Illustrationen som godtogs i Schweiz.

Varför visar jag den här?
Jo teckningen den betydde mycket i den folkomröstning som igår hölls i Schweiz, folkomröstningarnas paradis och hemland.
Igår gällde frågan om man skulle direktutvisa invandrare som begått en kriminell handling i landet.
Ja eller nej.

Idag har vi resultatet, det blev ett NEJ, med 59% av de avgivna rösterna.

Återigen, varför visar jag då den här undrar ni?

Jo det är själva illustrationen som visar det vita oskyldiga fåret eller lammet som sparkar ut det fula svarta fåret. Bra idé. Bra illustration. Tydlig, enkel och rak kommunikation.
Jag pratar alltså kommunikation, inte politik nu.

Hur hade debatten då gått, om vi här hemma i Sverige, i en motsvarande folkomröstningskampanj använt ett vitt och ett svart får för att visa på det goda och det onda?
Min omedelbara ryggmärgsreaktion är att det blivit ett sjuherrans ramaskri i landet Sverige.
Media hade gått i taket. Rasiststämpeln hade bankat och dånat, nazistropen skallat och SD hade kletats på ansvarig reklambyrå.
Varför?
Antydan om att svart är dåligt, fel och borde kickas ut skulle aldrig, aldrig ens komma till ett första korrektur-stadium.
Men i Schweiz gick det, även om budskapet med illustrationens hjälp inte alls gick hem.

I Schweiz har kanske begreppet PK inte slagit rot än, polariseringen är kanske inte lika tydlig där som här, hatet inte lika utbrett?

50 miljoner kronor bränner skönt i fickan...

I morgon är det 30 år sedan skotten föll i hörnan av Tunnelgatan och Sveavägen i Stockholm, skott som slöt det oskuldsfulla svenska ansiktet i kramp och ångest.
Vår statsminister Olof Palme dog omedelbart cirka tjugo över elva den kvällen, en fredagskväll.

Jag tänker inte ens försöka mig på att spekulera vem, eller vilka som låg bakom mordet.
PKK, Sydafrika, polisen, 33-åringen, militären, Palmehatare, Christer Pettersson eller vilken/vilka det nu månde ha varit.

Utan mina funderingar kretsar mer kring varför ingen tjallat, eller tipsat eller trätt fram och berättat att det var den och den.... herre jösses det ligger ju 50 miljoner kronor och väntar på den som kan ge tips om vem som låg bakom mordet på vår dåvarande statsminister.
50 miljoner, det är slantar som bränner skönt.

Om det nu inte var en ensling, utan en gruppering, mindre eller större, så måste det väl för i herrans namn vid det här laget ha frestat någon i denna grupp så mycket med 50 mille, att man anonymt tipsat om vem det var, idag död eller levande.
Jo tekniska bevis behövs, men om man kan haffa den skyldige, kanske revolvern också dyker upp, mördaren kanske ville behålla den som en trofé?
Förmodligen ett måste, att revolvern finns kvar, för att få personen fälld.

Men frågan igen...varför har ingen tjallat.
Hur lojal kan vara och hur länge?
50 miljoner kronor är en skön kudde att vila huvudet på och dämpa goolarkänslorna med.

Jag saknar färg hos er SJ.

Jag bor nära västra stambanan. Ser ofta tåg, hör ofta tåg.
Jag tänker inte vädra något missnöje med försenade tåg, inställda tåg eller omdirigerade tåg.
Undrar bara varför SJ valt färgerna svart och grått på sina lok och vagnar?
Lasse Hall, den grafiske formgivaren gjorde ett snyggt jobb när han lyfte hela SJ:s profil, men där jag inte är med, är hans val av den grå färgsättningen.
Tror någon annan är ansvarig för det svarta färgvalet på loktågen?

Man blir lite nedstämd av färgerna, vill se något gladare i vintermörker och dimma.
Troligen är jag tämligen ensam om att lyfta denna fråga, som är medges det, en ickefråga.
Men ändå, det vi ser och det som rör sig, berör oss.

Om det blir något nytt designprogram, snälla beslutande toppskikt inom SJ, tänk då i färg.

Nästan 300.000 besökare!!

Idag tänker jag inte lägga in nån bild.
Skall det här vara en sann Diversehandel då skall det banne mig också vara det. Är säker på att i snudd på 98% av alla mina inlägg genom åren har det varit minst en bild inlagd.
Begreppet Diversehandel kom till när jag började blogga och insåg att jag aldrig skulle kunna hålla mig till ett enda ämne. Heder åt alla som kan det, men inte jag.
Därför kan jag hoppa fritt mellan vad som mig för stunden faller in.
Ofta flyg, konst och teckning är ganska vanligt. Sammanfattningsvis är väl geografi, med stark slagsida åt Australien det kanske allra vanligaste.
Kul har det varit - kul är det.
Känns egentligen inte som ett tvång att måste komma med minst två, tre inlägg i veckan, utan de som kommer de kommer.
Nu är ni nästan på siffran 300.000 som snubblat över min sida, tack, hoppas det gett er något, ett leende eller en eftertanke.
Tror jag ligger kvar med dessa ord tills jag passerat det magiska talet? Vi får se......
Tack återigen. Utan er vore alla 1702 inlägg, bara en suddig dröm, nu finns de här dokumenterade och lagrade för nutid och framtid.

När jag lekte skulptör.

Visst, som konstnär kan man för den oinvigde utge sig för att vara både skulptör, grafiker eller conceptsnubbe. Det är kanske ungefär som att säga att man som musiker både behärskar orgeln, vibrafonen och bastuban?
Jag är från början utbildad till tecknare och illustratör, för att under årens lopp även bli målare och grafiker, med många, många utställningar i bältet.
När det i Gnesta utlystes en rondell-utsmyckningstävling blev jag plötsligt, utan tidigare erfarenheter eller meriter, skulptör.
Visst form, rörelse behärskar jag och kan lätt, relativt lätt överföras till en skulptur-skiss, liksom ljus- och siktgenomsläpp.
När det sen kom till kanske det viktigaste, material och montage stod jag där med brallorna nere, men som tur är har jag kollegor inom gestaltningsvärlen, skulptörer med både erfarenhet och kunskap.
Jag frågade och fick svar och tips om specialister i stål och bockning, blästring och montageteknik.
Så där satt jag - med hela paketet packat och klart för att skicka in till juryn.
Vilket också, med bultande hjärta och fåfäng önskan om framgång, postades på lådan.
Månaderna gick och till slut tillkännagjordes vilka tre förslag till offentlig rondell-gestaltning vid Stopp i Gnesta som skulle ställas ut och för Gnestaborna röstas om.
Jag var inte bland de tre.

Men för de som eventuellt vill se hur mitt förslag Näckrosen såg ut, så låter jag täckelsen härmed falla. Hör inte era applåder, men känner vibrationerna.
Tack!

Ett värmande inlägg, kanske t o m introvert?

Allt man skriver här är ju personligt färgat, ens eget tyckande avslöjas obarmhärtigt, men hittills utan misstänkta figurer runt huset, inga hotfulla meddelande via sociala medier, så man är väl ganska mainstream ändå?
Trots att jag ibland strävar för att inte vara PK ut i fingerspetsarna.
Men det får ändå inte bli ett ändamål att vara anti-PK, då hamnar man i ett gungfly av förnekelser, tillrättavisningar och ångerfulla meddelanden. Man är PK som oftast, men ibland inte, utan att vara nazist, rasist eller någon annan -ist.

Vad har nu detta dravel med värmepumpar att göra?
Ja det kan man fråga sig. Men lite introverta är de (värmepumparna) allt. Det värmer våra inre utrymmen.
Denne kämpe som på bilderna syns med ute- och innedel har kämpat mot vinter och kyla i 12 år. Panasonic är namnet, men nu har de beslutat sig för att ta pension. Trots att jag rengjort, fixat, provat och klappat dem på ryggen, hjälper inget.
Några (tre av fem) under 12 år overksamma direktverkande el-element har nu trätt in som ersättare. Lika tokigt som att köra igång oljekraftverk, eller kol-diton när vi nu, utan eftertanke?, tycks vilja avveckla kärnkraften, jag vill varken avveckla vår kärnkraft, tvärtom underhålla och ge oss möjlighet att bygga ny, som idag är betydligt säkrare än gårdagens, lika ogärna som jag tänker avveckla luft-luftvärmepumpen, den kommer att ev repareras eller bytas ut.
Lokalt har vi Rörhuset i Gnesta, det har fått en förfrågan.
Håll tummarna.

En OQ som är tämligen PK, även efter detta inlägg med kontroversiell kärnkraft som en del av diskussionen.
Lev väl.

Vilken framsida föredrar du? Which book cover do you prefer?

 

In a few months this book will be published in Swedish, later this year an English edition is to be released too. The titel: A world addicted to oil.

Author is Professor Kjell Aleklett at University of Uppsala, whom I have had the pleasure to help with well over one hundred illustations. Both för the books and his lectures across the world.

Now my question is, which cover would make you to stop and pick up the book and hopefully glance through it for a moment?

Om ett par månader kommer denna bok ut på den svenska marknaden, en engelsk version kommer senare under hösten, titel på den blir A world addicted to oil.

Författare är professor Kjell Aleklett vid Uppsala universitet, där han bedrivit forskning kring oljan och dess viktiga del av vårt vardagliga liv och inte då enbart som ett drivmedel. Min roll har varit att hjälpa Kjell med dryga hundratalet illustrationer, som inte enbart används i boken utan även på hans föredragsturnéer runt om i världen.

Min fråga nu är: vilket av dessa omslag skulle få dig att stanna upp och förhoppningsvis plocka upp boken för att ögna igenom några sidor?

Artwork as Mixedmedia. Konst som Blandteknik

 

My passion for Mixedmedia is growing for every day. 

It´s more and more becoming my favourite art-technique.

Being an illustrator, painter and graphic printmaker - mixedmedia is the ideal art-form.

A mixture of acrylics, watercolours, crayons, leadpencils, Chinese ink, collage and what have you, and you feel free as the bird.

Two examples above: Body and soul and Dark horse.

Min passion är Blandtekniken, och glädjen över den växer för varje dag. Min favorit-teknik helt enkelt. Är man illustratör, målare och grafiker, så är det en blandning som ger allt.

Den blandningen ser oftast ut så här: akrylfärg, akvarell, blyerts, tusch, kritor både torra och feta plus collage i alla dess former och friheten är total.

De två motiven här ovan heter: Body and soul och Dark horse.

Tätt när demokratiskt sinnade NZ väljer ny flagga.

Nya Zeeland, ett land mer än värdigt epitetet demokrati.
Här låter man sin befolkning i två folkomröstningar välja vilken av de flaggförslag som ny-zeeländarna själva varit med och ritat, designat och kommit med förslag på.
I sann demokratisk anda, inget toppstyrt här inte.
Den 15 december förra året var det avgjort vilka två förslag som stod mot varandra, efter tre rösträkningar, där de som inte tillhörde de två första, fick sina röster fördelade på någon av topp-två.
De röstande hade haft alternativ 1, 2 , 3 osv att rösta på.

Gissa om det blev tätt. Ända in i kaklet.
Den övre flaggan här kallad "Silver fern, black, white and blue" fick 50,58% av rösterna.
Den undre kallad "Silver fern, red, white and blue" fick 49,42%.
670,790 resp 655,466 röster.

I mars avgörs det om det övre framröstade förslaget kommer att bli Nya Zeelands nya flagga eller om den gamla med Union Jack med den rödvita stjärnbilden kommer att bli kvar.

Vi får väl se. Demokratin sträcker sig ända upp i flaggstängerna.

Peka inte finger år SSK - det får ni ångra.

Oj, oj vad många ni är som fnyst, pekat finger åt eller på andra sätt räknat bort SSK från en framtida liv högre upp i seriesystemen.
Troligen är ni många, med visst fog må jag tillägga, som trott att klubben var på väg att dö och begravas.
Misskött som den varit i många år och kanske fortfarande delvis är? Vad vet jag?
Men med en mindre organisation så blir risken för konflikter, maktkamper och girighet mindre.
Klubben åkte ur Hockeyallsvenskan, med huvuden hängande i många omgångar innan nedflyttningen var ett faktum.
Med den hockeykultur som ändå finns i generna hos denna klubb, med Mats Waltin som stadig tränare och coach, så har de skött sig bra i Hockeyettan, förlorat några viktiga mather, men är med i kvalet att avancera till Hockeyallsvenskan igen.
I går var det över 5.000 som såg SSK slå Huddinge hemma med 3-0 och därmed komma tvåa i serien, efter den katastrofala torsken nere i Västervik, där förstaplatsen gick förlorad.
Stolthet - Styrka - Kultur.
Fina ord, värdigt den klassiska klubb, som kommer att komma tillbaka. Även ni som förlorat hoppet, ge inte upp, stötta klubben, sänk den inte.
Kom igen SSK, ni behövs högre upp, ni har 114 år på nacken och det skall andra lag få känna på. Tradition, kultur och vilja har stjälpt många stora lass. Och så kommer att ske även framledes.
Och Scaniarinken har blivit Scaniarinken igen, Scania stärker sin support och Lantmännen och AXA plockar ner AXA Sport Center från taket på Templet, upp kommer Scaniarinken.
Och upp går Sportklubben.
SSK, go go go.

Iran, efter islossningen, storhandlar hos Airbus.

Iran, som länge varit utsatt för handelsblockad, ekonomiskt embargo p g a flera skäl, bl a bristen på mänskliga rättigheter, sitt kärnenergiprogram mm, men nu är man ute i det fria igen.
President Rouhani, som vid besöket hos Påven i Rom inte fick se det klassiska statyerna i sina nakna skepnader, utan bara dess huvuden stickandes upp bakom skyddande plank, fortsatte till bl a Paris.

President Hollande tog emot i Élysée-palatset och där skrevs bl a en stor flygplansbeställning under.
Iran Air som länge stått på marken mer eller mindre, har nu fått ny luft under vingarna efter att blockaden lyfts till stora delar. De vände blicken mot Airbus i Frankrike, troligen för att Boeing är amerikanskt, ?, men det är min gissning.

Rouhani var på spenderhumör och beställde 118 plan från Airbus, som givetvis tackade, bugade och tog emot. 73 widebodies och 45 single aisle.

Eller fördelade på detta sätt: 21 A320ceo family, 24 A320neo family, 27 A330ceo family, 18 A330neo, 16 A350-1000 och 12 A380. Den sista i raden här är ett genombrott för A380-familjen som haft det trögt i ett par år, 12 plan här och för några dagar sedan 3 från ANA i Japan.

Ja, här er man vad som plötsligt kan ske, när tappen dras ur tunnan.
Bilden ovan är från Airbus hemsida.

Sju veckor utan TV4.

Ja, ni får gärna betrakta mig som dum, rädd eller fördomsfull.
Men jag har vissa aversioner här i livet, en av dessa är TV4!
Av någon outgrundlig anledning fjärmar jag mig, likt en komet, längre och längre bort från denna självgoda och genompräktiga kanal.
Vad är det som gett mig denna bortstötande avsky?
Ja säg det, men främst är det de ständiga och eviga avbrotten i alla program, reklamen gör mig fullkomligt rosenrasande förbannad. Allt hackas sönder, med en massa meningslöst och flabbigt trams om vad du skall köpa och måste ha.
Jo, jag vet att kommersiella kanaler måste finansieras.
Men lägg ett block reklam före och ett efter programmet. Fattar ni inte att folk flyr från ert trummande. Tror ni att vi tittare kan ta vad som helst.
Detta var skäl nummer ett till att jag mer än gärna avstår TV4.
Det andra är deras präktighet. Magstinna, fullgoda och framgångsmätta (tror dom) och den självgoda attityden gör mig knottrig.
Vi är bäst stämmer inte TV4.
Inte i mitt tyckande.
Tvärtom. Det har nu gått ca sju veckor sedan jag tittade på denna kanal.
Det lär dröja framöver också.
Men, visst gör kanalen vissa bra program - och då tittar jag.
Så mycket bättre är ett exempel, Idol tittar vi på då och då, speciellt under andra halvan. Let's dance går an, även om det blir allt fler o fler under 30. Men låt gå.
Något mer kommer jag inte på nu.
Har aldrig sett en film på TV4.
Ja, kära vänner, om ni fortfarande är mina vänner efter detta?
Detta tycker och känner jag, subjektivt utan vilja till övertalning eller kompromiss.
Nu blir det en laxmacka och ett glas nyzeeländskt vitt vin och programmet Så ska det låta.
Vi hörs.
Olle

My cartoon blog - min gubb-blogg

Just to make it sure.
I have a blog http://oqillustration.blogspot.se where all my latest cartoons are posted or published if you so wish. You are welcome to take a look.

Som ni alla vet.
Jag har en rolig-gubb-blogg http://oqillustration.blogspot.se där mina senare illustrationer ligger inlagda.
Gör gärna ett besök.

Såg illa, men hör dessdå bättre.

Visst är det så, anledningen till att jag satt i klistret i över en månad, med att kunna publicera nya inlägg här i Diversehandeln, var att jag inte såg problemen, frågeställningarna, möjligheterna.
Nu har jag upptäckt felet och här är ett inlägg.

Men hörseln har det aldrig varit fel på.

Long time - no see. Länge sedan.

Kära vänner.
Jag syntes här senast den 30 december. Sedan dess har jag varit frånkopplad, med näst intill fruktlösa försök att komma runt lösenord och väggar av olika slag - gav jag till slut upp.  Tills nu när jag försöker på en iPad Mini, då funkar det plötsligt!!
Jag ber er alla om ursäkt för min frånvaro.
Lovar bättring.
Nu vet ni i alla fall att jag lever.

Ok friends, I've benen cut of from my own blog since Dec 30, don't ask me why. No matter how much I've tried with new passwords and e-mails, the wall to climb was to high.
And now! When trying on our iPad Mini, the door to My own blog swung open.
Guess I'm surprised.
Promise to be back soon.
Anyway, now you know I'm around and kicking.