...går solen upp, jorden har åter snurrat ett varv och en ny dag har klätt av sig sin nattskrud.Evighetens hjul snurrandes för att skänka oss behövlig frid, som ibland kan vara svår att få tid att ta till sig. För här finns kanske den tröst, den gåva för våra sinnen, själar och kroppar, som vi så väl behöver.
Vi människor hittar på så mycket, vi vill förändra, förbättra eller i värsta fall planera att förstöra.
Ändå. Alltid det samma.
Solen smyger upp ovan horisonten, ibland dold av moln och dimma, som här på bilden. I morse kl 06.57 tittar den fram ur dimman, speglande sig i Storsjöns stilla vatten, Storsjön i Gåsinge, Gnesta, ingen annanstans.
Vad jag menar är, det låter, mullrar och oroas just nu, har så gjort tidigare och kommer så att göra framöver.
Då finns lugnet att hämta, det är min erfarenhet, i det som alltid varit vår plats för meditation och eftertanke - i naturen.
Vila ut en stund i den, var du än är så finns den runt knuten, skänkandes frid och plats för eftertanke.
Ge dig den tiden, den är värd det.
PS! Jösses detta lät som en predikan, men det är en enkel lovsång till naturens sälvklara metoder att hela och läka.
Klicka på bilden om du vill se den större. Foto: Olle Q
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar