Leif GW, inte sviker han inte.

För någon månad högg det tag i mig, en av mina favoriter i rutan, Leif GW Persson dök plötsligt och mindre lustigt upp i TV4:s programtablå, med ett program betitlat "Leifs mord". OK tänkte jag, denne man har lockats över till flum-kanalen med feta klöver, som han egentligen inte behöver. Men så studerade jag några rader på Google och vad jag kan förstå, och innerligt hoppas är riktigt och sant, är det så att han fortsätter serien med "Veckans brott" i SVT. Hans inhopp i fyran tycks bara vara dess fem program, inspelade under 2016. Han påstår att han behöver något att göra när inte programmen med Camilla Kvartoft rullar på. Det känns skönt, för en notorisk TV4-förnekare som jag är måste medges. Att framöver ha sett vår folkkäre GW då och då dyka upp mellan reklaminslagen hade bara blivit för mycket för mig att kunna ta in. Till yttermera visso, eller som grädde på moset, så kommer SVT till hösten att seriöst starta upp morgon-TV, med nyheter och aktualiteter, där fyran tidigare varit aningen bättre, åtminstone vad gäller programtidens längd. Nu vet jag inte SVT:s upplägg, men med den programledaruppställning SVT just visat upp så ser det lovande ut. Men, hör här! Jag tittar aldrig på morgon-tv själv, något nyhetsinslag i SVT kl nio om något särskilt hänt. Bara känslan att ha valt "rätt sida" vara i "vinnarlaget" gör mig varm och rosenkindad. Nu vet ni var jag står i valet mellan public service och public nonsens.

Danijela Rundqvist, svensk damhockeys största vinst.

En undanskuffad sport, en sport som ligger i slagskuggan av den manliga motsvarigheten, är svensk damishockey.
Så långt ner i tidningsspalterna man kan komma, så lite om våra hockeybrudar i TV och radio.
Nu har jag inte nämnt den verkliga skillnaden mellan dam- och herrhockey.
Pengarna.
Löner till spelarna, avtal med tv-bolag, sponsring och intäkter från större arenaframträdanden.

Hur många svenskar vet att vi har ett landslag på damsidan? Hur många vet att vi har proffs utspridda i Nordamerika, Europa och Ryssland?

Vid OS vart fjärde år får denna undanskuffade sport lite uppmärksamhet, speciellt om vi lyckas slå USA och spela något så när jämt med Kanada.

Men frågan är om inte en enda svensk kvinnlig ishockeyspelare (före detta) rejält rört om i hockeyrinken och ändrat på det hela - hon heter Danijela Rundqvist.
I SVT:s program Mästarnas Mästare trädde hon fram som en stabil, stark och noggrant kalkylerande idrottskvinna. Hon blev vad jag förstår snabbt den stora favoriten med sitt lugn, sin värdighet och ödmjuka inställning.
Hon svarade upp till mångas förväntningar och vann finalen igår kväll, som den andra kvinnan i serien Mästarnas Mästare. Magdalena Forsberg vann för två år sedan.

Grattis Svensk Damhockey och grattis Danijela.

Nu blåser vi igång den andra perioden.

Håkan Juholt, visst mobbades han.

I förrgår kväll gick det utmärkta programmet "Min sanning" på SvT.
Den här gången var det Håkan Juholt som satt i svars-stolen.
En före detta jagad partiledare för S, som bara fick sitta i 302 dagar, något unikt för detta i så många år statsbärande parti. I januari 2012 meddelande han sin avgång.

Återigen, är min fråga, måste media verkligen gå så hårt fram mot en person, må vara ett offentlig och allmänt villebråd, ja t o m ledare för ett av våra två stora partier? Men?
Varför detta hänsynslösa mediadrev, denna totala mobbning som man utsätter en person av kött och blod för? Jag betecknar det som ren och skär mobbning, det tillåts inte i samhället i övrigt, men när det gäller att hetsa politiker framför sig finns inga press-etiska regler längre.

Visst han begick misstag, stora misstag; sambons fiffel som han borde ha uppmärksammat, lägenhetsskandalen där staten betalat även sambons del av hyran under flera år, en rad plumpa felsägningar (vem gör inte det ibland?) och snabbt på kant med flera ledande i S-toppen.
Dessa fel han begick är mycket allvarliga i sig, men inte behövde det bli en hetsjakt utan like under hela tjugohundratalet, för att få honom att falla till slut.

Han sa i Min sanning, "jag ville inte stå i vägen för Socialdemokraterna," men i det var inte felen han begick som fick landet att jaga honom som en varg i Värmlandskogarna - det var hans person man var ute efter.
Från allra första början.
Efter valet till partiledare fanns det flera mäktiga i toppen i S som förbigåtts när Juholt tackat ja till att bli partiordförande och det kunde de aldrig glömma.
Förmodligen spann media igång på allvar av deras grymtanden och drevet var igång.

Håkan Juholt är en man som hade en gedigen politisk bakgrund, med flera förtroendeuppdrag både inom landet och internationellt.
Ingen nolla som många man ville framställa honom som.
Ändå fick han aldrig chansen ens från dag ett fram till lägenhetsskandalen!!
Vad som hände därefter är kanske i viss mån ursäktligt och får skrivas på Juholts eget konto, men vad jag vill åt är att jakten på honom började redan dag ett som partiordförande.
Varför?
Han var och är ju bara människa, han axlade en roll för sin egen övertygelses skull, men passade inte in i medias och därmed "vanligt folks" kostym.
Kanske sågs han som en lantis, kanske som för grovt tillyxad, kanske mustaschen missprydde, kanske den härliga Oskarshamnsdialekten störde ledande journalister på Expressen och andra ylande drakar?

Precis som i Elisabeth Svantessons fall, jakten gick, jakten går.
Har man fått vittring är det bara det fällande skottet som gäller, Juholt föll...
... blir nästa Svantesson?

Nästa fall som jag skall titta på är Sven-Ove Littorin, också ur programmet "Min sanning"