dessa orter idag skulle må så bra - oavsett riktning. Alltnog, vi lider inte här, men längtan till mildare väder och mindre snö hänger över mig. Vi hörs /Olle

Måndag 28 januari 2019

Hej. Idag är det exakt ett år sedan vi for till Sydafrika. Sedan dess har det blivit en tur till Gotland, den sedvanliga ner till Holmhällar, under en vecka i augusti månad. Planer finns för längre resor om ett år. Hoppas hälsan är på vår sida och att plånboken inte är för tunn. Längre resor? Jag det beror på hur man tolkar det begreppet, är det i tid eller avstånd? Kan vara både ock... Vi får se. Alltnog, denna måndag har gjort att jag fått ändan ur vagnen på ett nytt sätt, inte för att jag suttit overksam om dagarna. Men när ett nytt mål hägrar blir det en annan sorts effektivitet, en allvarligare glöd. Nu pratar jag om bilder, konst, blandteknik, teckning och eller collage - i en salig blandning. Men utan så mycket tusch som jag brukar starta med, se inlägget under detta. Än så länge, inget tusch i den första bilden. Första bilden? Ja den är avsedd för en kommande utställning som dök upp idag. Med start i början av mars, vernissage då alltså. Nu ligger fyra stora 300 grams papper uppspända på masonitskivor, för att tåla, ja pappren alltså, för att tåla ev akvarell, ev tusch, ev vatten, ev klister. Den femte har jag börjat på som sagt. Flera, något äldre finns redan klara. Försöker hålla en linje genom alla, utan att det skall bli schabloner, eller uppfattas som manérartade. Detta om dagen den 28 januari, Karl-dagen. Grattis till mig själv - tack!

Att inspireras av kalligrafi

Min fria konst, den icke föreställande som finns vid sidan av min illustration, är kraftigt inspirerad av den asiatiska kalligrafin. Kanske skulle jag i min vokabulär kalla den för japansk. Men den är ingendera, den är influerad, inspirerad av vad jag sett i Japan och Kina. Deras vördnad för det svartvita, för rytmen, dansen, rytmen och naturligtvis, för dem, betydelsen av det svarta tecknet. Alltid, nästa alltid ligger det en tusch-kalligrafi i botten av mina blandteknikverk, som nu den 2 februari, på Sörmlandssalongen i Eskilstuna så finns fyra av dem utvalda och. Ganska kul. Innan det blir för mycket av manér kanske jag måste sticka emellan med att måla över några gamla målningar och därmed få armlängs distans till själva bilden och få stå upp och med rak arm få låta penseln dansa över duken - fritt. Underbart. Tänk att den rent abstrakta bildvärlden går så bra ihop med mina föreställande illustrationer. Det är så skönt att ha bägge, plus några andra, arter att få uttrycka sig i. Detta om detta. Vi hörs // Olle

Bantning anbefalles...

Sörja eller glädjas? Vilket som, helgerna är över och vi tröskar på i januari månad. Säkerligen har en och annan lagt på sig några extra kilon efter all mat och sörplande av must, öl, snaps och annat drickbart? I den här familjen (i illustrationen) har mannen lyckats , eller försöker lura i alla fall, sin kökspersonal, ursäkta hustru, med att han dricker öl som får honom att rasa i vikt. Kanske, kanske inte? Det blev en cartoon, som lagts ut på Facebook igår tror jag. Reaktionerna har inte varit översvallande, men det är inte ständigt stående ovationer. Lördagkväll och en liten fest hos några grannar väntar, jag kommer nog att vägra argentinska biffar, fläsklägg eller jättepizza. Får se, möjlig rapport i morgon. Vi hörs// Olle

Illustration/cartoon är också konst.

Alla besserwissrar som tror sig förstå och hävda med emfas att "konst är konst, illustration är bara ett krafsande.." har totalt fel. Att skapa en bild, med eller utan text, är ett kreativt arbete, som kräver förberedelser, planering, uppladdning och sedan till verket med själva bilden. Så är det för mig, om jag arbetar med en abstrakt blandteknikskapelse eller en målning, ett grtafiskt blad, eller som sagt, en illustration. Koncentrationen kan vara ge en kortare originalprocess, men inte dessdåmindre, en kreativ tillblivelse av ett verk. Kan vara viktigt att poängtera detta. Jag har ju rötter i reklamvärlden, minst sagt, påbyggt med flera årtionden i den "rena" konstnärliga världen, med mer osäkra resultat. Enillustration var en beställning, en bestämd bild, bestämt motiv, men där du hade din rent konstnärliga frihet att göra den beställda bilden som du vill att den skall gestalta de önskemål som beställaren hade. Oftast träffar du rätt, sällan får du gå hem och göra om. I konstens universum är det fråga om beställningar, i bästa fall, från gallerier, konsthallar eller konstföreningar. Du har här en större frihet att skapa det du vill, men inte svika dina uttryck, dina "manér". Här kommer två illustrationer, som man kan kalla cartoons eller roliga gubbar på svenska. I inlägget ovanför detta, ser du en helt "fritt skapad" bild, ett abstrakt motiv. Illustrationerna är också fritt skapade, texterna är mina och grunden för bilderna. Bilderna (teckningarna) är också skapade utan någon enda människas tyckande eller inblandande, bortsett från mig själv i egen hög person. Bludder på alldeles för många rader. Illustrationer är också konst!!!! Å hör sen. //Olle

Sörmlandssalongen 2019

Lördagen den 2 februari slår Eskilstuna konstmuseum upp sina portar och hälsar alla besökare välkomna till årets begivenhet - Sörmlandssalongen 2019. Länets konstnärer har fått skicka in, sitta med bultande hjärta och vänta på besked, många blev lättade när beskedet kom, andra missnöjda, 68 av 127 konstnärer kom med. Men så är det - ger man sig in i kampen om väggutrymme så måste man förstå att det inte är obegränsat. Jag är alltså en av de som lyckades komma med, med fyra verk. Mia, min kära Mia kom också med, fyra stora målningar som kommer att synas och ha en rejäl inpact. Härligt att vi bägge fick och kommer att få glädjas. Så styr era steg eller ratta ert fordon till Eskilstuna konstmuseum. Där finns en godisbutik med allsköns konst. Välkomna 2 februari till 31 mars.

Karin och Conny

En helt underbar bild som jag bara måste få dela med mig, Karin och Conny, som alltid på glatt humör, besöker oss i värmen och berättar minnen från deras många och långa resor. Under många vinterhalvår åkte de till Australien, köpte en begagnad husbil och for runt i den, på landsbygden och ut i obygden, några städer, ofta mindre, där det fanns en pub. En god kall öl, svalkade som bäst efter en dag på dammiga vägar. De såg verkligen Australien utan och innan och älskade landet och dess avslappnade och positiva befolkning. För några år sedan blev Conny lite knackig, fick svårt att röra sig och tröttheten kändes så bedövande att de inte kunde resa till Brisbane via Bangkok för att köpa sin husbil igen. Conny gick tyvärr bort i maj 2017, sörjd av många. Mannen som sett världen i båt och husbil. Den glade, den bullrande och skrattande Conny. Vi saknar dig, du fick låna min första Australienhatt och det pryder dig. Karin lånade Mias hatt och även hon är vacker i den. Conny ha det bra var du nu än befinner dig, Karin vi sågs för några dagar sedan och skrattade och fikade. //Olle

Happy New Year out there.....

Hi everyone here in Sweden as well in the rest of the world. 2018 is close to close it´s window and it´s time to open up an let the light of 2019 in through your hearts. Sure I can be pessimistic about almost everything there is to discuss - but why? On a New Years Eve, there is hope of a better tomorrow, a world moving in a more positive direction, with leaders realizing their mistakes and ready to make corrections. Yes it´s New Years Eve and as I just mentioned, let us all look forward and grasp the thin line of hope for a better world. If we do, the string will hold and we are on a safer and more secure planet a year from now. Cheers everyone. Skål allihop. We´ll meet in a few days again. /Olle

Åt vilket håll?

Regeringskarusellen snurrar, ibland lite långsammare, men ingen vågar stiga på eller stiga av om en mindre önskvärd kollega redan står där och snurrar eller om den (mindre önskvärda) redan klivit av. Stefan Löfven som blivit bortröstad två gånger sitter verkligen i klistret eller i betongen. Han representerar det största partiet, som dock gjorde sitt sämsta väl på 108 år. 108 år!! Tillsammans med krympande miljöpartister och ett lite halvkaxigt vänsterparti så utgör de ändå inte majoritetn, om nu det förhatliga tredje blocket SD skall räknas med vid voteringarna. Och de måste de ju. De är ju valda att sitta i riksdagen och votera om olika förslag från den regering som styr. Tror att SD röstade på 131 rödgröna förslag under den gångna mandatperioden. Men åter till Stefan, det är lite synd om honom tror jag många tycker och tänker, en hyvens kille som stått på ett verkstadsgolv kan väl inte göra en fluga förnär? Nej inte i det privata, men som statsminister kan han stå bakom beslut som både påverkar, stör och kanske försämrar för vissa, och motsatsen för andra? Den här teckningen gjorde jag tidigare, har suddat lite text på betong blocket och tänkte publicera den på Facebook med texten "Vad blir nästa steg Steffe?" Men nöjer mig med att lägga ut den här på bloggen. Vill inte visa den på det överpolitiserade Facebook, med motsättningar och skrivningar som är skrämmande, fålla in mig själv i något av de fack man omedelbart hamnar i, när man yttrar något om politik. Så nu vet ni alla, Stefan är hyvens, jag har ullstrumporna på, sinomtid får vi nog en regering. Tills dess hörs vi många gånger...so long från //Olle

På stället marsch.......

Jaha, som ni alla vet så står våra politiker och stampar på samma ställe som den 10 september. Dagen efter valdagen alltså. Låsningarna är helt omöjliga att lirka upp, motviljan till att kompromissa och komma överens, eller släppa in - är total. För visst är de två ytterlighetspartierna i stort sett hela anledningen till att vi fortfarande inte har någon regeringsduglig regering på plats. SD är totalparia, V är otänkbara för Allianspartierna. Så vad har vi då? Inte ett jota! Tror att många av oss väljare börjar misströsta, frågan är bara vem det vid ett extraval skulle gynna mest? Det kan man alltid diskutera, jag ger mig inte in på det här, vill inte bli inföst i någon fålla. Som illustratör måste man hålla sig så neutral och obunden som det går. Men den här Gnällspiken kom bara till igår, timmen innan talmannen gick ut med att Löfven skall ställas inför riksdagsledamöternas majoritets omilda behandling på fredag. Fy farao, jag vill inte byta med någon av dem. Njut av min (partineutrala) illustration, så får vi se...alltid blir det något i sluttampen. Petter Northug slutar sin karriär, kanske Steffe ryker och ersätts av finansminister Magdalena Andersson? Men inte Anders Ygeman bara, snälla valberedning.... Vi hörs// Olle

Hund i kvalsterstorlek....

En hund skall vara en hund, inte ett litet skälvande kvalster eller en stelbent fästing. Under 15 cm i mankhöjd är det inte en riktig jycke i mina ögon. Och alla ni som lullar omkring med små kokkosbollar på fyra ben, ni är naturligtvis ursäktade, det är era val. Men vad jag här redogör för är mina tankar, åsikter och vad som skulle vara mitt val om vi kunde skaffa en vovve. Men tyvärr så kan vi inte det, för att Mia är allergisk mot hundar, inget allvarligt men ändå allergisk. OK, jag vet det finns allergifria hundar, men inte ens då lär det bli aktuellt. Vår frihet skulle begränsas. Den behöver vi. Med bilresor för att klara alla inköp, så tar det tid och att då ha en väntande hund där hemma, känns inte rätt mot hunden. Alltnog, tidigare i denna blogg har jag berättat varifrån ordet fästing som beskrivning av liten hund kommer. Kvalster är i mitt tycke ännu mer nedlåtande. Men fullt godkänt, framförallt i min små skämtillustrationer. Den här teckningen, skickades in till DN för cirka en vecka sedan, får se om de i juletider får plats med den? Kan bli aktuellt med en ironisk historia med Stefan Löfven och två nya fästingar på släpp, om nu Björklund och Lööf greppar hans utslängda tuggben? Fick den idéen just i detta skrivarögonblick. Lysande. Att göra en bra porträtterad bild av honom (Löfven) är lätt, sedan två små fästingar i hans koppel och en gubbe som frågar om han skaffat ett par nya kvalster. Löfvens svar, "ja, är de inte söta? Skar´u inte klappa Annie och Janne?" Kanske om några dagar, men idéen föddes nu, klockan 16,52 söndag den 9 december, år 2018. Vi ses och hörs igen. //Olle

Kusiner och aningen till åren komna....

Det är sällan jag poserar på bild här på bloggen, men kunde inte låta bli, när jag väl fick sällskap. En ett år gammal alt ung bild, då vi precis firat min käre kusin Bo Qvennerstedt på en krog i Stockholm. Han fyllde jämt, för att få mig i följe fem månader senare, likaledes jämt och samma årtal. Men som det sägs, eller sas i ett ordspråk förr i tiden - det växer inte mossa på diamanter. Nej sannerligen inte. Bosses och mina öden gjorde att vi inte lekte ihop, eller växte upp i närheten, utan träffades lite längre fram i livet. Det är ca 40 år sedan. Sedan dess har vi haft kontakt, träffats och delat öden och händelser som vi bägge fått erfara, mestadels positiva öden - men väl värda att kallas - öden. Bara för några veckor sedan var Bosse och hälsade på hos oss med sin Karin, trevligt och familjärt. Varför skriver jag om min kusin? Jo det är inte så många länkar i egen ålder som fortfarande håller sig ovan jordytan, så varför inte. Viktigt att värna de jämnåriga kontakter som finns. Sedan har vi bägge barn, barnbarn, bonusbarn och bonusbarnbarn, på olika håll i världen. Lättare och fler blir det då. Men Bosse är en glad man, nära till garvet, klok och intelligent som få, arkitekt med offentliga möbler som specialitet. Rönt stor framgång både här i Sverige och utan för vårt lands gränser. Hans yrke, kreativt och med funderingar kring formgivning, funktionalitet, färg och den breda publikens mottagande påminner om mitt eget yrke som illustratör och konstnär. Det är bl a där vi möts. Bosse ha det gott, möjligen, men bara möjligen läser du detta? Och ni alla andra, vi hörs och ses igen här på bloggen. Bästa från Olle och Bosse Q.

Kändisviner är näst intill odrickbara....

Kändisviner står mig upp i halsen. Hur kan man tro att ett vin skall bli mer än ett engångsköp, om det inte håller en bra kvalitet? Tror man, är man så naiv, som känt ansikte att man innerst inne tror att folk oavsett smak köper box efter box bara för att att det står ett bekant namn eller en känd nuna pryder etiketten? Vissa tycks tro att det räcker, men blir snabbt besvikna. Jag tycker det är ganska kul att ironisera över detta fenomen, en som fått flera kängor är Per Morberg, denna gång lät jag honom vila. Hans vin har dömts ut av så många att jag tror han får ägna sig åt annat. Då passar det mig utmärkt att introducera ett annat namn - Per Gessle - som också försöker sälja rödvinsslattar i flaska. Leif GW säger att kändisviner (naturligtvis inte hans eget) inte ens duger att tvätta ens det ena eller det andra med, jag nöjer mig med fötterna. Alltså gott folk, Per Gessle kan vara värt att prova, men beräkna avståndet till slasken innan ni höjer era glas. Skål och goder afton.

NBJ 16 och NBJ 19 ångandes....

NBJ - Nora Bergslags Järnväg på den tiden det begav sig. Malmbrytningen i gruvorna runt om i denna del av västra Västmanland var som intensivast, året är 1938. På linjen Ervalla till Nora i riktning Nora kommer här ett av NBJ:s fem stora ånglok med olika littera ångandes med ett blandtåg på släp. Ofta kördes det malmlastade vagnar i den andra riktningen mot Ervalla, Örebro. Men icke denna. Bilden är fin och får mig att rysa lite lätt, liksom jag som ung grabb i sju-åtta års åldern gjorde när de stora kom till Klacka Lerbergs station vid 17-tiden flera kvällar i veckan. Med dagens post bland annat, men även med passagerare i den enda personvagnen, passagerare till vilohemmet Vita Bandet några hundra meter upp för backen från stationsbyggnad och plattform. Men rös gjorde jag alltid. Och har sedan dess gjort när tågen kommer. De är ostoppbara, mäktiga och för människor och varor från en plats till en annan, man kan drömma sig bort. Mitt favoritlok bland de fem stora var det minsta i den samlingen, nummer 19. Mycket dåligt med bilder på det, knappast möjliga att hitta på nätet. Men här är en bild på henne. NBJ 19.

Detta var allt för dagen, med varma minnen av NBJ i mitt hjärta. Vi hörs igen/ Olle

Gamla, mer eller mindre, blir vi alla.

Vill man se det hela negativt så är denna illustration oroväckande nära verkligheten på många äldreboenden idag, inte alla - men ganska många. Och det är inte personalens fel, de gör oftast vad de kan och mäktar med, det är de beslutsfattare som fördelar slantar från kommun och/eller landsting/stat, som sitter med tumskruvarna åtdragna på de stackars ställen dit äldre orkeslösa "förpassas", när de inte kan bo kvar hemma. Själv har jag under flera års tid varit åsyna vittne till hur det står till på ett äldreboende, dit en anförvant förflyttats från en ohållbar hemmiljö. Jag har sett, hört och noterat förändringar upp och ner, förbättringar och dess motsats. Som jag skrev några rader upp, personalen är inte de som tvingas lägga de boende tidigare och tidigare, som serverar mat som transporterats långa sträckor och är mindre aptitlig i sitt ljumma och mjuka tillstånd. Blöjor, katetrar, piller och åter piller är vad som bjuds, tyvärr. Skattehöjningar är nog inte svaret heller, privatiseringar knappast, utan vad som krävs är rätt kompetens på rätt stol inom de förvaltningar som bestämmer. Lön som lockar till att stanna kvar. Inga stafettsköterskor eller outbildad extrapersonal. Att ha barnen boende inpå knuten gäller inte längre, i få fall fungerar det, men långt ifrån alla. Sobril som gubbarna pratar om, nattning klockan 16, blöjor av modell större - är vad jag hade att bjuda på i denna cartoon. Håll till goda och ursäkta mitt bludder, tusen ord ocm något som kunnat beskrivas med hundra. Vi hörs /Olle

Donald Trump, watch your tounge

President Donald Trump, you are not the only creature on this planet, manners among us human beings, is regarded as a must when you have reached the position like you have. But yesterday, you lost your temper, behavior and manners, and pointed finger at a journalist from CNN and called him "mean" and some other bad words. I regard that as that you Donald Trump can´t take any form of criticism, am I not right? Journalists are there to question you about what you have said and are about to say, question your decisions made and proposals presented to the public. What kind of a society would we have if criticism and questioning should be stopped at the doors to the auditorium you are to be you are to be appearing in? Yes a dictatorship. So Mr Trump, behave, show the world good manners and remain disciplined even if you are under fire of questions.

Gloomy weather, blame it on the Greens?

Yes it´s grey, gloomy and dull times up here in Sweden, the same every year in November. These two gentlemen in the cartoon are discussing why it´s so grey and foggy and on that question the reply from the one to the right is "blame those bloody Greens for not wanting it to be summer all year around". In social media today, many, if not the most, threads are about the climate, so I thought it might come in handy to joke a little about climate change. Stir up the stiff and politically perfect attitude when someone question PC standpoints. I don´t question it, but it´s fun to make a cartoon, hopefully to annoy a few out there. Now you all understand what I mean. You don´t? Well, I can´t express myself more detailed in English. Back soon...enjoy this in the meantime //Olle

Sunny but tough day.

Hello everyone, yes the weather changed to the better, rather warm, sun´s out and no wind. Nice, real nice. But as I mentioned, tough. Some hard decisions has been made, taken under absolutely no pressure from anyone, but still hard to take. My engagement in certain questions have been very filled with heart and feelings, and when you have to step down and take new facts into perspective, it feels. Makes you wonder, makes you doubt why you in the first place had to engage yourself so deeply into it. Well, decisions have been made. Finally. And I´m looking forward to the day when the opportunity, like the rising sun, appears again above the horizon. Hope you get what I mean. Pardon my stumbleing English. See you tomorrow mates.

My personal climate responsibilities, if I have any at all?

Today, it´s all about our planets survival, our own way to make a living for ourselves, children and grandchildren. There are endless ways to free your own (bad) conscience if you follow what media have to say. Your own decisions are up to yourself. This cartoon is a about a fellow who seems to be very serious in his efforts to get his days ahead to be clean and fossilfree. He has his oars on the shoulder heading for the west coast in Sweden on foot. From there on he will begin to row across the Atlantic, to an Environment Conference in New York City, which opens on March 11th next year (2019). A guy who knows how to act, and be politically correct in all means? Or? What his inner thoughts and believes are, is unknown, even to me, the cartoonist. Please enjoy an Atlantic roar-trip!!!