...är som att förflytta sig tillbaka till slutet av sextitalet. Då jagi söndags satt vakt på Galleri Kretsen i Södertälje, var tre rum fyllda med Ulfs bilder. Smockfyllda. Jag tyckte mig nästan höra slagorden från de dagliga demonstrationerna eller så såg jag de långhåriga och parkasklädda i mörkret utanför galleriet.
Ulf Rahmberg idag 73 år, utgjorde tillsammans med Lena Svedberg, Lars Hillersberg, Carl Johan de Geer, Kjartan Slettenmark m fl stommen till att undergroundtidningen Puss blev till. Sanslösa teckningar och fotomontage och friska reportage, sprängfyllda med politisk vänsterretorik präglade Puss. Glömmer aldrig Matthias på Sergels Torg, en hopkrupen kille i min ålder stå och med sprucken röst nästan viska "Puuusss". Han gjorde att jag idag har en samling Puss, en värdefull samling från en "oskyldigt naiv" tid som aldrig lär komma igen.
Den Ulf Rahmberg som sitter på väggarna på Galleri Kretsen är den samma som 1968. Samma dystra syn på tillvaron idag och, så klart, morgondagens undergång förutspås lika säkert idag som för fyrtio år sedan.
Bilderna är mycket pessimistiska, förvridna människor i konvulsioner, kräkandes ur alla möjliga kroppsöppningar. Hermageddon. Penningens förbannelse upprepas ideligen och klasskampen står i zenit.
De besökare som kom till galleri Kretsen, de var få, hade alla en kommentar till sina bildupplevelser, jag såg det också som en plikt att säga något om Ulf och hans historia. Den siste, en man i sextiårsåldern sa precis på tröskeln "Hoppas jag inte drömmer mardrömmar i natt". En undrade hur Ulf kunde vara som privatperson. Man undrar.
Vill du se utställningen pågår den till den 7 december.
Bilden ovan är vernissagekortet, på den detalj ur en målning som visas står det bl a "...hellre dö stående än att leva böjd hela livet." Uppiggande va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar