Gnällspiken är hemma.

Så här såg det ut igår, precis efter att en bil kommit lastad med bl a en pall böcker till mig. "Gnällspiken" är hemma och som jag skrev igår så kommer den officiellt att släppas den 1 september inne i Gnesta, dagen innan Konstrundan, då den och Mias och min konst finns till beskådande hemma hos oss i vår Blackstaateljé. Skulle det nu vara så att du oåterkalleligen inte kan vänta till dess så går det att ta kontakt med mig på olle(at)omart.se så tar vi det vidare då, vad gäller detaljer som pris, frakt mm. För dagen blir detta allt. Det kommer inte att tjatas mer om boken förrän veckorna innan den 1 september. På återseende.

Alla dessa meningslösa matlagningsprogram...

Naturligtvis har det med åldern att göra.

Mättnaden har inträtt, man tycker allt är flamsigt, löjligt och infantilt.

Och det är det, skittramsigt.

Tror även yngre tycker så, men saknar "styrkan" att säga ifrån när det blir för fjantigt.

Den här gubben får väl illustrera en kategori dumprogram - de matlagningshysteriska.

Jag är intresserad av mat, vi äter gott, vi lagar nyttig mat, vi lagar vacker mat, vi njuter av den, dricker ömsom vin, ömsom vatten ömsom öl till.

Men där får det stanna, att slå sig ner framför tv:n och inmundiga ytterligare mat i form av banala uppsättningar av kändisar som bakar, kokar ägg eller vanliga svenssons som jagar livet ur sig för att hinna med en rätt på 30 minuter, det är mer än vad vi orkar med.

Gnällspiken har talat, jag har fått ur mig vad jag ville säga.

Matprogramen får mig att må illa.

Därför kommer min tecknade gnällgubbe att få fortsätta raljera över dumheter han upptäckt.

Tack för idag. 

Gnällspiken har ordet!

Just nu, för 10 minuter sedan svepte en näst intill tropisk regnstorm förbi, allt på under 10 minuter!
Blött och grönsaksbäddar och potatis vattnat, härligt.
Mördarsniglarna har också fått liv, men det tar nog för de som har det dåliga omdömet att beträda vår tomt, abrupt slut framåt halvtio-tiden ikväll.
Min Gnällspik är här i sitt esse. Han gillar inte semesterfirare som drar benen efter sig eller ungar som skriker lungorna ur sig.
Han vill ha lugn och frid. En man som företräder många av oss äldre, men vi vågar aldrig öppna våra näbbar utan Gnällspiken blir vår talesman, alltifrån Politisk Korrekt.