Sharpeville, Sydafrika den 21 mars 1960.

Det är femtiotre år sedan, men för mig och många med mig som minns, glömmer vi aldrig de skakande rapporterna från massakern i Sharpeville den 21 mars 1960. 

Läget i apartheidregimens Sydafrika var spänt, men kanske inte till fullo känt hos gemene man i omvärlden, inklusive vårt eget land. Det var t o m ett ganska stort antal svenskar som ansåg med dåtidens ögon att apartheid var riktigt och rätt. Den vite mannen visste och kunde bäst.

Rasåtskillnadspolitikens fula tryne visade sig nu och skulle visa sig under årtionden framöver innan den till slut fick ge vika för svarta (och vitas) inhemska opposition, världens protester och en förlamande handelsbojkott.

Sharpeville, ett svart bostadsområde strax utanför staden Vereeniging i provinsen Transvaal,  var den plats där fem- kanske sju-tusen medlemmar av PAC (Panafrikanska Kongressen) demonstrerade mot regimens nya passlagar, vilka man ansåg var diskriminerande mot den svarta befolkningen.

Den här dagen bar de svarta inga pass, vilket avkrävdes enligt passlagen. Detta betraktades som ett brott och enligt demonstranternas planer skulle de låta sig arresteras.

Runt tjugo poliser fanns på plats i Sharpeville, plötsligt började stenar regna över poliserna, som kände sig hotade och trängda, med automatvapen öppnade man eld, vilket ledde till 69 demonstranters död och cirka 180 skadade. Bland de döda fanns åtta kvinnor och tio barn.

Det spekulerades i att den upptrissade stämningen och polisens skoningslösa skjutande berodde på en händelse ett par månader tidigare å nio poliser i Cato Manor hade dödats.

Massakern ledde till omfattande protester och strejker som mer eller mindre förlamade Sydafrikas ekonomi. När PAC och ANC tillsammans organiserade större aktioner infördes undantagstillstånd i landet och organisationerna förbjöds.

Vi som minns Sharpeville, påminns då och då om den dagen, inte minst när vi nu får dagliga rapporter om meningslöst dödande av oskyldiga i Irak, Pakistan och många andra länder.

Idag råder det demokrati i Sydafrika, en demokrati som haltar och vacklar, men ännu består, det är inte lätt att ställa årtionden av orättvisor och ojämlikhet till rätta i en handvändning.

Vad som nu är ett uppenbart hot för demokratin i Sydafrika, är som jag uppfattar det efter diskussioner med sydafrikaner dels, interna stridigheter inom det styrande ANC-partiet och en allmänt utbredd korruption som kan urholka människors förtroende för demokrati och rättvisa.

Dreamliner eller Nightmareliner?

Så har det då skett igen, en Dreamliner har tvingats ner p g a att en transponder fick problem.
Det var polska LOT:s Dreamliner som fick göra en ofrivillig landning i Keflavik på Island på väg från Toronto till Warszawa.
LOT har nu skickat två plan till Island för hämta hem passagerna som blev strandsatta där.
Detta kommer att kosta Boeing stora skadeståndspengar.

Alltså ännu en levererad Dreamliner som blivit till en Nightmareliner för Boeing.

Samtidigt som detta stannar några av Norwegians Dreamliners på marken för reparation av elfel, hydralpumpar, bromasar.
Qatar Airways, har just nu bekymmer med en strandad maskin som har elproblem, All-Nippon och Japan Air Lines har haft sina.
Ethiopian Airlines hade nyligen en mindre brand ombord, med lyckigt slut i en av sina Dreamliners.

Ja raden med bekymmer för Boeing tycks aldrig ta slut, hela deras flotta på 50 plan stod på marken under flera veckor i våras och ändå tycks motgångarna fortsätta.
Att Boeing sätter säkerheten främst är givetvis inget att ens diskutera, men visst vill alla vi med ett intresse i den spännande flygindustrin, att problemen med deras 787 skall ta slut en gång för alla.

Foto: Mark Mulligan

Asiana´s first A380 on the Assembly Line.

A newly released picture (Sept 26) by Airbus shows the very first Asiana Airbus A380 being put together on Airbus Final Assembly Line (FAL) in Toulouse  France.
The South Korean Airline will be the twelfth airline to operate the A380 when it´s being delievered in the second quarter of next year (2014). Asiana Airlines has placed a firm order for six A380s and will according to the airline primarily operate them on the routes from Seoul to the US.
As you can see, the tail is already there with the paint on, like it always is when an aircraft is being assembled in Toulouse, no one is going to be mistaken which airline has ordered the aircraft on the FAL.

Photo: Airbus

Håkan Juholt, visst mobbades han.

I förrgår kväll gick det utmärkta programmet "Min sanning" på SvT.
Den här gången var det Håkan Juholt som satt i svars-stolen.
En före detta jagad partiledare för S, som bara fick sitta i 302 dagar, något unikt för detta i så många år statsbärande parti. I januari 2012 meddelande han sin avgång.

Återigen, är min fråga, måste media verkligen gå så hårt fram mot en person, må vara ett offentlig och allmänt villebråd, ja t o m ledare för ett av våra två stora partier? Men?
Varför detta hänsynslösa mediadrev, denna totala mobbning som man utsätter en person av kött och blod för? Jag betecknar det som ren och skär mobbning, det tillåts inte i samhället i övrigt, men när det gäller att hetsa politiker framför sig finns inga press-etiska regler längre.

Visst han begick misstag, stora misstag; sambons fiffel som han borde ha uppmärksammat, lägenhetsskandalen där staten betalat även sambons del av hyran under flera år, en rad plumpa felsägningar (vem gör inte det ibland?) och snabbt på kant med flera ledande i S-toppen.
Dessa fel han begick är mycket allvarliga i sig, men inte behövde det bli en hetsjakt utan like under hela tjugohundratalet, för att få honom att falla till slut.

Han sa i Min sanning, "jag ville inte stå i vägen för Socialdemokraterna," men i det var inte felen han begick som fick landet att jaga honom som en varg i Värmlandskogarna - det var hans person man var ute efter.
Från allra första början.
Efter valet till partiledare fanns det flera mäktiga i toppen i S som förbigåtts när Juholt tackat ja till att bli partiordförande och det kunde de aldrig glömma.
Förmodligen spann media igång på allvar av deras grymtanden och drevet var igång.

Håkan Juholt är en man som hade en gedigen politisk bakgrund, med flera förtroendeuppdrag både inom landet och internationellt.
Ingen nolla som många man ville framställa honom som.
Ändå fick han aldrig chansen ens från dag ett fram till lägenhetsskandalen!!
Vad som hände därefter är kanske i viss mån ursäktligt och får skrivas på Juholts eget konto, men vad jag vill åt är att jakten på honom började redan dag ett som partiordförande.
Varför?
Han var och är ju bara människa, han axlade en roll för sin egen övertygelses skull, men passade inte in i medias och därmed "vanligt folks" kostym.
Kanske sågs han som en lantis, kanske som för grovt tillyxad, kanske mustaschen missprydde, kanske den härliga Oskarshamnsdialekten störde ledande journalister på Expressen och andra ylande drakar?

Precis som i Elisabeth Svantessons fall, jakten gick, jakten går.
Har man fått vittring är det bara det fällande skottet som gäller, Juholt föll...
... blir nästa Svantesson?

Nästa fall som jag skall titta på är Sven-Ove Littorin, också ur programmet "Min sanning"

A hippo or a stick insect? Flodhäst eller en vandrande pinne?

Translation: "I was told in the pet shop to take this one as a pet instead of a stick insect." 

Sörmlandssalongen 2013 i Södertälje.

Igår vankade vi lite oroligt av och an Mia och jag, innan lantbrevbäraren svängde in vid raden av byns brevlådar. 

Mia hämtade och i sedvanlig ordning satte vi oss bägge vid köksbordet, öppnade kuvertet med svaren om vi blivit antagna eller ej, la lapparna med A eller R på bordet och - jublade - vi fick bägge A.

Antagna, jag med mina insända tre inlämnade och Mia med tre av sina fem stora. Normalt, man väljer ifall att det lämnats in fem större verk i allmänhet tre av dem om man blir antagen.

Glädjen, bekräftelsen och erkännandet känns som ett renande bad, något alla behöver i vilket sammanhang det än kan vara, som ensamjagande konstnär är man oftast isolerad och solo i sina beslut.

Mia och jag har fördelen att ha varandra, det är mycket det som gör att vi håller oss flytande och hänger med, supporten, stödet, vänskapen, ömsesidigheten - allt det här betyder mer än någon tror.

De som inte har det famlar ofta lite mer, tvekar och ibland släpper igenom sådant som kanske borde arbetats mer på. 

Alltnog på lördag i Luna Kulturhus, Södertälje mellan klockan 11 och 16 är det vernissage, med glada antagna konstnärer, har du refuserats är det svårare att gå dit på öppningsdagen.

Tyvärr, för vår del, så missar vi den vernissagen, men Mia har en egen på Grafik i Väst, Göteborg.

Dit är ni alla välkomna, Storgatan 20. Samma klockslag 11-16.

En sak till om Sörmlandssalongen. Mia är med för trettiotredje av trettiofyra möjliga gånger!!!

Måste vara unikt i Sveriges samtliga läns-salonger? Alla gånger sedan 1980! Alltid med olika jurygrupper, ofta med en ibland med två från annan del av landet än Sörmland. Inga jäv här inte.

Mia är värd att omnämnas för detta, jag skrev igår till Sörmlands Nyheter.

Jag ämnar skriva till DN och SvD, då det är salong i Södertälje, en stad med mycken kultur, inte bara kriminalitet och elände som press och media försöker tuta i folk.

Styr kosan mot Södertälje eller Göteborg på lördag, ge kulturen en chans, en plats längst fram!

eSBALUARD, Moderna museet i Palma de Mallorca.

Perfil av Toni Catany. Foto

Lisa en Buenos Aires av Alberto Garcia-Alix. Foto

Prósper 1 av Francisca Marti. Foto

I den gamla stadsmuren direkt vid strandpromenaden i Palma de Mallorca döljer sig ett fantastiskt muséum, Museu d´art modern i contemporani de Palma.
Moderna museet för nutida konst i Palma med andra ord.
Här inne låg redan på 1600-talet en försvarsbastion, med det grova artilleriet riktat ut mot eventuella inkräktare, längst ner i källaren låg och ligger fortfarande, Aljub, en stor vattenreservoir som försåg dåtidens innevånare med vatten. Även en artilleriskola, en av Europas mest erkända huserade inom murarna.

Idag som sagt, grandiost inbyggt ett modernt museum. Designat av fyra spanska arkitekter som lyckats med att klämma in 2,500 kvm utställningsyta. Stramt, enkelt, rent, gråbetong och glas, som ibland släpper igenom den ursprungliga muren utan att konkurrera med utställningarna.

Det jag fastnat för att visa är några små "flisor" av en minnesvärd, minst sagt, fotoutställning.
Juan Miró, José Manuel Broto, Pablo Picassos keramik (?), en samlingsutställning av museets inköpta konstverk plus en del andra go´bitar är vad som bjöds en helt vanlig söndag i denna turiststad.
Ett andningshål, väl värt att besöka, också...

British Airways A380 and the Red Arrows.

These are beautiful shots of Airbus A380 superjumbo flying in formation with RAF´s Red Arrows at the Royal International Air Tattoo at RAF Fairford in Gloucestershire on July 20 this year.

Big and small, little and large if you so wish, mix very well together, she, the A380 more less like a mother goose guiding her goslings in the art of flying. That´s not really the case, but it looks that way.

Thousands of thrilled spectators watched the Air Show and felt very proud as I understand, being British and still somewhat believing that they rule the skies.

Which absolutely is the case when it comes to BA´s A380. She is now flying between London Heathrow and Los Angeles, Hong Kong and Johannesburg, with more destinations to come.

Photos: Splash News

Elisabeth Svantesson, inte stöpt i "rätt" form?

Regeringen har tillsatt en ny arbetsmarknadsminister - Elisabeth Svantesson.
Och genast startade ett mediadrev.
Nej inte för att hon betalat en städhjälp svart, inte heller för att hon fått parkeringsböter eller snattat en ask Läkerol på ICA för åtta år sedan.

Nej hon har varit aktiv i abortkritiska Ja till livet, och oooh hemska tanke varit medlem i Livets ord.
Förvisso, inga större meriter som skulle rendera henne ministerposten, men för guds skull, måste alla ministrar eller regeringsledamöter vara stöpta i samma teflonform? Måste alla ha samma kritvita förflutna och oskuldsfulla leverne sen de kravlade ur sina mödrars sköten dag ett?

Kan ingen ha "valt fel", testat sig fram i sina livsåskådningsfrågor, tänkt annorlunda och valt att stå för det, tills den dag då det man trodde var riktigt och rätt, hade förändrats.
Man hade skaffat sig andra värderingar, en annan syn, intagit en ny ståndpunkt.

Ivar Arpi har skrivit en utmärkt ledare i SvD, läs den.

Detta måste väl Elisabeth Svantesson för herrans namn haft rätt att tycka och tro en gång i tiden, om hon idag skaffat sig en annan syn på samkönade äktenskap och abortfrågor, så är det väl bra? Eller?
Varför skall media starta drev, då vi kanske (?) fått en alldeles utmärkt ny arbetsmarknadsminister.
Låt henne få testa sina vingar, vädra sina värderingar i frågor som inte bara rör sin nya roll som minister, men även hör till hennes mer privata tyckar-sfär.

Hon är en utmärkt debattör, nästan vass ibland. Men står upp för sina åsikter.
Ett fd medlemsskap i Livets ord och en lite annorlunda syn gällande hbt-frågor ligger utanför hennes uppgifter på arbetsmarknadsdepartementet. Hon är ingen ny Putin.
Låt henne få en chans.

Nej, jag är inte ansluten till Moderaterna eller något annat parti för den delen heller, jag tycker bara att denna jakt på människor för att de inte passar in i vissa politiska ideologers strama former är ett otyg.
Alla har vi väl gjort fel, prövat och hoppat i galna tunnor.
Detta gäller även skribenter i Aftonbladet, Dalademokraten, Flamman eller vad de som nu hetsar hör hemma, deras tro för tio, tjugo, trettio eller fyrtio år sedan var kanske inte heller helt rumsrena? Vad vet jag?
Och, jag ger blanka sjutton i vad de tänkt, gjort och stod för bara de idag håller sig innanför lagens ramar och är bra journalister.

Elisabeth Svantesson har säkerligen också tagit många felsteg, men ge henne en chans.
Gudstroende eller ej.

Då och nu. Tre generationer.

Mor och farmor Astrid med sonen Olle på armen, sensommaren 1938.

Och Olles son och Astrids barnbarn Anton 2013, med sin far Olle och farmor Astrid på bilden ovanför.

Tänk. Generationer kommer, generation går, men släktbanden består.

Airbus Beluga A300-600ST, big and ugly.

Ugly? Yes, but worth every inch of it´s guppy-looking shape.

The Airbus Transport International subsidiary of Airbus operates a fleet of five A300-600ST known as Belugas - one of the world’s largest cargo carriers. These aircraft perform regular airlift duties for Airbus, carrying fuselage sections and wings between the different European production sites, and they also are made available for chartered commercial flights.

A wide range of commercial charter missions have been performed by Airbus Transport International, from airlifting a 17.6-metre-long x 6.5-metre-diameter chemical tank weighing 39 metric tonnes to transporting a large French masterpiece painting. 

The Beluga is a highly modified version of the A300-600 and features one of the widest fuselage cross-sections of any aircraft, civil or military. Its main deck cargo volume is greater than the Lockheed C-5A Galaxy, Antonov AN-124 and Boeing C-17. Tailored for the transport of heavy and voluminous cargo loads, the Super Transporter is able to carry a payload of 47 metric tonnes (103,616 lb.) over a range of 900 nautical miles (1,667 km). 

Photocred. Airbus

Søren Lauridsen fyller 50.

Visst är han värd att hylla, den gode och glade Søren. Den 14 september fyllde han 50.
Och var hyllade vi honom, festade vi med honom, danskar och svenskar i en salig blandning?
Jo i Palma på Mallorca, med båt- och badtur på dagen, god lunch på Portixol och festmiddag på Meson Can Pedro på kvällen.
Många tal, gott vin, utsökt mat, skratt och ljudligt surr blev Sørens och vårt minne av denna kväll.

Keep flying Søren.

Foto: Bo Jarnsjö

Painting #3, målning nr 3.

Yesterday, see below, I showed two paintings of mine, hidden for a while, but now out in the open air again. Here´s number three in that suite, a triptyque if you like. Size (each painting) 90x140 cm.

Igår, se här under, visade jag upp två målningar som stått gömda ett tag, men som nu kommit ut för att visa upp sig i den friska luften igen. Här är nummer tre i serien, en triptyk kan man säga. Storlek varje målning 90x140 cm.

2 paintings. 2 målningar.

These paintings are not brand new, but they are, in my own opinion good and worth showing all you people out there. They have been hidden behind piles of other paintings and suddenly, when I explored and remebered them, I felt that hot urge to start painting again. And I will, I am all steamed up and ready, whenever time gives me time.

De här målningarna är inte purfärska, men de är enligt min egen uppfattning bra och värda att visas upp för alla mina läsare. De stod gömda bakom travar av andra målningar tills jag plötsligt upptäckte och minns dem igen. Och som väntat, lusten att börja måla grep tag i mig, nu är jag redo och börjar när tiden ger mig tid.

Paintings on canvas, acryllic © Olle Qvennerstedt

Qatar Airways´ first A380 takes off...

...for the very first time, from Toulouse in France to Hamburg, Germany, where the rest of the interior and exterior work will be done.

In Hamburg it is to be fitted with a cabin, according to Qatars´ wishes and also when it comes to the exterior the paint scheme.

Qatar Airways has firm orders for ten A380s, and sometimes in early 2014 it will take delivery of this particular aircraft, as the eleventh airline to join the proud and prestigious club of A380 operators.

With Doha as it´s homebase.

Up to this date from entering into service in 2007, 108 A380s are crisscrossing the skies of our planet, and so far there has been over 120,000 commercial flights. 

I have have flown it from Sydney to London, if you ever get the opportunity to choose, choose A380, not only for the thrill of it, but also for the comfort, the quiteness in the cabin, it´s stability in the air, it´s slow-motion action when taking off and landing, 

It is with dignity this giant moves like a spermwhale in the air.

Photo: Airbus website. www.airbus.com

Tony Abbott, Australiens nye högerledare.

Australien valde att svänga till höger i lördags.
Och öppnade dörren på vid gavel för ett nytt ansikte, åtminstone för oss boende utanför Australien.
Högerkoalitionen the Liberals sätter 84 av de sina, varav 19 nya, i parlamentet i Canberra medan Labor som tappade 15 platser nu bara har 54 parlamentsledamöter att opponera med. De Gröna fick in en.
Labor plockade flera av storstäderna, men i övrigt så sopade the Liberals nästan rent hus, utom då i Northern Territory och mellersta Queensland.

Tony ser vältränad ut, han startade tidigt om syns på den övre bilden, rugbylaget i Saint Ignatius´ College hade redan då en på högerkanten.
Han surfar, springer, cyklar och gud vet allt, bara det är distans och uthållighet som gäller tycks han vara på plats. Inget fel i det.
Han är vad jag förstår traditionellt konservativ, och fick sig en av historiens värsta avhyvlingar i parlamentet, när dåvarande Laborledaren Julia Gillard läste lusen av honom, efter en del sexistiska uttalande av Abbott.
Uppskattad av konservativa krafter världen över, när han nu kommer att ta itu med en aningen svajig ekonomisk situation i landet, samt att möta båtflyktingarna från Indonesien.
Förvånansvärt nog är att ingen större anhängare av Obamas vilja att slå till mot Syrien.
Däremot vill han klippa spetsen av koldioxidskatten i hemlandet och kommer vad jag förstår också att ta en närmare syn på de offentliganställda och berättigandet av deras plats i den australiska välfärden.

I dag väljer sannolikt Norge en center-höger-regering och snart är det tyskarnas tur att återvälja Angela Merkel också på andra sidan staketet till vänstersidan.
Ja, inte vet jag, kanske det är bra att få ett skifte. Labor i Australien har i vissa delstater misskött sig å det grövsta och får nu se resultatet av det.
Och sedan blir jag av Lars-Erik i Sydney alltid påmind om att Aussies oftast röster emot något, snarare än för något.
Ja du Tony, surfa på de vågor som fortfarande rullar över Australien, så kanske det kommer att gå riktigt bra för dig?

PS! Check this link. Kolla denna länk.
Rupert Murdoch was/is deeply involved in Australian politics.
Rupert Murdoch var/är djupt insyltad i den australiska politiken.

Gnesta Konstrunda med start i morgon lördag.

I morgon klockan 11 slår vi upp portarna här i vårt hus och ni är välkomna en trappa upp till våra rymliga ateljéer. Öppet hela lördagen fram till 17. Sedan söndag klockan 11-16.

Grafik, måleri, teckning, blandteknik och nytt illustrationer.

Det ska bli fin väder, saft och kakor finns, gott om plats för bilen likaså. En kilometer bort ligger sedan Skeppsta hytta med Ebbas glas och där finns även kaffe och lite övrig förstärkning för magen.

Vi har att visa både nytt och konst som mognat.

Samlingsutställningen är på Art Lab i Gnesta. Se vidare www.egenart.info/konstrundan

Välkomna/

Olle och Mia

Alla har vi varit små...

När en vän går bort, se inlägget under, då tänker man tillbaka på sin egen tid här på jorden.
Insikten att man själv är till åren kommen blir tydlig och klar, extra speciellt om man tittar i ett album med bilder från sensommaren 1938 och där hittar fotografier av sig själv.
Tänk er själva, foton tagna innan Hitler lät andra världskriget mullra igång med katastrofal utgång för alla drabbade och ett årtal då Stalins dödsmaskineri redan gick för högtryck i Sovjetunionen.
Många känner inte till detta, än mindre hört talas om andra världskriget.
Det ger ännu mer perspektiv på tiden som gått.
Alltnog här bilder på mig som liten, underst i mor Astrids famn. Evigheter sedan.

Matte Mattsson har lämnat oss.

Sven-Åke "Matte" Mattsson
23 dec 1930 - 1 sep 2013

 Matte, Kaj, Ove och Bosse

Ove (tyvärr också borta), Göran, Bosse, Olle, Kaj och Matte = Svea Gubbs.

För två timmar sedan denna söndagsmorgon den 1 september gick Matte bort.

Cancern tog Matte snabbt, fyra månaders galopperande förlopp, nu slipper han plågas och lida, nu har han frid och sover i sin himmel den käre Matte.

Alla gillade Matte, han var en glad filur, med glimten i ögat, optimismen alltid spirande och inspirerande när någon av oss var lite nere. Han lyfte oss.

Hans humor, skämt och glada skratt kommer aldrig att klinga av hos oss som hade lyckan att få jobba ihop med Matte. Och inte bara jobba, efter pensioneringen så har vi träffats i olika grupper, allmer krympande grupper.

Först Glöte Hill Climbers, sedan Svea Boys och till sist Svea Gubbs. Vi var åtta, nu är vi fyra kvar.

Jag delade rum med Matte på DN:s Tecknarstuga i fyra år, 1970-74. 

Så mycket skratt och hyss som vi och hela Stugan hade för oss, så borde tidningen ha stått still, men tack vare glädjen så blev det dubbel fart på pennor, skalpeller och klisterburkar. 

Sedan jobbade vi ihop på Svea Annonsbyrå i 7 år, i samma grupp men skilda rum. Mattes obändliga arbetsförmåga, snabbhet som grafisk formgivande gjorde att kunder skämdes bort, de kom sent och gav Matte och Kaj bara några timmar att snickra ihop en helsida till dagstidningarna.

Något som de fixade utan knorr. För det mesta.

Matte du blev en av Sveas motorer, energitillskott och glädjespridare.

Du var Gnagare, men jäkligt trevlig för det, t o m så man kunde besöka dig i Solna utan att få magont.

Och du var en hejare på käk, en spansk paella lagade du bättre än spanjorerna själva och den tunisiska chachukan eller vanliga Jansson var du mästare på.

Nu är du Matte inte med oss längre, men du är det i våra minnen.

Du är sörjd och saknad käre vän.

På din gravsten borde det stå "Skål och tack för nästa..." 

Så typiskt dig Matte, på våra träffar till sillen ljöd alltid denna glada fras.

Frid över ditt minne Matte.

/Olle