Det var en gång en gård...

...här bodde en familj, mor och far och några ungar i två rum och kök.
På gården stod ett uthus, nu har det fått en ordentlig svank efter många tunga snötäcken.
Lite längre upp en la´gård där några kor och en häst tillbringade vintrarna inomhus, medan de under den snöfria tiden fick beta på de sluttande ängarna ner mot radbyn. Hästen gjorde även tjänst framför plog, vagn och harv.
Idag bor ingen längre här, vare sig människor eller djur, det var länge sedan någon vårdade eller brydde sig om detta lilla jordbruk.
Förfallet pågår, det vittrar sönder här och där, balkar bär inte, färgen flagnar, kylan tär, balansen är osäker och ingen gör något, det finns ingen som kan göra något, de har fullt upp i den nya tillvaron inte långt härifrån.
Både med djur och sig själva.
Detta är inget unikt, det ser likadant ut överallt, det stora blir större, det lilla försvinner, människan glömmer och går vidare.
Tills någon stannar till och begrundar det vackra som finns kvar, stoltheten som vägrar vika ner sig, falla ihop eller ge upp.
Minnena finns kvar i väggar och tak, ängar och åkrar känner fortfarande hovar, klövar och fötters tramp.

Foto: Olle Qvennerstedt