Visst kan man fråga sig vilken nytta man har haft efter ett långt yrkesliv i reklambranschen? För egen del, bara positiv nytta och glädje. Men så kan man raljera lite över det som numera, med ålderns rätt, ses som fjamsigt, löjligt, ytligt, banalt, sexistiskt eller vad du nu vill. De flesta budskap som jag motvilligt och med ljudat bortkopplat tvingas genomlida på tv:n eller huvuddelen av vad jag möter i olika slags pappersmedia är även de, med vissa undantag dock, banala, ytliga och överblaffiga med extrapriser, splashar, feta ramar och annat som man tror skall locka. Ja här hör ni hur en gammal reklamare som själv varit orsak till att säkert mängder av medmänniskor vänt sig bort när de öppnat sin morgontidning under andra halvan av nittonhundratalet, låter idag. Ordet jag använde var raljera, skoja och driva om något man kan/kunnat/behärskat är alltid tacksamt. Därför presenterar jag denne man, som på äldre dagar åmar och kråmar sig inför bekedet att hans inte ens duger att raka/skotta dynga i ett stall, trots alla år på glassiga annonsbyråer. Ja så kan det gå. Som sagt igen, personligen har jag bara bra erfarenheter av mitt förflutna och jobbar alla många år sedan pensioneringen till trots, fortfarande nästan dagligen med konst och/eller illustration. Inte så många uppdrag, men utställningar och viss publicering i DN lockar. Nu vet ni. Hörs igen...tills dess...morsning //Olle
