Summa sidvisningar

onsdag, januari 01, 2014

Östberlins sista andetag och nya tider.


Det är maj 1990, muren har fallit, men det delade Berlin är fortfarande i ett kluvet tillstånd och kommer så att förbli i många år framöver.
Jag står i hörnan av Otto Groetwohl Straße och Unter den Linden, Otto Grotewohl Straße hette innan kriget Wilhelmstraße och sträckte sig närmare två och en halv kilometer genom staden, när Berlin delades upp av segrarmakterna kom ena halvan att hamna i Västberlin och den andra på östra sidan.
Östtyskarna döpte 1964 om den till Otto Grotewohl Straße efter sin ministerpresident som hade dött i september samma år.
De socialistiska staternas ambassader hamnade många till antalet i hörnan av OGS och Unter den Linden. Idag ligger den brittiska ambassaden på Wilhelmstaße i den västliga delen av gatan som fått tillbaka sitt ursprungliga namn i hela dess sträckning.


Volkskammer då? Eller Östtysklands (DDR:s) parlament var beläget i ett guldskimrande hus som hette Palast der Republik. Här låg tidigare Berlins stadsslott, men de östtyska kommunisterna ansåg att det var en symbol för preussisk militarism och sprängde det, för att sedan bygga sin regeringsbyggnad här.
Här satt Östtysklands högsta bestämmande ledning med 500 medlemmar, varav ministerrådet bestod av 16 medlemmar.
I byggnaden fanns även en kongresshall, restauranger, caféer och en bowlinghall (!).

På nittiotalet hittade man stora mängder asbest i byggnaden och 2003 beslutades det att huset skulle rivas och 2008 var även denna byggnad jämnad med marken.
I juni 2013 lades den första grunden för att på nytt bygga en kopia av Berliner Stadtschloß, den kommer att heta Humboldtforum och skall stå klar runt 2019.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Så intressant. Var i Öst- och VästBerlin på skolresa bara några år före murens fall. Trots min då unga ålder satte sig besöken i de båda delarna fast i minnet ordentligt.
I boken Ögonblicket av Douglas Kennedy kan man få en inblick i Öst-VästBerlin-livet på åttiotalet och samtidigt få sig en mycket fängslande historia till livs.

Olle Qvennerstedt sa...

Ja, i Berlin kände man verkligen vår tragiska europeiska nutidshistoria ända in i ryggmärgen. Idag är den känslan på väg att försvinna lite.