Sverige har nått ett underhållningsvärldens vägkors.
Generationsklyften har vidgats ytterligare, åsikterna om Johan Palms vara eller inte vara debatteras i alla media.
De går isär och för eller emot har blivit frågan.
Vem bör man lägga sin röst på egentligen? En som sjunger riktigt bra men står som en tråkig fastvuxen tallstam på scenen, han åker ut? Och den som rör sig fritt och ledigt, spontant och med glädje men som sjunger som en kratta, han är kvar?
Det är frågan som engagerar fler än de som vill erkänna det.
Idol går i TV4 på fredagkvällarna, då sitter Mia och jag spikade vid tv:n, medans vissa av våra bekanta noga påpekar att de minsann på fredagskvällar rör sig i vänners sällskap eller på teatern.
Visst det låter bra, men det finns alltid möjligheten att spela in programmen, det gjorde jag för att Mia idag skulle få se hur det gick för bla Johan, Anna, Kevin & Co.
Förmodligen har nog storheter som ex Björn Ranelid mfl också spelat in programmet för att sedan framåt nattkröken krypa ner under täcket, med den lilla tv:n eller laptopen och där i värmen avnjuta den inspelade Idolsändningen.
Populärkultur och finkultur om det nu finns två sådana begrepp går för mig/oss hand i hand, varför skulle vi hymla med att vi älskar Idolprogrammet? Och Melodifestivalen och Let´s Dance. Varför skulle vi skämmas för att vi lyssnar på ex Johan S Bach eller tycker om George Motherwells måleri? Var sak har sitt fack hos oss. Brett eller smalt. Glatt eller allvarligt, ytligt eller djuplodande.
Sedan till frågan om Johan skall vara kvar eller inte...tjaa det är ju upp till var ens tycke och smak.
Vad tycker du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar