Back to nature - tillbaka till naturen.

After my trip into world politics yesterday, I feel relaxed to return to more simple matters, to nature.
This is what nature looks like in these parts of Sweden in the end of August.
Autumn is waiting around the corner, with crisp and clean air, a little chilly perhaps, but always offering all of us a spectacular show of colours and atmospherical surprices.
The migrating birds i something else to wait for, always with a bit of sadness but also the wish and hope that they will return in the spring.

Gjorde sväng ut i världspolitiken, men återvänder nu till mer enkla ting, till naturen helt enkelt.
Så här ser det ut i dessa parter av Sverige i dessa augustis sista dagar.
Hösten står och stampar, med sin rena och klara luft, lite kyligare måhända, men alltid med en uppsjö av häpnadsväckande färger och atmosfäriska överraskningar.
Flyttfåglarna är också något som hör hösten till, naturligtvis tråkigt när de lämnar med där finns alltid hoppet om att de återvänder till våren.

Foto: Olle Qvennerstedt

The question of "Military adventure" as I see it.

So, the newly elect Iranian President Hassan Rohani has spoken.
The matter is of course, the present chemical gas attack in Damascus, Syria and a possible military strike by Western forces.
United Nations are on the spot at this very moment inspecting the site and taking samples, they are also making interviews with those who survived the attack and doctors and other hospital staff.
Hopefully the UN report will put the cards on the table with the answer - was there chemical weapons that caused so many deaths and injuries?
The UN inspectors are not in Syria to determine who used the gas against who, it´s up to other experts to decide that. UN?
If the conclusion is that the goverment forces are responsible and western powers retaliate how would strong military forces in the region, such as the Iranian, react?
A counterstrike against Israel? Or Saudi Arabia or others in the League of Arab States? Turkey? Western Europe?
If you read todays Tehran Times you may get an idea what goes in the minds of President Rohani and his advisors, both religous and military.
To me it is a little scary, if it wasn´t enough with the turmoil in Egypt, Tunisia and the unstable situation in the region as a whole, now also the threat of a conflict that no one can foresee the outcome of.

/Olle Qvennerstedt

Gnesta konstrunda 2013. 7-8 september. Ladda redan nu!

Så är det då dags igen.

För femtonde gången rullar Gnesta konstrunda 2013 in över hela kommunen, med dunder och brak.
Lördagen den 7- och söndagen den 8 september håller kommunens konstnärer och konsthantverkare sina ateljéer öppna, eller i som i vissa fall visar de upp sig tillsammans med någon eller några kollegor på neutral plan.
Här hittar du all tänkbar information; utställare, adresser, telefonnummer, öpptettider, kartor, ätbart samt uppgifter om samlingsutställningen på Art Lab i Gnesta.

Vill du ha en folder hemskickad, hör bara av dig till mig; olle@omart.se så kommer den med snigelposten.

Vik 7-8 september, då slår konsten i Gnesta ut i sin fulla glans.

Egyptens kristallnatt i Mellanösterns mörker.

Kopterna i Egypten har drabbats hårt efter Mursis fall, men även efter hans tillträde för drygt ett år sedan.
Det är numera fritt fram att jaga kopter, bränna koptisk-kristna kyrkor och framtiden ser mörk ut för den största kristna gruppen i Mellanöstern. Kanske runt 10 miljoner finns kvar i landet, men många har under åren emigrerat till USA, Kanada, Australien och Västeuropa, man räknar med att det finns cirka 2 000 medlemmar i den koptisk-ortodoxa kyrkan i Sverige.

I SvD häromdagen skriver Ivar Arpi i en ledare att "Kristna har ingen framtid i Mellanöstern."
När man läst den och serverats siffror få de kristnas flykt från hela regionen är man beredd att tro honom på orden.
Sjuttio (70) kyrkor har sedan Muhammed Mursis avsattes angripits och stuckits i brand. Kristna kopter förföljs och tvingas till flykt.
Arpi skriver att en del kallar detta för Egyptens kristallnatt, med syftning på natten då mängder av synagogor i Nazityskland brändes i november 1938.

Risken för de kristna, nu när den arabiska våren vrider sig i konvulsioner, är att de är mycket mer oskyddade för attacker från de odemokratiska krafter som lurar i kölvattnen på de reformvänliga krafterna i Tunisien, Libyen, Irak, Egypten, Jemen, Syrien och även i det öppna Libanon.
Turkiet ej att förglömma, läs i SvD:s artikel.
Nigeria ligger inte i regionen, men där är krafterna uppe i nordöst skoningslösa mot de krsitna som fortfarande finns kvar.

Och fortfarande tiger herrar Guillou och Gahrton, för nu gäller det inte övervåld och förtryck mot palestinier utan mot kristna.
Då är deras retoriska svada förstummad av tystnad.

Top of the Lake på SVT.

Sällan, väldigt sällan grips jag, fastnar jag direkt vid första scenen, när en miniserie rullar igång.
Men i måndags hände det, du startade Top of the Lake på SVT. Det kändes direkt att detta var ett drama som det inte skulle gå att undvika på måndagskvällarna framöver.
Att det sedan visas på SVT gjorde det hela än smakligare. Urtrista reklamavbrott var tioende minut dödar ofta intresset hos mig.
Serien är inspelad runt Queenstown på Nya Zeelands sydö, naturscenerierna är hisnande och storyn är laddad, nästan så att råskinnen med Mike som fader och söner med kompisar känns som hämtade ur  amerikanska Apalacherna.
Elisabeth Moss gör en stark roll som polisinspektören Robin Griffin.
Serien handlar om den 12-årige Tui, spelad av Jacqueline Joe, som gravid (!) försöker ta livet av sig, räddas men försvinner och sökande upptas. Den tystlåtne och sköre Tui gestaltas på ett mästerligt sätt av Jacqueline Joe.

Klicka på länken ovan och se första avsnittet om du missade det, lovar att du sedan sitter fast.

Ord som syns

Ord?

Ibland reagerar man, mest inför det oväntade man råkar möta, inte kanske så mycket över ordens innebörd eller betydelse. Den som vill kan ju rodna, men de flesta är väl så pass realistiska att inte ens ett lite ögonbrynshöjande ord väcker anstöt.

Speciellt då om det som i den övre bildens fall sitter på en gammal Volvo i Sydney. Nämnas bör att jag själv satt i min bil på Norrmalmstorg runt 1985 bakom en engelsk bil också med samma trebokstavskombination som den i New South Wales. 

Förmodligen fick den engelska bilen på besök i Sverige fler tutningar, fingrar eller tummar upp än de förväntat sig?

Johansson då? Jo Lars-Erik, min gode vän och uppslagsgivare i Sydney, heter Johansson och tycker att Peter Johanssons Hollywooduppföljning på den gamla skifferhögen i Kumla också är ett ord som syns.

Även för icke Johanssöner.

Ordet är ditt....

Airbus A350-1000 XWB. Longest in the family.

Measuring impressive 74.3 metres from the tip of the nose to the end of the tail, the A350-1000 is the longest version of Airbus new family of WideBody airplanes.
Designed as they say on their website "....for high efficiency, maximum reliability and optimesed performance...."

It seats, in the typical three-class configuration a total of 350 passengers, however if there is a carrier who wants a higher-density layout Airbus can arrange that so that the aircraft can accommodate up to 440 passengers!
The aircraft A350-XWB is made from advanced materials, over 70 per cent! Composites, titanium and advanced aliminium alloys. Easier maintenance and lower fuel burn is the result of a Carbon Fibre Reinforced Plastic fuselage!
And the range? 15.555 kilometers!
With the Rolls-Royce Trent XWB engines this plane is developed for long-haul routes such as Shanghai-Boston, Paris-Santiago, Manchester-Los Angeles or Singapore-Chicago-

Total orders up till this date: 145.
Total deliveries: 0, so far.

It is scheduled to enter service in 2017. Four long years from now.

Christina Obergföll höll. Och tårarna rann när hon vann.

Äntligen lyckades det för Christina Oberföll. Hon vann spjutkastningen i VM i Moskva i söndags.
Tårarna strömmade ner för hennes kinder under prisceremonin och framförallt under den tyska nationalsången, ett rörande ögonblick säkerligen för de flesta tv-tittarna också.
Denna 32-åriga tjej har verkligen slitit hårt för att komma högst på pallen, hon höll denna gång med dryga tre meters marginal till tvåan Kimberly Mickle från Australien (tv på den undre bilden).
Tänk dig själv, Obergföll hade fem silver på OS, VM och EM, plus ett brons och en fjärde- och en femteplats i dessa tre stora mästerskap.
Inte undra på att känslorna bubblade över hos denne sympatiske idrottskvinna från Baden-Württemberg.

Grattis Christina, nu kan du slappna av kanske bli en ledargestalt inom den tyska idrotten, något du definitivt har egenskaperna för.

Thai A380, the most beautiful of them all.

In my opinion, this is the airline with the most beautiful paint-scheme of them all.
Colours, design, logo, sweeping stripes - yes all of it.
She is a fat lady, but in this outfit she looks pretty slim?
Just take a look at this photo of their first Airbus A380 in the air, and you have to agree.....
she is a beaut.

Ironman eller ett varv till Systemet?

Igår gick Kalmar Ironman.
Endast för uthålliga poängterades det i tv-inslaget som avslutade nyhetssändningarna.

Full triathlon.
3,8 km simning i öppen sjö, i detta fall Kalmarsund, sedan upp kvickt som attan för kasta sig på cykeln och varva runt i Kalmar, sedan över till Öland och ner till Ölands södra udde och tillbaka igen.
Totalt 18 mil, 180 kilometer.
När man slängt sig av cykeln byte till löpardojor och ett fullt maraton på dryga 42 kilometer, det gäller att ett vässat psyke.
Vinnaren, en portugis gjorde detta otroliga kraftprov på 8 timmar och 19 minuter.
Vad Hawaii Ironman tar i tid har jag inte kollat upp.

Nu kan inte alla köra en Ironman, utan då blir den lilla promenaden det som fredar det dåliga samvetet,  som hela tiden ropar att man skall röra på sig.
Nu gör jag/vi det regelbundet.

Men mannen ovan är säkert nöjd att ta sig till Systemet och hem igen med sin proviant.
Det är hans Ironman.

Big skies over Gotland

At this time of the year the skies over Gotland are spectacular.

The island of Gotland in the middle of the Baltic Sea is as always worth visiting, wheather you come from the Swedish mainland or visit as a tourist.

Mind you, many foreign tourists do.

The flat landscape makes the big sky bigger, wider and more visible sort of say, the clouds come closer and the colours at sunset are breathtaking.

Please my dear reader, if you come to Sweden, don´t forget to include Gotland in your planned tour.

It´s different, it´s like nothing else in Europe.

My photos are from Fårö an island separated from Gotland by a narrow sound.

Peak Oil vs Shale Hype

This is the story in English, published two weeks ago in Sydney Morning Herald. 

Den som trodde att Peak Oil är ett dödförklarat begrepp, borde klicka in sig på Ambrose Evans-Pritchards artikel i The Telegraph och Sydney Morning Herald.
Faktum är att Peak Oil lever och är ett begrepp som inte kommer att försvinna, även om fracking eller skifferkrackeleringen av olja och gas i USA når höjdpunkter för tillfället.
Faktum, enligt artikeln, är att de stora oljebolagen har tappat 26 procent av råoljeproduktionen, trots ett intensivt letande och borrande efter nya källor, detta på allt djupare och farligare vatten.
Siffror visar att produktionen faller med 5% per år.

Hur skall detta då ersättas och vad kräver en ekonomisk tillväxt i oljeproduktionsvolym?
Jo, okonventionella oljor som skiffer och tjärsand kan inte ersätta tappet av råolja. Enligt US Energy Department så väntas den amerikanska skifferoljan tillföra 3,1 miljoner fat per dag under åren framöver, en bra siffra men långt under de 5,4 miljoner fat per dag som krävs.
Världen behöver närmare 17 miljoner fat per dag inom fem år om tillväxten skall fortsätta, annars får vi anpassa oss till annorlunda levnadsvanor - och det fortare än kvickt.
Lägg därtill att "levnadslängden" för en skifferoljekälla är mycket kort, runt två år!!
Den amerikanska drömmen att skifferoljan skall räcka i hundra år är kraftigt överoptimistisk, i bästa fall, med dagens produktionsnivå räcker den i ca 25 år.
Här bör läggas till att tekniken utvecklas och nya områden kan möjligen komma i bruk.

Men att shale oil är ett kortvarigt framskjutande av Peak Oil är otvetydigt.
Och att Peak Oil, hur obehagligt det än kan komma att påverka oss och våra vanor, står runt hörnan och lurar, så är det bäst att vi inser det och inte sticker huvudet i tjärsanden, som många idag gör.

Läs Ambrose Evans-Pritchards artikel, den berör sanningen.

The Fix, fixade sommaren.

Vem trodde att jag skulle bli en rosésörplare? 

I början av detta år kunde jag inte ens drömma om att under varma sommarmånader ersätta en kall öl och ett gott mustigt rödvin med roséblask.

Men som alltid, man är inte sämre karl än att man kan ändra sig, på Systembolaget i Gnesta lyste en rosébutelj tydligare än andra, med stora bokstäver stod det THE FIX, och jag blev fixerad.

Att det var från Australien och med 90% Grenachedruva, resten Shiraz gjorde inte det hela sämre. Tittade man sedan på färgen så tilltalade den.

Årgång 2011. 

The Fix tillhörde inte de billigaste och därmed ofta blaskigaste rosésorterna, så varför inte prova.

En flaska räckte och sedan dess är både Mia och jag fast, så länge värmen består och behovet av att svalka sig i samband med måltid, så blev The Fix det självklara valet. 

Oppps, plötsligt var de slut på Systemet, men jag upplystes om att det gick att beställa, först blev det fem flaskor, sedan tolv, nu är centrallagret i Örebro nästan tömt på denna utgående sort.

Ett suveränt vin, kryddig smak, torr förstås, lite röda vinbär och hallon kanske?

Men jäkligt god, alla som smakat instämmer.

Så härmed slipper jag europeiska blaskviner till överpriser.

Avslutningsvis så står det bl a följande på etiketten:

The Fix is....packed full of fruit flavours and finished off with true Aussie attitude. Kick back, relax and enjoy The Fix."

So true.

10 000 meters-loppet blev avbrutet av TV4.

Det finns tillfällen då även jag får lov att morra och vara besviken.

En sådan stund är det nu, en lördagskväll i sensommartid. 

Konstigt och fel tillfälle?

Måhända.

Men jag tog mig 30 minuters ledigt från en massa sysslor här hemma för att se 10 000 meters-loppet för herrar i friidrotts-VM i Moskva.

Ett lopp, som alltid är fyllt av 27 minuters förväntan, taktik, stegrad spänning, hastiga växlingar, knuffar, snubblande och kroknande löpare. Ett lopp som har allt som inte ett 100-meters-lopp hinner att bygga under sina futtiga 10 sekunder.

Och döm om min förvåning, när TV4 bara går in och bryter för reklam, detta i en fas, då en dramatisk förändring såg ut att vara på väg.

Då bestämde jag mig, inte en minut till av tittande på detta VM, jag skulle så gärna ha ha suttit kvar vilket jag också gjorde. Men när loppet väl var över, så var VM i friidrott slut för min del.

Det blir radio, Eurosport kanske, resultatlistor mm mm. From now on.

Det räcker.

Ett ord till TV4, jag tror inte en sekund att era annonsörer har krävt att ni skall bryta mitt i en lopp, för att de skall få maximal valuta för sin annonssatsning.

Aldrig i livet.

Det är ni som driver med Sveriges tittare och tror att de sväljer era eviga avbrott, men jag kan säga er att vi blir fler och fler som överger er, för gott. 

Reklamen står oss upp i halsen. 

Om ni ändå hade haft förståndet att sända reklamen före och efter programmen, så hade vi stannat hos er, kanske?

Vi är inte dumma, inte så dumma att vi inte förstår att ni behöver pengar från annonsörer för att kunna driva er verksamhet, men gör det med lite fingertoppskänsla, lite finess, det skulle både ni och era annonsörer tjäna på.

Tack för ordet.

Ursäkta surheten, jag vet att det är lördag, men skyll inte på mig, skyll på TV4.

Bajen, till Vårdcentralen eller ej?

Många raljerar i dessa dagar över Bajens oförmåga att hitta form, förmåga och framgång. 

Mitt detta lite ironiska inlägg måste dock tas med ett leende, för det är många som tycker att att tiden otvetydligen och jobbar för laget.

Låt oss hoppas att så är fallet, för alla vi Bajare mår inte fullt så bra som vi skulle vilja i tider som dessa, lyftet tillbaka kommer ju aldrig. Varför? Tränare, styrelse, ekonomi, spelare, eller vad är det?

Visst kulturen finns där, precis som hos Gnaget och Djurgårn, så har Bajen en genuin historia att falla tillbaka på, supportrarna är trogna och stärks, trots förluster, mutter och gnäll, i motgångstider.

Forza Bajen 

Flinders Street Station i Melbourne skall moderniseras. Igen?

Kanske den mest kännetecknande byggnaden i storstaden Melbourne är Flinders Street Station i hörnan av Flinders street och Swanston street. På andra sidan från Flinders street räknat rinner Yarrafloden bred och stilla ut mot Port Phillip Bay.
Till denna station, som mest frekventeras av pendel- lokal och regionaltåg strömmar dagligen 150,000 passagerare. Södra halvklotets största resandeström!! Lägg också till att plattformarna är ca 700 meter långa, längst i landet.
Och att den har anor att försvara kan ingen förneka, den invigdes i september 1854.
Ungefär samtidigt som den första normalspåriga järnvägen i Sverige öppnade mellan Nora och Ervalla i Bergslagen, Västra Västmanland.
Hörnentrén som du ser på det övre fotot är en klassisk bild som ofta visas när Melbourne skall porträtteras. Stadens moderna skyskrapor och Federation Square, MCG och Rod Laver Arena till trots, den här gamla stationen är min bild av Melbourne.

Det är med en viss blandning av förfäran och höjda ögonbryn jag läser i the Age att stationen skall renoveras och byggas om, säkerligen något som behövs i högsta grad. Den är sliten, trång, otidsenlig och i stort behov av en upprustning.

Ett team av Melbourne- och schweiziska arkitekter tog hem designtävlingen och håvade in respektabla en miljon australiska dollar, över sju miljoner i svenska slantar.
118 kände sig kallade, fem arkitektfirmor utgjorde finalfältet och så här säger en i vinnarlaget Mark Loughnan på Hassell, Herzog & de Meuron:
"Vi vill att FSS skall bli en station som man skall uppskatta, inte bara rusa igenom."
Stationen kommer att innehålla bl a en galleria förstås, ett konstgalleri och en amfiteater ner mot Yarra.

Vinnarna valdes enhälligt av urvalsjuryn. Men märk, något definitivt beslut har inte tagits om att fullfölja planerna på moderniseringen av stationen, delstatsregeringen i Victoria kommer kanske att få det tufft att klubba ett beslut som kommer att kosta mellan 8 till 12 miljarder svenska kronor.
Sen till sist, den folkliga viljan och opinionen, har hittills lyckats stoppa alla tidigare planer på moderniseringar, får se hur det går denna gång.

Min första tågresa i Australien skedde mellan Port Melbourne och Flinders Street Station.

Rusty Peters, en av många aboriginer som kan konsten att måla.

Rusty Peters föddes 1935 på Springvale Station, East Kimberly, Western Australia. På Springvale Station växte Rusty upp och blev en stockman (beriden cowboy ungefär.)

Upplevelser och erfarenheter som hela tiden kom att återspeglas i hans målningar senare i livet.

Familjen flyttade till olika ställen, Rustys far dog i en ridolycka, medans Rusty blev känd som en hästkarl som verkligen kunde tämja och rida in hästar, detta utöver kofösarjobbet.

När familjen kom till Turkey Creek Community fick Rusty en mycket viktig position hos Kitja Elders, nämligen som en förmedlare/berättare av/om tradition och aboriginsk kultur till unga pojkar.

1989 flyttade Rusty till Kununurra där han började arbeta på Waringarri Aboriginal Art Centre, som var det första konstcentret av sitt slag i hela East Kimberly.

Han assisterade bl a konstnärer som den nu bortgångne Rover Thomas och lärde här alla de spektra som konsten erbjöd, men först 1997 tog han på allvar upp målandet själv, då tillsammans med Freddie Timms och Paddy Bedford.

Hans genuina kunskap om natur, historia och djurskötsel blev en solid bas i hans arbete som konstnär. Där även känslan, djupet, det heliga, det okända blev extra kryddor, då Rusty nu ägnade sig på heltid åt skapande och målande.

Rustys lite vemodig ansikte speglar de hårda och tuffa villkor han vuxit upp under, otillgänglig natur i Kimberly och som sagt livet självt ger Rusty en själs spegling i både ansikte och konst.

Idag har Rusty Peters varit med på på många samlingsutställningar i Australiens större städer, liksom utomlands vid några tillfällen. Naturligtvis har han än fler soloutställningar på sin meritlista.

Och muséer och konstsamlare har också Rustys målningar i sina samlingar.

Rusty Peters, är enligt min syn, en konstnär med ett "traditionellt aboriginskt" sätt att uttrycka sig måleriskt, prickar, jordfärger är vad "vi förväntar oss." 

Men det finns många andra sätt som också är att betrakta som nutida aboriginsk konst, ibland t o m väldigt "europeiskt," men till den återkommer jag inom kort.

Så njut idag av 79-årige Rusty Peters fantastiska konst.

Världens äldsta och största ultramaraton, med en svensk som tvåa!

Foto: Peter Fredricsson

För 88:e året sprangs i år Comrades Marathon i Sydafrika.
Inget vanligt maraton på futtiga 42 km, utan här är handlar det om 86,6 km, med en total höjdstigning på 1.630 meter! Från kusten och sedan nästan 9 mil upp i bergen.
Starten detta år i Comrades hade lockat cirka 19.000 löpare från världens alla hörn. Rekord.
I år startade man i Durban nere vid kusten och loppet går sedan uppför hela vägen till Pietermartizburg, vartannat år upp, vartannat ner, så start i Pietermaritzburg nästa år alltså.
I dessa tider då ultramaraton blivit lite av ett mode bland långlöparna, kan man bara konstatera att detta lopp är det mest klassiska med som sagt 88 år på nacken.
Och en svensk, Jonas Buud från Mora blev tvåa!
Han debuterade 2011 med en fjärdeplats och gjorde ett sämre utförslopp förra året då han hamnade på 65:e plats, men hade då ett VM i Milano några veckor innan som stört hans uppladdning.
I år var han helt fokuserad på detta lopp och lyckades nästan, men klubbkamraten i Nedbank Running Club Claude Moshiywa blev lite för tuff och kom cirka nio minuter före Jonas i mål.
Jonas tid var 5.41.21 på 86,6 km uppför i nästan 30 graders värme och tidvis stark motvind, kan det bli  tuffare förhållanden?
En tid på runt 39.40 per mil! Enastående.

Jonas följde sedan upp med att vinna Swiss Alpine Marathon med över sju minuters marginal till Vaijn Armstrong från NZ som när det var 20 km kvar ledde med över sex minuter. Snacka om upphämtning respektive genomklappning.

Lägg Jonas Buuds namn på minnet. Likaså Comrades Marathon i Sydafrika

Bajen, detta kommer att ta tid.

Mitt kära gamla Hammarby IF är i kris, Bajen kommer allt längre från en kvalplats tillbaka till Allsvenskan, medan konkurrenterna närmar sig under från, släpandes på sina förhatliga streck.

Att det skall vara så svårt är kanske inte alls märkvärdigt, har man inte materialet att spela bättre än man gjort hittills denna säsong, då kan man inte begära mer.
Jag har försökt förklara bort, det som alltmer blir ett tydligt faktum, genom att skylla på stolpe eller ribba ut. Och visst har det i vissa matcher varit ett faktum.
Men i det långa loppet så saknas det kanske de kvaliteter som krävs för att vara topp tre.
Med en glänsande ny arena klar, 10,500 säsongsbiljetter sålda och ett hopp om en snabb vändning så skulle vara så nödvändigt för denna min klubb, så är det bara att inse sakers realitet.

Thomas Dennerby skall inte få stryk av mig än, Berhalters skola och läxor sitter fortfarande kvar i laget och det tar tid att förändra, förnya och förbättra ett helt lag på närmare 25 spelare.

Så avskriv helt enkelt, d v s  om Bajen inte får en Lidners knäpp och de andra snubblar gång efter annan, alla tankar på kval eller avancemang, godta Ljungskile, Värnamo och Ängelholm ett år till.
Låt klubben rusta, rensa och reparera, stärka laget med egna förmågor i någon utsträckning och med bra förmågor från annat håll.

Ta tiden som krävs, för det krävs tid. Inget annat än tid hjälper.
Dennerbys trollspö får vi förhoppningsvis se svingas inför och under nästa säsong.

Det är Bajens bittra verklighet. Eller....?

Robert Mugabe i total maktposition, igen.

Det verkar mer än troligt att Robert Mugabe manipulerat, styrt och ställt under det senaste valet, för att återigen själv bli vald till landets president och styrande despot.
Sällan har väl en f d frihetskämpe, som trots allt, slängde kolonialismens företrädare på soptippen, förrått sina grundläggande ideal så totalt, för att själv bli en än värre järnhand i ett land som kollapsat på alla fronter.
Mugabe sitter på enorma rikedomar, i palats som är överdådiga i prakt, omgiven av en milis och polis som skyddar honom i vått och torrt. Fängelserna är fulla och de torterades skrik når inte ut.
Folket är fattigt och blir allt fattigare, jordbruket som en gång gjorde Zimbabwe till Afrikas kornbord, finns knappast kvar. Hundratusentals har flytt till grannländerna för att få jobb.
I det senaste valet uppges han ha fått 60% av rösterna, oppositionens Morgan Tsvangirai och hans parti MDC fick bara 34%, Mugabes Zanu-PF besätter nu 158 av parlamentets 210 platser.
Egen majoritet, betyder ökat förtryck av de som tycker annorlunda.
I förra valet fick MDC 100 och Zanu-PF 99 platser, en samlingsregering bildades och Zimbabwe har inte varit i samma fria fall som innan.
Tills nu.
För nu är risken stor att denne 89-årige Robert Mugabe tar saken helt i egna händer och rensar upp bland de som i öppen dager haft en viss fristad under den senaste regeringsperioden, då i skydd av att Mugabes makt varit begränsad.
Valobservatörer rapporterar olika, men att döda funnits med i röstlängorna och att många bussats till valdistrikt för att rösta en andra gång är obestridbart.
Jag konstaterar att södra Afrika, en del av kontinenten på frammarsch, har en medlem som släpar efter, tyngd av förtryck, förföljelse, ekonomiskt armod, helt enkelt ett imploderande samhälle - Zimbabwe.

Och det kan Zimbabwe "tacka" Robert Mugabe för, denne ondskefull man.