This is the story in English, published two weeks ago in Sydney Morning Herald.
Den som trodde att Peak Oil är ett dödförklarat begrepp, borde klicka in sig på Ambrose Evans-Pritchards artikel i The Telegraph och Sydney Morning Herald.
Faktum är att Peak Oil lever och är ett begrepp som inte kommer att försvinna, även om fracking eller skifferkrackeleringen av olja och gas i USA når höjdpunkter för tillfället.
Faktum, enligt artikeln, är att de stora oljebolagen har tappat 26 procent av råoljeproduktionen, trots ett intensivt letande och borrande efter nya källor, detta på allt djupare och farligare vatten.
Siffror visar att produktionen faller med 5% per år.
Hur skall detta då ersättas och vad kräver en ekonomisk tillväxt i oljeproduktionsvolym?
Jo, okonventionella oljor som skiffer och tjärsand kan inte ersätta tappet av råolja. Enligt US Energy Department så väntas den amerikanska skifferoljan tillföra 3,1 miljoner fat per dag under åren framöver, en bra siffra men långt under de 5,4 miljoner fat per dag som krävs.
Världen behöver närmare 17 miljoner fat per dag inom fem år om tillväxten skall fortsätta, annars får vi anpassa oss till annorlunda levnadsvanor - och det fortare än kvickt.
Lägg därtill att "levnadslängden" för en skifferoljekälla är mycket kort, runt två år!!
Den amerikanska drömmen att skifferoljan skall räcka i hundra år är kraftigt överoptimistisk, i bästa fall, med dagens produktionsnivå räcker den i ca 25 år.
Här bör läggas till att tekniken utvecklas och nya områden kan möjligen komma i bruk.
Men att shale oil är ett kortvarigt framskjutande av Peak Oil är otvetydigt.
Och att Peak Oil, hur obehagligt det än kan komma att påverka oss och våra vanor, står runt hörnan och lurar, så är det bäst att vi inser det och inte sticker huvudet i tjärsanden, som många idag gör.
Läs Ambrose Evans-Pritchards artikel, den berör sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar