Det händer på landet, nå´n gång.

Att bo på vischan blir ofta en lunk, det händer inte så mycket som har med dramatik att göra.
Men den 25 augusti i år, fick en buss, möte i kurvan, en bil kom enligt busschauffören i hög fart i högersväng och möter där buss 543.
Vägen är smal och bussen tvingades ner i diket för att undvika en frontalkrock.
Efter en stund kom två bärgare, det blev lite av kaos i hörnan, som man kan se från ett av våra ateljéfönster. Vad jag uppfattar som en ersättningsbuss kommer, eller kanske inte?

Ingen blev skadad, bussen var tom på väg till en skola för att hämta elever.
Bilen som orsakade det hela stannade upp lite men körde vidare, för feg för att möta busschauffören.
Smitare finns det gott om.
En sen rapport om en händelse, på landet.

Misstänkta terrorister grips i Australien. Och resten av världen.

Foto: ABC News

IS, ISIL eller ISIS, oavsett vad du kallar dem, det är lika illa ändå, de får det allt tuffare utanför "sina gränser."
Deras s k kalifat växer inte nämnvärt. En framstöt i Syrien mot den turkiska gränsen är väl den senaste landvinningen som rapporterats. Men turkarna lär inte lägga några fingrar emellan, utan står redo.

Vad som däremot händer, internationellt för dem, utanför Irak-Syrien är en frukt av sommarens illdåd begångna i just den regionen.
I Tyskland står en 20-åring inför rätta efter att radikaliserad återvänt, en annan mindre grupp av jihadister är också misstänkta och förhörs.
I Norge avvärjdes ett hot från en "grupp" IS-sympatisörer i somras, där de skulle gripa en slumpvald familj och avrätta den inför kameran.
I Australien, varifrån bilden ovan är hämtad, gjordes en stort gryningstillslag mot misstänka IS-sympatisörer/återvändare både i Sydney och Brisbane. En räd som fick stor uppmärksamhet i media här hemma, trots påträngande eftervalsfrågor.
Anledningen lär nog vara att, det även för oss här i Europa, går upp att dessa figurer som fått våldet på hjärnan, inte bara är av europeiskt ursprung utan även kommer från andra världsdelar.
Oftast söner till helt laglydiga och arbetsamma invandrare/flyktingar från den muslimska världen.

Problemet med IS växer, många tycker att man målar fan på väggen, men vänta till den dag då våra underrättelsetjänster missar någon med svärd och videokamera, då står vi där och klagar.
Det är därför bättre att vi stöder våra respektive nationers motsvarigheter till NSA, GRU mm så slipper vi konfronteras med blod och död på vår egen hemmaplan.
Det räcker med att vi försöker skydda de som är utsatta i Irak/Syrien och ta emot de som vill söka skydd här hos oss.

Nya tider, nya ansikten och nya soluppgångar.

Hur skulle jag, dagen efter ett historiskt val, kunna gå förbi det utan att kommentera det?
Omöjligt.
Men låt mig göra det inledningsvis med ett stänk humor.
För visst är landets framtid allvar, men en aning kan man väl ändå tillåtas dra lite på munnen åt vad som hänt och möjligen är på väg att hända.

För trots egna/personliga preferenser, lagda valsedlar eller önskedrömmar hos var och en av oss, så är det det stora flertalet som avgör i ett demokratiskt val. Tack och lov.
Därför denna teckning, som visar att solen även gick upp denna morgon, mot en klart ljusblå "moderathimmel" om man så vill.
Och detta händer när hela Sverige, mer eller mindre, målats om från Alliansens orange färg till en rödgrön nyans, som ännu inte blandats eller ens lagts på palletten.
Livet går vidare, kronan svajar, industrin kanske var lite förberedda. Ekonomin påverkas inte i detta skede, utan när det händer något drastiskt kanske?

Men det faktum som skakat om mig är inte Alliansens förlust, utan det faktum att den koalitionens bärande företrädare, under åtta år, inom tolv timmar deklarerar sina avgångar.
Reinfeldt i natt och finansminister Borg idag. Det är tunga pjäser, erkänt fina representanter för landets goda ekonomi, som i ett huj bara meddelar att de försvinner.
För vad än vänstermänniskor må säga och har sagt om herrarna Reinfeldt och Borg, så har dessa båda män, burit Sverige genom den värsta ekonomiska krisen sen trettiotalet, på ett sätt som rönt internationell beundran och häpnad, för att inte säga avund.

Nu avgår de, kanske det blir dags att syna vad S har i sina rockärmar. För är det något som de har att bevisa så är det att kunna matcha sina föregångare, vad gäller Sveriges ekonomi.
Min uppfattning är att MP inte kan och inte bör få säga till om för mycket, det är ett parti som förlorat stort i förhållande till EU-valet och även i jämförelse med 2010. Dessutom var deras språkrör rena rama katastroferna, åtminstone under den gångna valrörelsen, det var därför det gick som det gick.
Vänsterpartiet, har jag förstått är ställda åt sidan vad gäller Stefan Löfvens regeringsfunderingar.
Mycket bra! De är förödande och skulle innebära en stagnation i Sverige, vad gäller det mesta utom möjligen bidrag och underhåll.

Som sagt, solen gick upp idag.
Den gör det samma i morgon.
Lycka till Stefan Löfven, även om 68,8% av de som valde, INTE valde just ditt parti.

Tigerair Asutralia, som alla andra.

Det är inte bara i Europa som lågprisbolagen har snäva regler för handbagage, ja även flera av de gamla klassikerna i luften minskar också på vikter och mått.
Men Wizzair, Ryanair, Easyjet är inte så roliga att tampas med, visserligen får man ha handbagage med sig ombord, men ajabaja om du överskrider de mått och vikter som satts.
Så varför skulle lågprisbolaget Tigerair Australia vara annorlunda? Inte alls, de har sina strikta regler även där, det räcker med att läsa artikeln i SMH för att förstå deras regler.
Inte så illa med max två (!!!) handbagage, med absolut max på 10 kg, från nyår har man numera speciella "handbagagevakter" vid utgångarna som skall spana in ditt handbagage.
Cirkus 500 svenska kostar det om du ertappas med något halvkilo i övervikt.
Egentligen är regler och bestämmelser till för att följas, men det är väl min avoga inställning till alla dessa jädrans extrakostnader som stör mig.
Varför inte ta i rejält från början och sätta ett pris som täcker det mesta?
Folk vet ju att väljer man ett lågprisbolag blir det påslag med kanske det dubbla, ofta mer, mot vad biljetten i annonsen kostade.
Min senaste erfarenhet av ett "riktigt flygbolag", Finnair, var just den, de tog betalt, men gav också service utan att det kostade extra i varje beslut du fattade före och under själva flygningen.
Det kallar jag service - inte gneteri och lurendrejeri.

Visar hela härligheten...

Den här bilden hittade en lycklig ägare i lördags, vill visa den för den kommer aldrig hem till pappa Olle igen, den förblir någonstans i Östergötland.
Det är första gången jag visar upp bild på vägg, med väggen kvar efter fotografering. Den grå bakgrunden är nästan typisk fotostudiomiljö från förr i tiden - då det begav sig.
Då rullades det upp en två meter bred grå pappersfond på väggen och sedan ut med ett stilleben på någon slags pedistal eller podium, kanske bord. Sidoljus möjligen.
Men det var då det, idag kör man digitalt mot en ljusgrå råhyvlad vägg.

Bilden heter "Insvept figur", ett verk i blandteknik, men påminner mer om en lunga vid närmare betraktande.

Folkpartiet var feminister för över hundra år sedan. Det du Gudrun.

Vilka tror sig veta att de demokratiska och socialpolitiska reformer som togs i början av förra seklet enbart lades fram genom socialdemokratiska initiativ och visioner?
Nästan alla skulle jag tro.

Men minst lika radikala och framsynta var Folkpartiet eller Liberala Samlingspartiet i början av seklet. Det förra seklet alltså. Det var inte bara socialister som såg morgondagens värld. Det fanns även liberaler som trodde på jämställdhet, vilket bl a en allmän och lika rösträtt skulle innebära.
Och 1913 ej att förglömma, under Staffs regering så infördes även den allmänna pensionen.

Starka, högljudda motståndare till dess omvälvande reformer var Högern, som t o m kallades Karl Staaff för landsförädare under hans reformvänliga period fram till sin död 1915.

Titta bara på detta valbudskap från årets val, vem trodde att en Fru Schyman skulle ha ensamrätt på begreppet Feministiskt Initiativ?
Nästan alla skulle jag gissa.
Men icke alls, du får ta plats i korgen Gudrun.

A350 på segertåg världen runt.

Airbus nya A350 XWB är på jorden-runt uppvisning, ett rent segertåg tror jag vi kan sammanfatta det som. På den övre bilden är hon i Auckland, efter en flygning från Sydney och innan dess Johannesburg.
Den undre bilden visar Anderna i bakgrunden där hon står i Santiago de Chile. Nästa anhalt blev Sao Paulo i Brasilien. Sammanlagt 14 flygplatser besökte hon.
Det känns som denna bränslesnåla (ca 25% lägre bränsleförbrukning) och komposit-lätta maskin vunnit nya tänkbara kunder under sitt uppvisningståg, som ju samtidigt är en extralång provflygning.
I höst får Qatar Airways sina första A350:or. Sedan återstår alla de andra bolagen som redan tecknat order.

Gnesta konstrunda och Finspång samma öppningsdag.

Ibland blir det små sammanträffanden.
Som det här med öppningsdagar för konstutställningar.
På lördag, nu den 6 sept klockan 11 slår vi upp portarna till årets upplaga av Gnesta konstrunda.
En runda som firar 15-års jubileum och då kan vi inte samtidigt vara i Finspång där Finspångs konstförening välkomnar sina besökare kl 13.
Efter bästa samförstånd med de trevliga representanterna för konstföreningen så beslutades det att ändå ha vår utställning där och då. Den enda dag vi har tillfälle att vara på plats i Finspång är sista dagen den 20 sept mellan 13 och 15.
Men här hemma i huset är vi under Konstrundehelgen, vi hoppas naturligtvis att många kommer, det bjuds på en hel del nytt i konstväg, Mias nya grafik och temperamålningar och mina blandtekniksverk.
Måste nästan ses, så vi ses!

Välkomna!

"Höstdansen" - du kan bara se den är här och nu.

"Höstdansen", en teckning/blandteknik-bild skulle ha varit med på Konstrundan, som en av många i min samling med likartade bilder, men det valdes av en konstförening och har redan avhämtats.
Här får ni en chans att se den här.
Allt annat finns kvar, välkomna på lördag kl 11 - 17 och söndag 11 - 16. Blacksta, vi håller till i nummer 4 på kartan:
www.gnestakonstrunda.com

Månadsskiftet juli-augusti 1940.

Här sitter jag Olle, den lille parveln i sanden och leker, lite över två år gammal.
Juli, kanske tidig augusti 1940 och världen runt om står i brand.
Inte visste jag då att det var en trygg plats jag satt på, långt bort i västra Västmanland hos min moster och morbror på deras gård.
Kossor, höns, grisar och några hästar bildade även de en del av den trygghet som man som barn kan känna, utan att då egentligen tänka på det.

Att berätta om motsatsen till denna lugna tillvaro, bör vi börja med något som till synes kunde varit något trivialt, men det var det inte, för den svenska eftergivenheten - flatheten - hade redan lagt sig som en illaluktande dimma över vårt land.
Den 1 augusti förbjuder polismästaren i Stockholm sången "Den ökände hästen från Troja" i Karl Gerhards revy, den ansågs som förargelseväckande? Tyskarna hade tryckt på eftersom sången var riktad mot självaste Hitler himself.
Sovjetunionen sätter klorna i Estland och Litauen den 3 augusti och förklarar dem som Sovjet socialistiska republiker, tre dagar senare är det Lettlands tur att snärjas i Sovjetunionens garn.

Dessa tre händelser i början av augusti får spegla denna bild, där jag, hade turen att bo i rätt land, i en ond omvärld.