Jag undrar...

(nej det rör inte stavfelet i rubriken)...om det är så lämpligt att störa er i helgfriden med ett inlägg om detta, men eftersom förtrycket av kvinnor pågår oavsett helger, väder, ledigheter eller en önskan om avkoppling och ro, så känner jag att jag inte kan hålla inne med en kommentar om det som TT-AFP skriver ovan.
En åttaårig flicka gifts bort med en 58-årig man?
I vilket samhälle kan detta vara möjligt? 

Varför tillåter man det fortgå utan att fråga sig vilka konsekvenser det får för det just påbörjade livet för denna åttaåring?

Min vädjan är nu att vi i detta land, som i de flesta andra sammanhang, vill göra sig till tolk för rättvisa och jämställdhet - att vi nu lyfter undan vår tystnad och passivitet och låter våra röster bli hörda runt vårt klot.
Någon måste våga ta det första steget, när andra trycker och tiger.

Den förnedrande orättvisa, det förtryck och totala omyndigförklarande som flickor och kvinnor i många, många muslimska länder lider under, måste någon gång bemötas med ett kraftigt ifrågasättande av oss, som kommit en bra bit på väg mot ett mer jämställt samhälle.

Min vädjan går nu i första hand till de som driver feministiska frågor, genusforskare och har jämställdheten mellan kvinna och man på sina arbetsbord - agera nu!
Vidga ert tunnelseende, släpp de politiska bindningarna, sparka undan de ideologiska bromsklossarna, stäng inne rädslan för religionskritik och bli världsmedborgare. Bli internationella. Bli medvetna. Bli delaktiga.

Vår syn på kvinnors situation i andra länder måste ändras, kvinnor som lider, misshandlas, våldtas, diskrimineras, förnekas mänskliga rättigheter, nedvärderas till en andra klassens människor, måste få känna att män och kvinnor i andra delar av världen ser och hör deras lidande och de orättvisor de utsätts för.

Tiina Rosenberg, Gudrun Schyman och ni andra på barrikaderna för exempelvis kvotering i bolagsstyrelser här hemma i Sverige, låt fjällen falla, riv av er skygglapparna och kom till tals.
Jag väntar på er nyupptäckta reaktion.
Er ärlighet och internationella solidaritet.
Er syn på att vi är inte det enda landet i världen där dessa frågor måste drivas, det finns faktiskt värre fall än vårt att också ta itu med.

Samtidigt:
Nedanför på Nyckelsjön är det fridfullt, några kvinnor och män, åker jämställt och med samma hastighet långfärdsskridskor på nyblank is och i ett vintersvagt solsken. Kan vi ha det bättre än så?
Åttaåringen i Saudiarabien sitter inomhus, fängslad för resten av sitt långa olyckliga liv, medans skridskoeggarna sjunger mot isarna här hemma.