Man skall väl inte klaga, men det kan otvivelaktligen ha både för- och nackdelar med att vara husägare, fördelarna väger dock över för de flesta av oss.
Nu pratar jag inte om alla åtagande (reparationer, gräsklippning, underhåll mm mm) som man lägger på sina axlar i och med ett husköp, utan de överraskningar som då och då uppenbarar sig.
Ofta av mindre angenäm karaktär.
För hur trevligt är det att plötsligt upptäcka att mögel sprider sig eller att hussvampen vaknat till liv under golvtiljorna? Inte bara den omfattande sanering som behövs utan lägg därtill allt slit med att riva, ersätta och bygga till eller om.
Vi stod inför ett husköp 1995, men vid en koll visade det sig att under golvet vilade hussvampen, som vid första bästa kontakt med läckande vatten skulle vakna till liv och börja sitt sakta pulvriserande av bjälkar och plank. Svampexperten kom upp med det som varit en bärande del, en del som nu såg skör och mjuk ut, sedan tog han en påse och visade försiktig hur han med lätthet, i ett smärre dammoln, kramade ihop det tjocka virke han visade upp till bara fint, fint pulver.
Det var väldigt noga att allt stannade i påsen.
Eller när varningen som nådde alla i vår by, även vi i vårt nuvarande hus, om att Blackstaby hade högre doser av naturligt radon i marken än vad som är normalt.
Från Uppsala beställde vi radonmätare som ställdes på ett par strategiska platser på över- och undervåning och sedan var det bara att avvakta en tid, ta gud i hågen och skicka tillbaka allt för en analys. Svaret kom som ett brev på posten; "Radonhalten är högre än normalt, men inte över de gränsvärden som finns för en sanering."
Vi andades ut och ser oss än idag som oupplysta av radioaktivitet.
Ja så kan det bli och vara. Men vi trivs i vårt hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar