Fritiof Nilsson Piraten, avled för 42 år sedan idag den 31 januari..

Oftast på äldre dagar var Piraten utsmyckad med en pampig basker, klädsamt och passande för denne sprallige humorist och samtidigt allvarsamma person. 

Detta är gravstenen som pryder Piratens grav, med en talande text och med beviset på att han inte "tog livet på det allvar som det anstod en person av hans dignitet och vördnad".

Han startade den banan tidigt, blev relegerad från Katedralskolan i Lund p g a "slarv i skolan, värdshusbesök och spritförtäring".
Ett år senare blev han sedan relegerad från läroverket i Ystad för "opassande kontakter med det motsatta könet" och dessutom för en rymning till Köpenhamn.
Han ogillade de regler som rådde i skolan och fick till slut sin fars medgivande att sluta skolan, hamnade som lantbruksarbetare ett tag för att pröva på ett par månader till sjöss.

Han samlade sig dock och tog studentexamen som privatist.
Alltmer förkovrade han sig och utbildades sig till jurist, arbetade på advokatbyrå och som advokat under 10 år i Tranås, av alla ställen.
Men som advokat betraktades han som något av en "domstolsclown". Något som han förmodligen tog som en ära.
Nu började hans litterära bana, efter några år i Göteborg kom så debutboken Bombi Bitt och jag 1932. Den blev en riktigt stor succé. Både filmatiserad och 1968 som tv-serie.
1933 kom sedan Bock i Örtagård som sägs det "befäste hans rykte".
Han flyttade till Kivik 1936 och skrev fram till femtiotalets början, då en lugnare period inträdde.

Piraten var en skrönas mästare, en belevade håll-i-gångare och en humorist av stora slag, hans skånska klingar fortfarande i mina öron.
Namnet Piraten lär han ha fått i Lund, där han underhöll omgivningarna med berättelser om hans bravader till sjöss, i glädjekvarteren och på otaliga krogar.

I dag den 31 januari är det 42 år sedan han gick bort, för oss med några år på nacken, minns vi honom gärna med ett leende på läpparna. Han blev 76 år gammal.

Asianas första A380 lämnar Toulouse.

På Luciadagen, den 13 december 2013 lyfter Asianas första A380 från Toulouse.

I cockpit såg det ut så här, alla instrument sedan lång tid på plats.

Men interiört så kommer det att se ut så här i Hamburg.

Sydkoreanska Asiana Airlines gjorde sin jungfrufärd på ett lyckosamt sätt, då delvis målat i sina färger.

Från hopsättningsanläggningarna i Toulouse till finputsningen i Hamburg bar det av.

I Hamburg kommer hon att målas och få sin inredning monterad och på plats. Ett arbete som tar några månader, under andra kvartalet detta år så bär vingarna henne till Seoul som det det tolfte flygbolaget som beställt den stora och obestridlige härskarinnan i luften - Airbus A380.

Det kommer ytterligare fem A380 till bolaget, som sätter in dom i första hand på sina huvudrutter till USA, sedan till Europa.

1903 års Paris-Madrid rally, tredagarstävlingen som, mindre lustigt, blev till en endagarstävling.

 Marcel Renault i en Renault. Denna bil gjorde bedriften att från sin sextionde startposition nästan nå täten.

 Här rullar Henri Rougier fram i sin Turcat-Méry på 45 hk som blev 11:a totalt och slutade 9:a i den tyngsta klassen.

Henri Béconnais med sin Darracq

Plocka fram bakspegeln och försjunk i en tillbakablick på 111 år, så ser du dammet yra längs vägarna mellan Paris och Madrid.

Inte mindre än 300 förare kände sig kallade, 1307 kilometer via Versailles, Bordeaux och Vitoria, uppdelat i tre etapper.

Fyra viktklasser, med nettovikter som räknades i kategorierna under 250 kg, 250 till 400 kg, 400 till 650 kg och 650 till 1000 kilo. Man hade då inte räknat in bränsle, förare, batterier, reservdelar, verktyg, mat, vatten, förarnas bagage, strålkastarna(!!), tuta och eventuell extern starthjälp.

De två lättaste klasserna hade bara en förare, de två tyngre en förare och en mekaniker.

Bränslepåfyllning och ev reparationer fick enbart göras under etappen, inte efter etappmålet var nått.

224 fordon, bilar och motorcyklar av 315 anmälda fanns till slut på startlinjen.

Första start gick 03.30 på morgonen den 24 maj, med en minuts start-intervall mellan varje bil.

Tävlingen hade presenterats som den största sedan bilen uppfanns och märk här att cirka 100 000 åskader hade kommit till starten i Versailles klockan 02.00 på morgonen för att se starten!!!!

Man beräknade att nå det första etappmålet efter 552 kilometer i Bordeaux runt middagstid.

Soldater var utkommenderade för att hålla åskådarmassorna i schack, men de misslyckades och folk rörde sig okontrollerat på gatorna. 

Vädret den här dagen var varmt, torka hade rått länge och första etappen drabbades av stora besvär då dammolnen låg tjocka längs vägarna, ibland var sikten bara några meter, försök gjorde att vattenbegjuta vissa delar, men det räckte inte långt.

Olyckor i massor rapporterades den första dagen, bilar körde in i träd, välte eller fattade eld, axlar bröts och oerfarna förare kraschade sina bilar på de ojämna vägarna.

Sammantaget var facit en dyster läsning, mer än hälften av alla startande bilar hade kraschat eller brutit tävlingen och vad var än värre var antalet döda i olyckor - tre åskådare och fem förare. 

Cirka hundra var skadade.

Detta efter den första etappen. Dag ett alltså!!!

Det franska parlamentet snabbinkallades och tävlingen avlystes i Bordeaux. 

Beslut togs att alla kvarvarande bilar skulle fraktas till den spanska gränsen och tävlingen fortsätta därifrån till slutmålet i Madrid. 

Men de spanska myndigheterna nekade bilarna tillträde till spanskt territorium och plötsligt och mindre lustigt var tredagars-loppet över redan efter dag ett.

Det skulle dröja fram till Mille Miglia år 1927 innan ett biltävling på allmänna vägar tilläts igen.

Till slut:

Först till Bordeaux kom Louis Renault i en Renault, medans Charles Jarrot i en De Dietrich kom en halvtimme senare som tvåa.

Färg-TV fanns innan Media-Markt och Elgigantens tider.

Ni som är torra bakom öronen och inte längre fjunisar, ni vet hur det enkelt gick till att switcha från svartvitt till färg i den gamla hederliga och ordentligt bulliga dumburken.
Vi pratar andra hälften sjuttiotal och in på åttiotalet.
Underverket som skulle förvandla din svartvita tv till färg-tv hette nylonstrumpan.
Nylonstrumpa?
Ja rekommendationerna då löd ungefär så här, plocka fram en avlagd nylonstrumpa och trä eller kräng den över tv-apparaten och......vips, den färglösa bilden från TV1 har plötsligt blivit en lysande vacker färgbild!??
Hur många som gick på den här finten vet jag inte, men åtskilliga var dom säkert, men vem vill i efterhand bekänna att de inte tänkt över huvud taget, utan svalt vad tidningarna tipsat om.

Idag får vi reklamtidningar från de stora elektronikkedjorna, med rubriker som om jorden stod inför sin undergång, här erbjuds 56" platta tv-apparater, med HD-upplösning, HDMI, Blu ray och en massa annat obegripligt, för tre- fyra tusen riksdaler.

Tiderna förändras och vi med dem.

Bananer, vilken sort äter du?

Titta på en här bilden, titta på den noga.
Tänk sedan på vad som står på skytarna.
Då kanske du förstår att det är skillnad på bananer och bananer.
Inte bara på ursprungsland, märke, form eller förpackning.
Det är stor skillnad på vad du äter, Doles bananer i detta fall är besprutade och stinna av bekämpningsmedel ända upp till den avknippsade gren de satt fast med på stocken.
De är smaklösa, mer giftiga och motbjudande i mina ögon och i min mun.

Det här är ICA i Oppeby, Nyköpings grönsaksavdelning som haft modet att skriva som det är på skyltarna ovanför bananhyllorna. Heder och respekt för det.
En artikel i DN igår visade också att allt fler väljer de ekologiska bananerna och annan frukt och grönt också för den delen. Försäljningen av bananer som är obesprutade har t ex hos Coop ökat från 22 procent i början av 2013 till 40 procent i slutet av samma år!!

Men de är ju billigare hävdar vissa.
Jo, men till vilket pris?
Sämre - om någon smak alls och fyllda med besprutningsmedel, är det något att snåla in på?

20% av folks inköp är skräpmat som chips, godis och annat. Om man köpte lite mindre av det skulle man "ha råd" att se om sina smakorgan och hälsa på ett bättre sätt, genom att köpa ekologiska varor.

Slut på predikan.
Unna er något gott - köp ekologiska bananer, morötter, paprika, citroner........

R136. Universums största stjärna?

Det gula är solen, den har en diameter som är 109 gånger större än jordens.
Dess massa motsvarar 333 000 jordmassor.
Avståndet? ja det vet ni alla, det är 150 miljoner kilometer.
Som om detta inte vore nog svårt att ta in.
Det blåa i bilden här ovan är R136, anonym i överkant, då det är en bjässe som borde få ett riktigt namn tycker man.
R136 är en gigantisk stjärna eller stjärnbildningsområde, som i sin tur är 150 gånger solens massa, som är 333 000 gånger jordens.
Hänger ni med?
Nej, inte jag heller.
R136 ligger som kan ses med bl a Hubbleteleskopet och VLT-teleskopet i Chile och ligger i Tarantulanebulosan i det Stora magellanska molnet säger astronomerna.
R136:s storlek är vad vissa astronomer maxstorleken för superstjärnor, eller kompakta hopar av stjärnor som kallas stjärnbildningsområden.
Stjärnhopar i dessa storleksklasser lever ett kort, relativt sett, intensivt liv och dör unga.
Tittar vi ut i rymden är det dessa stora kompakta stjärnor som lyser mest och syns bäst för oss vanliga dödliga en mörk och klar natt utan störande artificiellt ljus.
Det är de här som exploderar som supernovor och därmed producerar tyngre grundämnen, vilka behövs för att nya stjärnor skall bildas.
Det är alltså dessa big boys som dikterar mycket av händelserna i universum som vi registrerar i våra teleskop.
Astronomerna idag, tror sig veta vad som styr dessa stjärnors liv och leverne. Med hjälp av datorer har man lyckats göra modeller av stjärnans inre och dess livsförlopp.
Normalt sägs det så hålls de samman av sin egen tyngdkraft, att den inte imploderar eller kollapsar beror på att dess inre värms upp av fusionsprocesser, dessa hålls i ett jämviktstillstånd av tyngdkraften, men fusionen omvandlar lättare grundämnen till tyngre, genom att smälta samman atomkärnorna och då förändras stjärnans sammansättning.
Dessa jättestjärnors enorma massor gör att de utvecklas så snabbt att det knappast blir något jämviktsläge mellan fusion och gravitation, därför lever de snabbt och dör snabbt.

R136 kommer dock att överleva oss med ett antal miljoner år, så lägg ner kikaren.

August Quennerstedt och den Quennerstedtska villan i Lund.

Anders Zorn gjorde 1897 ett nedslag i Lund och porträtterade Lundaprofessorn August Quennerstedt som dessutom bar titeln universitetsrektor. August Q skulle fylla 60 år. Han var då även känd för att ha deltagit i den första svenska polarexpeditionen till Svalbard med bl a A E Nordenskiöld.
August Q föddes 1837 i Jönköpings län och avled i Lund 1926.
Han ägnade stora delar av sin ålderdom till att skriva, författa och ge ut tidskrifter och böcker främst då kring ämnet Karl XII, där han bla var med och redigerade samlingen "Karolinska krigares dagböcker".
Det här med stavningen Quennerstedt är nog ganska riktigt även om det förekommer rätt allmänt att hans namn stavades Qvennerstedt. Strunt samma, avknoppningar från samma gren.

Detta är den Quennerstedtska villan i Lund. Fotograferad för några dagar sedan. En av gatorna som omger fastigheten heter Karl XII gatan!
En god vän, Henrik Zettervall ritade villan, som har vitmålade slätputsade fasader, vilka som synes är asymmetriska. Tornet hade ursprungligen en vindflöjel, idag finns bara järnspiran kvar.
Taket är skifferklätt. Inredningen är påkostad med bl a paneler i ädelträ. Fönstren likaså påkostade med blyinfattningar och glasmålningar, dörrarna utsmyckade med dekorationsmålningar.

 Som sagt paneler i ädelträ, gylleläders- eller sidentapeter, kakelugnar. Bilden här är matsalen.

På gården finns en lekstuga, som onekligen avviker en del från den storslagna villan, den byggdes för familjens sjukliga dotter Belinda. Men stugan är knuttimrad, har blyspröjsade fönster och lite annat lull-lull.

Vad händer med huset idag, jo efter änkan Lily Quennerstedts död, så tillföll huset Ribbingska sjukhemmet och blev en förskola för dövstumma barn. Idag används huset som ett Gerontologiskt centrum (läran om en friskare ålderdom?)

40-talisterna, tar de verkligen så stor plats?

Ja det kan man undra, under den senaste tioårsperioden har snacket om att alla dästa och krävande 40-talister kräver så mycket utrymme verkligen florerat i media och i folkmun.
Men herre jösses, i år är nio, ja 9 årgångar 40-talister redan i pensionärernas trygga famn eller hamn och vad har hänt?
Har Sverige gått bankrutt, vård och omsorg gått i fullkomligt stå? Pensionskassorna blivit tömda? Skidorterna överfulla, golfresorna fullbokade, bag-in-box-kartongerna slut på systembolaget?
Icke alls, visserligen knakar och kränger det här och där i vårt trygghetsbygge, men det är inte de som föddes på fyrtiotalets fel, det är snarare politiska beslut på olika nivåer som orsakar det.
Tvärtom skulle jag vilja säga, som iaktagande 30-talist. Vad dessa 40-talister gör är i stället det motsatta - de bidrar med erfarenhet och kunskap i byggandet av vårt samhälle, de är aktiva och kreativa på olika områden långt upp förbi 65-årsgränsen.
Ni som tycker bördan är tung, var glada istället, ni får draghjälp och sysselsättning. Ni kan dra lärdom av det som inte blev så bra och det som lyckades.
Tacka morfar, mormor, farbror Kalle eller moster Greta för att de plockar upp efter er, håller reda på era snorungar och vaktar dom när ni är ute och roar er på ställen som byggts med skattemedel som vi släpat ihop. 30- och 40-talister.
En skrynklig kompromiss till sist - vi behöver alla varandra.

100 years ago today. January 21st 1914.

A postcard showing Dorchester England, High East Street. with the King´s Arms hotel on the left. opposite the Dorset School of Domestic Economy & Cookery, educating 20 girls.

The card was written to Mrs H.J Norris, The Smithy, Holton, Wincanton, Bath on January 20th, and posted at 9.30 pm on January 21st 1914. Halfpenny stamp. Today 100 years ago, on the day.

And it reads as follows:

20-1-14

Am sending parcel with this post. I shall be glad if you will kindly send on handkerchiefs at once, as they are badly needed. Still cold here & dull. We are still busy. I am alright & hope you sell the rest.

With love from Walter.

Hilda was rough (ill) last week but is now better.

History is written.

And posted.

Snippor och snoppar

Hur skall man kunna undgå att blanda sig i debatten om den 12 kvadratmeter stora målningen på den nya högstadieskolan vid Tessin i Nyköping?

Kommunen ångrar nu att konstnären Carolina Falkholt fick fria händer och dessutom ett arvode på 40000 kronor. 

Varför ångrar man? Jo motivet föreställer en liggande kvinna med sitt sköte som en glad mun mitt i bilden. 

Min fråga till Nyköpings kommun är följande: varför bad ni inte att få en skiss, ett förslag på vad Falkholt tänkte sig för motiv till väggen?

Hur kunde ni vara så godtrogna? 

I alla andra fall då det handlar om konstnärliga utsmyckningar så är det regel att skisser och t o m  modeller lämnas in för granskning och godkännande.

Oftast vill de beslutande inte ge sig på den konstnärliga integriteten, om förslaget inte är kränkande.

Det tycker inte jag man säga om detta förslag.

Men sent skall syndaren vakna, go´morron Nyköpings kommun, nypurrade ringer moraliska klockor fortfarande i era öron. 

Titta då på detta exempel, där både en snopp och en snippa visas. Willy Gordons skulptur "Möte" på Östermalmstorg, vid saluhallen.

Denne bronsstaty uppfördes 1974 och vållade, trots dåtidens mer liberala syn på nakenhet, heta diskussioner på det pryda och uppnästa Östermalm. Kanske inte för snoppen, som folk vant sig vid att möta efter besök på museer, skulpturparker och liknande ställen.

Utan snarare för den underordnade roll som kvinnan spelar här, liggande på rygg med särade ben, när mannen kommer hemkånkande med ett stort fläskstycke på ryggen.

I det här fallet tycker jag att skulpturens värde och framför konstnärens motivering kan diskuteras.

Inte för att jag vill riva den, men en diskussion blev det och gruppen kan fortfarande debatteras.

År 2006 fick mannen sin snopp avsågad, här svetsas en ny fast, denna gång med en stålstomme, eftersom brons är tämligen lätt att såga i.
Ännu en snopp ligger på lager om så skulle behövas.
Men snoppen på mannen, har till skillnad från kvinnan skrevandes framför honom, lockat till många glada spratt.
Under mina sju arbetsår på Skeppargatan och efter otaliga passager av Gordons skulpturgrupp var det inte sällan som den målats i olika kulörer, fått rosetter knutna runt sig eller väldigt vanligt, kondomer krängda över sig.

För att avsluta detta inlägg, tycker jag verkligen om ordet snippa, det är en perfekt partner till snoppen som funnits som ett vedertaget begrepp i många årtionden. Äntligen fick tjejerna ett klädsamt och passande ord som passar väl till sina ädla ägodelar.

Oryxen, en antilop som tål både hetta och torka.

Är det någon antilopart som har anpassat sig till de torra eller halvtorra regionerna i Afrika så är det den stolta oryxen.

En idisslare som uppträder med ett lugn och ett högburet huvud, som ser stolt ut. 

Och det har den all anledning att göra, med sina mäktiga horn kan den försvara sig mot vilka hungriga rovdjur som helst, det finns talrika rapporter där lejon fått vika för de spetsiga hornen och tvingats söka mat på annat håll.

I Namibia är det gemsbock-arten som oryxen tillhör.  Oryx gazella på latin. 

Och som sagts den finns i de torra och halvtorra regionerna av Afrika och på den arabiska halvön.

Hanarnas mankhöjd når ca 180 centimeter, imponerande. Honorna blir cirka 160 centimeter och deras vikt är runt 160 kilo mot hanarnas cirka 200 kilo.

Bägge bär raka horn och en typisk svarta ansiktsmönstringen som gör att oryxen inte går att förväxla med någon annan art i antilopsläktet.

En annan sak som imponerar och som samtidigt förklarar att man kan möta dem mitt ute i Namiböknen är att de har en sällsynt förmåga att uthärda långa tider utan vatten.

Precis som kamelerna kan den höja sin normala kroppstemperatur på cirka 38 grader, utan att det orsakar någon skada på djuret. I extrem hetta på 45 grader C kan den öka på sin kroppstemp till något över 45 grader C, hur det går till grubblar de kunniga på, men uppgifterna kommer från en biolog som studerat arten.

Jag såg många oryxer under resan runt i Namibia, alltid rörde de sig med en värdighet och ingav respekt och beundran.

När en folkfiende svek en Sovjetunionens hjälte.

Den hedervärda tidningen Dagens Nyheter meddelar på sin förstasida den 4 april 1938 att polarforskaren, konteramiralen, forskaren, Sovjetunionens hjälte och bäraren av nio Lenin-ordnar, Ivan Dmitrievich Papanin å det grundligaste och mest svekfulla sättet saboterades på sin polarforskningsresa till Nordpolen åren 1937-1938.
Detta svek blev iscensatt av "folkfienden", direktören I. Krasin och tre av hans anställda vid Leningrads lampfabrik!!!!
Denne ondskefulle folkfiende hade redan uteslutits ur det kommunistiska partiet på grund av "förbindelser med Sovjetunionens fiender".
Anklagelsen denna gång är att han i maskopi med de tre anställda levererat hela sex (6) lanternor till Papaninexpeditionen direkt från firmans lager i stället för att specialtillverka de beställda lanternorna.
Denna oursäktliga gärning mot en Sovjetunionens hjälte fick till följd att expeditionen "fick fullständigt odugliga belysningsanordningar."
Lyktorna ska vid minsta vindpust slocknat och "dessutom förorsakat expeditionsmedlemmarna kväljningar."
Hur gemen kan man vara som leverantör av lanternor?
Jag har inte kunnat utröna vilka följder det blev för denne lömske direktör och hans anställda, men man kan tänka sig att han sveptes med i Stalins hänslyslösa utrensningar, som pågick som allra värst under åren innan krigsutbrottet?

Hur gick det då för Ivan Papanin? Jo riktigt bra, han red som en Sovjetunionens hjälpte fram på de besuttnas (nomenklaturans) vågor och erhöll titeln; verkställande direktör för Oceanografiska Instituet i Sovjetunionen.
Han avled 1968, så kväljningarna från de osande laternorna kan inte ha varit så farliga.

Tänka sig att sex arma lanternor kunde nå förstasidan på Dagens Nyheter.
Lanternor som för andra än expeditionsledaren, fick och skulles plockas från lagret och duga bäst de kunde, utan att det blev några påföljder, oavsett om de slocknade vid en svag utandning eller orsakade illamåenden och kväljningar.

Det var skillnad på folk och folk, även i "folkets paradis", då tiderna begav sig.

Att vara ägare av ett hus, kan ha sina sidor.

 

Man skall väl inte klaga, men det kan otvivelaktligen ha både för- och nackdelar med att vara husägare, fördelarna väger dock över för de flesta av oss.

Nu pratar jag inte om alla åtagande (reparationer, gräsklippning, underhåll mm mm) som man lägger på sina axlar i och med ett husköp, utan de överraskningar som då och då uppenbarar sig.

Ofta av mindre angenäm karaktär.

För hur trevligt är det att plötsligt upptäcka att mögel sprider sig eller att hussvampen vaknat till liv under golvtiljorna? Inte bara den omfattande sanering som behövs utan lägg därtill allt slit med att riva, ersätta och bygga till eller om. 

Vi stod inför ett husköp 1995, men vid en koll visade det sig att under golvet vilade hussvampen, som vid första bästa kontakt med läckande vatten skulle vakna till liv och börja sitt sakta pulvriserande av bjälkar och plank. Svampexperten kom upp med det som varit en bärande del, en del som nu såg skör och mjuk ut, sedan tog han en påse och visade försiktig hur han med lätthet, i ett smärre dammoln, kramade ihop det tjocka virke han visade upp till bara fint, fint pulver.

Det var väldigt noga att allt stannade i påsen.

Eller när varningen som nådde alla i vår by, även vi i vårt nuvarande hus, om att Blackstaby hade högre doser av naturligt radon i marken än vad som är normalt. 

Från Uppsala beställde vi radonmätare som ställdes på ett par strategiska platser på över- och undervåning och sedan var det bara att avvakta en tid, ta gud i hågen och skicka tillbaka allt för en analys. Svaret kom som ett brev på posten; "Radonhalten är högre än normalt, men inte över de gränsvärden som finns för en sanering."

Vi andades ut och ser oss än idag som oupplysta av radioaktivitet.

Ja så kan det bli och vara. Men vi trivs i vårt hus.

Don´t Snooze and Drive!

Nothing more needs to be said, just as natural as you don´t drink and drive.

Boulders Beach, Kapstaden. Där samlas pingviner och människor.

Här samsas människor och pingviner. Skyddade av riktigt stora runda granitblock, ligger små vikar där folk badar eller vikar där pingvinerna tagit över helt.

Boulders Beach eller Boulders Bay ligger strax intill Simonstown strax söder om Kapstaden, på Godahoppshalvön.

Som sagt här stannar mängder av turister som varit nere vid Godahoppsudden, för att här se den svartfotade afrikanska pingvinen. De verkar helt obesvärade av människans verkligt närgågna studerande av deras dagliga liv på stranden.

Det är vid Foxy Beach pingvinerna huserar och där man byggt långa landbryggor med räcken för att alla besökare skall hålla sig på plats. 

Tänk er att år 1982 fanns det bara två häckande par här, för att idag ha blivit runt 3,000 fåglar. 

Detta förklaras med att det ohämmade fiske som då pågick i False Bay idag minskat radikalt, speciellt fångades ansjovis och andra småfiskar som då utgjorde pingvinens basföda.

Pingvinen är här skyddad av en barriär med buskar ovanför stranden. Sedan följer hus, järnväg och en kustväg.

Besöker du Kapstaden glöm inte the African Penguins at Boulders Beach.

The Rockettes, sprattlar fortfarande, 89 år senare.

The Rockettes 1935

The Rockettes 1954

The Rockettes 2010

Radio City Music Hall, New York City

De flesta av oss som besökt New York genom åren, har säkert sett en föreställning med the Rockettes på Radio City Music Hall.
Jasså nte?
Ja då var du där innan 1932.
De kom till the Big Apple det året från St Louis i Missouri där dansgruppen bildades 1925 och fram till flytten uppträdde under namnet Missouri Rockets.
Deras dansstil är en blandning av modern dans och klassisk balett, nog finns irländsk tap-dance som inslag också.
En av dansgrupperna the Rockettes turnerar runt hela USA och Kanada, i USA är de en av de mest beskådade artistgrupperna alla kategorier med över två miljoner besökare årligen.
I jultider är de extra aktiva med Radio City Christmas Spectacular, fem föreställningar sju dagar i veckan och alltid fullsatt.
Till audition kommer årligen mellan 400 till 500, de måste vara mellan 1,68 till 1,78 långa.
Den första asiatiska tjejn som ingick i danstruppen kom 1985 och den första afro-amerikanska 1988.
Svenskar far i strid ström till NYC, missa inte en av de mest klassiska upplevelserna som storstaden kan bjuda på, jag var där första (och enda) gången 1964.

The safest airline of them all, Australias Qantas.

Airline Ratings have just released it´s top ten safest airlines for 2013, and it monitored 448 airlines, believe it or not.
Top of the list is the third oldest airline in the world, Australias Qantas Airways.
The airline started to fly jets in 1951 and have not had an accident with deadly fatalities since then.
Being judged for safety and the in-flight product. Airline Ratings using a seven-star rating system.
137 companies got seven stars, while 50 only got three out of seven.

To mention two low-cost airlines Ryanair and Norwegian, both got five out of seven.

Here is the list of the Ten Best Airlines in the world.

1.   Qantas, Australia
2.   Emirates, Dubai
4.   Etihad, United Arab Emirates
5.   Cathay Pacific, Hongkong
6.   Singapore Airlines
7.   Virgin Atlantic, Great Britain
8.   EVA Air, Taiwan
9.   All Nippon Airways, Japan
10. Royal Jordanian


Photos: 
Top: A Boeing 747-700 preparing to land at Heathrow Airport, London.
Below: The first international airline to operate Around-the-world service, the year is 1958, the airplane a Lockheed Super Constellation.

Upproret i Warszawa, när världen svek.

Norman Davies bok "Slaget om Warszawa - upproret 1944" borde ha fått större uppmärksamhet än den fått. För här blottas, mitt under ett brinnande världskrig, ett spel om hur 40 000 polska motståndsmän mer eller mindre lämnas åt sitt öde, liksom stadens befolkning.

De framryckande sovjettrupperna slår halt dagarna innan den 1 augusti 1944 när de nått floden Wizla.

Fram till den dagen hade den välorganiserade polska hemmaarmén hört det sovjetiska artilleriet närma sig, därför blev kl 17.00 den 1 augusti 1944 klockslaget då upproret startades.

I tron att den sovjetiska framryckningen skulle fortsätta och hjälpa till att köra ut de tyska ockupanterna ur staden, en stad som då fortfarande var relativt skonad av bombflyg och artilleri.

Tyskarna förstod att upproret stod för dörren men kunde inte förbereda sig mer än att ha hög beredskap, här hade man ingen "traditionell" armé att möta front mot front, här skulle attacker ske punktvis och överraskande.

Alltnog den polska hemmaarmén Armia Krajowa, AK "förlitade" sig på att Sovjets syfte var att besegra tyskarna och sedan lämna Polen till sitt eget öde. Visst fanns det kommunister i AK, men de var i klar minoritet. Men att låta polackerna planera sin eget öde efter krigets slut var inget som Sovjet planerat, deras syfte skulle det visa sig tidigt, var att lägga Polen under ett kommunistiskt ok, NKVD-trupperna som kom parallellt med armétrupperna gjorde detta ganska klart. Utrensningar mot polska "folkfiender, revisionister, antisovjetiska element" o s v  skedde redan innan upproret.

Upproret rasade i månader, under augusti krympte de delar av Warszawa som polackerna erövrat i öppningsskedet, tyskarna omgrupperade och satte skoningslöst in hämndattacker, hänsynslösa avrättningar, nedbrända sjukhus och massakrer av kvinnor och barn, gamla och sjuka. Hus och byggnader jämnades med marken.

Motståndet kunde ändå hållas uppe av AK, kloakerna och mörkrets skydd gjorde att den illa beväpnade hemmaarmén ändå kunde hålla knutpunkter.

Sovjets trupper då? Konstantin Rokossovskij hade gjort halt, på order av Stalin.

Men västmakterna då? 

Icke sa nicke. President Roosevelt var ljummen, trots dagliga vädjanden från de polska motståndsmännens talesmän i London och annorstädes.

I London där Polen haft den brittiska regeringens uppmärksamhet var splittringen stor, Churchill ville och förstod vad som stod på spel, han ville hjälpa, men utan Anthony Eden och hans regerings medgivande blev de brittiska hjälpinsatserna bara halvhjärtade.

De hade ju också förlitat sig på Sovjet, de hade informerat Moskva och vädjat, fått tomma löften som svar. 

Det som fick droppen att rinna över var väl följande uttalande från Moskva den 18 augusti, alltså 18 dagar efter upprorets utbrott; 

"...den sovjetiska regeringen varken direkt eller indirekt vill förknippas med äventyrligheterna i Warszawa."

Trots detta agerade inte väst!?

Utom Winston Churchill, som nu för första gången tog orden "det kalla kriget" i sin mun, detta mitt under ett annat krig. Han såg runt knuten den kloke Winston, men det var han ensam om.

Ett större svek mot de Warszawas upproriska innevånare är svårt att se.

Varför detta, USA och England hade väl vissa geografiska hinder att skylla på, även om de borde ha kunnat göra betydligt mer för att upproret inte skulle ha krossats.

Men Sovjet som stod bokstavligt inne i Warszawa och då med armarna i kors för att bevittna hur Tysklands överlägsna vapenmakt kunde användas mot knytnävar, pistoler och enstaka pansarbrytande vapen.

Jag har fortfarande ett par hundra sidor kvar att läsa av denna tegelsten, men en sak vet jag redan nu.

Även om fienden är gemensam (Tyskland) så låter man den krossa (den 2 oktober) ett uppror för att själva kunna tassa till bättre positioner både militärt och vid förhandlingsbordet.

Vilket svek herrar Roosevelt, Churchill och Stalin.

På ert samvete ligger 17.000 döda soldater ur den Polska hemmaarmén, 200.000 civila döda och att runt 80% av Warszawa lades i ruiner.

Vill du begripa var nutida historia ur ett mer förståeligt perspektiv? 

Läs Norman Davies bok.

Max Beckmann contra Adolf Hitler 1938

Max Beckmanns triptyk "Lockelse" visades på the New Burlington Galleries i London 1938

Affisch om Dagar av Konst i München och "Självporträtt med horn" av Max Beckmann 1938-40.

Här sitter Adolf Hitler, med bugande stövelslickare och väntar på den stora paraden som skall hylla 2000 år av tysk konst skall börja. Tag der Deutschen Kunst i München i juli 1938.

Samtidigt i juli 1938, som en mot-utställning, på the New Burlington Galleries i London, visade den landsförvisade tyske konstnären Max Beckmann sin konst, en konstnär som genom det nazistiska maktövertagandet radikaliserades under trettiotalet. Då till form, ton och uttryck. Man kan säga att hans bilder blev mer "råa", mörka och realistiskt närvarande.
Vidare kan det sägas att han från att ha varit en firad konstnär i Weimarrepubliken och från 1925 lärare på konsthögskolan i Frankfurt, med många utmärkelser och medaljer på sin bringa, så mörknade även hans konstnärsliv i Tyskland i snabb takt.
Men innan dess blev han även inköpt av Nationalgalleriet i Berlin och firad på utställningar i början av nittonhundratrettiotalet bl a i Basel, Zürich (Schweiz) och Mannheim.
Från denna position, som sagts, så smutsades han ner under Hitlers uppgång, Adolf Hitler som i högsta grad ogillade modern konst vilade inte på hanen, Max Beckmann avskedades från sin lärarroll, han kallades av nazistpartiet för en "kulturell bolsjevik".
1937 så konfiskerades mer än 500 av hans konstverk från museer och institutioner i Tyskland, vissa av dem visades för att ytterligare vanhedra Max Beckmann på den s k "De degenererades konstutställning" i München.
Dagen efter invigningen av den utställningen lämnade Beckmann Tyskland, han bodde under tio år i fattigdom och långt från strålkastarnas ljus, i Amsterdam.
Tyskarna tog Holland och vid 60 års ålder försökte den tyska försvarsmakten att få Max Beckmann att göra tjänst i armén. Men en hjärt-attack en tid innan gjorde att han slapp undan.
Fram till 1948 jobbade han intensivt med en del stora triptyker, fortfarande i Amsterdam.
Men detta år flyttade han till USA, där han under sista tre år i livet undervisade vid några framträdande konstskolor.
Mellan jul och nyår 1950 segnar han död ner vid Central Park West i New York, återigen träffad av en hjärtattack som denna gång alltså avslutade hans liv.
Max Beckmann född i Leipzig var förutom en expressionistisk målare även skulptör och grafiker. Han anses av många som en av Europas största nittonhundratalskonstnärer.

Airbus A350 Carbon livery.

Airbus striking "new livery" on the third A350 XWB is here rolling out from the paintshop.
Carbon is the melody of this new aircraft and reflects the advanced materials being used in the construction of the A350-series.
This aircraft is number three and will the first to transport passengers later this year when undertaking test flights.
I like design and I like this Carbon signature, it looks almost like a fishtail?

Men en hänförande ny skrud syns här den tredje A350 XWB efter att den målats i Toulouse.
Eftersom stora delar av planet är byggt i kolfiberförstärkt polymer så vill bolaget visa det genom denna specialutstyrsel.
Senare i år kommer testflygningar med passagerare genomföras med denna den tredje maskinen.
Jag gillar design, jag gillar detta, nästan som en fiskstjärt?

Kingdom Tower blir världens högsta.

Arkitektens visualisering av Kingdom Tower

Det gäller att hamna högst i sandlådan, eller överst på dynghögen.

Rika nationer, i Mellanöstern och Asien slåss om han bygga högre och högre, alla vill ha äran för några år att ha världens högsta byggnad inom sitt lands gränser.

Idag är det Burj Khalifa i Dubai som nått högst, i Shanghai pågår planeringen av Bionic Tower, den vertikala staden som i nuvarande planeringsstadium är planerad till 1.228 meters höjd.

Ännu längre gågna i planerna om att nå högst är Saudiarabien och staden Jeddahs projekt; Kingdom Tower.

Här är planering och finansiering så vida jag förstått rätt, redan klart, visserligen hade man från början idéer om "a one-mile high building", d v s ett hus på cirka 1 600 meter, men man har i nuvarande stadium nöjt sig med att slå Burj Khalifa med 173 meter och stanna på runt 1 000 meter. 

Här sägs det från planeringsgruppen att ingen exakt höjd kommer att redovisas förrän närmare år 2019 då allt kommer att vara klappat och klart, konstruktionsarbetena är dock påbörjade.

Preliminärt kostar den första delen av detta bygge cirkus 7,2 miljarder svenska kronor. När hela området på dryga fem kvadratkilometer är klart hamnar slutnotan på runt 80 miljarder.

Tornets arkitekt och designer var Adrian Smith på Adrian Smith&Gordon Gill Architecture i Chicago, samma irma som ritade Burj Khalifa.

Att notera är att en av de största ägarna i detta byggkonsortium med en ägarandel av 16,63% är Saudi Binladin Group, släktingar till Usama bin Ladin, som de dock i ett tidigt stadium tog helt avstånd ifrån.

Man räknar med att 80 000 personer kommer att bo i huset, plus oräkneliga kontor, butiker, utsiktsvåningar, hotell och annat som hör en hel stad till. 

Golvytan är drygt 3,5 miljoner kvadratmeter.

Hissen upp tar 12 minuter i en vanlig och 5 minuter i en höghastighetshiss.

Siffrorna kan bli oändliga att räkna upp, därför nöjer jag mig med detta, för det hus som kommer att sätta Jeddah ännu mer på den topografiska kartan än idag.

Varför man spenderar så mycket pengar på "luft" förstår jag egentligen inte, med lägre hus utspridda över större yta skulle bostäderna bli både billigare och mer tillgängliga för fler än de som har fulla plånböcker. Tunnare plånböcker, ja då pratar vi kanske enbart om gästarbetare?

Att försöka bevattna odlingsbara landytor är ett annat alternativ till att tävla om att bygga högst. Saudiarabien skulle kanske satsa på att avsalta vattnet i Röda havet? 

Råoljan tar en vacker dag slut i landet, innan dess kommer den att sakta sina och med det stora beroende av el som Saudi har skaffat sig så blir en elbrist ev också ett problem.

Nu bygger man ut kärnkraften för att möta råoljenedgången.

Som jag ser det; landet kommer att få bekymmer när peaken på husens höjd och oljans tillgångar är nådd och bristen på vatten och inhemska grödor stiger.

Men det är inte mina problem och pengar, men mina funderingar.

En sammanfattning av 2013.

Min årskrönika blir kort, det finns inte så mycket att orda om det år som gått.
Min Gnällgubbe sammanfattar väl allt och nästan lite mer än så?

Jo, jag har en liten sido-blogg med enbart illustrationer, välkommen att titta in där, alla gubbar kommer inte upp i Diversehandeln, som dock är runt 97% av allt mitt bloggande.
I morgon lutar det åt arkitektur som ämne, på hög nivå.