Happy New Year out there.....

Hi everyone here in Sweden as well in the rest of the world. 2018 is close to close it´s window and it´s time to open up an let the light of 2019 in through your hearts. Sure I can be pessimistic about almost everything there is to discuss - but why? On a New Years Eve, there is hope of a better tomorrow, a world moving in a more positive direction, with leaders realizing their mistakes and ready to make corrections. Yes it´s New Years Eve and as I just mentioned, let us all look forward and grasp the thin line of hope for a better world. If we do, the string will hold and we are on a safer and more secure planet a year from now. Cheers everyone. Skål allihop. We´ll meet in a few days again. /Olle

Åt vilket håll?

Regeringskarusellen snurrar, ibland lite långsammare, men ingen vågar stiga på eller stiga av om en mindre önskvärd kollega redan står där och snurrar eller om den (mindre önskvärda) redan klivit av. Stefan Löfven som blivit bortröstad två gånger sitter verkligen i klistret eller i betongen. Han representerar det största partiet, som dock gjorde sitt sämsta väl på 108 år. 108 år!! Tillsammans med krympande miljöpartister och ett lite halvkaxigt vänsterparti så utgör de ändå inte majoritetn, om nu det förhatliga tredje blocket SD skall räknas med vid voteringarna. Och de måste de ju. De är ju valda att sitta i riksdagen och votera om olika förslag från den regering som styr. Tror att SD röstade på 131 rödgröna förslag under den gångna mandatperioden. Men åter till Stefan, det är lite synd om honom tror jag många tycker och tänker, en hyvens kille som stått på ett verkstadsgolv kan väl inte göra en fluga förnär? Nej inte i det privata, men som statsminister kan han stå bakom beslut som både påverkar, stör och kanske försämrar för vissa, och motsatsen för andra? Den här teckningen gjorde jag tidigare, har suddat lite text på betong blocket och tänkte publicera den på Facebook med texten "Vad blir nästa steg Steffe?" Men nöjer mig med att lägga ut den här på bloggen. Vill inte visa den på det överpolitiserade Facebook, med motsättningar och skrivningar som är skrämmande, fålla in mig själv i något av de fack man omedelbart hamnar i, när man yttrar något om politik. Så nu vet ni alla, Stefan är hyvens, jag har ullstrumporna på, sinomtid får vi nog en regering. Tills dess hörs vi många gånger...so long från //Olle

På stället marsch.......

Jaha, som ni alla vet så står våra politiker och stampar på samma ställe som den 10 september. Dagen efter valdagen alltså. Låsningarna är helt omöjliga att lirka upp, motviljan till att kompromissa och komma överens, eller släppa in - är total. För visst är de två ytterlighetspartierna i stort sett hela anledningen till att vi fortfarande inte har någon regeringsduglig regering på plats. SD är totalparia, V är otänkbara för Allianspartierna. Så vad har vi då? Inte ett jota! Tror att många av oss väljare börjar misströsta, frågan är bara vem det vid ett extraval skulle gynna mest? Det kan man alltid diskutera, jag ger mig inte in på det här, vill inte bli inföst i någon fålla. Som illustratör måste man hålla sig så neutral och obunden som det går. Men den här Gnällspiken kom bara till igår, timmen innan talmannen gick ut med att Löfven skall ställas inför riksdagsledamöternas majoritets omilda behandling på fredag. Fy farao, jag vill inte byta med någon av dem. Njut av min (partineutrala) illustration, så får vi se...alltid blir det något i sluttampen. Petter Northug slutar sin karriär, kanske Steffe ryker och ersätts av finansminister Magdalena Andersson? Men inte Anders Ygeman bara, snälla valberedning.... Vi hörs// Olle

Hund i kvalsterstorlek....

En hund skall vara en hund, inte ett litet skälvande kvalster eller en stelbent fästing. Under 15 cm i mankhöjd är det inte en riktig jycke i mina ögon. Och alla ni som lullar omkring med små kokkosbollar på fyra ben, ni är naturligtvis ursäktade, det är era val. Men vad jag här redogör för är mina tankar, åsikter och vad som skulle vara mitt val om vi kunde skaffa en vovve. Men tyvärr så kan vi inte det, för att Mia är allergisk mot hundar, inget allvarligt men ändå allergisk. OK, jag vet det finns allergifria hundar, men inte ens då lär det bli aktuellt. Vår frihet skulle begränsas. Den behöver vi. Med bilresor för att klara alla inköp, så tar det tid och att då ha en väntande hund där hemma, känns inte rätt mot hunden. Alltnog, tidigare i denna blogg har jag berättat varifrån ordet fästing som beskrivning av liten hund kommer. Kvalster är i mitt tycke ännu mer nedlåtande. Men fullt godkänt, framförallt i min små skämtillustrationer. Den här teckningen, skickades in till DN för cirka en vecka sedan, får se om de i juletider får plats med den? Kan bli aktuellt med en ironisk historia med Stefan Löfven och två nya fästingar på släpp, om nu Björklund och Lööf greppar hans utslängda tuggben? Fick den idéen just i detta skrivarögonblick. Lysande. Att göra en bra porträtterad bild av honom (Löfven) är lätt, sedan två små fästingar i hans koppel och en gubbe som frågar om han skaffat ett par nya kvalster. Löfvens svar, "ja, är de inte söta? Skar´u inte klappa Annie och Janne?" Kanske om några dagar, men idéen föddes nu, klockan 16,52 söndag den 9 december, år 2018. Vi ses och hörs igen. //Olle

Kusiner och aningen till åren komna....

Det är sällan jag poserar på bild här på bloggen, men kunde inte låta bli, när jag väl fick sällskap. En ett år gammal alt ung bild, då vi precis firat min käre kusin Bo Qvennerstedt på en krog i Stockholm. Han fyllde jämt, för att få mig i följe fem månader senare, likaledes jämt och samma årtal. Men som det sägs, eller sas i ett ordspråk förr i tiden - det växer inte mossa på diamanter. Nej sannerligen inte. Bosses och mina öden gjorde att vi inte lekte ihop, eller växte upp i närheten, utan träffades lite längre fram i livet. Det är ca 40 år sedan. Sedan dess har vi haft kontakt, träffats och delat öden och händelser som vi bägge fått erfara, mestadels positiva öden - men väl värda att kallas - öden. Bara för några veckor sedan var Bosse och hälsade på hos oss med sin Karin, trevligt och familjärt. Varför skriver jag om min kusin? Jo det är inte så många länkar i egen ålder som fortfarande håller sig ovan jordytan, så varför inte. Viktigt att värna de jämnåriga kontakter som finns. Sedan har vi bägge barn, barnbarn, bonusbarn och bonusbarnbarn, på olika håll i världen. Lättare och fler blir det då. Men Bosse är en glad man, nära till garvet, klok och intelligent som få, arkitekt med offentliga möbler som specialitet. Rönt stor framgång både här i Sverige och utan för vårt lands gränser. Hans yrke, kreativt och med funderingar kring formgivning, funktionalitet, färg och den breda publikens mottagande påminner om mitt eget yrke som illustratör och konstnär. Det är bl a där vi möts. Bosse ha det gott, möjligen, men bara möjligen läser du detta? Och ni alla andra, vi hörs och ses igen här på bloggen. Bästa från Olle och Bosse Q.

Kändisviner är näst intill odrickbara....

Kändisviner står mig upp i halsen. Hur kan man tro att ett vin skall bli mer än ett engångsköp, om det inte håller en bra kvalitet? Tror man, är man så naiv, som känt ansikte att man innerst inne tror att folk oavsett smak köper box efter box bara för att att det står ett bekant namn eller en känd nuna pryder etiketten? Vissa tycks tro att det räcker, men blir snabbt besvikna. Jag tycker det är ganska kul att ironisera över detta fenomen, en som fått flera kängor är Per Morberg, denna gång lät jag honom vila. Hans vin har dömts ut av så många att jag tror han får ägna sig åt annat. Då passar det mig utmärkt att introducera ett annat namn - Per Gessle - som också försöker sälja rödvinsslattar i flaska. Leif GW säger att kändisviner (naturligtvis inte hans eget) inte ens duger att tvätta ens det ena eller det andra med, jag nöjer mig med fötterna. Alltså gott folk, Per Gessle kan vara värt att prova, men beräkna avståndet till slasken innan ni höjer era glas. Skål och goder afton.

NBJ 16 och NBJ 19 ångandes....

NBJ - Nora Bergslags Järnväg på den tiden det begav sig. Malmbrytningen i gruvorna runt om i denna del av västra Västmanland var som intensivast, året är 1938. På linjen Ervalla till Nora i riktning Nora kommer här ett av NBJ:s fem stora ånglok med olika littera ångandes med ett blandtåg på släp. Ofta kördes det malmlastade vagnar i den andra riktningen mot Ervalla, Örebro. Men icke denna. Bilden är fin och får mig att rysa lite lätt, liksom jag som ung grabb i sju-åtta års åldern gjorde när de stora kom till Klacka Lerbergs station vid 17-tiden flera kvällar i veckan. Med dagens post bland annat, men även med passagerare i den enda personvagnen, passagerare till vilohemmet Vita Bandet några hundra meter upp för backen från stationsbyggnad och plattform. Men rös gjorde jag alltid. Och har sedan dess gjort när tågen kommer. De är ostoppbara, mäktiga och för människor och varor från en plats till en annan, man kan drömma sig bort. Mitt favoritlok bland de fem stora var det minsta i den samlingen, nummer 19. Mycket dåligt med bilder på det, knappast möjliga att hitta på nätet. Men här är en bild på henne. NBJ 19.

Detta var allt för dagen, med varma minnen av NBJ i mitt hjärta. Vi hörs igen/ Olle

Gamla, mer eller mindre, blir vi alla.

Vill man se det hela negativt så är denna illustration oroväckande nära verkligheten på många äldreboenden idag, inte alla - men ganska många. Och det är inte personalens fel, de gör oftast vad de kan och mäktar med, det är de beslutsfattare som fördelar slantar från kommun och/eller landsting/stat, som sitter med tumskruvarna åtdragna på de stackars ställen dit äldre orkeslösa "förpassas", när de inte kan bo kvar hemma. Själv har jag under flera års tid varit åsyna vittne till hur det står till på ett äldreboende, dit en anförvant förflyttats från en ohållbar hemmiljö. Jag har sett, hört och noterat förändringar upp och ner, förbättringar och dess motsats. Som jag skrev några rader upp, personalen är inte de som tvingas lägga de boende tidigare och tidigare, som serverar mat som transporterats långa sträckor och är mindre aptitlig i sitt ljumma och mjuka tillstånd. Blöjor, katetrar, piller och åter piller är vad som bjuds, tyvärr. Skattehöjningar är nog inte svaret heller, privatiseringar knappast, utan vad som krävs är rätt kompetens på rätt stol inom de förvaltningar som bestämmer. Lön som lockar till att stanna kvar. Inga stafettsköterskor eller outbildad extrapersonal. Att ha barnen boende inpå knuten gäller inte längre, i få fall fungerar det, men långt ifrån alla. Sobril som gubbarna pratar om, nattning klockan 16, blöjor av modell större - är vad jag hade att bjuda på i denna cartoon. Håll till goda och ursäkta mitt bludder, tusen ord ocm något som kunnat beskrivas med hundra. Vi hörs /Olle

Donald Trump, watch your tounge

President Donald Trump, you are not the only creature on this planet, manners among us human beings, is regarded as a must when you have reached the position like you have. But yesterday, you lost your temper, behavior and manners, and pointed finger at a journalist from CNN and called him "mean" and some other bad words. I regard that as that you Donald Trump can´t take any form of criticism, am I not right? Journalists are there to question you about what you have said and are about to say, question your decisions made and proposals presented to the public. What kind of a society would we have if criticism and questioning should be stopped at the doors to the auditorium you are to be you are to be appearing in? Yes a dictatorship. So Mr Trump, behave, show the world good manners and remain disciplined even if you are under fire of questions.

Gloomy weather, blame it on the Greens?

Yes it´s grey, gloomy and dull times up here in Sweden, the same every year in November. These two gentlemen in the cartoon are discussing why it´s so grey and foggy and on that question the reply from the one to the right is "blame those bloody Greens for not wanting it to be summer all year around". In social media today, many, if not the most, threads are about the climate, so I thought it might come in handy to joke a little about climate change. Stir up the stiff and politically perfect attitude when someone question PC standpoints. I don´t question it, but it´s fun to make a cartoon, hopefully to annoy a few out there. Now you all understand what I mean. You don´t? Well, I can´t express myself more detailed in English. Back soon...enjoy this in the meantime //Olle

Sunny but tough day.

Hello everyone, yes the weather changed to the better, rather warm, sun´s out and no wind. Nice, real nice. But as I mentioned, tough. Some hard decisions has been made, taken under absolutely no pressure from anyone, but still hard to take. My engagement in certain questions have been very filled with heart and feelings, and when you have to step down and take new facts into perspective, it feels. Makes you wonder, makes you doubt why you in the first place had to engage yourself so deeply into it. Well, decisions have been made. Finally. And I´m looking forward to the day when the opportunity, like the rising sun, appears again above the horizon. Hope you get what I mean. Pardon my stumbleing English. See you tomorrow mates.

My personal climate responsibilities, if I have any at all?

Today, it´s all about our planets survival, our own way to make a living for ourselves, children and grandchildren. There are endless ways to free your own (bad) conscience if you follow what media have to say. Your own decisions are up to yourself. This cartoon is a about a fellow who seems to be very serious in his efforts to get his days ahead to be clean and fossilfree. He has his oars on the shoulder heading for the west coast in Sweden on foot. From there on he will begin to row across the Atlantic, to an Environment Conference in New York City, which opens on March 11th next year (2019). A guy who knows how to act, and be politically correct in all means? Or? What his inner thoughts and believes are, is unknown, even to me, the cartoonist. Please enjoy an Atlantic roar-trip!!!

Cartoons make things easier....

...you must agree, that a cartoon is what the world needs more than anything else in these days. At least, it´s my own opinion. I have throughout my entire professional life made my days simple, by being a cartoon-illustrator. And now, 15 years after the retirement, I´m still in full action. It´s not that physical to lift a pen, sit down in a chair and on my sketchpad make drawings when you are 80 years old. Like the one you see here, a quick translation from Swedish to English maybe is what you want: "What one does not have in the head, one must have in the legs" An old saying here, perhaps there´s the same in the English-speaking world? But back to what I regard as a fact, we people, regardless where we live, must be given a chance to experience something positive, something to laugh at or clear one´s mind with. That has, as I said, been my mission all life long. And I know from responses, that I might have swept away some dull or foggy views with my drawings. Well I have spoken, more drawings, cartoons on oqillustration.blogspot.se Pay that site a visit, it´s worth while!

Segt att nå Sagerska

Ja här i mitten ligger huset där den nuvarande övergångsstatsminstern Stefan Löfven huserar och som även är tänkt som bostad för den nya tillträdande statsministern, när nu han/hon någon gång framöver äntligen kommer på plats i detta palats från andra hälften av artonhundratalet. Ja frågan är berättigad, det har nu gått snart två månader sedan svenska folket vandrade till valurnorna, förtröstansfulla, det var fortfarande ljust och värmen låg kvar i luft och själ. Men tiden har gått, sonderingsrundorna har gått och dagarna blivit kortare och mörkret mer påtagligt, i alla avseenden. Vad jag förstår är felet att Sverige, nu på ett för oss unikt sätt ännu inte fått en regering på plats, en regering som sitter och planerar nästa budget, så beror på ett ord - LÅSNINGAR. De flesta partier, partiformationer, ideologiska block eller vad det nu handlar om har heligt, innan valdagen, gått ut och deklarerat att de inte kommer att regera med eller samarbeta med, den ena eller andra, eller den konstellationen eller den grupperingen. I och med det, eftersom valet blev så jämnt och nyheten av vi har tre formationer, som sins emellan inte vill ta i varandra med tång, så är det låst. Inmålade i hörnen, instängda och de vi trodde på skulle kunna vara pragmatiska parlamentariker, med förmåga att kompromissa och möta varandra, de har nu munkavle, handbojor och ögonbindlar. Bokstavligt talat. Jag tror, tyvärr, att detta kommer att leda till ett sakta groende förakt för politiker i gemen, eller kanske ett pacificerande av den egna viljan att förändra, påverka, rösta och välja - framöver. Om det blir ett extraval och Sagerska kommer att få vänta på sina nya innevånare ytterligare några månader, ja då blir fler hemma, struntandes i att bry sig längre, fler kommer att välja de partier som nu sitter på läktaren och troligen kommer minst två partier att trilla ur riksdagen. Tyvärr. Vi behöver dem, de ger mångfald, de breddar spektrat, polarisering är inget jag önskar mig. Men som sagt Sagerska palatset, denna ruggiga sen-oktoberdag, ser kallt och ogästvänligt ut. Må munkavlarna falla, må tunghäftorna lossna, må dörrar öppnas och samtal mellan olika åsikter starta på nytt. Sverige är en demokrati, här skall det vädras och debatteras, inte stås i hörn och muttras.

Gnagarna börjar frysa om fötterna.

Gnagarna, det märker inte minst vi som bor i ett stor kåk på landet, börjar knacka på dörren och vill in och mumsa på madrasser, ledningar, gamla fotbollar och annat. Speciellt letar de efter bengaler, men sådana har vi inte i huset. Det räcker att se dimman ligga tät över Friends och Tele2 för att inte lagra på den typen av Gnagarmat. Hur som haver har det gillrats fällor, de senaste levererade av Anticimex i egen hög person i mars tror jag. De är effektiva, skulle klippa en flodhäst om den fick för sig att rota under diskbänken. Ja nu vet ni alla att Anticimex är de bästa av Gnagar-bekämpare, får ni problem kontakta dem direkt, de skickar ut folk på studs, med servicebilen fullproppad med sådant som Gnagarae inte tycker om eller helst bör undvika.

Gnesta konstrunda 2018

Så var det dags att slå upp portarna igen och hälsa alla välkomna till mig och Mia i Blacksta. Kommande lör- och söndag mellan 11 och 17 är våra ateljéer till för alla som som vill, titta, fråga, känna, undra, köpa, äta äpplen och päron, ta en slurk saft eller bara träffa oss. Måleri, grafik, teckning, blandteknik, böcker och vykort - allt eller rättare sagt - mycket finns. Välkomna. PS! Hittar ni inte hit, vill ni se samlingsutställningen och andras verk gå in på konstrundan.se och få all information ni vill ha, och lite därtill.

Fotograf Anna Lauridsen tog denna bild för 10 år sedan. 10 år! Idag är Eddie och Jessica lika trevliga och bildsköna, naturligtvis mer mogna och vuxna, stabila i dagens rushiga samhälle. Finare barnbarn kan man inte ha.

Nobelpris i litteratur 2018?

Ja den den frågan den blir besvarad på fredag den 4 maj. Som jag, som totalt utomstående, enbart beskådande den djupa skoningslösa kris som den Svenska Akademien befinner sig i, finns det inget annat svar än att det - blir inget litteraturpris i år. Allt annat vore att spoliera förtroendet för det som har med själva ceremonien kring nobelprisutdelningen att göra, hur skulle man kunna stå rakryggad och dela ut priset, kungen, ledamoten och mottagaren, hur skulle dennes tilltro till värdet av priset vara? Noll. Jag skulle tacka nej om jag hade blivit utnämnd, en tanke som inte finns på ljusårs avstånd. Men inte dess då mindre väntar jag på den motivering som lämnas nu på fredag, en stackars sekreterare får träda fram, någon ledamot har jag svårt att se stående med en samlad mediakår framför sig. Vem skulle våga? ja den som lever får se, fredag. Lyssna, begrunda och tänk på vad vi vill ha inför nästa års utnämning. Jo en helt ny akademisammansättning, nya medlemmar, yngre medlemmar, ledamöter eller stolnötare, att de är valda in och sitter på bestämd tid för ett ev återval. Inga stofiler, som mjölkar pengar och anseende ur en gammal fin svensk inrättning, som alltid hyst världens respekt - den Svenska Akademien.

Svenska Akademien, vilken soppa.

Finns det egentligen något mer att säga om denna minst sagt sorgliga historia, som inte redan är sagt? Knappast. Men si - då finns pennan, teckningen på pappret att ta till och vips kan man med några få ord och struttiga gubbar få till en vinkling som är lite mer satirisk? Hoppas i alla fall det, erbjuder alltså två helt nya Gnällspikar, tillkomna idag torsdagen den 12 april på förmiddagen, han med barnbarnet, den texten skrev jag ner igår kväll på baksidan av en kuvert. Given. Enkel. För visst har hela den här sörjan blivit som ett sämre dagis. För att inte tala om den sk "kulturprofilen", som jag inte förstår varför han inte nämns med sitt egentliga namn, vissa kvällsblaskor gör det, men "finmedia" skriver bara kulturprofilen. 99% av vår befolkning över 30 år vet vem det är. Så varför mumla? OK, nu har jag ritat mitt och sagt mitt. Vi hörs, när det beger sig. So long.

Alkis-problem

Min bok "Gnällspiken och hans behårade fästing" blev en lyckad utgivning, skulle det visa sig. Jag är hemma ekonomiskt. Inga stora överskott, men en känsla av att det inte varit förgäves att anstränga sig och våga satsa lite. Mia min käre, försöker trycka på för att det skall blir en bok nummer två nu till hösten, men jag är lite osaäker på att jag vill gå igenom hela den process och den anspänning som det trots allt var/är. Åren har lagt sig på hög för min del och man orkar inte så mycket som man gjorde förr. Sen har det att göra med om jag kan räkna med Kjells hjälp en gång till? Han har ett eget bokprojekt på gång, där han skriver och släktforskar och gräver i arkiv. Det tar tid och jag respekterar hans egna ambitioner och ställer in mig i ledet om det skulle visa sig att han vill satsa på en ny Gnällspik a´la Olle Q. Efetr vår vistelse i Sydafrika har det varit en del att pyssla med, inte så många nya illisar har kommit till, men några, bl a denna, den senaste iraden från igår torsdag den 8 mars. Kvinnodagen, men denna teckning har inget direkt med den att göra, annat än att de som nu tyvärr blir alkoholister oftast är män, många sammanlevande med kvinnor som får och har det tufft och far illa. Riktigt illa tyvärr. Men jag är igång och det bubblar upp en och annan illis med jämna mellanrum, några skickas till DN och kanske, kanske kommer någon in på insändarsidan. Slut för idag. Vi hörs igen /Olle

Sydafrika och tankar kring landet.

Sydafrika. Ja just det, Sydafrika. Efter ett sjutton dagar långt besök i det stora landet, har vi fått en lite större inblick i ett land som är både och. Både vackert, skönt, mäktigt och exotiskt men också ett land som är fyllt av djupa klyftor och motsättningar, fortfarande drygt tjugo år efter aparheidregimens fall. Det känns när man är i städerna. Medan det ute på landet ser fridfullt ut. Djurparkerna, eller reservaten är stora och i stort sett befriade från tjuvskyttar. Sydafrika, eller Kapstaden som vi besökte under fem eller sex dagar 2013 kan vi inte dra några direkta paralleller till efter drygt 200 mil i buss denna gång, då som jag nämnt, vi fått ett bättre grepp om den komplexitet som råder i landet. Vår fantastiske guide på resan Daniel Byrmo, född i Sydafrika, boende i Sydafrika, men med svenskt påbrå och svensktalande till 100%, han gav oss ingångar och inblickar i både historia och nutid, som vi aldrig orkat läsa oss till. De vilda djuren upp i Krugerparken, den del som vi var i och som var "privatiserad", dvs med betydligt färre besökare, men ändå med ett gemensamt stängsel med Kruger för att djuren skulle kunna leva någotsånär ifred, de är vilda, men anfaller inte om du inte hotar eller de är utsvultna. Medan människan i staden, smyger i skydd av mörkret och hotar överfalla dig om du har otur och är på fel plats vid fel tidpunkt. Hotet finns där, vi varnades och vi respekterade det. Det är alltså en klar skillnad på människa och djur, inte alla människor, men tillräckligt många för att du skall stanna inomhus eller ta dig fram i taxi efter mörkrets inbrott. Här kommer klyftorna in, de som inget har, de som bor i skjul och behöver mat för att överleva, för en del av dem återstår bara att ta från de som har. Dvs du eller jag, tydliga som turister, innehavare av mobil, plånbok och kontokort. Kanske en guldring eller en värdefull klocka. Sydafrika är ett vackert land, varierat, torrt i vissa delar, dagliga skyfall i andra, högt, lågt, inga naturliga insjöar, men konstgjorda, några stora floder, många uttorkade. En lång kustremsa med Indiska oceanen och Atlantens svala vatten skönt sköljande upp på klippor eller stränder. Jag kommer att berätta mer. Men Sydafrika har både en mörk och en ljus sida. Som zebran ungefär.

En bild av jämställdhet?

Vårt, idag vindpinade land, lär ligga i framkanten vad gäller jämställdhet mellan könen. Inte bara lär, det är ett faktum att vi ligger där framme, men höstens Metoo-avslöjanden visar att det kan vara ganska dåligt ställt med balansen mellan man och kvinna. Den här bilden gjorde jag för något drygt år sedan och tycker den vänder lite på den här debatten och visar ett tillfälle då mannen inte är så kaxig, utan kvinnan är den som håller i taktpinnen och tillåts raljera. Inte mer än rätt. Skickade den här till DN Skriv idag, får se om de fastnar på kroken. Hoppas. Tills vi hörs igen. Lev väl, håll i hatten och deppa inte för lite snö, den försvinner snart igen....

NBJ 19

Efter mycket sökande och hel del förfrågningar runt omkring i järnvägskretsar, lyckades jag enkelt som en plätt, hitta en bild på ett unikt ånglok. Mitt "eget nr 19". Hos SJ hade det littera N, och vad jag kan se byggdes det i 44 exemplar. Lokets tjänstevikt var 56, ton, längd blygsamma 9,9 m, lastade 1,5 ton kol och 7 m3 vatten. Jag minns detta lok speciellt för att det var mindre än de andra ånglok som drog gods, och blandtåg på NBJ:s linjer i Bergslagen på femtiotalet och några år in på sextiotalet. Lok 19 blev helt klart min favorit, minstingen hade inga små ledhjul fram utan var ett fyraxlat lok med drivhjul. Detta föranledde nr 19 att på den kurviga banan mellan Gyttorp och Bredsjö utgörande den norra delen av NBJ:s spårnät ofta spåra ur. Inga svåra olyckor, men urspårningar icke dessdå mindre. Fråga mig inte varför, men nr 19, har blivit det nummer jag ofta, eller nästan alltid, väljer när ett nummer skall väljas, spelas eller skrivas som enbart siffror utan betydelse för sammanhanget. Nu har jag en bild på henne. Glad i sinnet publicerar jag den här. Tuff-tuff på er alla.

Jag vill minnas våren 2016.

Våren 2016, efter en lyckad gösfångst-tur, sitter Bengt Lindén och jag vid Ullstas lilla sjöbod nere vid Nyckelsjön. Som jag skrev i inlägget under detta, så gick Bengt bort för fem månader sedan och är djupt saknad, dessa bilder påminner och många, många stunder vid sjöboden. Bengt vi saknar dig.