Summa sidvisningar

lördag, oktober 25, 2008

Gudrun Schyman, är du egentligen värd ett eget inlägg, ja tydligen!

Man kan verkligen diskutera fenomenet Gudrun Schyman, det är just det jag tänker göra.
De som tror att det kommer att bli en kärleksförklaring, kan sluta läsa här.

Hur kom jag att tänka på henne? Jo, för en stund sedan dammsög jag i undervåningen, på vissa ställen måste man dra på max för att få skräp ut ur springor och hörnor.
Då när det var som mest skränigt, kom jag plötsligt att tänka på Gudrun Schyman. Tänka sig vilken tankeförflyttning.
GS är säkert en charmerande person i privata sällskap. 
Men det var/är ju aldrig där som vi lyssnare eller tittare mött henne. GS må vara en skarp debattör, fylld av engagemang och hetta för sina mål. Men en sak besitter hon inte, förmågan att lyssna på andra. Inte heller generositeten, som alla debattörer måste besitta för att bli trovärdiga, generositeten att resonera och diskutera.
Vad som alltid retat mig med GS är att hon alltid avbrutit andra, eller med allt högre stämma fått dem att tystna, hon må ha aldrig så kloka saker att säga. 
Men hos mig har detta beteende alltid fått motsatt effekt. Dvs jag har slagit dövörat till eller helt sonika slagit av tv:n, med en osande kommentar.
Tänk om du GS hade i ett sansat tonläge och lyssnande till andra fört fram dina argument, vilket gehör du då skulle ha fått, även bland de som inte haft vpk:s partibok eller lovsjungit Erich Honeckers DDR. 
Som feminist hade du nått fler män, inte skrämt bort dem med dina utfall och anklagelser.
Du hade förmågan att retoriskt nå fram, du valde tungomålstalandet och slagordsvägen, det var där du försatte din chans att gå till min historiska bok som en lysande politiker.
Hoppas att du nu mår bra nere i Skåne och umgås hjärtligt och njutningsfullt med dina vänner och bekanta.
Ta och lyssna på Barak Obama Gudrun, där har du tonläget jag saknat hos dig.
Men han är amerikan förstås och därmed, i dina ögon, mindre tillräknelig misstänker jag.
Men, då har jag esset kvar, som jag nu plockar fram ur skjortärmen Gudrun, din föregångare i partiet, CH Hermansson! Han visste hur retorikens slipsten skulle vevas.
En lyssnande, resonerande partiledare med en mjuk stämma som de flesta lyssnade till, och värderade vad han hade att säga. 
Muntlig framställning är en konst som inte alla besitter.
Så skönt att stormen Gudrun bedarrat! 

Inga kommentarer: