Gotland kränkt....

...så har det då hänt igen.

Främmande flyg har kränkt svenskt luftrum och flög över Gotland!
Ingen överraskning, med tanke på den ökade aktiviteten över Östersjön, där ryssar och NATO patrullerar och stör, kränker och fullkomligt sk-ter i vems territorium man inkräktar på.
Eftersom flyget denna gång kom "österifrån", gissar jag att illustrationen som du ser här, gäller även idag.
Teckningen gjordes i samband med att ryskt patrullflyg gick över Gotska Sandön i vintras.
Ingen reaktion då, ingen reaktion nu heller - från det svenska flygvapnet.
Man säger sig ha ökat den svenska aktiviteten avsevärt efter vad som hände i vintras och den ökade spänningen i vår region.
Men av detta syntes inget.
Danska NATO-plan visade sig när ryssarna snurrade runt Gotska Sandön!!!

Dessutom går det, och det finns belagt, många ryska spaningsplan över Östersjön med sina transpondrar avslagna, vilket dels ökar risken för kollisioner med civila maskiner, men framförallt visar en skrupellöshet och en total nonchalans för andra nationers suveränitet.

Jag tillhör den grupp som är på alerten inför den stegrade spänningen mellan öst och väst, det gäller att inte ta den för något tillfälligt, den är här för att stanna.
Det som händer i Ukraina är väl ett tecken om något annat.
Att måla fan på väggen är en sak, men att stoppa huvudet i sanden är något jag inte tänker göra.

Spökflyg över Sverige kan vi stå ut med, men det skall inte ske opåtalat.
Upp med de Jas-plan vi har och visa att vi ser och hör, men inte skjuter.

Kim Jong-un and Hamas, nice couple.

This is what Jerusalem Post has to report, hardly a surprise to me, rather a confirmation that one poor nation could be the suplier of deadly missiles to another poor fellow.
Wouldn´t it be better if these nations put their money into something more rewarding for it´s people? Both the people of the Gaza strip and the North Korean state are suffering from the lack of food, water, freedom and are isolated from it´s neighbours.
If Hames only would understand that they never, ever will be able to bring Israel to it´s knees, and instead started to build up the infrastructure on the Gaza strip rather than digging tunnels and missile launch-pads, much would be to the better.
This is my opinion, you may argue, and are free to do so, we live in an open society.

Read what the Jerusalem Post has to say, my conclusion;
nice couple, matching each other perfectly.

Etosha National Park, Namibia

Etosha National Park i nordliga Namibia är värt ett besök, även om den första "anblicken" kanske inte ser så inbjudande ut. Titta på dessa tre bilder, vi kom norrifrån in i parken, det var torrt och hett av bara sjutton, luften dallrade och vinden var obefintlig. 

Inte ett djur så långt ögat kunde nå. Bara platt, platt och åter platt.

Men det blev bättre framåt kvällningen, efter många timmar på små guppiga och krokiga vägar till näst intill obefintliga vattenhål, där vi hoppades på elefanter, antiloper av olika slag, giraffer, lejon.

Men de var lätträknade, torkan hade ställt till det, hade gjort att parkens alla vilda djur sniffat upp de större vattenhål som fanns på andra håll inne i parken än de vi besökte. 

Runt midnatt kom de dit, liksom i tidig morgontimme.

Men nu vill jag att ni skall få se denna park från sin lite ogästvänliga sida - den torra och heta.

Namibia är känt för att värna om de vilda djuren, noshörning, elefant och många andra som jagas av fega ligor i andra länder, dessa djur har en fristad i detta land, näst intill i alla fall. FN har tilldelat just Namibia ett utmärkelse för att de försöker ge plats för dem med sina stora nationalparker.

Den känslan får man i alla fall när man kommer till Namibia. 

Queen Vic Market i Melbourne

Varje stad med lite aktning har också en marknad som lockar inte bara de boende och "invanda", utan även turister på tillfälliga besök.
Melbourne är inget undantag.
"Vic Market" eller Queen Vic" är kära namn på Queen Victoria Market.
Stort, det breder ut sig över två hela kvarter.
Och ligger som sig bör längs bl a Victoria Street i hörnan av Peel Street, har så gjort i över hundra år. Legendariskt landmärke, med Melbournes färgglada skyline tornande sig upp precis bakom, är denna innerstads-marknad platsen där du kan köpa allt, allt i matväg från frukt och grönt till importerade gourmet-varor, du kan äta en bit på små mysiga serveringar, gott och billigt och framför allt färskt. Du kan köpa souvenirer, kläder, resväskor, kosmetika, yxor, hattar ja allt, allt säger allt.
Det rullar en gratisbuss för oss turister precis förbi en av ingångarna, bussen passerar både i riktning mot Port Melbourne som omvänt upp mot bl a Elizabeth Street.
Här kan man prata om den mångkulturella staden Melbourne, en etnisk blandning som inte står vissa nordeuropeiska städer efter, ex Berlin eller Amsterdam eller London för den delen. Södertälje ej att förglömma här på hemmaplan.
Krafs och skräp blandas med sådant som också går att köpa och tros få några månader på nacken efter hemkomsten.
Men framför allt är det atomsfären, ljuden, lukterna, intensiteten, språken, slamret, vattet som rinner på golvet, kartongerna som packas upp, trängseln och känslan att få vara mitt i smeten som blir de bestående minnena av Vic Market i härliga Melbourne.

Airbus A350 XWB på Farnborough i ny kostym.

Jodå, jag har skrivit om denna nya skapelse tidigare. 

A350 XWB har nu provflugits i över ett år, för några veckor sedan sattes deras provmaskin nummer fem in i testprogrammet.

Samtidigt som man målade den första maskinen i Qatars färger, men med bibehållen Airbus-fena för att markera att här kommer vi i Airbus med något nytt till Farnborough.

Qatar Airways är det flygbolag som lite senare i år får ta emot den allra första maskinen för kommersiell trafik, den som syns här på bilden.

Den kommer att hamna i kategorin 300-400 passagerare. En långdistansare som fått många bolag att nappa och skriva under kontrakt, det mest omtalade dock, är väl Emirates avbeställning av 50 A350-maskiner för kanske ett halvår sedan.

A350 XWB, liksom A320 NEO, A330 NEO är tystare, betydligt tystare och klart under de krav som luftfartskretsar världen över kräver för att tillåta flygplan att landa och starta. 

Dessutom är de ca 25% bränslesnålare än sina tidigare bröder och systrar i Airbus-familjen. 

Förklarat av bl a winglets och att dessa modeller till stora delar byggts och sammanfogats med kompositmaterial. 

Precis som Boeings Dreamliner.

Alltnog, med purfärska bilder från Airbus hemsida är det åter dags att visa upp henne, den smäckra damen med en oryx-antilop på bringan.

Taffelberget, bordet med duken på ibland.

Taffelberget är Kapstaden, utan det vore Kapstaden en upplevelse och sevärdhet mindre.
Övertygad om att det är sandsten, detta platåberg, som ligger med sin tre kilometer långa och platta topp  med Kapstaden nedanför.
Ofta när det är klart väder, ligger molen och rullar där uppe lite över tusen meter över havet. Som en bordsduk hänger de ner över kanterna, och rör sig som om vinden sliter och drar i duken.
Taffelberget har en rik flora, ett djurliv med mountain-dassies som största attraktion för oss turister.
Floran är som sagt rik, många av växtarterna är endemiska, d v s de växer bara här och på ingen annan plats.
Tafelberg på afrikaans blir Bordsberg på svenska som alla förstår.

Flygkatastrofen på Teneriffa 1977.

En efterkonstruerad bild skapad i en dator visar hur det gick till vid kollisionen.

En bild tagen strax efter olyckan.

Idag finns en video tagen i Barcelona som visar hur ett flygplan på väg att landa, i goda väderförhållanden, plötsligt upptäcker en annan maskin som håller på att diagonalt korsa landningsbanan.
Tack och lov hade den ryske piloten tid och mod att dra på full gas och stiga igen för undvika en kollision. I Sydney Morning Herald kan du här se hela förloppet.

Denna incident påminner mig med förskräckelse om den katastrof som inträffade den 27 mars 1977 på Los Rodeos (omoderna) flygplats på Teneriffa.
583 människor omkom vid den kollisionen. 64 människor överlevde, vilka suttit ombord på det Pan Am 747 plan som var på väg att taxa sig fram till startpositionen.
Det var dimma och eftersom flygplan taxade ut via startbanan (!!??) plus några luddiga order mellan kaptenen ombord på KLM:s 747:a och ATC (kontrolltornet) så drog Jacob Veldhuyzen van Zanten på full gas, det var ganska bra sikt från hans position, men insvepande dimmoln dolde startbanan längre fram.
Där Pan Am:s Jumbo i motsatt riktning kom i sakta mak.
Vid en uppskattad hastighet av 260 kmh upptäcker de varandra och Pan Am-planet försöker gira ut på gräsmattan medan KLM-planet försöker lyfta, de klarar framhjulet men underredet och två motorer på höger vinge slår i överdelen av Pan Am-maskinen och river upp det.
Då hade KLM 747 släpat bakdelen i startbanan under 60 meter eftersom det försökte lyfta i en allt för stegrande vinkel mot det tillåtna.
Katastrofen var ett faktum, det holländska flygplanet snurrar runt lite i luften flyger ca 140 meter och hasar eller kanar fram ytterligare 300 meter. Eftersom det var fulltankat antänds bränslet snabbt och branden blev fullt utvecklad mycket snabbt och ingen ombord kommer levande undan.
Den amerikanska maskinen från vilka 64 personer inklusive kaptenen och några andra ur besättningen kunde ta sig ut på vingen och sedan hoppa ner på marken.
Alla räddningsaktioner var då riktade mot KLM 747 som brann, få hade vetskapen eller upptäckte att även Pan Am 747 var inblandad, skadad och även den fattat eld.

Orsaken till att dessa två flygplan stod på Teneriffa, var att det på Las Palmas flygplats pågick ett bombhot där, riktat mot general Franco som då satt vid makten i Spanien.
Allt inkommande flyg hade dirigerats om till Teneriffa och där var det fullt med parkerade flygplan, så när bomblarmet var över och klartecken gavs för att återuppta de avbrutna resorna, så kan stressade och för personalen i ATC ovana situationer uppstå. Vissa kommandon som de gav var inte de riktiga ur flygvokabulären, något som också kan ha orsakat att KLM 747 startade utan tillstånd.
Den holländske kapten verkar också stressad och nonchalant om man läser kommunikationen mellan torn och cockpit. Säkert en kapten a den gamla stammen som ingen törs säga emot.
Men det är min egen teori.

Alltnog, katastrofen är historien värsta vad gäller antalet döda.
En mycket tragisk katastrof som sitter i oss som minns den dagen.

Maskerad huligan i Japan?

Inte alls, en fullt "normal" och fredligt sinnad japansk kille på en järnvägsstation.
Slängde i väg ett klick ganska snabbt för att inte störa honom.

Med ålderns rätt har jag ändå rätt att fundera lite kring stilen
En varm vintermössa en varm vårdag? ja kanske!
Ett munskydd? ja fullt OK och mycket vanligt i Japan.
Hörlurar och iPhone, helt naturligt inte bara i Japan utan världen över.

Men nu till min fråga, är det någon annan som ser med lite skräckblandade känslor på denne unge man?  Jag gör det för jag har sett så många maskerade i demonstrationer göra s k  rusningar och även på idrottsarenor där de bränt av bengaler dolda bakom sina maskeringar.
Just därför övergick mina känslor till näst intill ett förakt.

Den här killen får symbolisera denna primitiva känsla hos mig, oskyldig och långt bort i sin egen värld.

David Boon bevisade att cricket och några pilsner går alldeles utmärkt ihop.

Här under sin aktiva karriär, med reklam för vad? Jo 4X, ett öl från Queensland

Den här australiske cricket-legendaren David Boon, känd för sin korpulenta lekamen och stora valross-mustasch har också några andra meriter i sitt bälte.

Låt oss ta det sportsliga först, Boony som han kallades, spelade internationellt för Australien åren 1984-1995. Batsman och off-spin bowler var hans specialiteter.
Spelade över hundra Test- och One Day International-matcher för Australien, innan han blev tränare för ett cricketlag i Durham, England.
Efter den engelska utflykten blev han med i den australiska uttagnings-kommittéen för det nationella laget i Cricket Australia.

Tasmanier, född 1960 blev efter sin aktiva karriär och inom förbundet Cricket Australia, internationell cricketdomare för att sedan få andra karriär som ansikte för det kända ölmärket Victoria Bitter (VB).
Här visades han upp som frontfigur för den sportpublik som drack stora mängde öl, det gick så långt att hälsoexperter varnade att hans framträdande för VB var "en medveten strategi och signal till storkonsumenterna kring idrottsarenorna att dricka mer, deras uttryck var Go for it."

Den andra meriten som har direkt anknytning till ölpimplandet är den skröna eller icke-skröna som figurerar i australiska sportkretsar, nämligen att David Boon under en flygresa mellan Australien och England eller om det var vice versa (?) skulle ha konsumerat 52, möjligen 53 öl.
Låt oss säja att han av en uppskattad flygtid på 24 timmar var vaken 18 timmar, så skulle det inneburit att han drack tre öl i timmen, timme efter timme efter timme!!
Boony måste av sina föräldrar begåvats med en osedvanligt stor blåsa, eller så satt han nära en toalett, som han satt en lapp med orden "Trasig, ur funktion" på?
Hur det stod till med nykterheten där uppe 11.000 meter över havet förtäljer inte historien.
Men det är att betrakta som en ytterst beundransvärd prestation som jag faktiskt tror den sportmedvetne australiern idag känner bättre till än hans framträdande på olika cricket-fält världen över.

Jag glömmer honom aldrig.
Hur har jag fått reda på detta? Jo, min gode vän Lars-Erik Johansson i Sydney håller historier av detta slag högst levande genom att berätta dem vid lämpliga tillfällen, till allmän glädje och inte så sällan - förvåning.
Tack L-E!

Fotbad i 300 km/h?

För några dagar sedan kördes det första "rekreationståget" i Japan.
Bärandes det stolta namnet Yamagata Bullet Train, ett Shinkansen sexvagnarståg med lyx som fotbad. Är kanske något för vårt eget SJ att ta efter?

Att ha två stora fotbad i vagnen, innebär att vattnet inte får skvalpa över, stänka ner eller vid inbromsning bilda vågor som dränker golvet, det ställs stora krav på lokföraren.

Men så här med perspektiv på SJ:s olycksaliga år här hemma, vem minns inte nedrivna kontaktledningar i parti och minut, utbrända ställverk och allmänt eftersatt banunderhåll, så är min förhoppning att någon gång få doppa fötterna i ett bad rusandes genom Tranås söderöver en ren och skär utopi.
En omöjlighet, mitt liv, mitt barns och knappast ens mina barnbarns räcker för att vänta in den dagen.
Under tiden, ha det så ljuvligt på tåget, kära japaner.

Kö för Utlänningar.

Här står vi i kö för att få våra, i Sverige, bokade JR Railpass på stationen i Kyoto, Japan.
Ett alldeles utmärkt Railpass skulle det visa sig, kostade ca 1.800 SEK, men vad det räckte till mycket.
Många linjer i och runt Kyoto och Osaka är Japan Railways och på dem reste vi ganska mycket, det var bara att gå förbi biljettautomatköer och visa upp sitt pass, lite VIP-känsla faktiskt.
Shinkansen Kyoto-Tokyo-Osaka likaså. Och i Tokyo, hade vi turen att bo vid en station där JR trafikerade linjen in mot centrala Tokyo.
Gissa om vi kände oss privilegierade som bara kunde spatsera igenom spärrar och förbi kontrollanter.
Förmodligen tjänade vi en hel del slantar på det också.
Inte minst genom de båda Shinkansen-resorna.

Men, titta vad som står på skylten För Utlänningar eller menar de Främmande? Hade det stått Foreign Visitors (Utländska besökare) hade jag inte tagit bilden.
Men jag tog den med tanke på vilka reaktioner det skulle bli i vårt land om en motsvarande skylt satt på våra större stationer, där vi fortfarande har bemannade biljettkontor.

SJ hade beskyllts för att vara rasister, främlingsfientliga och kanske t o m fascister.

I dag slungas dessa epitet vilt omkring sig i de allmänna debatterna, vårt språks nyanser suddas mer och mer ut, de värdeladdningar som finns i orden, dess egentliga betydelse nonchaleras helt enkelt.
Ordet fascist används mot dig om du bara tittar en extra gång på en person av utländsk härkomst, skulle du däremot slå dig i samspråk med samma person skulle du få andra skällsord kastade mot dig från den motsatta sidan av den politiska skalan.
Vänster-och högerytterligheternas folk är egentligen väldigt väl sammanflätade i sina förenklingar av verkligheten.
De är varandras motpoler och skulle inte finnas om de inte hade varandra.

Nu fanns ordet Foreigner i Kyoto och jag tog inte illa vid mig, varför skulle jag ha gjort det?