Gnällspiken är i gång. Är det nån´ting som får mig matt i benen, tom i huvudet, mer apatisk och hörselskadad, så är det besök på någon av alla dess herrans stormarknader som bara är ute efter en sak, att skinna dig på pengar. Visst, det finns ett grundbehov hos alla som slinker in och greppar en korg eller rullar loss med en kundvagn - att handla det i matväg man behöver och lite till för några dagar framöver, eller två par kallingar, några nya strumpor. Finito. Punkt slut. Men icke alla, de flesta lämnar Ullared, ICA Maxi, Coop Extra eller vad de alla nu heter, med tio gånger mer än vad de behöver. Mest skräpmat, onödiga kläder som sällan används, spel, elektronikprylar, gräsmatterobotar och farao och hans mormor. Säger bara stön å stånk. Gu´bevare mig väl. IKEA fine, goda luncher, och det mesta man behöver för ett halvår framåt. Inga kläder, inga matvaror. Snabbt, effektivt. Bra. Där hänger jag inte så ofta med huvudet och suckar uppgivet. Mia och jag, med listan i hand betar av de vi planerat och sedan hemåt. Gubben på bilden är trött, grinig, uppgiven och less på hela tillställningen. Men han kommer tillbaka uppfräschad, något uppfräschad en dag ska ni se... Tills dess, hörs //Olle
