Alla dessa meningslösa matlagningsprogram...

Naturligtvis har det med åldern att göra.

Mättnaden har inträtt, man tycker allt är flamsigt, löjligt och infantilt.

Och det är det, skittramsigt.

Tror även yngre tycker så, men saknar "styrkan" att säga ifrån när det blir för fjantigt.

Den här gubben får väl illustrera en kategori dumprogram - de matlagningshysteriska.

Jag är intresserad av mat, vi äter gott, vi lagar nyttig mat, vi lagar vacker mat, vi njuter av den, dricker ömsom vin, ömsom vatten ömsom öl till.

Men där får det stanna, att slå sig ner framför tv:n och inmundiga ytterligare mat i form av banala uppsättningar av kändisar som bakar, kokar ägg eller vanliga svenssons som jagar livet ur sig för att hinna med en rätt på 30 minuter, det är mer än vad vi orkar med.

Gnällspiken har talat, jag har fått ur mig vad jag ville säga.

Matprogramen får mig att må illa.

Därför kommer min tecknade gnällgubbe att få fortsätta raljera över dumheter han upptäckt.

Tack för idag. 

Danijela Rundqvist, svensk damhockeys största vinst.

En undanskuffad sport, en sport som ligger i slagskuggan av den manliga motsvarigheten, är svensk damishockey.
Så långt ner i tidningsspalterna man kan komma, så lite om våra hockeybrudar i TV och radio.
Nu har jag inte nämnt den verkliga skillnaden mellan dam- och herrhockey.
Pengarna.
Löner till spelarna, avtal med tv-bolag, sponsring och intäkter från större arenaframträdanden.

Hur många svenskar vet att vi har ett landslag på damsidan? Hur många vet att vi har proffs utspridda i Nordamerika, Europa och Ryssland?

Vid OS vart fjärde år får denna undanskuffade sport lite uppmärksamhet, speciellt om vi lyckas slå USA och spela något så när jämt med Kanada.

Men frågan är om inte en enda svensk kvinnlig ishockeyspelare (före detta) rejält rört om i hockeyrinken och ändrat på det hela - hon heter Danijela Rundqvist.
I SVT:s program Mästarnas Mästare trädde hon fram som en stabil, stark och noggrant kalkylerande idrottskvinna. Hon blev vad jag förstår snabbt den stora favoriten med sitt lugn, sin värdighet och ödmjuka inställning.
Hon svarade upp till mångas förväntningar och vann finalen igår kväll, som den andra kvinnan i serien Mästarnas Mästare. Magdalena Forsberg vann för två år sedan.

Grattis Svensk Damhockey och grattis Danijela.

Nu blåser vi igång den andra perioden.

Kulturarvet Nimrud är pulvriserat. jag gråter.

Detta var en gång ett bibliskt kulturarv, oersättligt, som nu krossats i miljontals bitar av terrorgrupperingen IS i Irak. 

De har avsiktligt, metodiskt och utan förbarmande eller respekt för för andras kultur eller religion vandaliserat Nimrud i den nordliga centrala delen av Irak.

Nimruds historia går över 3000 år tillbaka i tiden och enligt Bibelns gamla testamente var Nimrud en assyrisk härskare som lät bygga Babels torn. 

Med tryckluftsborrar, släggor och dynamit demolerade, smulade, sprängde man sönder hela detta minnesmärke av svunnen kristen tid i Irak. Det är inte första gången som IS går lös på kristna symboler och lämningar i dessa delar som de med brutalt våld lyckats erövra.
Det är med vrede som jag sett detta på TV, det är dokumenterat och dessvärre verklighet.
Dagens Nyheter kallar detta för Kulturell Terror, IS gör det för att visa att de kan och inte skyr några medel. De vill orsaka ökade spänningar, större motsättningar religiösa grupper emellan.
Skall man se något positivt i dammolnen efter deras sprängningar är det väl att IS i Irak är på reträtt, sakta men säkert möter en mer samlad och motiverad irakisk armé, bestående av både shia- och sunnis, upp med bättre beväpning och ett stort flygunderstöd från många nationer i regionen och andra länder.
Men skövlingen av kulturskatter pågår, IS mosar allt som inte stämmer in på deras fullkomligt orealistiska omvärldsbild.
Jag mår illa av detta, jag är förbannad och jag fördömer de som lämnar sina nya länder för att uträtta religiösa idioters perversa nycker och idéer. Förbjud dem att återvända.
Även världen mår illa av detta.
Vi lever nu, året är 2015.