Idag är det den 27 mars år 2023. Nio månader sedan jag skrev något, än mindre la ut någon bild här på min gamla blogg. Nu plitar jag ner några rader, medans det är blåsigt och lätt yrsnö i luften, våren är som bortblåst. Stackars tranor, grågäss och andra flyttfåglar som anänt, de har det lite tuffare nu, men kalar sig. De hittar alltid föda. Nöjer mig med dssa ord, i morgon kanske jag försöker lägga in en bild, vi får se. Hörs och syns! Olle

Tillbaka, är det möjligt?

Ingen, jag hittade tillbaka till min blogg, men med svårigheter. Den är inte precis dagsfärsk och tekniken, uppdateringarna kräver sitt, att hänga med krävs och det är inte alltid som det finns utrymme för det. Men nu har jag hittat lite space och börjar försiktigt med ett skrivet inlägg. Får se om det lyckas att publicera det också. H Håll tummarna.

Länge sedan

Än en gång, det var länge sedan, riktigt länge sedan. Har haft och har problem med att lägga in nya inlägg, får se om detta fungerar. Kåt oss hoppas. Olle

CP Rail i snön

I Kanada kör man oavsett årstiden, där är det vintertid ofta mycket snö, men inget hindrar de stora tågen att ta sig fram över det stora landet. Här är ett Canadian Pacific godståg någonstans i Kanada. Fin bild. Tuff bild.

NBJ 19

NBJ:s nr 19 litt N. Någon som har fler bilder än denna ända som jag hittat efter en hel del sökande?

Lions Head, Cape Town

Yes, this is my own photo taken from the top of the Table Mountain in Cape Town, looking down at the ocean, parts of the city and Lions Head, 420 meters high. I must say, Cape Town from this angel is one of the most beautiful cities I and Mia have visited. Sydney, Vancouver and our own Stockholm are among the other top cities.

The year was 1958

Believe it or not, the year is 1938. In the suburb of Northcote, Melbourne. I´m taking a rest on a warm day, when building fences. Maurica and I and our "company" Superior Fencing had work to do all around Melbourne. Well, those were the days.

Melbourne, mera Melbourne.

Man behöver inte säga så mycket mer - än Melbourne. Glöm inte bort den fina staden om du tänker resa till Australien, allt ät inte bara Sydney, utan bägge är lika vackra och sevärda. Res och upplev. Vi hörs igen//Olle

Fler minnen från Melbourne

Vandrar man en dag i Royal Botanical Gardens i Melbourne blir man ganska kvickt helt omedveten om att mångmiljonstaden ligger runt om, med sitt brusande liv, som på något outgrundligt sätt helt försvinner, när man har gömt sig i grönskan och väldofterna från växter och blommor. Under promenaden stöter man på den ovanliga, för oss ovanliga, svarta svanen. Den lär enbart finnas på den australiska kontinenten och på Nya Zeeland, dit den fördes någon gång i slutet på 1800-talet. Allt nog denna svan var inte det minsta intresserad av oss, tiggde inte, fräste inte eller väste inte, bara betade i lugnan ro, precis lika fridfullt som tjuren Ferdinand har det under sitt stora träd. Stora träd, till åren komna, hur många hundra år det träd är som Mia famnar om vet ingen av oss, vi glömde fråga, bara njöt av dess mäktighet, fridfullhet och magiska förtrollning det utstrålade, bland flera lika trygga kompisar runt om. Mäktigt.Med vördnad man står där, som en dagslända ut trädets perspektiv. Vi bugade och klappade trädet innan vi traskade vidare, mot nya upplevelser i den gröna, jättelika oasen mitt i Melbourne. Kanske kommer det mer därifrån. Vi hörs igen //Olle

Melbourne-minnen

Ja, hur kan man glömma en sådan stad? Melbourne, har betytt så mycket för mig, både i ungdomen som vid återkommande besök. Känslomässigt ja, Upplevelsemässigt ja. Hemstadsmässigt, nja? Vänligt och tryggt? Ja. Ett par bilder får visa hur man med några minuters promenad enkelt kan vandra från den brusande knutpunkten Flinders-Swanston streets till the Royal Botanical Gardens grönska och tysta lugn. Om ni planerar ett besök i Australien, tänk då inte bara Sydney, Sydney..... tänk också Melbourne och andra sevärda städer och platser. Några rader som inte blir fler. Idag. Vi hörs //Olle #melbourne #victoria #australia #australien #royalbotanicalgardens #olleqvennerstedt #sweden @olleqvennerstedt

Karin och Conny

Eller Conny och Karin om vi skall vara kinkiga och se vilken bild som hamnat överst. De togs i slutet av juni 2011. Här hos oss i Blacksta. Solen sken från sidan och gjorde att ljuset föll perfekt i dess bägge porträtt. Som en liten kuriositet kan nämnas att Connys hatt har han lånat av mig, en Aussie-hatt så klart. Karins hatt är inte heller den hennes egen, utan Mias sköna med stora brätten. Det är väl just kanske därför jag väljer att publicera dem så här, nästan nio år senare, för att de så väl porträtterar de bägge. Conny är tyvärr borta sedan lite drygt två år, men Kakan som Karin också vill kalla sig, lever i högsta välmåga kvar ute på Edanö utanför Trosa. Dessa bägge sköna personer hade den goda smaken och det kloka omdömet att 1986-7 skaffa sig en segelbåt, nybörjare var de under segel, men bägge hade sjövana efter många långa turer ut ur Trosa hamn - i motorbåt. Alltnog, de blev med segelbåt, avvecklade sin verksamhet och flyttade ut ur sitt hus, klev i stället ombord i degelbåten med sonen Jonte och klev inte iland igen i Trosa förrän sju år senare. Ett varv runt jorden och en extra tur och retur-seglats över Atlanten stoltserade de med. Många var de dryga stockholmare som låg med sina stora schabrak i Trosa hamn och såg allmänt skrävliga och beresta ut, när Conny, Karin och Jonte stolta seglade in i hamnen, under kanonsalut, i en 31-fots segelbåt. Morning Sun. Båtens fabrikat har jag i denna skrivande stund glömt. Kort om resrutten: Ut genom kanelsystemen i Europa, Biscaya, Kanarieöarna, Madeira, Västindien i månader, Panamakanalen, Stilla havet, Polynesien - först den franska delen som de inte gillade alls, för uppnästa fransmän som skulle skinna inte så penningstinna långseglare, när de inte hade något annat alternativ än att ankra på den franska koloniön. Vidare via Fiji, Vanuato, Nya Zeeland till Australien. Här nere stannade de länge, fattade tycke för länderna och trivdes som fiskarna i vattnet. En flygtur hem, sedan tillbaka till båten i Sydney och seglats upp längs kusten och i segelbåtskonvoj söder om Indonesien över Indiska Oceanen att stormigt hav sydost om Madagaskar, detta för att undvika somaliska pirater, som härjade i vattnen här. Till Durban i Sydafrika och vidare till Hout Bay utanför Kapstaden och ett längre upphåll där. Sedan ut på Atlanten via Namibias kust ut till St Helena, en bergig otillgänglig ö långt, långt ute i Atlanten. Sedan mot Sydamerika, upp längs den kontinentens kust tillbaka till Västindien igen, en tid där och sedan över Atlanten via Irland och England till våra egna farvatten. Så i semestermånaden juli, under pompa och ståt med kompisar, vänner och SvD redo för bilder och intervjuer, in i yttersta kanalhamnen i Trosa. Halvfeta seglare i dyrköpta kläder som via grundstötningar och felnavigeringar hittat till Trosa från Stockholms skärgård, vände skamligt usla i seglersjälen festligheterna ryggen när de fick veta vad den "lilla" segelbåten Morning Sun befunnit sig och upplevt under de senaste sju åren. En story som är värd att minnas, jag har försökt att skumma lite på ytan. Karin sitter nu hemma på kammaren och skriver ner, med stöd av sina fantastiska och långa och roliga brev som hon skrev hem till Mia och Kersti, en slags reseberättelse, eller resebiografi. OK, många ord. Vi hörs igen. //Olle

2020 börjar rulla igång....

.....så sakta. Man kunde kanske önska sig en mjukare start på det nya decenniet, men naturens krafter och människans omedgörlighet och sturskhet får det nya året en lite mer skakig början. Om vi börjar med naturen, så är det oundvikligt att börja med Australien och bränderna där. Den långvariga torkan, om vi tar den allra först, så har den en stor del i orsakerna till att det brinner så intensivt och kraftigt, när det brinner. Torkan kan vi nog, vad jag läst mig till, se tog sin start på allvar under 2018, sedan under 2019 har den bara fortsatt, lite regn där det behövdes, men inget regn alls där det är som allra värst. Och så ovanpå det, de årliga bränderna, som beroende just på torkan, har olika omfattningar år från år. I november och december härjade de, tar lite vila nu i början av januari tack vare svalare och lite regn nere i sydost. På fredag ser jag att Sydney med omnejd skall få regn och längre söderut längs kusten verkar det bli varmt med risk för nya mer intensiva bränder. Människor och djur dör och lider, hus brinner, odlingar, delar av nationalparker brinner. Mitt hjärta är i Australien med er alla som har det tufft, som sörjer och saknar, som inget hem har längre och alla kryp, smådjur och större djur som inte hinner undan. Sedan kommer vi till med medvetna mänskliga svetslågan, eller svetslågorna. Presidenter, överbefälhavare och andra högre dignitärer som twittrar, (trump)etar och bönar och ber om hämnd, hämnd, vedergällning och åter vedergällning. Jag tycker synd om dem, de är inlåsta i sina hörnor och står där och gastar och gapar, med risk för att världen, hela världen råkar sättas i brand, på grund av deras dårskap och egensinne. Brist på förståelsen att - dialog, samtal och personliga möten - är det enda som kan gjuta olja på sår och ge oss tillbaka tron på diplomati och internationalism. USA. Iran och alla ni andra som sitter i varandras strupar, släpp taget och slappna av. Ni bestämmer inte över oss alla, som inte valt sida, eller sympatiserar med någon av er, vi vill ha fred, lugn och ro. Slappna av. Vi hörs igen. //Olle

En illustration bland många....one cartoon among many...

Jag är illustratör trots hög ålder, vill publicera några som gjorts under senare år. I am an illustrator/cartoonist, even up in the years, I´d like to show a few from a short time back. Enjoy. Translation: Got a haircut Svenne? No, I got a cold.

Julen är här....

---och jag har varit frånvarande i åtta veckor. Långa veckor, ganska svåra veckor, men en hel del sjukdom och sjukhusvistelser. Men som alltid måste man se framåt, vi kämpar vidare och tror att det allra svåraste nu skall vara ett minne blott. Vi får se. Optimism och framtidstro och visioner som ej är uppfyllda lyfter oss och får oss, att i drömmarna (än så länge), sväva ut där i den okända verkligheten. Exempelvis södra Gotland, nordvästra Skåne och andra platser. Ja nu vet ni, ni som fortfarande tittar in i mina allt mer sporadiska inlägg här i Diversehandeln. Håll ut. Vi ses igen, kanske i början av 2020 eller innan dess? Tills dess God Jul önskar jag er //Olle

One step kom inte med....

....just i det första urvalet, men för alla som ändå är intresserade så kommer den att framträda i det andra valet, dvs själva utställningen som One step redan är utvald till. När? Dröjer ett tag. Var? Inte så långt bort. Mer senare.....tills dess. Hälsningar Olle

När bara några ord räcker...

Det kan betyda mycket, nästan allt, som kan sägas på två rader. När ett besked som man inte vet vad det skall innehålla, är som en lättnad och befrielse, när spända muskler släpper och nervknutar löses upp. Då händer det. Tack Anna A för dina besked, du har befriat oss.

Galleri Lindberg i Luleå. Sista veckan.

Vi är inne på sista veckan i Luleå, Mia och jag. Galleri Lindbergs. Skeppsbrogatan 46 är adressen. Sistsa dagen att beskåda underverken är onsdag den 23 oktober. Så välkomna till Helene och Carina i det finaste av gallerier som Luleå kan erbjuda. Jag visar blandteknik och Mia måleri och grafik. Hörs senare//Olle

Turkiets blodiga samvete

Med vilken rätt har Turkiet invaderat sitt grannland Syrien? Erdogan, du olycklige president, tycker du inte att Syrien drabbats mer än tillräckligt, för att du skall kasta dig över dem som en rabiessmittad bulldog och orsaka död, vånda, pina och förödelse? Om du lille Erdogan har något att tänka med, ett hjärta att känna med, ett samvete att styras av, en empati att leda dig mot din nästa, ja då skulle du har hållit dig hemma och låtit dina välpolerade trupper med sina dödsbringande vapen enbart få paradera i Ankara, Istanbul eller var du nu vill se dem. I stället anfaller du grannlandet i söder, under väldigt dimmiga bortförklaringar. Kanske skulle du låtit dina specialtrupper smyga in och ta hand om de som du kallar "terrorister" och inte låtit bomber och granater regna över oskyldiga stackars medmänniskor. Vad är du Erdogarn gjord av? Jag undviker att ge dig ett förnamn, för att inte på något sätt profilera dig, vill enbart omnämna dig med efternamn. Nu kanske det blir så att du inte bara möter oväntat starkt motstånd från kurderna utan också får al-Assad och Putin på halsen. Det ser i alla fall ut så i nuläget. Något du inte räknat med, utan trodde på en promenadseger i krigsdammet med hundratusentals hemlösa och förtvivlade syrier/kurder/assyrier/kristna gråtande på andra sidan gränsen. Jag hyser ingen respekt för dig, jag känner ett obehag, ett förakt för dig. Du ger ett obehagligt, ruskigt intryck, kallt, oförsonligt, du är en diktatorisk typ, som borde sitta på en öde ö i Sydatlanten några månader och begrunda ditt lands förfall. Stackars turkiska majoritet som har en sådan ledare, vad har ni gjort för ont? Hoppas nu att världssmfundet kan samla sig, innan ett storkrig har brutit ut, och få dig Ergogan till besinning. Du förefaller vara en feg ynkrygg som inte vågar möta en kvinnlig obeväpnad Peshmerga-soldat i mörkret, utan att skrika på hjälp och lägga benen på ryggen. Detta är min helt egna åsikt Vi hörs igen //Olle

Long time......

Hej alla, eller ni få som eventuellt är kvar - jag har en ursäkt för att att dröjt och inte vara frekvent, men den tar vi senare. Jag lever och har uppslag och idéer om vad som komma skall, så håll ut.... Vi hörs //Olle

Ryanair igen, opålitliga Ryanair.

Ryanair visar sitt falska ansikte igen, fula tryne, här finns bildbevis på hur de avsiktligt "döper" om den versionen av Boeing 737 med tillägget MAX som fått flygförbud sedan en längre tid tillbaka, till 737-8200 som det kommer att stå på deras nya 737-or när de leverars efter att flygförbudet hävts. Detta i tron att det skall lugna passagerare och få dem att lugnt boka en säker version av 737-an. Men det är samma version, som MAX-8, men nu omdöpt. Ryanair är i mina ögon ett skit-bolag, som ingen skulle åka med. Men det gör folk bara för att de tar lite lägre priser, på bekostnad av vilka? Jo personalen, som knappt får organisera sig och kräva sina rättigheter vad gäller arbetstider och även lönevillkor. Nu är det så att Ryanair inte bara har bekymmer med att helt och hållet sitta i knät på amerikanska Boeing, utan även med Brexit, om Boris Johnson får som han vill - ett hårt villkorslöst utträde, kommer det att drabba irländska Ryaneir, nästan lika mycket som om det vore brittiskt. Ja detta om ett bolag som jag skyr som pesten. Tack för att jag fick kasta lite dynga på dem, har du en annan uppfattning och erfarenhet, får du gärna svara, men kom inte och hota med någonting bara. Tack för den vänligheten. Vi hörs igen //Olle

Maybe - maybe not?

Ja vem vet, jag har lagt ut trevare om att söka till den stora skulpturutställningen i Cottesloe, mellan Perth och Fremantle i Western Australia (WA). Mars 2020, men förberedelser måste tas nu, ansökan i mitten av augusti, tillverkare av mitt föreslagna verk om det nu skulle antas, har hittat en på plats. Slipper dyra fraktkostnader dit och hem, de kan efteråt ta vara på den, skrota den och återvinna den - förhoppningsvis. Om ingen köpare slår till. Nu har jag också kontakta organisatören Sculpture by the Sea för att få klartecken om de anser att min idé är säker för besökare, som springer omkring både dag och i skymning kan jag tänka mig. Ja, det här är inte mitt bord. Långt, långt därifrån, men har jag en accepterad idé så får yrkesmän ta över vid själva skärandet och böjandet. Sen ska det slipas och målas och fästas i marken, men markarbetet står organisatörerna för, liksom transporter inom närområdet. Vi får se. Napp - hoppas kunna säga ja då, nej - bara gå vidare med annat.

Bilden togs år 1911

Alltså, denna bild togs 1911, i K.G.F. Norbergs fotostudio i Nora. Alla snyggt klädda och allvarliga, inga leenden här inte. Blickstilla blev de anmodade att sitta. Det är mina anfäder på mors sida ni ser här. Det räcker med att berätta att kvinnan längst ner till vänster är min mormor Anna och mannen bakom henne är min morfar Viktor och med tillägget att det äldre paret i mitten på främre raden är morfar Viktors mor Katarina och far Jan Erik. Jag blir lite rörd, berörd av att se denna bild, det är led bakåt i tiden där jag bara minns några av dem, de andra var redan borta när jag föddes eller när jag blev medveten om min omgivning. Mormor Anna är värd ett par extra ord, där ni ser henne nu, så hade hon fött tio barn. Vid 48 års ålder året innan 2010, födde hon min mor Astrid. Så vacker mormor Anna är, så välbehållen om ni tillåter uttrycket, inte bara allt barnafödande, utan en stor gård, med djur av alla dåtidens slag, en barnaskara att ta hand om. Och så, till synes, reslig och så ung, 49 år. Morfar Viktor två år yngre hade det också tufft, med skördar, skogsbruk, djurhållning och hästtransporter till kvarnar och marknader. Och med intressen i ortens lokala malmgruva, så blev han titulerad Bergsman. Vilket det också står på gravstenen. Bergsmannen Viktor Johansson Familjegrav.

Snacka om mytomaner

Under Almedalsveckan igår skedde det som måste betecknas som historiens historieblindhet. En liten grupp ur NMR blockerade mer eller mindre ingången till en minnesutställning i Visby, en minnesutställning som handlar om förintelsen, arrangerad av vänskapsförbundet Sverige- Israel. Dessa puckon skanderade "jävla mytomaner" eller "jävla historiemytomaner", anspelandes på att förintelsen aldrig skett. Skall vi prata om mytomaner, kanske vi skall prata om dessa NMR-anhängare, som tycks vara historielösa och leva i mytomanin att det som skedde i Buchenwald, Bergen-Belsen och andra utrotningsfabriker aldrig skett. Vakna upp och befria er från den falska föreställningsvärld som ni lever i. Jag återkommer här i denna blogg. Hälsningar //Olle

O Canada

Idag den 1 juli är det Kanadas egen dag. Canada Day. Mina upplevelser av detta mäktiga land är enbart goda, upplevelserna är många, kanske sju eller åtta besök, en del längre andra något kortare. Vad jag minns är att Kanada i så mycket, inte bara i sin natur i östra Ontario påminner så mycket om Sverige, utan att även den kanadensiska mentaliteten då, på åttiotalet, var så lik vår egen. Kanske har det ändrats, men så har även vi i vårt land. Jag vill bara med dessa ganska få rader sträcka ut en öppen famn till det stora landet Kanada idag, ni gav mig så mycket. Tack. O Canada.

Japanese style and perfection.

What else is there to say? Japan surprises all time, with - as I mentioned in the headline "style and perfection". And I am not talking about complicated constructions, no just simple ways to at the same time - save two trees and pave the ground. Like in the top image. The island of Naoshima is a wonder, with art as the main attraction, but besides that also the wonderful views of the the main island as well as the ocean and other islands, most famous is the Benesse Art Site, a collective name for the art activities conducted by the company and another investors. Anyhow, I have a true picture of Japan, which of course is my own, and that is perfection and protection of a rather "tiny territory", it is clean, everything is functioning and people are very polite but as a general a bit shy. I hope to be able to visit again in a couple of years time. But before that, I´ll see you again here...//Olle

80% är idioter sa den här Nallen.

Björn Wahlroos även kallad Nalle, tidigare Nordeas ordförande, som lämnade den svajiga skutan tidigare i år, fällde ett omdöme som inte uppskattades av oss vanliga icke finansproffs. Citerar "----finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten av mänskligheten som är finansiella idioter till de 20 procenten som har idéer...." Detta luktar förakt för de som inte är utbildade ekonomer, eller sitter inne i bankernas datacentraler och med en knapptryckning köper och säljer. Alla kan inte göra det Björn Wahlroos och du borde förstå att de inte är idioter, utan inte insatta i hur man snabbt gör en bra affär på finansmarknaden. Nalle du har nu lämnat skeppet Nordea, som varit i gungning och fortfarande rullar, nu med sitt huvudsäte i Finland, du kanske inte skulle uppskatta om vi som exempelvis är konstnärer skulle säga ".....i konstens värld handlar det om att förstå vad konstverken föreställer eller vad som är meningen bakom verken, gör man inte det är man en konst-idiot...." Det finns lika många andra likneser som yrkesgrupper i vårt land, och i alla dessa fall skulle du Björn Wahlroos framställas som idiot om de använde samma billiga, undervärderande ton som du gjorde. Fy skäms, må du sova illa och ångra dina ord, vill med stort hjärta påminna dig med detta inlägg om det är så att du börjat förtränga ditt förakt. Till alla andra säger jag - vi hörs igen //Olle

Eddie och jag.

Som sagt i rubriken - Eddie och jag - på väg hem efter ännu en av Bajens segermatcher på Tele2 Arena. En kylig kväll i maj, nära Slussen, jag skulle vidare till Centralen och ta tåget hem, Eddie, och Anton som inte fick plats på bilden, skulle åka mot Västertorp och Fruängen. Så kul att ses, Anton och jag strålade samman redan runt 16.15 på "Utekvarnen" på Medis och åt en bit, tog en bira och pratade om det mesta andra än just fotboll. Eddie kom sedan med flåset i halsen, efter att ha varit hemma, efter ha varit på jobbet i Uppsala, efter att ha bilat hem, efter att ha tagit t-banan till Globen, efter att..... han hinner inte alltid vara med från början, men snart byter han arbetsplats till någonstans i Solnatrakten tror jag det var. Ville visa bilden på oss, nära besläktade, lika i sätt och sägs det till utseendet i viss mån. Anton slänger jag in i ett annat inlägg, han är trygg som mittback mellan oss ytterbackar. Vi hörs igen //Olle

Lill-Olle

Även liten gosse blir stor. Minnen finns kvar, påminda genom ett foto kanske... Detta måste vara sommaren 1941, kan ta fel, men det var länge,länge sen. På grusplan framför mangårdsbyggnaden på fädernesgården Tallåsen, då i familjens ägo sedan 94 år tillbaka i tiden och den förblev så fram till 1996. Om några dagar kommer jag att återse gården, kanske på lite avstånd, vill inte störa ägaren. Men vill se den, det var säkert mer än tio år sedan sist. Hur som haver hade jag mina släktingar på mors sida som ägare under 151 år, varav fem år blev min lycka att bo där, men det var från sju års ålder fram till tolv.Fem lyckliga år, med småskola och folkskola innan flytt till Stockholm och realskolan där. Bilder berör, bilder påminner. Vemod blandas med andra känslor, det bubblar inom mig just nu. Av vad vet jag inte. Bilden togs för 78 år sedan, det säger väl en del.

En törstig känguru

OK, jag vet, bilden är tagen inne i en stor naturpark utanför Adelaide, men jag är stolt ändå. Hann med, såg den och kunde fånga denne känguru, när den just ville släcka törsten, på vårkanten i Australien, sent i november månad, i Cleland Park, South Australia. Det var några år sedan och bilden dök upp nu. Som sagt - lite stolt.

Jonas Sjöstedts självmål

Denne partiledare, Jonas Sjöstedt Vänsterpartiet, tycker jag gör ett rejält självmål - i tom bur dessutom. Under många, många och långa år har hans parti mer än mindre varit motståndare till EU och Sveriges medlemskap där. V har inte sett det som det fredsprojekt som det från början var, och som det, om än i mindre grad, fortfarande är. Utan EU som en samlande kraft i Europa, hade motsättningar, mellan olika regioner, etniska grupper eller ekonomiska förutsättningar kunnat tända minsta gnista. Se bara på Balkankriget i början av nittiotalet. Det räcker som motiv för att behålla EU, försvara EU och se till att det inte blir allt för överstatligt och federalistiskt. Jonas Sjöstedt, kröp så småningom om till korset och förordade inte direkt eller indirekt längre att Sverige skulle dra sig ur. Han har sedan dess hela tiden sluddrat på målet, läpparnas bekännelse räcker inte, det måste finnas ett hjärta, ett trovärdigt hjärta med i bilden, Det har jag saknat hos V och Jonas Sjöstedt. Nu i EU-valet för några dagar sedan så gick det inte så bra för hans parti, de hade hoppats på att håva in missnöjda sossar och rida på risken för att högerkonservativa krafter skulle få allt för stor makt. Nu snubblade man in bollen i eget mål, de nationalistiska och EU-fientliga partierna gjorde sämre, generellt sett, ifrån sig än befarat. Se på Danmark, Nederländerna, Tyskland m fl. Nähä du Jonas lille vän, du får allt sätta ned foten ordentligt på den sida linje som avgör om man ärligt och uppriktigt är för eller mot EU. Nog om detta. På återhörande //Olle

EU-valet i övermorgon....

Det var evigheter, kanske två månader sedan, jag hann teckna en Gnällspik. Men idag två dagar inför EU-valet, så kunde jag inte låta bli, plus att jag hade lite tid över. Lägg därtill att detta EU-val känns, för mig och många andra viktigare, viktigare än tidigare val till Bryssel. Inte bara för att se till att stoppa att mer nationalistiska partigrupper tar överhanden i EU. EU är ett fredsprojekt som bygger på öppenhet och gemensamma åtaganden. Och skall så förbli anser jag. Gubben eller Gnällspiken om ni så vill, är lite främmande inför att rösta, han lever kvar i forntidens partipolitik och den gamle Gunnar Hedlund, som ledde Bondeförbundet innan det blev Centerpartiet. Tror att DN:s Åsikts-sida är stängd för detta ämne, några inlägg kommer inte förrän på måndag och då är denna teckning inaktuell. Hoppas att ni går och röstar på söndag, maka er ur sofforna, ta en tur till vallokalen eller skynda och förtidsrösta idag eller i morgon lördag. Vi hörs igen //Olle

Utställningen i Karlstad

Ja här står jag och stoltserar med ett av mina konstverk som precis skall plockas med hem av köparna. Det var i lördags, min utställning i Karlstad är slut, Mias tog slut dagarna innan min började. Allt på Galleri Ekdahl. Två fina och mycket uppskattade konstutställningar enligt Magnus, galleristen, och även bland många av de besökande. Jag är nöjd med att ha fått sålt några verk, Mia likaså. Karlstad en trevlig stad, med glada hjärtliga människor. Tre turer dit tur och retur tog lite på krafterna, men nu är vi tillbaka i tämligen god form igen. Och Magnus, du skall ha all heder av din snabba redovisning, allt på pränt och inne på bankkontot. Tänk om alla gallerister hade den viljan att betala i rimlig tid. Men all ära till dig Magnus. Nu väntar en utflykt till Luleå i slutet av september för Mia och mig, en gemensam visning hos Galleri Helene Lindberg. Nu en plats i skuggan och hammocken. Vi hörs. //Olle

Fujiyama, den mäktiga.

När man färdas med tåg, buss, bil, båt, linbana, eller kugghjulsbana i trakterna lite sydväst om Tokyo, så finns hon alltid där, i diset, bakom molen, i motljuset, wller när det inte går att få någon riktig kontrastverkan ur sin kamera, som i dessa fall. Vi var på väg i på en rundtur med just tåg, buss, båt, linbana kugghjulsbana tillbaka till tåget i Hakone, med Fujuyama hela tiden i fjärran. Som om detta heliga, mytomspunna berg, vaktade oss och såg till att vi inte råkade illa ut, i okänd terräng. Man ser hennes perfekta "vulkanform" och känner att friden vilar, men anar också att om den skulle bli aktiv igen, så vore det bäst att kasta sig i havet fortare än kvickt. Från tåget såg vi henne på väg från Kyoto och under ett besök i Fujikama likaså, skymtade hon i diset där borta över sjön. Vacker. Oemotståndlig, mäktig och vördad även av oss icke-japaner. Vi hörs igen//Olle

Tokyo - lite tilltrasslat ibland.

En jättestad. Tokyo. Men lägger bara upp två bilder, som lika gärna skulle kunnat vara tvåtusen, för att inte ens då kunna beskriva denna fantastiska stad och dess mångfald och folkliv. Hade nog krävts tjugotusen bilder? Den övre av dessa visar att även om det är tilltrasslat bland ledningarna, till synes tilltrasslat är kanske bäst att tillägga, så fungerar allt som vi stött på under två besök i denna megastad, som det skall, dvs perfekt. Kanske dessa utanpåliggande ledningar klarar jordbävningar bäst? Men då skulle det ju se ut likadant som det gör även på den undre bilden, vid Sjinjuko-centrat, där Tokyos största järnvägsstation ligger i ett antal våningsplan. Där den största konstnärsbutiken i sex våningar, som jag sett också ligger. Plus ett otal restauranger, barer, butiker stora som små, utanför framförs en massa trollkonster och tricks av skickliga gatuartister, som inte vill pocka på uppmärksamhet, de håller alltid en låg profil. Men deras skicklighet är så påfallande att de drar storpublik av vanliga Tokyobor såväl som besökare från när och fjärran. Tokyo är en stad dit jag vill återvända igen, trots sin storlek, mängder av människor och liv och rörelse, så är allt välordnat, tryggt och säkert, ganska lugnt, trångt på tåg ja, men ändå inget armbågar och sura miner. Inga glada heller är bäst att tillägga. Japanen är som han/hon är, lite slutna och inte den spontanaste av nationaliteter, men en trygg person, som inpackade som sillar i ett pendeltåg, inga plånböcker eller halsband stjäls, det är lugn och frid. Tack Tokyo för att vi fått lära känna dig lite på ytan, kanske det räcker så, för börjar man skrubba, kan det tänkas att den glans som vi mött blir lite krackelerad och smutsig, vad vet vi? Vi ses igen, förhoppningsvis 2021, med Contemporary Art-utställningen i Yokohama. Innan dess så hörs vi. //Olle

Vad är flygskam?

Flygskam, klimatpanik, ångest och missmod sprids nu som ord för att skapa fullkomlig panik bland oss människor. Låt mig hålla fast vid begreppet flygskam, igår visade SVT Granskning att vår inrikes sjöfart står för större CO2-utsläpp än vad vårt inrikesflyg gör. Krävs det en extra båtskatt nu? Skall Gotlandsfärjorna läggas ner för att ersättas med flyg eller roddbåt? Idag kommer SVT med ytterligare siffror som visar att våra besökande kryssningsfartyg låter sina motorer/maskiner gå för att generera energi ombord i 5 500 timmar under sina dagar i våra farvatten. Skrämmande även detta. Eller hur Isabella?Man undrar varför Enfrågepartiet inte tar upp andra utsläppskällor än flygets? Varför? Och om de riktade sina blickar utanför Stockholms innerstad kanske de skulle ana att rysk gas, polsk och tysk kol smutsar, ja rent ut sagt skitar - ner tusenfallt mer än några stackars förirrade flygplan över Sverige gör. Sverige ett avlångt land, med stora avstånd mellan utspridda städer, orter och de mer storstadsliknande områdena, varför skall inte flyget få trafikera sträckor som människor aldrig kan ta sig fram på med buss, tunnelbana, elsubventionerad sparkcykel eller vad som gäller i innerstaden? Jo med bil då. Men vad säger Enfrågepartiet om det? Jag känner ingen flygskam, jag flackar inte runt i luften titt som tätt, men när jag gör det, så har jag ett behov av det och det finns inget annat val. På bilden ser ni the Queen of the Sky, Airbus A380, lite mullig men vigt svänga in för landning någonstans på vårt jordklot. Förresten, Airbus, Rolls-Royce och Siemens håller på att utveckla elmotorer till stora passagerarplan meddelade Vetenskapens Värld igår, man börjar med att sätta in en motor på ett fyrnotorigt plan, går det bra så byter man en andra motor och då har man dragit ner energiförbrukning och utsläpp med nästan hälften. 2022 trodde man att det blir första provflygningen på en längre distans. Det ni Enfrågepartiet! Tycker ni bör känna känna kolskam, gasskam, båtskam och infantilitetsskam. Adjö. Hörs. //Olle

I morgon smäller det.....

Ja, klockan 17 slås portarna upp till Galleri Ekdahl på Sundbergsgatan 20 i Karlstad. I morgon fredag alltså, vernissagen pågår fram till kl 20. Jag hoppas på att ni, som kan, också kommer för ett besök. Det bjuds på lite dryck och tilltugg och som antytts en hel del konst. Blandteknik och collage står på den menyn. Varmt välkomna. Mer finns att se på www.galleriekdahl.se

Blandteknik till Karlstad

Den här, som går under arbetsnamnet "Teckenspråk" är utvald bland rätt många andra i samma stil, dvs blandteknik, att representera mig på Galleri Ekdahl i Karlstad. Där slår man upp portarna och har vernissage fredagen den 3 maj kl 17.00. Galleri Bergman intill har samma tider. Lite udda för mig och Mia som ställer ut där just nu, vi är mer vana vid att vernissagedagen är en lördag. Men sk-t samma, kommer det bara besökare är vi glada och Mia hade under sin vernissagekväll den 5 april ca 200-250 besökare. Inte illa. Nu är det min tur och fler bilder och mer info kommer här och på Instagram @olleqvennerstedt eller på Facebook. Galleri Ekdahl har också ett Facebook-konto där ni får information. Nu kör vi, utanför ropar tranorna just nu, högt och ljudligt, det är något de inte är riktigt nöjda med? Men de har inte sett denna bild än, så det är inte den som irriterar.... Hörs //Olle

Njaaa, inte riktigt som i Nordkorea

Som sagt, bra rättning i leden, bra och koordinerade marschsteg, fin hållning och lite annat som dessa ryska drillade soldater består oss med i denna bild, men...men i jämförelse med vad Nordkorea brukar presentera under sin stora mass-parader, så svajar det lite här och där hos ryssarna. Några år till med träning och åter träning och kanske av nordkoreansk perfektion då? Vi får se, för ryssarna rustar även på detta plan. Vi hörs igen, avdelning halt ett-två! //Olle

Gult till Påsk.

Vad kan passa bättre till Påsk, än en gul signal, ett meddelande, en hälsning. Den gula hälsningen från mig är vald med viss omsorg, den representerar ett klipp ur min yrkesverksamma period som illustratör, det är ett klipp ur en gulnad gammal DN. Så med denna glada gula signal och hälsning ber jag allra ödmjukast att få önska er alla en riktigt Glad Påsk. Är ni ute på vägarna ta´t lugnt. Hemma ta´t lugnt me´piten. Jo, kort bara, jag gjorde runt 150 illustrationer likt denna till Eftertextavdelningen på Dagens Nyheter med början 1973, de sista gjordes vid en sen beställning runt 1985-87. De rullade alltså på eftertexten och i DN:s olika förortsbilagor under cirka 30 år. Hur många per dag? 5-15 dagligen! Obeskrivlig publicitet för min del. Men ingen royalty om någon undrar, utan de betalades med engångsbelopp. Tyvärr, annars hade jag varit en riktig Bill Gates. Men nöjd ändå. Ett liv som illustratör är inte dumt. Kryddat med konsten den fria. Ha det gott i Påsk. Vi hörs igen..../Olle

Hakone skulpturpark, Japan.

Har man haft den fantastiska möjligheten och ofattbara upplevelsen att få vandra runt i Hakones natursköna skulpturpark, ja då återstår få platser som kan mäta sig med denna park. Den heter Hakone Open Air Museum, vackert namn. Inte så långt från Tokyo, med Mt Fuji "runt knuten" ligger Hakone, tåg, buss, båt, linbana, kugghjulsbana och till fots är de alternativ som bjuds för en runtur i trakterna, med denna skulpturpark som ett av stoppen. Den av er som får en chans vid ett Japanbesök att göra en dagsavstickare hit, gör det. Missa inte tillfället. Vi hörs igen //Olle

När naturen tar över...

Naturen är stor, naturens skulpterade och av istiders krafter formade historia blir påtaglig, när man kliver in mitt i den. Kalkbro på gränsen mellan Strängnäs och Gnesta kommuner, mitt inne i djupaste ensamheten är ett paradis för kropp och själ. Lugnet infinner sig och den stress som bubblat lägger sig till en lugn yta. Njut av bilderna så hörs vi igen, ganska snart //Olle

Jämställdhet är ordet....

Tiderna ändras tack och lov. Jämställdheten mellan män och kvinnor har tagit jättekliv, men än är det ett avstånd som måste täppas till. Denna lite äldre dam på illustrationen kan kanske utgöra ett exempel på att viss distans återstår. Kämpa tjejer, kvinnor, gubbdominansen behöver stoppas så att det blir lite ordning i samhället. Tack för ordet, vi hörs //Olle

Att skaffa husdjur.

Det kan vara svårt, svårare än man tror - att skaffa husdjur. Storlek, allergi, humör. pålitlighet, integritet, matbehov, kelighet, kvalster, motion, mat, livslängd ??? Frågorna bara staplar sig på varandra. Väljer man hund, stor eller liten? Eller mellan? Med eller utan päls. Gläfsig, kolugn, tillgiven? I mitt fall, om min Mia inte varit allergisk hade vi kanske skaffat hund, före katt? Men nu har vi inga husdjur. Vore jag själv, valde jag nog en lite lugnare, långsammare labbe, eller annan ganska stor hund, som inte behöver allt för snabb och lång motion morgon, middag och kväll. Fästingar eller kvalster som jag kallar alla hundar under 20 cm i mankhöjd skulle aldrig i livet komma i fråga. Gläfsiga, smånabbiga, oroliga, nervösa och hoppiga. Nej tack, En rejäl labrador skulle passa mig bäst. Mannen på den här bilden hade bara två val - chihuahua eller en saltvattenskrokodil. Självklart blev valet det sistnämnda, som det också skulle blivit om jag stått inför samma val i realiteten. Hellre en croc en en chihuahua. Hua´valingen säger ni - en croc? Ja självklart, de kan man gulla med om man bara blir polare från yngre år, alltså krokodilens ålder. Nu vet ni... hörs igen //Olle

Airbus skakar om Boeing.

Så kom då en rejäl baksmälla för Boeings olycksdrabbad 737 MAX, när deras konkurrent med stort K, Airbus 320 Neo, plockade hem storkovan i förra veckan. Kinas president var på statsbesök i bl a Frankrike och vid ett möte med president Macron signerade president Xi Jiping ett köpekontrakt med europeiska Airbus på 300 (ja trehundra flygplan, 290 A320 Neo och tio A350. 315 till 320 miljarder kronor motsvarande, gick det kalaset på, drabbar ju ingen fattig. Bränsleeffektivaste maskiner som går att få på dagens marknad, Boeings 737 MAX sstår ju på marken världen runt och kostar pengar och biter i skinnet när Airbus stiger mot skyarna. Sån´t är livet. Vi höres på nytt. //Olle