Det var länge sedan....

....jag kände att ett nytt hopp tänts för vår värld, vår framtid.
När jag nyss tittade på reprisen av Barack Obamas segertal på Grants Field i Chicago tidigt i morse, greps jag väldigt djup och emotionellt av hans tal. Ögonen tårades.
Inte sedan John F Kennedys dagar har någon ledare för världens mäktigaste nation berört mig på samma sätt. Så djupt. Så övertygande. Som en religiös värme.
Nu känner jag igen det, bevingade ord, hoppet för vår värld, där vår värld behöver stå enad inför de problem och utmaningar den har framför sig.
Utan stöd och engagemang från USA blir hoppet bara en luddig dröm. Nu, genom Baracks ord och visioner, kryper det inom mig av förväntan, otålighet och fast övertygelse att världens stora kraftfält, bara de går samman, också kommer att ge svar och lösningar.
Det är bara så, att detta är en känsla jag har, jag kan inte förneka den, skjuta den åt sidan, jag tror uppriktigt på att bara vi sätter oss ner vid samma bord och resonerar som vuxna människor, så kommer vi också fram till odiskutabelt bättre lösningar än att ta till makt och vapen.
Det här gäller naturligtvis allt som nu ligger på den blivande presidentens bord, finansoro, krig och konflikter, miljö, frihandeln. Han har även de inrikes frågorna att ta itu med.
Kan Obama kasta den avgående administrationens stolthet att inte förhandla med onda nationer, med aggresiva rörelser och de som vill rasera demokratin, ja då kommer konflikterna inte längre att bli lika djupa, motsättningarna minska och krigshandlingarna att avta. Till allas glädje och nytta.
De som vill rasera demokratin, kan endast besegras genom förhandlingar och andra bevis än vapen.
Jag vill se Obama, hans utrikesminister kanske, på neutral plan förhandla med Iran, Hamas, andra palestinier, talibaner, pakistaner, shiiter, venezolaner ja alla som har ett horn i sidan på USA, eller tvärtom.
Sätt er ner, var förnuftiga, diskutera och försök i etapper att lösa problemen, för de går att lösa. Ingen, som sagt, gagnas av att vara i militär, ideologisk eller finansiell konflikt med en annan.
Det samma gäller finanskrisen, sätt er ner USA, Kina, Indien, Brasilien, EU, Ryssland och andra, res er inte förrän ni återupprättat förtroendet hos oss vanliga dödliga, hos banker och finanscentra, förtroendet för det monetära systemet är inte stort idag.
Miljön också, ett nytt Kyotoprotokoll skall undertecknas i Köpenhamn nästa år, här känns Obama som en viktig pelare i att få till stånd en överenskommelse om global oljenedrustning. Obamas sätt att se en lösning på USA:s oljeoberoende på sikt, kan vara en nyckel för resten av världen och för att även få med Kina och Indien och andra CO2 marodörer på det tåg som vi måste kliva ombord på.
Det känns bra med en Obama i ryggen, jag känner glädje och hopp, mina år till trots. Visst jag skulle kunde skita blankt i framtiden, lägga mig ner på soffan och räkna de år jag har kvar utan att bli nämnvärt drabbad. Men det gör jag inte, inte nu. När det finns ett hopp. En dröm.
I have a dream, that some day, the world will come together to make our planet a better place for our children and grandchildren, I have a dream........