Svenskt fiasko i OS!Sämsta sommar OS i mannaminne!
Och andra rubriker har media serverat oss under det nu avslutade OS i Beijing.
Inte blir lilla Sverige på bättre humör av att läsa sån´t, eller...??
Nej, medaljligan ljuger inte. Statistiken talar sitt tydliga språk. Faktum är att våra sommarolympier inte förmått mäta sig med andra nationers.
Jag tror inte alls på, som vissa påstår, att svenskar saknar vinnarskalle.
Och detta för att vi är för bekväma och har det för bra som vissa vill göra gällande.
Icke alls.
Det är bara dom som tror att Sverige har det bäst i världen och tror att presumtiva idrottare hellre sitter i soffan än ger sig ut på svettiga träningspass.
Jag tror att de av oss som inser att många, många andra nationer har det lika bra, eller bättre än vad vi har det, förstår att det argumentet inte biter.
Långt därifrån.
Idrottsliga framgångar har litet med välfärd eller hög levnadsstandard att göra.
Ett femtiotal av de nationer som deltog i Beijing har det lika bra som svenskarna har det, och ändå, de allra flesta av de nationerna kom före oss när slutfacit nu redovisats.
Varför?
Jo, i många av de här länderna satsas det på idrott, all idrott. Tränare, fysiologer, mentala träning, läger, gymnasier, akademier mm mm. Mer än vad vi gör här. Även om SOK är ambitiösa och analyserar våra förutsättningar så är det till syvende och sist en fråga om ekonomiska resurser.
Motgångarna i Beijing är inte bara av ondo, motgång om den tas rätt, kan vändas till framgång.
Det återstår att se hur SOK, idrottsrörelsen, regering och riksdag skall tackla detta inför kommande internationella mästerskap typ VM och OS.
Vi kan inte begära att våra idrottare, de som är på väg upp eller redan är på topp, utöver många timmars träning per dag också skall ragga sponsorer och jobba natt.
Det håller inte. Skall de vara på topp krävs stöd, ledare, tränare, tid, planering och motivation.
Idrotten, kulturen, underhållningsindustrin är något som vi alla behöver. OK gillar du inte idrott så kanske Operan eller Nationalmuseum är ett alternativ.
Gemensamt är att de alla behöver stöd för att klara sina åtaganden att underhålla och roa oss undersåtar.
Utan dessa kulturyttringar (dit räknar jag även in idrotten) klarar vi medborgare inte vardagen. Vi skrumpnar och blir ännu mer dysterkvistiga.
Vi svenskar som gärna ser oss som världens nav, alla nationers moder, rättskaffens ort på jorden där allt som beslutas är politiskt korrekt och borde följas av resten av världen.
Ja om det nu är så, då kan vi inte bära den bördan av allvar och ansvar, för en hel värld, utan underhållning emellanåt.
Idol på TV, Melodifestivalen, EM i fotboll, OS eller vad det nu är, är faktiskt ett måste för vår hälsa, glädje och lust.
Men vi behöver inte vara världsbäst i miljö, mänskliga rättigheter, tandvård eller höftledsoperationer, vi behöver likväl samma portion av underhållning och avkoppling.
För att återknyta till OS, vad skall vi göra i Sverige som uppenbarligen andra gjort för att nå framgång?
Ge idrotten resurser genom ex lotteriverksamheten.
Idag roffar samhället/staten åt sig huvuddelen av monopolföretaget Svenska Spels inkomster, girigt och hungrigt, för att täppa till de hål som ständigt uppstår i vår välfärdsbyggnation.
Skippa monopolet, låt andra spelbolag träda in på vår marknad, men kräv av dem att en viss procent oavkortat skall gå till idrotten. De som nobbar får inget tillträde till den svenska spelmarknaden.
Eller göra samma sak med Svenska Spel, kräv att de (statsmakterna bestämmer) ger idrotten en viss garanterad procent, som idrotten sedan själv får placera i framtidsgrupper, idrottsgymnasier, vinterträning i varma länder, mentala tränare mm mm mm.
John Major i Storbritannien bestämde just detta under sitt styre, därför skördade Storbritannien sensationellt stora framgångar i Beijing.
Vill vi se svenska guldmedaljer i framtiden, måste vi tänka om, ge idrotten resurser som de själva får förvalta och bygga på. Större resurser än de får idag, omvärlden rusar förbi oss även i detta avseende.
Vi behöver en nationell yra, få ett rejält glädjerus då och då, vi behöver stärka vårt självförtroende, få jubla och glädjas, det mår vi bara gott av.
Sverige blir en positivare nation, ett land med leende på läpparna.
Med en och annan guldtand glimrande till.
Alliansregeringen har det tungt, vad de än lägger fram, vilka vallöften de än infriar, så bara sjunker opinionssiffrorna och Mona sitter, utan att säga ett ord, och inkasserar nya procent.
