Att dela rum med Ulf Rahmberg...

...är som att förflytta sig tillbaka till slutet av sextitalet. Då jag
i söndags satt vakt på Galleri Kretsen i Södertälje, var tre rum fyllda med Ulfs bilder. Smockfyllda. Jag tyckte mig nästan höra slagorden från de dagliga demonstrationerna eller så såg jag de långhåriga och parkasklädda i mörkret utanför galleriet.
Ulf Rahmberg idag 73 år, utgjorde tillsammans med Lena Svedberg, Lars Hillersberg, Carl Johan de Geer, Kjartan Slettenmark m fl stommen till att undergroundtidningen Puss blev till. Sanslösa teckningar och fotomontage och friska reportage, sprängfyllda med politisk vänsterretorik präglade Puss. Glömmer aldrig Matthias på Sergels Torg, en hopkrupen kille i min ålder stå och med sprucken röst nästan viska "Puuusss". Han gjorde att jag idag har en samling Puss, en värdefull samling från en "oskyldigt naiv" tid som aldrig lär komma igen.
Den Ulf Rahmberg som sitter på väggarna på Galleri Kretsen är den samma som 1968. Samma dystra syn på tillvaron idag och, så klart, morgondagens undergång förutspås lika säkert idag som för fyrtio år sedan.
Bilderna är mycket pessimistiska, förvridna människor i konvulsioner, kräkandes ur alla möjliga kroppsöppningar. Hermageddon. Penningens förbannelse upprepas ideligen och klasskampen står i zenit.
De besökare som kom till galleri Kretsen, de var få, hade alla en kommentar till sina bildupplevelser, jag såg det också som en plikt att säga något om Ulf och hans historia. Den siste, en man i sextiårsåldern sa precis på tröskeln "Hoppas jag inte drömmer mardrömmar i natt". En undrade hur Ulf kunde vara som privatperson. Man undrar.
Vill du se utställningen pågår den till den 7 december.
Bilden ovan är vernissagekortet, på den detalj ur en målning som visas står det bl a "...hellre dö stående än att leva böjd hela livet." Uppiggande va?

Sätt dig ner när du läser detta inlägg!

Denna makalösa lyx, smaklös i mina ögon, finns hos i presidentpalatset hos Robert Mugabe!!!

Zimbabwes president omger sig med detta överflöd av meningslöst prål medan hans land sakta håller på att förtvina och dess folk svälta ihjäl. Koleran har sluppit lös. Inflationen ligger på flermiljonersstrecket, polisterrorn mot oliktänkande är besinningslös. FN-organisationerna som försöker föra in humanitär hjälp stoppas, utländska journalister likaså.

Det bisarra är att Robert Mugabe inte ser eller blir upplyst om att hans vältrande i överflöd bara kommer att slå tillbaka mot honom med en kraft som vore det en flodvåg.

Idag måndag meddelas att 425 är döda i koleraepidemin och att vattnet stängts av i huvudstaden Harare, då det saknas kemikalier att rena vattnet.

Titta igen på bilderna och dra, mot bakgrund av vad du vet och läst, dina egna slutsatser.

Fick dessa bilder plus en hel laddning till av Lars-Erik, men det framgår inte vem som är fotograf. Klicka om du vill se dem större. 

Va´gla man blir.

Äntligen får jag chansen att visa ett par gamla tanter, som gamla tanter ska se ut.
Kappa, hatt, väska och paraply. Rejält och korrekt utrustade.
Tanten till högers hatt är magnifik. Jag ryser när jag ser den. Så långt från HM eller NK man kan komma.
Tanterna poserar utanför Nyköpingshus, något årtal har jag inte hittat, men gissar på sent fyrti- eller tidigt femtital.
Länge leve tanten!

Tänk er följande:

Sverige 2008. 

Efter valet 2006, då socialdemokrater, mp och v hamnar i opposition, formerar de sig nu till våldsamma protester mot den sittande alliansregeringen. 

Kungsträdgården har varit ockuperat sedan i september, alla är klädda i rött, med porträtt av Mona Sahlin, Hjalmar Branting, kungen och några med Olof Palme på. De viftar med röda fanor.

Alla är missnöjda med regeringen, anser den som oduglig, korrumperad och allierad med ondsinta krafter som ex Svenskt Näringsliv.

Man ropar på att den svenska militären skall ta över makten och se till att lag och ordning återupprättas.

Man kallar sig för Folkets Allians för Demokrati.

Efter nästan tre månader tryter tålamodet, man formerar sig och tågar mot Arlanda, granater detonerar, polisen möter dem vid infarten, men backar medan Folkets Allians avancerar.

Statsminister Fredrik Reinfeldt skall om några timmar landa efter en utlandsresa.

Demonstranterna intar Arlanda flygplats och till och med flygledartornet, alla flyg in och ut ställs in, resenärer blir strandsatta.

Folkets Allians för Demokrati kräver åter igen att militären tar ansvaret för landets styre då man inte tror på ett folkvalt parlament eftersom det kan leda till röstköp, man kräver också förhandlingar med kungahuset. I sina led ingår en salig blandning bla rojalister, fackföreningsledare och före detta vänsterstudenter.

Folkets Allians för Demokrati lämnar inte Arlanda flygplats förrän den sittande regeringen avgått. Att syftet är att provocera fram en reaktion är helt klart, men vare sig polis eller militär svarar på utmaningarna. Man kontaktar på nytt, nu desperat, militären för att få dem att tillsätta en krisministär som skall styra fram till ett nyval. Militären säger nej, de har inga maktambitioner och vill inte förorda ett nyval. Regeringen tiger som muren.

Läget är låst.

Tänk att detta händer just nu. På riktigt.

Men inte i Sverige utan i Thailand. Där en grupp människor som är missnöjda med den demokratiskt folkvalda regimen försöker få militären att ta över.

PAD, Peoples Alliance for Democracy, består av bl a rojalister, fackföreningsfolk, vänsterinriktade, studenter, varav många kvinnor.

Med folket för militärdiktatur. Jag tror jag skall trycka en t-shirt med den texten. 

Detta är faktiskt första gången jag hör talas om att en stor grupp missnöjda medborgare i ett demokratiskt samhälle vill ha en militärkupp till stånd.

Metron i Pyongyang

I den nordkoreanska huvudstaden Pyongyang finns en magnifik tunnelbana, precis som i de forna kommunistländerna är kristallkronor eller pompösa lampdekorationer ett måste. Denna metrostation heter Yongwang, med pelare formade som segerfacklor som precis tänds upp. Ovanför trappan ses en mosaik föreställande Lake Cho vid  Mount Paektu, vid den koreansk-kinesiska gränsen där det hävdas att Kim Jong-Il föddes. Därom tvista de lärde, enligt gamla sovjetiska journaler skall han vara född i Chabarovsk, Sovjetunionen.
Den här bilden visar någon slags stins, vakt eller liknande framför en av de otaliga muralmålningarn. Motiv: ja heroiska arbetare, bönder och soldater glatt marscherande mot det lokala partihögkvarteret för att rapportera dagens uppfyllande av plan och mål.

Vill du se mer om tunnelbanan: www.pyongyang-metro.com här finns massor av godis för den som söker något ur det okända, avskärmade och mystiska land som Nordkorea är.  

Antipodöarna

Antipodes Islands tillhör Nya Zeelands subantarktiska öar i Södra Stilla havet, se kartan här ovan.

Namnet, Antipodöarna, säger väl egentligen allt, när ön upptäcktes av den brittiske kaptenen Henry Waterhouse på med sitt fartyg "Reliance" år 1800, antogs att öarna låg på den direkta motpunkten eller antipoden till Storbritannien. Det stämmer inte riktigt, men snudd på. Borrar man ett hål från Antipode Island lär man komma ut utanför ön St Kilda nära den skottska kusten.

Antipodöarna är av vulkaniskt ursprung och ligger ca 65 landmil sydost om den nyazeeländska sydön. Ögruppen är 62 kvadratkilometer, huvudön heter, just det, Antipode Island.

Öarna är av människor obebodda, men tofspingvinernas enda häckningsplats finns här liksom Antipodöpapegojans, med sitt latinsk så vackert klingande namn Cyanoramphus unicolor.

I övrigt finns förstås albatrosser, andra sjöfåglar och sjöelefanter.

Öarna finns på Unesco:s världsarvslista och det krävs alltså tillstånd att landstiga på öarna.

Vilket paradis för fåglar som inte vill ha folk klampande i sina bon, som väl vid den här tiden har mängder med nykläckta ungar i vårsolen.

En teckning som vållade rabalder

Denna illustration, gjord av mig 1971, vållade rabalder på DN/Expressen. Deras marknadsavdelning hade beställt ett antal illustrationer till en broschyr för nyanställda. Eftersom jag hade gjort ett otal andra illustrationer till tidningen och deras kunder, fick jag fria händer.

Min stil på den tiden var gubbar med "stora näsor med skit på". Den här godkändes och broschyren trycktes och flera nytillkomna i huset fick den.

Men efter ett tag kom det upp en debatt, att den Bonnier-ägda koncernen kanske dolde en ulv bland alla oskyldiga får som vaggade av och an i höghuset i Marieberg.

En fråga ställdes direkt till mig, en kränkande fråga. 

Den löd ungefär så här: "är du antisemit eller judefientligt inställd?" Varpå broschyren med flera illustrationer med gubbar med stora näsor med skit på, visades upp.

Eftersom jag inte är antisemit, blev mitt svar kort, "nej".

Att frågan rests, måste också ses mot bakgrund av att allt under dessa år var så politiserat och känsligt.

Några påföljder eller yrkesförbud som tecknare blev det inte, jag fortsatte ytterligare tre år som illustratör i koncernen.

Ill: Olle Qvennerstedt. Ursäkta kvaliteten, har inte kunnat städa upp i bilden.  

Krutgumma

Vad har man egentligen att skylla på, när man föredrar soffan framför motionspasset, promenaden, yogan eller gympan?

Den här bilden, som egentligen är ett vykort, hittade Mia i gömmorna idag och ånyo blev man påmind om sin egen bekvämlighet och ovilja att stretcha och tänja. 

Som människa är man egentligen för intelligent för anstränga sig i onödan och för dum för att inse att man måste röra på sig om man vill ha någon glädje av återstoden av sitt liv.

Hillary, Wenders och Cohen

Intressant läge i USA. Hillary kanske kommer att utses till rikets näst högste ämbete - utrikesministerposten. Spännande dagar att se fram emot, överhuvudtaget hur Obamas administration skall formeras.

Apropå USA, i förrgår såg vi Wim Wenders Paris Texas, en film från 82. Igår så vi brödernas Cohens Oh Brother where art Thou, inspelad 2000 men skildrandes 1920-talet.

Filmer som visar ett land som vi så gärna vill behålla det på våra näthinnor. Får se om Obama nu kan återskapa något av det framtidstroende, banbrytande USA, som vi, de flesta, både behöver och vill se.

Jan Erik Vold

SPÅR.

Snö.

Spår.

Bara ett tag. Någon

gick där, men har

gått.

Det

var en gång en tid, det var en gång

en kropp. På väg till, på väg

från

en

annan kropp.

Har hämtat dessa fina ord ur Jan Erik Volds fina lilla samling "Drömmakaren sade"

De kändes rätt idag.

 

Big three beggars

Det är lätt att sitta här och bli sarkastisk över tre stora bolags misskötsel och misstag genom åren, när man vet att i sluttampen, så får miljontals mänskor som idag får sitt sitt levebröd direkt eller indirekt från dessa tre, ta stöten. Hela stöten.
För det är väl ingen som tror att ledningen för vare sig Chrysler, GM eller Ford, inte försett sig med sina egna bailouts?
Fallskärmar, räddningspaket, bonusar eller avgångs- eller pensionsförsäkringar? Självklart har dom det.
Men visst är det ironiskt att de tre stora sitter i Washington och tigger om hjälp för att överleva. Dessa bolag som gjort vad de velat och aldrig frågat, att de nu sitter på golvet vid statens bord för att plocka de smulor som blir över, måste vara för dem, förödmjukande.
Det måste kännas lika förödmjukande för dem att tänka tillbaka på sina respektive bolags brist på utveckling, planering och agerande under de senaste årtiondena.
Den totala brist på insikt och radikalt tänkande som präglat dem är egentligen oförlåtligt, hur har de kunnat bortse från bilindustrins utveckling i världen i övrigt? Den har förmodligen aldrig funnits i deras ögon.
De hade bara behövt titta vad som händer i deras eget land där Toyota, Honda bl a har fabriker och tillverkar bilar som är bränslesnålare, av bättre kvalitet, säkrare och som näst intill gått om GM i försäljning, borde inte klockorna då ha ringt tidigare?
Varför har man inte utvecklat mer bränsleeffektiva bilar, hybridbilar, elbilar eller vänliga dieselbilar? Varför har man inte sett på omvärlden?
Ja det är frågor de får ställa sig själva. Det är så dags nu när de är på väg mot avgrunden.
Att lyssna, läsa av och använda känselsprötena är väl inget som kännetecknat den amerikanska bilindustrin som jag ser på den bakåt genom åren. Utan buller och bång, plåt och plast har gällt.
Barack Obama, vill få denna industri att lägga om till utvecklandet av miljövänligare bilar, frågan är om han hinner, det olyckliga i denna gråa kråksång är att han inte installeras förrän den 20 januari och då kan the big three already be down and out.
Om nu inte kongressen lägger 25 miljarder av skattepengar på deras bord, biljättarna har dyrt försäkrat att full öppenhet/transparens skall visas gentemot skattebetalarna och varje cent skall redovisas.
Gudarna vet om man törs lita på det heller, de tre VD:arna kom alla i var sitt privata jetplan till Washington från Detroit för att be om pengar, som en reporter sa "Det är som att komma till soppkökskön i hög hatt och frack", ja man hajar liknelsen även om den är omvänd på nåt sätt.
En sak är säker Volvo och Saab känner nog också oro inte bara över sin egen akuta kris utan att nu även huvudägarna hotar att go belly up.
Puh...det här var jobbigt att skriva.

Debby blev 42 år.

I dagens nummer av Winnipeg Free Press är huvudnyheten att isbjörnen Debby är död.
Rubriken lyder "Personalen på djurparken sörjer Debbys bortgång."
Winnipeg är ingen landsortshåla, det är en stad på cirkus 700 000 innevånare i provinsen Manitoba i Kanada. Manitoba är större än vad Sverige är till ytan.
Vi snackar inte om småpotatis här, utan en djup sorg bland alla människor, vuxna och barn som lärt känna Debby under de 41 år hon haft sin plats på jorden i Assiniboine Park Zoo.
Man beräknar att 18 miljon besökare har sett Debby och hon blev utan tvekan det mest kända djuret på detta zoo.
I måndags fick Debby dödshjälp efter ha fått cirkulationsproblem som sedan ledde till att viktiga organ slutade fungera i hennes kropp. I somras drabbades hon av en serie strokes, men höll alltså ut till nu.
Så sent som för en vecka sedan rapporterades hon som pigg och alert.
Debby blev i Guinness World Records 2008 inlagd som världens äldsta isbjörn , då 41 år gammal.
Djurparken skall nu bygga om isbjörnsanläggningen för att möta de krav som provinsen Manitoba har ställt.
Manitoba betraktas som världens isbjörns centrum, med rätta. Det enorma Hudson Bay är fyllt med isbjörnar och speciellt då i den sydvästra delen som sträcker sig in i Manitoba. Femtitalet mil norr om Winnipeg ligger Fort Churchill, känt för sina isbjörnar, som strövar mer eller mindre fritt men inte helt ofarligt för befolkningen. Liknande Svalbard, är folk här beväpnade och måste tänka sig för.
För några år sedan blev en finländsk invandrad lite överförfriskad man dödad, utanför en hamburgerrestaurang, av en isbjörn. Han hade släppt sin skärpa och tagit sin halvätna burgare med sig ut, vilket innebar att doften av köttet spred sig och lockade till sig isbjörnen.
En berättelse som då gick runt i världspressen.
På lördags hålls en minnesceremoni för Debby i parkens Animal Tracks Cafe.
Blommor och kransar är isbjörnsanläggningen redan fylld av, vill du donera pengar så varsågod, kontakta Zoological Society of Manitoba, 54 Zoo Dr, Winnipeg R3P 2N8.

R I P Debby

Bilden togs av Boris Minchevic, Winnipeg Free Press 1999.

Världen är full av meningslösheter

När man hör talas om kapningen av Sirius Star i går utanför Kenyas kust, utfört av, jo just det, somaliska kapare. Ett illdåd av pirater. Ja då vet man inte om man skall skratta eller gråta, för oberörd blir inte jag.

Tvärtom rejält förbannad. OK säger vissa, en av världens fattigaste nationer Somalia kapar en båt från kanske världens rikaste nation Saudi Arabien, det gör väl inget. Jo det gör det visst det.

Kapningen gynnar ingen, inte de fattiga i Somalia, inte de av ständiga inbördeskrig skadade, av hunger utmärglade, av rädsla hukande i detta stackars laglösa Somalia. 

Utan vinsten (dvs ev lösensummor) går till några hänsynslösa klanledare, som omgett sig med en armé av smågrabbar. Outbildade och ovetandes om vad de sysslar med, hängs AK-47:or eller granatkastare runt deras axlar och sedan predikas lite islam och ut "i fält" eller "ut på havet" med dem. Visa ingen hänsyn är de sista de hör innan de äntrar fartygen.

Här har vi nästa stora fredsbevarande uppgift i Afrika för FN och EU, att skydda det cirka 100 x 100 mil stora havsområde utanför Afrikas horn som är jaktmarker för dessa vidriga kapare.

Genom att placera ut örlogsfartyg, ständigt patrullerande, spaningsflyg från hangarfartyg, radarövervaka, satellitspana görs större nytta här än att ligga still och spana på Iran i Persiska viken.

Vad kaparna i just detta fall hoppas på är naturligtvis att få ut en rejäl summa för detta jättefartyg med en last värd ca 800 miljoner kronor. 

Drömmen vore att rike storebror Saudi kunde hjälpa fattige Somalia med ett återuppbyggnadsprogram där man i första hand ser till att säkerheten säkras, polis och armé. Klanledarna och deras lärljungar borde sedan exporteras till några obebodda öar i Sydatlanten.

Jag blir bara jäkligt upprörd och förbannad över att David i detta fall fick Goliat på rygg.

Jag gråter över att delar av Afrika, Darfur i Sudan, Somalia, Zimbabwe är i sådant förfall att ingen människovärdighet finns kvar för de som inte flytt, skjutits eller våldtagits.

Och där bl a poserandet med automatvapen är det enda man har kvar, hur sjutton, eller hur fan, kan alla ni handeldvapendirektörerna världen runt sova gott???

Te Punga o Te Waka a Maui

Te Punga o Te Waka a Maui, är det ursprungliga maoriska namnet på Stewart Island som ligger söder om Sydön i Nya Zeeland.

Här ser vi en soluppgång i Ringaringa.

Ett rikt fågelliv och fina fiskevatten kännetecknar denna ö.

Ön namngavs av den förste västerlänning, William Stewart, som kom seglande på "Pegasus" år 1809 på väg från Port Jackson i Australien.

Men det var ingen upptäcktsfärd han och hans besättning var ute på, det var en säljaktsexpedition. Öns största hamn heter idag Pegasus.

För den som undrar vad det maoriska namnet betyder, så kommer det från den maoriska mytologin och betyder det "Mauis kanots ankarsten" eller The Anchor Stone of Maui´s Canoe. 

Legenden förtäljer att just ankarstenen spelade en viktig, rent av avgörande roll, när Maui och hans besättning gjorde fast sin kanot (Sydön på Nya Zeeland) för att fånga den stora fisken (Nordön på Nya Zeeland).

Vilken fantastisk berättelse, plocka fram en världskarta och titta och tänk själv. 

Så otroligt fängslande och fantasieggande det måste ha varit för barn och vuxna förr i tiden att få höra dessa historier berättas för att de sedan skulle föra dem vidare till nästa generation. Vilken andlig frihet.

Dessa mytologiska berättelser är så befriande att läsa och sjunka in i, de bjuder på fantasi och faktaflykter i vår tid av sekunder, precision och ständiga uppdateringar. 

Nationen är kluven

Sverige har nått ett underhållningsvärldens vägkors.
Generationsklyften har vidgats ytterligare, åsikterna om Johan Palms vara eller inte vara debatteras i alla media.
De går isär och för eller emot har blivit frågan.
Vem bör man lägga sin röst på egentligen? En som sjunger riktigt bra men står som en tråkig fastvuxen tallstam på scenen, han åker ut? Och den som rör sig fritt och ledigt, spontant och med glädje men som sjunger som en kratta, han är kvar?
Det är frågan som engagerar fler än de som vill erkänna det.
Idol går i TV4 på fredagkvällarna, då sitter Mia och jag spikade vid tv:n, medans vissa av våra bekanta noga påpekar att de minsann på fredagskvällar rör sig i vänners sällskap eller på teatern.
Visst det låter bra, men det finns alltid möjligheten att spela in programmen, det gjorde jag för att Mia idag skulle få se hur det gick för bla Johan, Anna, Kevin & Co.
Förmodligen har nog storheter som ex Björn Ranelid mfl också spelat in programmet för att sedan framåt nattkröken krypa ner under täcket, med den lilla tv:n eller laptopen och där i värmen avnjuta den inspelade Idolsändningen.
Populärkultur och finkultur om det nu finns två sådana begrepp går för mig/oss hand i hand, varför skulle vi hymla med att vi älskar Idolprogrammet? Och Melodifestivalen och Let´s Dance. Varför skulle vi skämmas för att vi lyssnar på ex Johan S Bach eller tycker om George Motherwells måleri? Var sak har sitt fack hos oss. Brett eller smalt. Glatt eller allvarligt, ytligt eller djuplodande.
Sedan till frågan om Johan skall vara kvar eller inte...tjaa det är ju upp till var ens tycke och smak.
Vad tycker du?

150 miljoner ölburkar

Varje år. Ja varje år fraktas 150 000 000 ölburkar från våra svenska bryggerier till tyska gränsbutiker som ligger som ett pärlband vid Östersjöns stränder i norra Tyskland, för att sedan fraktas hem igen - och där konsumeras.

150 000 000 burkar öl!

Med långtradare ner, med privata släp hem!!!

Vem tjänar på det? Miljön? Det svenska skatteverket? Kanske bilindustrin och transportbolagen förstås. Men vem annars. De privatpersoner som kör fram och tillbaka till Tyskland tar dyrbar tid från familj, vänner och intressen hemmavid.

Varför får detta vansinne fortsätta?

150 000 000 burkar med öl konsumeras utöver de som redan köps och även de dricks här hemma. Marknaden är global och vill man ur folkhälsosynpunkt få bukt med alkoholproblematiken, att få folk att dricka mindre, ja då får man kliva ut ur EU, upprätta gräns- och tullkontroller som i forna DDR. Eller varför inte bygga murar, minera Östersjön och utöka den flygande Kustbevakningen med flera dussin Dash-maskiner.

Tyskland lär inte frivilligt höja sin alkoholskatt, inte heller Danmark.

Där sitter Sverige på pottan.

Sänk skatten på öl i Sverige, kliv ut ur skranket, lyft huvudet ur sanden, inse vad som pågår, folk dricker även om vi försöker inbilla oss något annat.

Genom att sänka vår alkoholskatt ganska dramatiskt, kommer mer öl att säljas här hemma.

Vi har Systembolaget som kontrollerar åldern på de som handlar. Vi slipper storsmugglarna som säljer till ungdomar, de förlorar sin marknad om vi harmoniserar våra priser och skatter.

150 000 000 burkar öl!

Man bli snurrig av mindre när man tänker på vilka mängder det handlar om.

Den abstrakta verkligheten.

Jag tycker det är ganska småtrevligt att reta ögat och fantasin.
Plocka och leta lite i lagret där uppe i våra hjärnor.
För här påstår jag indirekt att detta är en jättemålning av Gerhard Richter eller någon annan abstrakt nutida målare. Och du nickar instämmande och rynkar ögonbrynen - fan man ser ju inte va´de är för´nåt. Hmm, du har kanske inte hittat något liknande i ditt lager där uppe.
Det är helt OK, det obekanta och nya vållar ofta den reaktionen hos många av oss. Allt nytt är nästan besvärligt eller mindre enkelt att hantera än det redan kända om vi skall vara ärliga.
Nu tänker inte jag gå likt katten runt het gröt längre.
Denna abstrakta bild är i högsta grad verklig och ytterst föreställande. Det är en del av en båtbotten, båten ligger precis nedanför oss vid Nyckelsjöns strand, nu uppdragen och vänd med undersidan uppåt inför den stundande vintern.
Ganska enkelt det här med att lura ögat och det vi registrerat och lagrat i vår hjärna genom alla år, ett liv. Det här bilden har vi ju alla sett men aldrig tagit in. Lilla röda stugan vid sjön med svenska flaggan mot blå himmel har vi däremot lärt oss, mer än väl och lagrat där uppe. En anledning att de allra flesta av oss då tycker om det vi ser.
Titta också på inlägget under, från Nordkorea, aldrig har vi sett en stor samling mänskor uppträda på det sättet?
Ovant, omtumlande men så fascinerande. Också en samtidigt både föreställande och abstrakt bild av en absurd och overklig verklighet.
Foto: Olle Q. 2 okt 2008.

Snacka om Tifo!

Detta är människor som med färgade plakat formar dessa bilder! Ett Tifo, jag har själv stått på Söderstadion och vänt grön-vita skivor eller viftat med flaggor, så jag vet hur svårt det är att tajma och att alla gör det förvämtade.

Men detta slår alla rekord. Bilden togs av den sydkoreanske fotografen Ahn Young-joon den 19 september i år, i Pyongyang på Folkets Stadion, då Nordkorea firade sitt 60-års jubileum. Dagen då Kim Jong-il inte var på plats och ryktena om hans stroke tog fart.

Gordon Brown...

...är värd att omnämnas dessa dagar.
Han har, "tack vare" finansoron, gjort en remarkabel politisk återkomst på den brittiska och internationella arenan.
För två månader sedan var han uträknad, David Cameron, den konservative ledaren, ledde stort i alla opinionsmätningar och allt talade för en förödande förlust i nästa val. I de valkretsar som i år haft val har Labour tappat stort, Gordon Browns stjärna hade slocknat.
Men. När senaten i Washington lät Lehman Brothers gå i putten, började samtidigt Gordon Browns återinträde som en respekterad och visionär politiker. Allt efter att finanskrisen förvärrats har Gordons position, som sagt, förbättrats. Och han stod inte ens från början i centrum, men Storbritannien drogs snabbt in i oron och de steg som han då tog, har idag gjort honom till, kanske en hel världs, ledare och räddare av ekonomin globalt sett.
Jag lyssnade på honom i ett halvtimmestal hos överborgmästaren i London i går kväll och likaså till en halvtimmes presskonferens på Downing Street nu på förmiddagen. Sky News.
Det han upprepade varje minut, som ett fastklistrat mantra, var att inget land självt kan sätta in stödåtgärder som gagnar andra nationer. Alla måste göra det koordinerat, först då kan ekonomin komma på fötter igen. Han kommer på toppmötet i Washington nu i helgen att föreslå multilaterala åtgärder från, i första hand, de stora ekonomierna för att finanskrisen skall plana ut.
Ett möte där nyvalde Obama inte har någon röst men ändå kommer att lyssnas till och rådfrågas.
Ja du gode Gordon, du var nere på nio, nu står du som ett mäktigt lok, färdigt att dra iväg med världens tågsätt. Lycka till. Din tro på samverkan är din bästa motor och förmodligen har du vuxit i Tony Blairs kostym nu.

Skymningsspegling

Vilket ord, skymningsspegling. Men det är just var detta är. Bilden togs i fredags den 7 november, när skymningen efter en grå och småregning dag var i stadiet att övergå till mörker.
Platsen, inifrån en av de många fina glasade gångarna på Louisiana Konstmuseaum i Humlebæck, norr om Köpenhamn. En skulptur på en sockel stående i en av inomhusgångarna speglar sig i glaset och utanför syns de gröna och ockrafärgade löven lysas upp till en del av inomhusbelysningen. En dubbelexponering kan man kanske säga.
Foto: Olle Q. Vill du se bilden större, klicka på den.

Konstbeundrarna

Här på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn sitter Mia, Bo och Lena djupt försjunkna i en analys, med efterföljande diskussioner, av den abstrakta konstens mystik och inbjudan till oändliga tolkningar. I bakgrunden hänger två verk av Georg Baselitz, en tysk nutida konstnär, född 1938, som så många andra av de riktigt stora!! Vi gjorde även ett längre besök uppe i Humlebæck och på Luoisiana såg vi en annan 38:a, dansken Per Kirkebys mastodontiska utställning. En upplevelse, kanske för mycket av det goda rent av.
Danmarks konstliv är rikt. Muséerna, öppna och ljusa, långt ifrån vår bunker på Skeppsholmen.

Det var länge sedan....

....jag kände att ett nytt hopp tänts för vår värld, vår framtid.
När jag nyss tittade på reprisen av Barack Obamas segertal på Grants Field i Chicago tidigt i morse, greps jag väldigt djup och emotionellt av hans tal. Ögonen tårades.
Inte sedan John F Kennedys dagar har någon ledare för världens mäktigaste nation berört mig på samma sätt. Så djupt. Så övertygande. Som en religiös värme.
Nu känner jag igen det, bevingade ord, hoppet för vår värld, där vår värld behöver stå enad inför de problem och utmaningar den har framför sig.
Utan stöd och engagemang från USA blir hoppet bara en luddig dröm. Nu, genom Baracks ord och visioner, kryper det inom mig av förväntan, otålighet och fast övertygelse att världens stora kraftfält, bara de går samman, också kommer att ge svar och lösningar.
Det är bara så, att detta är en känsla jag har, jag kan inte förneka den, skjuta den åt sidan, jag tror uppriktigt på att bara vi sätter oss ner vid samma bord och resonerar som vuxna människor, så kommer vi också fram till odiskutabelt bättre lösningar än att ta till makt och vapen.
Det här gäller naturligtvis allt som nu ligger på den blivande presidentens bord, finansoro, krig och konflikter, miljö, frihandeln. Han har även de inrikes frågorna att ta itu med.
Kan Obama kasta den avgående administrationens stolthet att inte förhandla med onda nationer, med aggresiva rörelser och de som vill rasera demokratin, ja då kommer konflikterna inte längre att bli lika djupa, motsättningarna minska och krigshandlingarna att avta. Till allas glädje och nytta.
De som vill rasera demokratin, kan endast besegras genom förhandlingar och andra bevis än vapen.
Jag vill se Obama, hans utrikesminister kanske, på neutral plan förhandla med Iran, Hamas, andra palestinier, talibaner, pakistaner, shiiter, venezolaner ja alla som har ett horn i sidan på USA, eller tvärtom.
Sätt er ner, var förnuftiga, diskutera och försök i etapper att lösa problemen, för de går att lösa. Ingen, som sagt, gagnas av att vara i militär, ideologisk eller finansiell konflikt med en annan.
Det samma gäller finanskrisen, sätt er ner USA, Kina, Indien, Brasilien, EU, Ryssland och andra, res er inte förrän ni återupprättat förtroendet hos oss vanliga dödliga, hos banker och finanscentra, förtroendet för det monetära systemet är inte stort idag.
Miljön också, ett nytt Kyotoprotokoll skall undertecknas i Köpenhamn nästa år, här känns Obama som en viktig pelare i att få till stånd en överenskommelse om global oljenedrustning. Obamas sätt att se en lösning på USA:s oljeoberoende på sikt, kan vara en nyckel för resten av världen och för att även få med Kina och Indien och andra CO2 marodörer på det tåg som vi måste kliva ombord på.
Det känns bra med en Obama i ryggen, jag känner glädje och hopp, mina år till trots. Visst jag skulle kunde skita blankt i framtiden, lägga mig ner på soffan och räkna de år jag har kvar utan att bli nämnvärt drabbad. Men det gör jag inte, inte nu. När det finns ett hopp. En dröm.
I have a dream, that some day, the world will come together to make our planet a better place for our children and grandchildren, I have a dream........

Vissa är bittra idag...men de flesta glada.

Barack Obama vann. Något annat var väl inte att vänta, en hel värld har förväntansfullt välkomnat den nya era som börjar i Washington i januari.
En värld som nu blir en samtalspartner, förhoppningsvis, inte en värld som skall rätta sig efter vad USA har att säga.
Det finns hopp.
Utmaningarna är stora for Obama, inte minst inom USA. Hoppas alla fattar att allt inte kan göras på en gång.

I DN finns följande artikel ur vilken jag fritt citerar följande:

Angela Marse, 59, pensionerad, blev så upprörd över Ohio-siffrorna att hon lämnade festen brådstört.

- Det är över. Jag skäms över att vara amerikan ikväll. Att de kan välja in en sådan radikal fåne och kommunist när det fanns en
krigshjälte med 20 års erfarenhet!

Likt många andra menar Matthew Hinden, 27-årig advokat, och Sandra Chase, att tanken på en president Obama är skrämmande och fasar för hans planer på skattehöjningar i en tid av ekonomisk nedgång.

- Han kommer ta sig in i din och min plånbok, säger Sandra Chase.

- Gud hjälpe oss. Det här var verkligen inte en rolig kväll. Sällan har någon med så lite erfarenhet tagit hem något så stort, säger hon.

Jag är så upprörd, säger Sean Thomas, 38.

- De kommande fyra åren kommer helt enkelt att bli fruktansvärda med en muslimsk socialist som har utställt så mycket löften som han aldrig kommer att kunna hålla. Och jag är så upprörd över resten av världens förblindade kärlek för den här mannen, säger Sean Thomas.

Ja vi har alla våra sätt att se på saker och ting.

Obama i morgon

Nu kastar jag masken. Vilket hjältemod, så säg.
Detta skulle egentligen inte vara något märkvärdigt att göra även inför svenska val, att kasta masken alltså, visa färg och ideologi, men vi här i Sverige är så förtvivlat ängsliga över att avslöja våra sympatier, så vi håller (oftast) inne med det som ändå ganska tydligt framgår mellan raderna. Vad är vi rädda för?
Jag stöttar alltså Obama, har så gjort sedan första primärvalet i Iowa, även om, det måste medges, Hillary var på min tapet ett tag. Hade varit en stort kliv med en kvinnlig presidentkandidat, men nu blev det Obama. En afro-amerikan för första gången, tar han hem det blir det nästa intill lika historiskt som om Hillary Clinton hade tagit plats i Vita Huset.
Men osvuret är bäst, oavsett mitt stöd är det amerikanerna som avgör, de överraskar alltid med det minst förväntade. Hoppas de inte gör det i morgon.
USA behöver en förnyelse, övriga världen behöver det också. Den injektionen kan Barack Obama ingjuta i oss alla.

Miljö(l)

Vi har varit i Skåne ett par varv, Søren som jobbar i Danmark men bor i Skåne, köper på vår begäran med sig några flak öl varje gång.
Ett flak på 24 st 33-cl Mariestad som ett exempel. Billigare än i Sverige. Ganska stor skillnad.
Frågan är varför får man inte pant på burken när man lämnar den i retur i affären?
Spelar det någon roll var ölet är köpt, är inte miljötänkandet gränsfritt?
Borde det inte vara så att oavsett var inom EU du köpt din och oavsett var du lämnar den i retur så skall du få det lokalt gällande pantbeloppet?
I mina tankebanor borde det vara miljöpolitik.
Men icke här, inte för att jag behöver de ören man får för burken, men för att få de som tvekar, att inte kasta burkarna i soporna, eller längs någon skogsväg, bara för att de in te får pant för dem.
Idrottsföreningar som jagar pengar kan tjäna en extra slant om burken, tjeckisk eller portugisisk ger en slant i butiken.
Vad sysslar ni med inom EU egentligen, stora i orden, små här på jorden kanske.
Jag vet att Spendrups, som säljer den bästa svenska ölen, kör dussintalet långtradare till Tyskland dagligen, med svenskt kvalitetsöl, för att svenska privatbilister skall åka till Tyskland och köpet samma öl och frakta tillbaka det igen.
Miljöpolitik? Vad säger skattemyndigheterna, jo vi tjänar på bensinskatten, vi skiter i miljön.
Är det så illa?

Hundmysteriet.

Matthew O´Sullivan har tagit denna komiska bild av två levande jyckar som nosar på två skulpterade polare. Skulptören heter Amanada Stuart och deltar i Sculpture by the Sea längs Bondi beach i Sydney. Undrar just vad de tror att det är, de måste ju ändå se att det är hundar, men de luktar inte hund, vilka volter tankarna i deras huvuden måste göra.
Men efter det här besöket kommer de skulpterade hundarna att lukta hund, så nästa hund som kommer och luktar måste bli än mer konfunderad, när det luktar hund av en hund som ser ut som en hund, men som inte rör sig som en hund. Snacka om att det inte är lätt att vara hund.
Foto: Matthew O´Sullivan

Bil i Kil

I början av oktober gjorde vi ett nytt besök hos svärmor i Kil, efter en lång tur på nästan sju timmar i bil från Skåne, tog vi en välbehövlig promenad.
Vad som är slående i Kil är tre saker. Järnvägen, Storgatan och Bilparken.
1) Fem olika banor strålar samman i Kil och gör orten till en verklig järnvägsknut.
2) Storgatan, med några hastighetshinder, trafikeras av bilar till och från affärerna och framför allt av gamla 240:or med historiska ljudanläggningar, de dunkar, på högsta volym, Storgatan fram och tillbaka oavsett tidpunkt och dag i veckan.
3) Bilparken, överallt står det riktiga schabrak till bilar, de flesta med nedhoppade tak och motorhuvar. Ofta med dekaler, ekivoka bilder eller humoristiska texter.
Det känns ganska härligt faktiskt, att här behöver inte allt vara så perfekt, nytt och anpassat, här godkänns faktiskt att folk visar sin personliga stil. Måhända lite enkel i vissas ögon, men så långt från tillrättalagda Djursholm man kan komma.
Det hedrar Kil och många andra landsortssamhällen att de är som de är.
Foto: Olle Q. Klicka på bilden om du vill se den större.

Tamt och tunt idag

Egentligen borde man hålla klaffen, när man inte har något viktigt att säga, men eftersom jag vill röra vid det mesta, blir det ofta mer eller mindre intressanta dagar för er som följer denna min sida.

Idag är en tunn dag, Illustration och 2-1 som ämnen, räcker inte.

Här kommer lite självrannsakan och ett vagt löfte om bot och bättring, med ämnen som lockar till läsning och funderingar.

Här är det kris i Demokratiska folkrepubliken Kongo, med hundratusentals människor på flykt från staden Goma, en jordbävning har raserat sköra lerhus i Pakistan och dödat hundratals människor och i Kabul har ännu en av dessa hjältemodiga människor som tror att himlen väntar, sprängt sig själv och närmare tiotalet andra till döds, inne i Kulturdepartementet, vad jag hörde.

Att då snacka om illustration och Bajen verkar tunt, men kanske trots allt behövs, i all den bedrövelse och vemod hos oss, som dessa rapporter om olyckor och krig för med sig?

Alltså, i morgon lovas bättring. Återstår nu att se om det räcker med det löftet.

Kotelettfrisyrernas uttåg från Stureplan blir inte ämnet. Inte heller något om Idol. Men kanske den amerikanska valdebatten kan ha några korn värda att vädra.

Håll ut kära vänner. Det finns ett liv efter denna dag också.

PS! Jo Delta och Northwest har slagit ihop i USA, är nu världens största flygbolag, ett kärt ämne för mig, kan bli något. Intresserad?

En enkel illustration

Syftet med att använda en illustration, foto eller teckning, är ju att på bråkdelen av en sekund kommunicera ett budskap. Då brukar bilden vara kvickare än ett textstycke. Här ger en bild och ett ord illustrativt vad en illustration kan betyda. Snabb och enkel kommunikation. Teckningen berättar och texten bekräftar att jag uppfattat bilden rätt.
Efter denna lektion i det självklara, tillägger jag bara att dessa två exempel ingick i en serie sk Företagskort, som företag använde sig av för att informera/hålla kontakten/visa service. Idag, detta var ca 10 år sedan, går nog merparten av dessa budskap över nätet, precis som detta.

Illustration: Olle Q, klicka på bilden om du vill se den större.

Där det omöjliga är möjligt.

Det finns nog bara en nation i denna stora värld vi lever i, som kan sluta sig helt och strypa all information både in och ut. Det är Nordkorea, eller Demokratiska Folkrepubliken Korea som de själva benämner sig.

I september firade man sin 60-årsdag, med fantastiska folkliga uppvisningar i diciplin och koordination, militärparader med preussisk äkthet, folk i färggranna kläder som gjorde enorma tifos, utan motstycke i världen. Allt detta inför partitoppen, civil och militär.

En person, den viktigaste saknades dock, självaste presidenten ordföranden i partiet och den obstridelige "käre ledaren" Kim Jong Il. 

Hade det varit något tillfälle han skulle ha framträtt på, var det under detta firande. Men det gjorde han inte.

I väst-media startade spekulationerna direkt, han måste vara sjuk, allvarligt sjuk.

Det har nu gått en och en halv månad och fortfarande har ingen Kim Jong Il synts till. Var är är han, lever han, hur sjuk är han? Död? Maktkamp? Avpolleterad?

Hans son skall ha synts i Paris, letandes efter en hjärnkirurg fortsätter ryktena. Det ligger nog en hel del i dessa rykten.

Låt oss anta att Kim är sjuk och kräver västerländsk specialistvård, så kvarstår faktum att Nordkorea är slutet, ogenomträngligt. 

Ingen information, som ledningen inte vill skall komma ut, kommer inte heller ut. Inte till de egna medborgarna eller till utlandet.

Och ingen kommer in i landet för hämta önskade upplysningar om Kims hälsa. Ingen. Alla håller tyst. Ingen vågar närma sig en utlänning utan myndigheternas tillåtelse, förresten de utlänningar som tillåts komma in i landet följs alltid av en eller flera tolkar/övervakare.

I en kommunistiskt hermetiskt tillsluten diktatur, betyder stängt - STÄNGT.

Egentligen är det remarkabelt, att i denna vår värld, där informationen flödar och strömmar fritt i cyberrymden, där minsta händelse av betydelse rapporteras direkt till resten av oss, att det då finns en nation där allt bara är tyst och inneslutet eller dit information som vill in bara studsar tillbaka.

I andra diktaturer som Burma, Lybien, Saudiarabien m fl sipprar för statsledningarna obehagliga fakta alltid ut, men inte ur Nordkorea.

Kim är 64 år, är han inne på slutvarvet? Ja det vet bara en liten krets av förtrogna, den franske hjärnkirurg som nu eventuellt skall operera Kim kan knappast förses med munkavle när han återvänder till Paris. 

Då om inte tidigare får vi nog reda på en två månader gammal nyhet.

Som då blir Breaking News!

 

11 år

Detta är ett flygfoto över Blacksta eller Blackstaby som Posten bestämt att det skall heta. En radby, Sörmlands enda bevarade. Vackert vid Nyckelsjön. Mitt emellan Gnesta och Mariefred, längs väg 223.
Det gråa huset (precis i mitten på bilden) med det röda taket, det är Ernsta, fd lanthandel och i morgon på dagen. är det 11 år sedan vi flyttade hit, till det grå huset.
Tiden går. Vi sa "vi ger det 5 år", nu är vi uppe i 11 år.
Visst har vi haft rätt långtgående planer på att flytta till tätort, men vi behöver ytor, ateljéytor. Här i huset har vi ca 170 kvm för det ändamålet, var hittar du det? Nån som har ett tips så hör gärna av er, men tätort. Sedan behöver vi en bostadsdel också.
Just nu bygger jag om, rensar och utnyttjar min ateljé för att få mer space - och inte lager - till att jobba stort, nu pratar jag om 2 x 2 meter och däromkring. Då behövs vägg, och distans.
Det kommer jag förhoppningsvis att få nu. Mia har sin stora ateljé, men där får vi inte rum bägge två samtidigt, med stora grejor på gång.
Så nu är det ingen panik med flytt, bostadsmarknaden har frusit till is snudd på, när det börjar töa och smälta på finansmarknaden igen, kanske vi börjar spana oss omkring.
11 år i Blacksta, det måste firas i morgon, men hur, jo vi skall till tandläkaren bägge två!  

En whiskey av irländsk typ, inget skotskt blask här inte, blir nog tår på tand i morgon kväll.
Skål.

Tristan da Cunha, ödsliga öar.

Vet du vad som ligger i Sydatlanten? 

336 mil från Sydamerika och 281 mil från Sydafrika?

Just det, en grupp mycket avlägsna vulkanöar som heter Tristan da Cuhna.

De första som flyttade dit gjorde det 1815. Idag bor 261 personer där, engelska är språket, öarna, varav de flesta är obebodda lyder under engelsk överhöghet, egentligen under en annan ö, St Helena (British overseas territory of St Helena) som ligger något närmare Namibia i Sydvästafrika, geografiskt. 

Tristan da Cunha är 207 kvm stort. Inkluderande ön Gough Island närmare 40 mil söder om huvudön.

När nationalsången sjungs blir det God save the Queen.

Intressant, hälsovården är kostnadsfri, en sydafrikansk på ön boende doktor och fem sjuksystrar, vid allvarliga sjukdomar, kan båtfärd till avlägsna Kapstaden bli aktuell. Gäller att inte ha infarkt eller brusten blindtarm då. Idag kan man skicka röntgenbilder till Baltimore, efter ett avtal med the University of Marylands medicinska fakultet, i USA, för fastställande av åkomma och åtgärder.

TV kom 2001, en kanal från the British Forces Broadcasting Service på Falklandsöarna.

Obligatorisk skolplikt till 15 års ålder.

Fiske är huvudnäring, men frimärken och mynt för internationella samlare är också en stor inkomstkälla!!!

Stora priset

Stora priset i Sculpture by the Sea i Sydney har nu tilldelats Mark McClelland för sitt verk "She thought". Här fångat av Jamie Williams. Fler skulpturer hittar du i inlägg under detta.

Gudrun Schyman, är du egentligen värd ett eget inlägg, ja tydligen!

Man kan verkligen diskutera fenomenet Gudrun Schyman, det är just det jag tänker göra.

De som tror att det kommer att bli en kärleksförklaring, kan sluta läsa här.

Hur kom jag att tänka på henne? Jo, för en stund sedan dammsög jag i undervåningen, på vissa ställen måste man dra på max för att få skräp ut ur springor och hörnor.

Då när det var som mest skränigt, kom jag plötsligt att tänka på Gudrun Schyman. Tänka sig vilken tankeförflyttning.

GS är säkert en charmerande person i privata sällskap. 

Men det var/är ju aldrig där som vi lyssnare eller tittare mött henne. GS må vara en skarp debattör, fylld av engagemang och hetta för sina mål. Men en sak besitter hon inte, förmågan att lyssna på andra. Inte heller generositeten, som alla debattörer måste besitta för att bli trovärdiga, generositeten att resonera och diskutera.

Vad som alltid retat mig med GS är att hon alltid avbrutit andra, eller med allt högre stämma fått dem att tystna, hon må ha aldrig så kloka saker att säga. 

Men hos mig har detta beteende alltid fått motsatt effekt. Dvs jag har slagit dövörat till eller helt sonika slagit av tv:n, med en osande kommentar.

Tänk om du GS hade i ett sansat tonläge och lyssnande till andra fört fram dina argument, vilket gehör du då skulle ha fått, även bland de som inte haft vpk:s partibok eller lovsjungit Erich Honeckers DDR. 

Som feminist hade du nått fler män, inte skrämt bort dem med dina utfall och anklagelser.

Du hade förmågan att retoriskt nå fram, du valde tungomålstalandet och slagordsvägen, det var där du försatte din chans att gå till min historiska bok som en lysande politiker.

Hoppas att du nu mår bra nere i Skåne och umgås hjärtligt och njutningsfullt med dina vänner och bekanta.

Ta och lyssna på Barak Obama Gudrun, där har du tonläget jag saknat hos dig.

Men han är amerikan förstås och därmed, i dina ögon, mindre tillräknelig misstänker jag.

Men, då har jag esset kvar, som jag nu plockar fram ur skjortärmen Gudrun, din föregångare i partiet, CH Hermansson! Han visste hur retorikens slipsten skulle vevas.

En lyssnande, resonerande partiledare med en mjuk stämma som de flesta lyssnade till, och värderade vad han hade att säga. 

Muntlig framställning är en konst som inte alla besitter.

Så skönt att stormen Gudrun bedarrat! 

Mor och jag

Är det inte fantastiskt, att efter ett helt liv få presentera ett foto taget troligen under sensommaren 1938. Min mor Astrid håller om en rund klump som ännu inte kunde gå. Som föddes en månad för tidigt, med två bråck, och som hamnade i kuvös en månad. Idag är jag 1,87 meter över golvplanken. 70 år äldre och förmodligen lika tunnhårig, men den lille Olle på bilden har inte skägg, om det nu skall tolkas som något av en vinst i åldrandet?
Broder Lars hittade i sina gömmor en bunt negativ, bla en rad bilder som far troligen tog under ett besök på Danmarks holme.
Ser ut som en solig dag i en tid som ännu inte drabbats av krigets vrede, men ett år senare brakade det loss.
Apropå ofred, så om folk frågar när jag är född, blir svaret oftast "mellan två världskrig". De flesta nickar förstående, medan några få inte fattar ett dyft. Då får jag fylla i med 1938. Även det obegripligt för vissa.
Foto: Carl-Gustav Qvennerstedt 1938. Rätt härligt att få skriva det.

Sergel

Gott folk, ta en titt på denna gudabenådade teckning, en skiss. Av Johan Tobias Sergel som lär ha gjort den 1775 och tillägnat den titeln "Akilles med tröstande tärna".
J T Sergel föddes 1740 av från Eisenach i Tyskland nyinflyttade föräldrar. Påbörjade sina konststudier 1757, erhåller mästarbrev 1763 som statybildhuggare. Vilket syns i hans formkänsla och komposition i denna, och de flesta andra av hans teckningar och etsningar. 1780 blir han professor i teckning på Konstakademien i Stockholm. Gifter sig 1783, bosätter sig i en lantlig del av Norrmalm (!!). Tretton år senare dör hans hustru, de fick en son och en dotter. År 1808 adlas Johan Tobias Sergel och blir 1810 direktör vid Akademien.
1814 avlider han i Stockholm.
194 år senare minns vi honom som en av våra största tecknare.

Första reguljära lyftet

Karl M tog denna bild av en lyftande Qantas A380-800 på sin allra första reguljära flygning från Tullamarine Airport i Melbourne till Los Angeles, det skedde i måndags, men är värt att uppmärksammas ändå. Qantas har beställt tjugo super-jumbos varav denna alltså är den första på sin jungfrutur med passagerare.

Foto Karl M, klicka om du vill se bilden större

Mer Bondi-skulpturer

Daniel Clemmett har gjort denna 2,5 meter höga trike kallad "Development" av delar han hämtat på bilskroten. I några inlägg under detta hittar du mer om Sculpture by the sea på Bondi Beach, Sydney.

Skönhet och bokstäver, något som går alldeles utmärkt ihop, visste ni inte det Vägverket?

Kära Vägverket, ni påstår att vi inte kan ha I, Q och V på våra skyltar, jag undrar varför, när ni har X och K, tycker ni inte i Falun att dessa båda bokstäver kan förväxlas? Jasså inte, ja då kan ni ha I, Q och V också. Ex VWV, QOO, eller IJI. Kliv nu ner från era byråkratiska principer Vägverket. Låt kreativiteten få fritt spelrum, anlita formgivarproffs, skippa prestigen.
Och slå Sverige med häpnad, gör en svenskinspirerad skylt, med ett typiskt svenskt motiv som bakgrund, anpassa färgen på bokstäver och siffror till motivet. S och EU-stjärnorna i sitt blåa fält till vänster som vanligt.
Kära Vägverket. Här ovan ser ni en nummerskylt från det kanadensiska Nunavut. Fd Northwest Territories, se de gamla bilskylten till höger i den smala spalten. Här en skylt med en vacker stämningsbild från det nordligt karga Kanada. Tre siffror och tre bokstäver. Enkelt, kreativt, ger territoriet en bild. Med lite fantasi får vi in både skattemärke och den blå EU raden också.
Men det krävs mod Vägverket, har ni det? Ert mantra är läsbarhet, slappna av, det är just det en grafisk formgivare är mästare på. Rocka loss nu Vägverket.

Skulpturutställningen i Sydney.

Tim Kyle har gjort denna gasmanskförsedda badstrandsbesökare betitlad "On the beach"
Sculpture on the Beach, längs Bondi Beach i Sydney, drar stora åskådarmassor som synes, kul att konsten kan attrahera annars de så surfglada sydneyborna. Visst ser det skönt ut med vårsolen värmande både besökare och klippor.

Va??? Swastika!!!

Jo, det stämmer. Swastikan finns kvar, trots sin, av nazisterna, nedsvärtade nutida historia. Swastika är liten stad i Kanada.
Och Swastika är ingen plats dit hukande SS-förbrytare har sökt sin tillflyktsort och ingen plats där Simon Wiesenthalinstitutet kan göra nazi-fynd, det är, som sagt, en liten stad i ett numera insomnat gruvdistrikt i provinsen Ontario, Kanada.
När jag 1980 satt på tåget The Northlander från Toronto till Cochrane i Ontario, för att sedan ta The Polar Bear Express till Moosonee vid Hudson Bay, stannade tåget på en station.
Skylten sa SWASTIKA. !!!
Minst sagt häpen frågade jag några kanadensiska medpassagerare i vagnen varför staden hade det namnet.
Jo precis i början av 1900-talet öppnades en guldgruva, Swastika Gold Mine, staden byggdes sedan runt denna gruva under den tid brytningen lönade sig.
Sedan kom andra världskriget och frågan dök upp om man skulle döpa om staden, eftersom nazisterna i Tyskland lagt beslag på denna urgamla symbol, med sitt ursprung i hinduistiska Indien.
Men svaret blev, kanske något överraskande, nej.
I mitten av trettitalet när nazismen tagit grepp om Tyskland och gjort swastikan till symbol för nazistpartiet protesterade man i Swastika, Ontario genom att sätta upp skyltar med texter som: "Fördömda Hitler, swastikan (hak-korset) är vår stadssymbol sedan 1922"
Staden behöll sitt namn trots allt, och när jag passerade 1980 med tåg och bilden av denna vägskylt togs 2007, en vårdag, är det tydligt att namnet fortfarande finns kvar.
Idag lockar staden folk med fiske, fritid, camping och vintertid skidåkning.

New man på Bondi beach

Sculpture by the Sea i Sydney startar idag, den tolfte skulpturutställningen längs en 2 km lång strandpromenad vid Bondi beach. 107 skulpturer av konstnärer från hela världen får plats i år. Australiern Vince Vozzo har gjort denna mäktiga skulptur som han gett titeln New man. Jag har inte lyckats klura ut materialet, det ser onekligen ut som marmor, men sjutton vet, idag kan plast vara marmor och snudd på tvärtom, skillnaden är vikten.
En härligt jovial pjäs är det.
Lars Erik Johansson, Sydney tog bilden, tack L-E. Klicka så får du se bilden större.

I bloggskugga några dagar.

Framåt mitten av nästa vecka kommer sannolikt nästa inlägg av den här typen, en liten högermarginalare ( o hemska ord, så politiskt infekterat) kanske smyger sig in dessförinnan. Vi får se. Tills dess lev väl och låt er inte dras ner i den finansiella kvicksanden, det finns fast mark för oss alla, även om remsorna blivit lite smalare.
Läs om musikern här intill så får du perspektiv på tillvaron. För att inte nämna den finansiella situationen i Zimbabwe, deras motsvarighet till Riksbanken meddelade igår att inflationen stigit från ca 11 miljoner till 231 miljoner (231.000.00). Fattar ni?
En limpa idag för 10 zimbabwiska dollar betingar det astronomiska beloppet av tvåmiljardertrehundratiomiljoner (2.310.000.000) nästa år. Ändå har Zimbabwe devalverat sin valuta i år, de strök 10 (tio) nollor på sedlarna.
Finanskris här, kanske krusningar på vattnet, men i Zimbabwe där är det sjuhundra Gudrunstormar med råge.

På lördag smäller det...igen.

Då är det dags för Sörmlandssalongen, den 49:e i ordningen. Vernissage lördag den 11 oktober på Sörmlands museum, Nyköping. Kl 11-17, fri entré.

Både Mia och jag är bland de lyckligt utvalda utställarna, men vi är i Växjö på vår avslutningsdag av vår utställning där och därmed förhindrade att förgylla begivenheterna i Nyköping. 

Alla ni som har närmare till Nyköping än Växjö, styr nu samtliga kosan till denna årliga begivenhet, med det bästa av vad Sörmland har att erbjuda på konstfronten.

Köp på er av bara attan, konstens värde är hårdvaluta i dessa tider. Dessutom trevligare att hänga på väggen än ett elektroniskt bevis på ett fondinnehav eller en aktiepost. 

Trevlig helg i Nyköping!

Varje morgon...

...går solen upp, jorden har åter snurrat ett varv och en ny dag har klätt av sig sin nattskrud.
Evighetens hjul snurrandes för att skänka oss behövlig frid, som ibland kan vara svår att få tid att ta till sig. För här finns kanske den tröst, den gåva för våra sinnen, själar och kroppar, som vi så väl behöver.
Vi människor hittar på så mycket, vi vill förändra, förbättra eller i värsta fall planera att förstöra.
Ändå. Alltid det samma.
Solen smyger upp ovan horisonten, ibland dold av moln och dimma, som här på bilden. I morse kl 06.57 tittar den fram ur dimman, speglande sig i Storsjöns stilla vatten, Storsjön i Gåsinge, Gnesta, ingen annanstans.
Vad jag menar är, det låter, mullrar och oroas just nu, har så gjort tidigare och kommer så att göra framöver.
Då finns lugnet att hämta, det är min erfarenhet, i det som alltid varit vår plats för meditation och eftertanke - i naturen.
Vila ut en stund i den, var du än är så finns den runt knuten, skänkandes frid och plats för eftertanke.
Ge dig den tiden, den är värd det.

PS! Jösses detta lät som en predikan, men det är en enkel lovsång till naturens sälvklara metoder att hela och läka.

Klicka på bilden om du vill se den större. Foto: Olle Q

Till minne av Esbjörn Svensson

"Till minne av Esbjörn Svensson" är titeln på denna teckning, en dedikation till ES, efter hans tragiska död i somras. Jag lyssnar mycket på hans fina trio med sin finstämda jazz, som alltid gett mig en extra kreativ dimension när jag stått där framför ett vitt papper eller en målarduk.
Inspiration är kanske rätt ord, musiken, oavsett genre, är en magisk källa till avslappning och koncentration just i de första anslagen med pennan eller målarpenseln.
Du lever vidare Esbjörn, ofta här i vår ateljé är du startskottet till något nytt och oprövat. Improvisation kanske är en gemensam nämnare.

Klicka på bilden om du vill se den större. Om du klickar på den, så kommer du att hitta en dykare liggande på bottnen, Esbjörn dog i en dykolycka. Bilden hänger i Växjö, på Galleri Sigma just nu. Såldes på vernissagedagen! Rolf Lembke köpte den. Teckning av Olle Q.

Den vackra månaden september

Precis klev vi över tröskeln in i oktober. Denna bild togs den 25 september som ett ljust minne av en månad som många uppfattar som svart eller förlorad. "Svarta september" har varit en ganska vanlig rubrik i tidningarna under senare veckor.
Håller inte med om det, den ljumma hösten, med sin klara luft och med ljuset fortfarande kvar är som den alltid varit, opåverkad av människans viljor, misstag eller krafter.
Nyckelsjön är det vi skådar ut över, med sin ö nedanför gränsen mellan Blacksta och Ullsta, på ängarna i förgrunden har kossorna betat hela sommaren, just denna dag höll de till i en annan hörna av Arnes marker.
Klicka om du vill se bilden större. Foto: Olle Q.

Calle Bildt är kanske inte ryss trots allt?

Allt sedan Carl Bildt blev utsedd till utrikesminister 2006, med sina breda internationella erfarenhet, har han smutskastats av den nya oppositionen i detta land.
Hans odiskutabla briljans, hans erfarenhet, hans skarpa analyser, hans rutin och stora kontaktnät, hans internationella uppdrag har hela tiden varit en nagel i ögat på de som föraktar honom för sina halländska rrr, sina raka svar. För att han är vass och intelligent och svår att få ur gängorna helt enkelt.
Han anklagades för att vara insyltad i den ryska oljeindustrin, vara köpt av Moskva, ha olja på sina händer, för sina värdepappersinnehav i Gazprom och för att bereda väg för den ryska gasledningen till Tyskland.
Han har inte en enda dag under dessa två år lämnat sossar, gröna, röda eller brunsvarta en enda lugn stund, det har bekymrat och oroat dem in i ryggmärgen, inget tycktes bita på Carl Bildt.
Och nu, sitter de med tomma händer, avväpnade in på bara skinnet, när denna ryssälskare, gassniffare och oljemissbrukare, i deras ögon, inte längre får besöka Ryssland! Har ryssarna bestämt.
Vad har nu kar´n gjort för att reta ryssarna?
Jo i egenskap av Europarådets ordförande har han varit en av de skarpaste kritikerna av den ryska invasionen av Georgien, som Bildt tyckte var helt överdimensionerad.
Han har också kritiserat deras agerande, efter invasionen, i utbrytarregionerna och i Georgien där ryska styrkor fortfarande är posterade. Detta har gjort ryssarna så förbannade att de nu nekar Bildt inresa i Ryssland. Han har trampat på björnens onda tå.
Och nu, Bildt tycks inte ha varit Moskvas sändebud i Sverige trots alla påståenden om det.
Den svenska vänstern sitter där med hela sin arsenal desarmerad och Bildt i orubbad position.
Det är inte lätt att vara stor i orden och liten på jorden.

Nya vinklar?

Visst kan ett foto ge nya dimensioner, en annan bild av verkligheten, håll med om det när du tittar på denna bild. Lägg speciellt märke till de läckert böjda vingarna, som en smäcker fågel.
Ändå kan denna maskin ta upp till 800 passagerare.
Bilden från Bernie P på Sydney Airport Message Board. Thank´s mate.
Det föreställer Qantas nya A380, med namnet Lady-Bird Walton, från Australiens första kvinnliga flygare, när hon står på Adelaide Airport härom dagen.

Canadian Pacific i uppfräschad skrud.

Så här års är det, liksom här hos oss, färgexplosivt i Kanada. Det fick mig att titta lite på den nya färgsättningen på CP:s nya GE-lok. Här kommer tre stycken dragandes ett godståg på väg österut från Vancouver genom Klippiga bergen.
Förr hade de en annan nyans av rött och stora diagonala "varningstecken" i fronten. Håll till godo och njut, föreställ er sedan det mäktiga mullret från dieslarna när de kommer till nästa motlut, så är du nästan på plats..