Östberlins sista andetag och nya tider.

Det är maj 1990, muren har fallit, men det delade Berlin är fortfarande i ett kluvet tillstånd och kommer så att förbli i många år framöver.
Jag står i hörnan av Otto Groetwohl Straße och Unter den Linden, Otto Grotewohl Straße hette innan kriget Wilhelmstraße och sträckte sig närmare två och en halv kilometer genom staden, när Berlin delades upp av segrarmakterna kom ena halvan att hamna i Västberlin och den andra på östra sidan.
Östtyskarna döpte 1964 om den till Otto Grotewohl Straße efter sin ministerpresident som hade dött i september samma år.
De socialistiska staternas ambassader hamnade många till antalet i hörnan av OGS och Unter den Linden. Idag ligger den brittiska ambassaden på Wilhelmstaße i den västliga delen av gatan som fått tillbaka sitt ursprungliga namn i hela dess sträckning.

Volkskammer då? Eller Östtysklands (DDR:s) parlament var beläget i ett guldskimrande hus som hette Palast der Republik. Här låg tidigare Berlins stadsslott, men de östtyska kommunisterna ansåg att det var en symbol för preussisk militarism och sprängde det, för att sedan bygga sin regeringsbyggnad här.
Här satt Östtysklands högsta bestämmande ledning med 500 medlemmar, varav ministerrådet bestod av 16 medlemmar.
I byggnaden fanns även en kongresshall, restauranger, caféer och en bowlinghall (!).

På nittiotalet hittade man stora mängder asbest i byggnaden och 2003 beslutades det att huset skulle rivas och 2008 var även denna byggnad jämnad med marken.

I juni 2013 lades den första grunden för att på nytt bygga en kopia av Berliner Stadtschloß, den kommer att heta Humboldtforum och skall stå klar runt 2019.

En betraktelse på årets sista dag.

...det är alltså dags att summera året som om några timmar nått sitt slut. 

År 2013.

Var inte oroliga det blir ingen kronologisk uppräkning av händelser som kommer att beskrivas i raderna här under.

Utan något helt annat.

Sammanfattar man ett år kan det göras på många sätt, jag vill göra det genom att skriva några rader om den person som gjort mitt 2013 till ett fantastiskt år på alla sätt.

Min hustru, kollega och allt - Mia.

Utan Mia hade året naturligtvis blivit annorlunda och upplevts på ett annat sätt, så det kan vi vare sig sia eller spekulera runt.

Utan vi tar verkligheten rakt upp och ner.

Mia och jag lever och verkar ihop, 24 timmar om dygnet, året runt. 

Många , rent av de flesta, kan inte förstå hur man klarar det, att leva i symbios med en annan person, måste till slut slita och söndra?

Icke i vårt fall, tvärtom.

Vi svetsas sakta och säkert ihop allt mer, en process som pågått sedan 1988 då vi slog våra livspåsar ihop både på det personliga planet och det yrkesverksamma.

Jag vill med dessa ord bara säga att Mia betytt, som alltid, mycket detta år 2013. 

Vi har upplevt och fått pröva våra vingar i många nya luftrum och yrkesmässigt där vi supportar varandra in till stunden då vernissageportarna slår upp eller grafikupplagan hämtas/lämnas på/av Postverket.

Vår lägenhet under våra spatiösa ateljéutrymmen är tryggheten efter en dag i skapandets värld, detta att skriva bloggen är också en del av mitt dagliga skapande.

Alltså en trappa ner äter vi gott, lever vi och läser vi, fördriver vi vår fritid i fridfull miljö.

Där nere är vår privata sfär, här uppe den öppna och officiella. 

Mia tack för att du finns, utan dig skulle dagarna tippa över ända och i sluttampen på året vara ett kaos.

Du ger mig stöd, kraft och kärlek, du ger mig motivation, mina år till trots.

När jag sviktar, stöttar du, entusiasmerar du mig. Du driver mig inte mot min vilja, du lockar till nyfikenhet och förhoppning. Du är mitt lok titt som tätt.

Tack för i år, låt oss till sist i detta tårdrypande blogginlägg avsluta med orden...

Gott Nytt År alla mina läsare.

Gott Nytt År min älskade Mia.

Tsunamin 2004 och efterdyningarna.

Nioårsdagen av tsunamin i Sydostasien inträffade på annandagen.
Tsunamin slog till 2004, dagen var annandag jul.
Idag för nio år sedan, tre dagar efter jättevågen, började det gå upp för UD, regering och katastrofhjälpsorganisationerna vad denna fruktansvärda katastrof orsakat i antalet döda människor och materiell skada.
Den 26 på förmiddagen satt jag i en bil mellan Halmstad och Varberg, Mia och hennes mor Signe satt och pratade när nyheter klockan 12 meddelade att en svår jordbävning med en magnitud på över 9,0 på richterskalan inträffat utanför Sumatra, en tsunamivåg hade träffat en stad på ön (Banda Ache).
Knapphändiga uppgifter, men jag insåg att detta var något, så jag avbröt Mia och Signes konversation och sa att något hemskt inträffat. Jag kände på mig. Redan i denna tidiga rapportering hänvisades till rapporter från svenska guider och reseledere på plats i Thailand.
Mer visste vi inte, och inte heller UD eller regeringen som borde informerats förstod, även om de borde förstått när de svenska researrangörerna tidigt samma dag (annandagen), som jag nämnde, fått rapporterat från sina reseledare i Kao Lak och Phuket att förödelsen var stor och många var döda.
Dagen efter katastrofen rapporterar DN att 25 000 befarats omkomna, men inga uppgifter om svenskar.

Här brister vi i Sverige igen!
Vår handlingsförlamning, vår avvaktan, vår stelbenta organisation som inte fanns, våra ansvariga satt på läktaren medan många andra länder som Italien, Norge redan skickat hjälp och flyg för att ta hem sina döda och skadade.
Lottie Knutsson på Fritidsresor blev vår officiella talesman, medan utrikesminister Laila Freivalds (S) och UD genom Ulf Danielsson förblev mest tysta. De hade katastrofkvällen, tolv timmar efter skalvet, roat sig med teaterbesök och andra nöjen.
Inga höjda ögonbryn, ingen registrering av vad media och Lottie Knutsson hade att säga, tycks ha noterats av de ansvariga.

443 svenskar dog denna soliga annandag, medan UD och regering satt passiva.

Sverige brast i krishanteringen igen! Statsförvaltningen och regeringskansliet saknade en organisation för att hantera allvarliga kriser!?!
Ingen jour- eller ledningsorganisation på UD eller annorstädes fanns eller organiserades snabbt!!

Dagarna gick och först efter fyra-fem dygn då hela katastrofen gick upp även för våra ansvariga, så började det röra på sig med flyg som skickades för att evakuera svenskar.
Ambassaden i Bangkok fick inga direktiv från UD utan agerade utifrån egen information på platsen.

Lottie Knutson förblev vår "statsminister" i några veckor innan Göran Persson och Laila Freivalds lyckades harkla sina strupar rena nog för att kommentera och förklara sig.
De fick förödande kritik av Katastrofkommissionen för brister i stort sett på alla punkter i en krishanteringssituation.
Hade det funnits en organisation värd namnet, hade personal inom sjukvård, identifiering av döda och annat som ex stabsarbete kunnat sättas in två dygn tidigare.

Idag finns sedan 2008 ett kansli för krishantering inom regeringskansliet. Det finns en webbplats krisinformation.se och en Myndighet för samhällsskydd har bildats.

Vi minns alla som omkom, de var över 283 000. Frid vare med er.
Och vi minns ansvarigas oförmåga att handla i oförutsedda situationer.

Julens dryckesvanor.

I tidningarna och på TV också för delen, pratas det om alla olyckliga familjer där drickandet blir till en plåga, speciellt till julen, då det förväntas vara solsken och lycka i alla familjer.
Men barn far illa och hustrur (oftast) hukar och vet inte vad som kommer att hända i nästa sekund.
Vi tänker sällan på dem, utan rusar ut i kommersen och handlar oss lyckliga, vi viker undan och tänker sällan på de som har det tvärtom.
Jag vet personligen, har upplevt plågsamma julhelger i min ungdom, med fylla och bråk. Det ledde till att jag i unga år flydde fältet, for så långt bort jag kunde, fegt, men vad skulle jag göra?
Det gjorde att mitt skakiga och ruckade självförtroende kom tillbaka och stärktes, jag hade plötsligt som tonåring ett ansvar för enbart mig själv och det klarade jag.
Varför visar jag då dessa zebror? Jo de kommer oavsett vardag eller helg, varje morgon till närmaste vattenhål och dricker sig otörstiga, deras olycka är att de också lever under ett konstant hot att dödas av kanske ett lejon. Deras randiga hudar (eller säger man pälsar?) är ett utmärkt skydd när de på stekheta savanner försvinner mer eller mindre i det daller som reflekteras när solljuset och hettan möter markytan.
Då syns zebrorna knappast, de går också alltid i flock som ett skydd.
Det gör inte barn och kvinnor i familjer med alkoholproblem, de är blottade för faran som ständigt lurar utanför den stängda dörren eller i nästa rum.
När ni sätter er ner till jullunch och avnjuter en sillbit, med potatis och kanske en skiva knäckebröd med god ost på och för att skölja ner det hela dricker en pilsner och en snaps, då gör ni det utan att det utgör någon risk för era nära.
Utan tvärtom sjunger ni Hej tomtegubbar... och är glada.
Och det skall ni göra, det är jul bara en gång om året.
Men tänk en stund på alla som inte kan eller vågar, hukar eller skakar av ångest.

Önskar er en God Jul, var glada, det är jag och min Mia.

God Jul - Merry Christmas

Nu stundar julen, vill med denna bild som låg ute för bara drygt en månad sedan få önska er alla, som så tappert följer mina högst skiftande inlägg, en God Jul och ett Gott Nytt År.

Christmas-time, and I want to wish all of my readers a Merry Christmas and a Happy New Year, I admire your patience following my very different views of what´s (to me) important and not so important.

Hägrar jorden runt.

Min gode vän Lars-Erik som bor i Hurlstone Park, tar ofta promenader längs Cook River, han påstår sig kalla alla djur med två vingar för fåglar. Men icke Lars-Erik, du kan mycket mer än så, du beskrev denna som en White-faced Heron. En Vithövdad häger eller mer imponerande på latin (Egretta novæhollandiæ). Hägern finns över hela världen, ser i stort sett likadan ut här hemma som i Sydney.

Foto: Lars-Erik Johansson

Detta är en "svensk" häger, en gråhäger, dolkformad näbb och halsen alltid som ett krokigt S. Med långa ben når den en höjd av cirka en meter, vi ser den ofta nedanför på bryggan i Nyckelsjön, där flera sitter hopkurade eller med sträckta halsar. Det latinska namnet här uppe är (Ardea cinerea)

Den här hägern är fångad i sin flykt på Tasmanien, grå och vit även den. Bilden är från Wikipedia.

Hägern i Australien finns över hela kontinenten utom där det är som allra torrast.

Avslutar med den guldglänsande bild som Lars-Erik fångat vid Cook River, silhuetten av en häger som stramar upp sig i det skimrande vattnet är tydlig. Den har inget vackert ljud, för sång handlar det inte om.

Gripen NG - ett riktigt surt äpple för Frankrike...

Att USA:s reaktion på Brasiliens beslut att beställa 36 Gripen NG skulle bli bittert, ja till och med nedlåtande (för SAAB), var väl förväntat. Det blev ändå mildare än vad man kunnat tro.

Men att Frankrike verkligen visar sura miner och attityder, som är att placeras i kategorin Dåliga-Förlorare, var inte lika fullt väntat. 

Trots att deras president Hollande var i Brasilien för bara en dryg vecka sedan i ett försök att få brasilianarna att fatta ett franskt köp-beslut, så fick Frankrike redan några dagar efter Hollandes besök, beskedet att deras Dassault var ute ur räkningen, den var för dyr lät motiveringen, i dagens SvD redogörs det tydligt och klart varför Frankrike surnat till.

Inte nog med att amerikanska Boeing petade bort dom, men att det sketna svenska SAAB-alternativet Gripen NG skulle ro hem ordern blev bara för mycket.

Fransmännens "anklagelser" att Gripen har icke-svensk motor tycks svida. En tredje part som förser flygplanet med inte bara motor utan många andra vitala delar, det är inget som Dassault skulle göra.

Bullshit Dassault, redovisa vad ni har för delar i era plan och kom sedan inte och kasta skit på andra.

Här hemma försöker media, i sin illa dolda glädje, ändå balansera det hela på traditionellt "vi-skall-inte-tro-att-vi-är-något"-manér. 

Man säger bl a visselblåsaren Edward Snowden indirekt hjälpte oss!! Eller att drottning Silvia, med sin brasilisanska bakgrund, underlättat för oss!!

Kan vi inte för en gångs skull bara ta emot beskedet att Brasiliens flygvapen har gjort sina utvärderingar och vägt anbud mot anbud, tittat på sina egna behov för att sedan komma fram till beslutet att SAAB Gripen NG skulle bli det bästa valet för deras specifika behov.

Detta alldeles oavsett Snowden eller Silvia.

Läs detta.

SAAB fick i veckan en order från det Svenska flygvapnet på 60 Jas Gripen och ett avtal med Airbus att leverera delar av vingarna till deras nya storsäljare A350-1000XWB, redan idag är de leverantörer av liknande delar till Superjumbon A380. Och som om detta inte var nog, amerikanska Boeing och Saab skall utveckla ett nytt skolflygplan för det amerikanska flygvapnet, här talas det om 360 flygplan, också ett besked som kom i december.

Detta är bra för Sverige som teknik-nation, självförtroendet är viktigt, liksom möjligheterna att locka utländska tekniker och ingenjörer till ett företag och ett land som har på fötterna för decennier framöver.

Aha?... 

...alla som tycker att vår försvarsindustri skulle avrustas för gott, betänk följande. Genom det kunnande som nu får en chans att stanna i vårt land, så kan mängder av spin-off effekter komma vårt civila samhället till glädje.

Inte minst inom energiområdet. För oljan sinar i Norge och Danmark och världen över. 

Vi behöver motiverade forskare, ingenjörer och tekniker inom alla områden som berör våra liv under årtionden framöver. 

New cartoons.

Here, let me show you two of my latest illustrations. Hit the translation button and you´ll be able to read what they are saying. 

Här är mina två senaste ilustrationer på äldre-temat.

Air New Zealands svarta skönhet.

Visst är det många flygbolag som förser några av sina flygplan med en tillfällig utsmyckning i avvikande färger. 

Men här är något lite mer beständigt, dessutom något av de vackraste flygplan jag har lagt mina ögon på. 

Air New Zealands i All Blacks-mundering slår allt färggrannt jag tidigare sett, möjligen kan någon av Qantas aborigin-målade maskiner matcha denna triple-seven.

Svart, grått och vitt kan det verkligen vara snyggt?

Om det kan, det är rent och med tydliga kontraster, dessutom som i detta fall, med ett enkelt och tydligt bildspråk, rent från plotter och grötiga motiv, det här flygplanet syns på håll, har du sett en gång, vet du nästa gång vad det är du ser.

Rugby är Nya Zeelands, möjligen jämte segling, nationalsport. Rugbylaget kallas All Blacks, klädda i svart.

Flygbolaget har som sponsor försett fem av sina maskiner med All Blacks färger och den karaktäristiska "ormbunks-logon". Den minsta av de specialmålade planen är en CS Beech 1900.

Maskinen på bilden är en Boeing 777-300ER, världens största tvåmotoriga flygplan, en typisk långdistansmaskin som bolaget använder på bland andra sina London-rutter.

ER står för Extended Range.

The coldest place on Earth - Världens kallaste plats.

Now, according to NASA, it is official: The coldest place on Earth is a high ridge on the East Antarctic Plateau. 

Ever been there? If not, you won´t be sorry...

...because on August 10, 2010 the temperatures plunged to e record low minus 93.2 degrees C. 

-93.2 C (-135,8 F), that´s the Cold Fact.

The previous record was minus 89 degrees C, set in 1983. Also in East Antarctica at the Russian Vostock Research Station.

Why is this record published three years after it was recorded?

Beacause, scientists recently made the discovery while analysing the most sophisticated global-surface temperature maps to date, developed "with data from remote sensing satellites including the new Landsat 8, a joint project of NASA and the US Geological Survey (USGS)."

Scientists at the Snow and Ice Data Center in Boulder Colorado says that they had a suspicion that the ridge in East Antarctica was likely to be extremely cold. 

Colder than the Vostok, "because it´s higher up the hill."

So to sum this up, don´t plan your holidays in these parts of the Antarctic region.  

Så har det då enligt NASA blivit officiellt: Världens kallaste plats är en hög rygg på den Östra Antarktiska Platån. Har du varit där? Om inte har du inget att vara lessen över, för här noterades jordens lägsta temperatur den 10 augusti år 2010.

Minus 93.2 grader Celcius, det är Kalla Fakta.

Det gamla rekordet kommer också från Östra Antarktis och den ryska forskningsstationen Vostock, där uppmättes minus 89 grader C i 1983.

Varför publiceras detta rekord mer än tre år efter det noterades?

Jo, forskarna upptäckte det när man analyserade de mest sofistikerade temperatur-kartorna av jordens yta, som utvecklats genom data från känsliga satelliter, bl a den nya Landsat 8 ett samarbetsprojekt mellan NASA och USGS (US Geological Survey).

Forskare på the Snow and Ice Data Center i Boulder Colorado har haft misstankarna att just denna rygg i Östra Antarktis skulle vara extremt kallt. T o m kallare än det är i Vostock "därför att det ligger högre upp på själva åsen."

För att summera, planera ingen semesterresa till dessa trakter av Antarktis.

Manchester Uniteds alla supportrar, ni måste lära er att förlora.

Sällan eller rättare sagt aldrig har jag sett så många domedagsprofetior, undergångstoner eller självförnekelser från sk fans florera i svenska press - och det är säkerligen hundra gånger värre i brittiska media.
En kenyan tog livet av sig genom att hoppa från ett höghus.
Varför?
Jo, en engelsk fotbollsklubb har förlorat två hemmamatcher i rad, dessutom inom en fyra dagars-period.

Vad är det för märkvärdigt med det då?
Jovisst, tråkigt för de trogna, men det tillhör väl sporten att ett lag vinner medan det andra förlorar om det nu inte blir oavgjort.
Det gäller denna klubb liksom alla andra klubbar inom lagidrotterna, ända ner till sista laget i den lägsta divisionen i Närke, Tibet eller Tchad.

Men i Manchester Uniteds fall är det annorlunda, där kastar sig s k fans över lagledning och tränare när det går emot lite mer än vanligt. Det osar katt i bloggar, debattartiklar på sportsidorna, i supportersidornas inlägg, hos experter och fotbollsprofeter.
I stället för att stötta, krama om varandra och komma med goda råd eller bara genom att hålla käften, som supportrar i alla andra klubbar gör.

Men icke de troende, ofta handlar det om bortskämda medgångssupportrar, som fått sin bekräftelse att de valt rätt lag och nu plötsligt ifrågasätts det valet, deras känslor och lojalitet sätts på prov.
Är de riktiga fans som följer sin klubb i med- och motgång, eller är de bara sådana-som-flyter-på-medgångsvågen?
Självfallet finns det både och i denna klubb, så väl som i alla andra. Ärligt talat tror jag den stora majoriteten behåller MUFC i sina hjärtan.

För ingen kan säga något annat än att Manchester United varit, utan konkurrens, det mest särklassiska laget i England under den senaste tjugoårsperioden, vilket gett dem supportrar över hela världen.
Tjugo ligatitlar, elva cupvinster, tre Europacupvinster mm mm säger allt.
Kontinuiteten med Alex Idisslaren Ferguson vid rodret var lyckad och framgångsrik, han följde laget helt enkelt tills det började sakta in och dala i förmåga.
Nu när laget ligger tio-elva någonting, börjar man prata om att föra upp åtta spelare på transferlistorna, det skulle man ha gjort tidigare, man borde ha varsamt men klokt bytt ut de gamla trotjänarna mot nya yngre förmågor istället för att köpa enstaka spektakulära spelar som bara höjde medelåldern.
Hade man gjort ett varsamt generationsskifte under en period av tre - fem år, hade laget även då råkat ut för förluster och färre titlar, men fansen hade då förstått och varit med på noterna.
Nu får den nya tränaren David Moyes all kritik och hans avgång krävs av nästan alla som skriver på nätet och samtidigt förklarar sig vara anhängare av Manchester United.
Vad tror ni det skulle leda till att kicka Moyes som knappt börjat, kära supportrar?
Knappast något bättre för stunden. Tvärtom. Turmoil.

För Manchester United-supportrar gäller bara två saker, 1) att lära sig accepterar att det krävs två lag för att det skall bli en match och 2) att lära sig att förlora och hänga med i mer eller mindre djupa svackor.

För oss andra, som aldrig sett Man U som annat än ett bra lag, gäller samma villkor, vi har och kommer att få följa våra lag i framgångens ljus och ner i motgångens källarvalv.

Lufthansa orders 55 Airbus A350-900s.

 

This was news in September, but it´s never to late to repeat it here on my blog.
Lufthansa has approved an expansion of its long-haul fleet, and what would be more natural than to turn to Airbus? And they did, a commitment for up to 55 new A350-900s was signed.

The order consists of 25 firm orders and 30 options. Lufthansa also negotiated a flexibility to convert some of the orders to the larger A350-1000.

So far in 2013, Airbus has won more firm orders from the German airline in a single year than ever before. To sum it all up, the commitments (firm and options) comes to 232 aircraft, one more than the 231 Airbus aircraft currently in operation with Lufthansa.
Impressive year, impressive figures.

And if this wasn´t enough, recently Lufthansa (with plenty of cash it seems) annunced an order for 100 A320 aircraft to switch its single-aisle fleet category entirely to Airbus.
Surprised?
No not at all, look at what the American airlines do, they buy Boeing aircraft by the hundreds. Have you seen an American arline flying the A380 yet? Nope.
And this while Asia, Middle East and Europe in a smaller scale order them if not daily basis, but every now and then. Emirates ordered 50 A380s a month ago!

Skiffergasen ingen räddningsplanka då oljan sinar. Kjell Aleklett för fram nya och obönhörliga fakta.

Idag på Brännpunkt i SvD torde det framgå för alla, att skiffergasen, inte heller den, blev den energikälla som skulle kunna väga upp den minskande råoljeproduktionen.

Kjell Aleklett f n gästprofessor på University of Texas i Austin, har närmare studerat dagens utvinning av skiffergas och skifferolja i USA, där det främst i fem områden rör sig om stora kvantiteter, i fyra av dessa fem har man redan nått maximal produktion!!!

Kjell konstaterar att i oktober nådde man en produktion av 1 miljon fat om dagen, detta i ett land där den dagliga förbrukningen är 18 miljoner fat.

Att USA då, med en maxkapacitets-utvinning idag, skulle kunna bli självförsörjande och t o m passera Saudiarabien och bli världens största producent av olja, är och förblir, tyvärr, en dröm.

Möjligen skriver Kjell Aleklett, kan en viss export av gas till Mexico bli aktuell.

Alla ni som vill ha en förändring tillstånd, läs SvD-artikeln, begrunda den och försök att påverka så att nya energissytem blir utvecklade, det brådskar som ni ser.

Kjell Alekletts bok Peeking at Peak Oil, som så många under de senaste två åren förklarat som inaktuell, är tvärtemot i högsta grad aktuellare än någonsin.

I morgon på ett stor Nobelesemeinarium "Exploring the Future of Energy" i Göteborg, får Kjell Aleklett på tillfälligt besök i hemlandet, ännu en möjlighet att utveckla sin rön, som är kalla fakta.

Foto: Kjell Aleklett, Eagleford-fälten, Texas, november 2013.

Newsweek Magazine, back on the printing track again?

If I understand NBC News right, Newsweek will "hit the presses again" in 2014.
The magazine´s owners, IBT Media wants the new Newsweek to be a "business model" and the weekly print magazine would mainly rely on subsciptions instead of advertising.

The first print issue saw the daylight on February 17, 1933 and the last December 31, 2012.
Between 2008 and 2012 the financial situation became critical and the losses accelerated, the owners The Washington Post Company sold in August 2010 the the magazine for one lousy US dollar to Sidney Harman. The poor magazine have been in a turmoil of mergers and God knows what since then, but seems to come up to the surface now, ready to "hit the presses again".

Welcome back Newsweek.

Emirates startar världens längsta A380 flyglinje.

Nu lyfter Emirates sig längre än något annat bolag med Airbus A380 Superjumbos.

Man öppnar linjen Dubai till Los Angeles, en lång-lång non-stop flygning på 13,420 kilometer. I tid tar det 16 timmar och 20 minuter. 489 pax rymmer maskinen.

Men säger de som kan, Emirates har ju flugit denna linje sedan flera år tillbaka, jo sedan 2008, men nu snackar vi A380, innan flög de Boeing 777-200LR, men den hade helt enkelt för få stolar, efterfrågan är större och då får den store ersätta.

Emirates är Airbus verkliga storkund när det gäller A380.

För några veckor sedan beställde de ytterligare 50 maskiner, utöver de tidigare 90 beställda. Till dags dato har 41 av de 90 levererats. 

"För oss är A380 framtiden", säger bolagets president Tim Clark.

Räknar man i distans är detta världens tredje längsta flygsträcka, den längsta för stunden är Deltas Johannesburg till Atlanta-flygning som tar 17 timmar.

Qantas kör en B747 mellan Sydney och Dallas, men imponerande 15 timmar i luften.

Eureka Tower, Melbourne.

Här ser vi Yarrafloden med resliga Eureka Tower, närmaste bro är Flinders Street Bridge.

Visst finns en viss inspiration från Lego här? Om man använder fantasin.

De tio översta våningarna har spegelglas i 24 karats guld, läs mer om det nedan. 

År 2006 stod denna ståtliga byggnad klar i området Southbank i Melbourne.
Då världens högsta bostadsbyggnad, idag passerad av några byggnader i bl a Dubai och Kina är säkerligen också på väg mot högre höjder.
Eureka Tower heter den, döpt efter ett uppror i guldfälten utanför Melbourne under guldruschen 1854.
Därav de guldfärgade delen högst upp, det röda inslaget markera den blodspillan som blev resultatet av oroligheterna i guldfälten runt Ballarat och Bendigo, som då var världens största guldfyndigheter.

Eureka Tower kan skryta med en höjd på 297 meter och som sagts, när det gäller antalet bebodda lägenheter så räknas de ända upp till åttiofjärde våningen.
Här finns sammanlagt 556 lägenheter, som kan nås med 13 olika hissar och för den som vill få en bensträckare upp till utsiktsvåningen högst upp så blir det tuffa 3,680 trappsteg att klara av.
52,000 kvadratmeter glas imponerar. På åttioåttonde våningen finns som sagt ett utsiktsdäck och ovanpå den en restaurang på åttionian.
Utsiktsvåningen, Eureka Skydeck, ligger högre än någon annan motsvarighet på södra halvklotet.

Och inte vill vi väl glömma arkitektfirman, Fender Katsalidis Architects, Melbourne är att gratulera till en riktigt snygg skapelse.

Svensk vann VM i Minne. Swede World Memory Champ.

En ung svensk slog världen med häpnad igår, han vann VM i Minne, eller kanske Minnes-VM (?) i Croydon, England.
Tio grenar ingick i den tre dagar långa tävlingen, där förmågan att koncentrera och memorera under begränsad tid blev nöten att knäcka.
En tjugotreårig göteborgare som studerar till mattelärare kallas nu The Human Cloud, han slog mycket överraskande med nytt poängrekord storfavoriten The Human Hard Disk, tysken Johannes Mallow.
30 länder cirka 130 deltagare slåss här om äran och ett diplom.
Inga feta prischeckar, inga sponsorer som annars öser pengar över golfspelare, tennisspelare, boxare och andra sportutövare lär ha synts i Croydon. Men uppmärksamheten i media kan ge spin-off-effekter får man hoppas. Jag skriver hellre om detta än en golfspelare som vandrar runt en golfbana två gånger på två dagar.
Här är de 10 delgrenarna som minnesmaskinerna hade att ta itu med.
Här är SvD:s redovisning på svenska.
Idag, samtidigt som von Essens namn sprids runt jorden, kommer OECD med rapporten om att Sverige halkar allt längre ner på kunskapsmätningens listor.
Ett litet plåster på såren, tack för det Jonas.

A Swede upset the world yesterday, winning the World Memory Championships. 
Jonas von Essen a 23-year old studying to be a maths teacher in Göteborg, scored a new record in points in a competition where the capability to concentrate and memorize are essential.
Jonas is now expected to be the Human Cloud, replacing the former German champion Johannes Mallow, called the Human Hard Disc.
To become the Champion you have a tough ten diciplines to master. Here you can read about them in an articel in todays Sydney Morning Herald.
Did the competitors earn bundles of sponsored big-business-money like golfers, tennisplayers, boxers and other sportspeople does? 
No, not a single penny! A diploma and the honor is what they return home with.
Where are the technological and science companies, the universities, the know-how-industries?
Anyhow, I am more in for this, than a golfer earning a fortune in a two day tournament.

Minnes-VM. The World Memory Championships.

Ja det finns faktiskt något som heter Minnes-VM.
Just i kväll, måndag den 2 december i Croydon, England, sitter 131 deltagare från trettiotalet länder världen runt.
I morgon kommer jag att meddela resultatet, mannen på bilden är den trefaldige mästaren engelsmannen Ben Pridmore som vann senast år 2009.
Han har världsrekordet i att minnas spelkort, det gällde att komma ihåg korten exakt som de ligger i sina respektive högar, han kunde minnas vartenda kort i 28 kortlekar, dvs 1,456 kort!!!
Tyskar, indier, kineser hör till årets favoriter, i Kina tränar vissa av årets deltagare tio timmar om dagen.

Och det är inte bara kortlekar de skall minnas på tid, det är tio dicipliner totalt. Allt från att komma ihåg namn på personporträtt man får titta på i två minuter, A-4 sidor med nummer osv.

Mer i morgon.
Bara du kommer ihåg att titta då, men det är ett annat minne säger dessa män och kvinnor....

Katima Mulilo, en okänd stad i en spännande hörna.

Allra längst uppe i nordostligaste Namibia ligger Katima Mulilo, en provinshuvudstad av modernt namibiskt snitt, i regionen Zambesi, en stad med cirka trettiotusen innevånare.

Namibia har en lång tunn "tarm", ett skaft, på engelska panhandle, som kallas Caprivi som sträcker sig österut från den namibiska kvadratformade landmassan mot Victoriafallen, Zimbabwe och med Angola och Zambia som nordliga grannar och Botswana som grannar i söder.

Tyskarna som hade ett av sina koloniala imperium här i Namibia från 1890 och fram till att de drevs ut efter Versailles-fredens underteckande, då första världskriget var slut, hade förklarat Schuckmannsburg som regional huvudort i Caprivi, men Katima Mulilo fick överta den rollen direkt efter fredsavtalet.  Här fanns då en missionsskola driven av sjundedagsadventisterna och inte så mycket mer, den lokala ursprungsbefolkningen bedrev sina jordbruk i närmast total isolation, infrastrukturen var knappt ens påbörjad.
Efter flytten till Katima, monterades de flesta tegelstensbyggnaderna i Schuckmannsburg ner och transporterades till Katima som från den dagen växer sakta men säkert.
Till historien hör att efter det att sydafrikanerna tog över som herrar här uppe, så infördes apartheid även här, de vita bodde i en stadsdel, de färgade i andra. 1992 blev Namibia fritt, men efter dess försökte faktiskt en befrielsegrupp CLA bryta sig loss från Namibia, men regeringstrupper satte stopp för en del ockupationer och attacker mot vitala byggnader och lugnet återvände.

Här är trädtoaletten Baobab, en populär turistmagnet och en upplevelse för de flesta att få provsitta. 

Idag är staden belägen vid "allfarvägen", även kallad Tripoli - Cape Town Highway.

Alltås vägen mellan Kapstaden och Tripolis, reser man norrut kommer man in i Zambia via bron över Zambesifloden, och reser man söder över är det cirka 50 kilometer till gränsen mot Botswana men först till Kasane för vidare färd för söderut mot Francistown och Gabarone.

De som kommer söderifrån, icke-afrikanska turister men även semestrande sydafrikaner och namibier, säger allmänt att i Katima "möter man det riktiga Afrika för första gången".

Här känns Afrikas puls, här i skärningspunkten där fem nationsgränser strålar samman, nationer med olika koloniala historier att blicka tillbaka på, nationer som formats på radikalt olika sätt efter att de koloniala makterna fått ge plats för ländernas egna folk.

Det torde räcka med att jämföra demokratierna Namibia, Zambia och Botswana med det totalitärt styrda Zimbabwe för att se vad som hänt under de senaste trettio åren. 

Angola är efter inbördeskrig på väg att finna stabilitet och genom gas- och oljefyndigheter även hitta en ekonomi som kommer de flesta till del.

Katima Mulilo, eller Katima, som de säger här uppe, är en populär plats att besöka och arrangera sina utflykter ifrån, här är allt prisvärt i högsta grad - husrum, mat, transporter, safaris, turistutflykter och allt annat som hör en afrikansk upplevelse till för tillfälliga besökare.

Och självklart här finns alla moderniteter som vi anser hör vår västerländska livsstil till. Butiker med femtio sorters tandkräm ( som ett exempel), banker, butiker moderna och traditionella, marknader, bekväma boenden, restauranger, bensinmackar, bra vägar och framförallt - trevliga och gästvänliga människor. 

Åker du till Namibia, ta ett par extra veckor och hyr en bil och åk norröver, sväng in och kör hela Caprivi-skaftet ända ut till Victoriafallen.  

Ljusets högtid stundar. Och Ison på väg.

Dags att plocka fram en illustration från i förrgår. Alltid gångbar så här års. 

Några maffiga julstjärnor åkte upp i våra fönster igår, ljuset tog tillbaka lite av vad mörkret tagit.

Nu får man bara hoppas att kometen Ison klarar varvningen av solen och dryga 4000 graders hetta, så att när Ison närmar sig vår planet vi kan dra nytta av kometens ljus lagom till julen.

Illustration: Olle Qvennerstedt

Bena gärna ut dessa likheter och olikheter...

Visst, beroende av våra ben är vi alla, alldeles oavsett vad vår närvaro här på jorden är ämnad att vara. 

Och, det finns mängder av benlösa undantag, kräldjuren exempelvis. 

Men ta det inte så bokstavligt. 

Vad jag med dessa mina bilder vill visa är likheterna mellan djur, natur och konstruktion. 

Styltorna, hur många de nu behöver vara, håller oss uppe, i vissa fall hjälper de oss att förflytta det de är avsedda att bära. Ibland är de bara lyftande stag. Någon gång en naturens verk.

Liknelserna illustreras genom de här bilderna, eller hur?

Foto: Olle Qvennerstedt

Morninglight.

 

Slow and late, but never letting you down, the sun brightens the chilly mornings up with warm 

and searching beams. No matter how many times you have seen it, it never, ever, is the same. 

It´s your good start of a new day.

Photos: Olle Qvennerstedt

Jan Mayen - för dig som söker avskildhet.

Hallå alla storstadsbor som är trötta på att trängas på smockfulla bussar, spårvagnar och tunnelbanor. 

Alla ni som jäktar mellan affärer, dagis, jobbet och idrottsträningen samt dessutom ha tid att hinna med ett hushåll, en familj, ett husdjur, en hobby, en fritid, en äkta hälft, en TV-stund, en dusch............

Åk till Jan Mayen, norr om Island, ganska nära Grönland, här bor så här års 18 människor, till sommaren blir det trångt, då kan det vara upp till 35 själar på ön.

Här finns plats för dig du jäktade själ.

Jan Myen är norskt territorium, vilket det inte alltid varit. Många upptäckare hävdar att de var först, men 1614 kom det tre holländska expeditioner inom en månad som då hävdade att de var först och gav ön namnet Maurits Eylandt.

Valfångst var anledningen till holländarnas närvaro, men fångsterna minskade och med tiden blev det färre som stannade på ön, där det som mest var upp till 200 som jobbade med att ta hand om kaskelottvalarnas olja. 

År 1632, under vintern, kom en dansk flotta på ogästvänligt besök, de brände de holländska husen och beredningshusen, men holländarna återvände och nästa vinter så stannade en grupp för att försvara ön.

De råkade illa ut, alla fick trikiner genom det isbjörnskött de åt och alla dog.

När valjakten avtog, föll ön mer eller mindre i glömska, under slutet av artonhundratalet och trettitalet år framöver tillbringade norrmän vintern på ön för att jag vita och blå rävar och isbjörnar.

Nationers förbund beslöt 1921 att ge Norge rätten (jurisdiktionen) till ön. 

Under andra världskriget var Jan Mayen en bas för de allierades nordatlantiska styrkorna, tyskt flyg anföll men ett par av deras maskiner störtade mot bergsväggar i tät dimma. 

Idag finns här en väderstation, en radiokommunikations-central och en utpost för den norska försvarsmakten. 

Här finns en naturresurs - grus. Ja grus eller gravel på engelska. 

Men här finns ingen hamn, utan fartyg får ankra på lämplig plats när vädret tillåter. 

En grusad landningsbana för flyg finns. Åtta gånger per år flyger en stor Hercules in med förråd till de som jobbar på ön. Ett fåtal turister kommer när vädret tillåter. 

Vädret ja? Jan Mayen är för dig som gillar isolerad tillvaro, huvudsakligen utan sol, ön är en av jordens mest dimmiga platser. Golfströmmen ger ön, trots att den ligger så långt norr ut, relativt milda vintrar. Somrarna är, som sagts, ganska svala och tidvis råa, nederbörden måttlig trots moln och dimma.

Om du nu väljer att bosätta dig på ön, har du en vulkan längst uppe i norr på den delen som heter Nord-Jan, vulkanen är lite högre än vår knalle Kebnekaise, namnet är Beerenberg, mäktiga 2,277 meter över Atlantens yta. Ön kan stoltsera med cirka tjugo glaciärer och själva ön mäter 373 kvadratkilometer. 

55 km lång och ligger 60 mil nordost om Island och hela 100 mil öster om centrala Grönland.

Låt dig lockas, du slipper trängsel och hets. Internet finns via satellit, så det går ingen nöd på fritidsgöromål, TV via parabol är en annan sysselsättning under de månader som solen vägrar titta upp över horisonten.

Välkommen till det lugna livet - välkommen till Jan Mayen.