Symbolen.

Julen står för dörren, men trots att dagarna blir både längre och ljusare är det en mörk bild som förmedlas av den verklighet vi nu lever i, många hade bättre förtjänat den helgfrid som sägs stunda.

Låt mannen ovan, Damien Duff vara tecknet, bilden, symbolen för att allt inte är nattsvart, även om det i realiteten är mörkt och oroande för många världen över. Visst finns det även en morgondag, som blir ljusare och mer hoppfull och som åter kommer att ingjuta kraft i oss människor av kött och blod.

Damien Duff representerar just detta, ljusets återkomst. Hoppet om att vi klarar allt, även när det ser som dystrast ut.

Varför denne Damien Duff? Jo hans Newcastle United befann sig i den sportsliga krisens centrum för ett antal månader sedan, en motsvarighet rent av, till den pågående finansiella krisen? Det syntes inget hopp för klubben och framtiden, folk demonstrerade, bojkottade sitt kära lag, dess ägare ansågs vara värre än pesten. En nedflyttning var redan klar, gärdsgårdserien sågs som en sista avskrädesplats.

Men allt har sakta, sakta vänt. Igår hoppade han, Damien Duff, in i 88:e minuten hemma mot Tottenham Hotspurs och smekte in 2-1 minuten senare, efter en skönt väggspel med en annan inhoppare Mark Viduka. St James Park brast i sina fördämningar.

Så visst kan det hopplösa bli det hoppfulla. Uppgivenhet förvandlas till framtidstro.

Damien Duff är ett klart lysande bevis på det.
En ledstjärna så god som någon.