Absolute Towers in Mississauga.

These towers in Mississauga, Toronto have been recognized as the "best" buildings in North and South America.
I just found this, usually there are criterias from which the the panel has valuated the results, but damned if I can find anything about that.
And another thing, what do they mean by "best"?
It´s up to you to figure that out, I have my theory, they mean the best looking. Or?
In my opinion they look great, shaped like vases or bottles.
For what purpuse?
Don´t worry about that, the creators at the drawingtables and computers had fun and as long as the buildings don´t fall over, they are just good looking.

Godispaketet.

Så har då, visserligen aningen försenat, den första kartongen med godiset kommit till Sverige.
Till Kjell Aleklett i Uppsala, den stolte författaren förstås.
Från tryckeriet i USA via det europeiska lagret kom boken Peeking at Peak Oil igår måndag.
Och....ett paket med fem exemplar är skickade från Uppsala till undertecknad.
Intet är som väntans tider.

Vi pratar här, som ni redan vet, om den engelska upplagan, som kan beställas på stubinen via Amazons näthandel eller via exempelvis adlibris.com här i Sverige.
Bokförlaget Springers officiella publiceringsdatum är den 26 juni, dvs idag. Så nu skall den finnas i lager och kunna beställas i nätbokhandlar vart du ä befinner dig.

325 fullmatade sidor med fakta om ett allvarligt problem, som få makthavare vill ta upp på sina agendor, nämligen att oljan såväl konventionell som okonventionell är på upphällning.
I den meningen att efterfrågan inom några få år kommer att överstiga tillgången, med de oförutsedda och skrämmande följder det kan få.
Hot om konflikter, ekonomi, stabilitet och maktförskjutningar är inget man kan sopa under mattan, men det görs idag av beslutsfattare, ekonomer och oljebolagsföreträdare.

Peeking at Peak Oil har många svar, väl underbyggda efter åratal av forskning av Globala Energisystem vi d universitetet i Uppsala.

Michael Lardelli - översättare med mera.

Michael Lardelli sitter just nu på flyget tillbaka till Adelaide i Australien efter några veckor i Sverige.

Tyvärr blev våra möten alldeles för korta och för få. Michael är en synnerligen positiv person som jag fått glädjen att lära känna och haft mycken kontakt med under de senaste två åren.
Hans besök i Sverige skedde i samband med att den engelska utgåvan av Peeking at Peak Oil släpptes i Sverige, detta i Uppsala den 11 juni.
Kjell Aleklett knöt tidigt Michael till sig som översättare av boken Peeking at Peak Oil, detta efter att Michael under flera år översatt Kjells blogg till engelska.
Michael har pluggat, bott och arbetat i Sverige under närmare sju år fram till 1997 då han flyttade hem till Australien igen.
Idag undervisar han i genetik och forskar i de molekulära mekanismerna som finns under utvecklandet av Alzheimer-sjukdomen, detta sker på the University of Adelaide.

Michael var också den person som organiserade vår vistelse i Adelaide under november - december 2010 då Camp Peak Oil Adelaide upprättades hemma hos Bob Couch.
Där satt Kjell och skrev på de första nio kapitlen, med mig som simultanillustratör.

Det var som jag inledde med, mycket trevligt att träffa Michael igen, en lättsam och synnerligen empatisk person som besitter en sådan vishet om saker som berör oss alla och som vi alla bör tänka på och ta ställning till, fortare än kvickt, bl a om Peak Oil, men även andra överlevnadsfrågor, som matförsörjning, tillgång på rent vatten, befolkningstillväxt och annat.

Och nu är han på väg hem igen, ville skriva dessa rader som ett försök att fylla ett tomrum som han lämnade efter sig.
Synd Michael att vi inte han pratas vid mer vid detta tillfälle, men det kommer fler gånger.
Cheers mate!

Amorphophallus bulbifer

De senaste dagarna har den "jättelika penisen" i Danmark skapat rubriker och lockat långa köer av besökare till Botaniska i Köpenhamn.
Den tropiska jätteknölkallan Amorphophallus Titanum blommar under några dagar, något som inte skett under de nio år den varit bosatt i Danmark.
Denna köttätande blomma blommar som sagt ungefärligen vart tionde år.
När den blommar kommer en mycket illaluktande blomma att locka till sig flugor, som dör just som flugor vid första bästa landning på blomman.
Vi har en annan art ur samma familj i två exemplar, bägge trettiotalet år gamla, de har blommat var sin gång under de senaste 15 åren, en 1998 och en 2007.
De heter Amorphophallus Bulbifer och de kallas "Moster" och "Mormor".
Mormor som du ser på bilden är 1,07 meter hög och kronor är 1,55 meter bred.
Den danska arten är 1,33 meter hög.
Så här ser den ut år efter år, den vissnar ner på hösten och vilar på vintern, sedan skjuter den fart och blir mäktig och imponerar på alla som får de den.
Och som sagt den blommar väldigt sällan, då innan själva stammen och kronan skjuter upp.
Indonesisk leopardpalm är en vanlig benämning och mycket passande, stammen är leopardmönstrad i grå nyanser. Bladverket är sammanvävt till ett enda blad med många flikar, helt unikt.

Som jag nämnt, Amorphophallus var artnamnet.

Michael O´Leary ingen av mina favoriter.

Denne man är VD för en av Europas mest framgångsrika flygbolag - Ryanair.
Hans namn är Michael O´Leary, en hetsig och tuff irländare, som inte skräder sina ord eller för den skull lägger räds några - vare sig EU, nationella lagstiftningar eller fackföreningar.
Och det må så vara, men när man tullar på säkerheten då går det för långt.
Och Michael O´Leary är den jag kastar skit på, för han är ytterst ansvarig.

I dagens lokaltidning Sörmlands Nyheter är det ett helt uppslag om just det som gör att Ryanair blir så kontroversiella i alla sammanhang.
Tyvärr finns det bara en artikel i webbupplagan av tidningen http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.1472693

Deras låprispolitik, vilken enligt tidningen beror på att de anställda har så urusla löner och villkor då de skall stå stand-by, eller byta bas, detta inkluderar piloter och styrmän.
Ryansairs förhållande till fackföreningarna är lika med noll, ingen av de anställda får organisera sig i ett fackförbund, då sprakas de, ingen av de anställda får tala med pressen för då får de sparken.
De som intervjuas i SN gör det under andra namn.
Tappet av piloter till Dubai och Emirates är stort, vilket kan leda till att styrmän rekryteras till piloter innan de egentligen är riktigt mogna för det.

Har man flugit med Ryanair så märker man också skillnaden mellan den stämning som råder ombord bland personalen och bland andra lågprisbolag, den här himmelsvid.
Låg lön, svältlön som utbetalas enbart när man är i luften skall kompenseras med försäljning ombord, något man som passagerare undviker. Det är svindyrt.

Vi underbetalar de anställda, genom att underbetala vårt resande själva, vilket får till följd att flygsäkerheten inte är lika god som hos andra flygbolag, inklusive lågprisbolagen.

Välj själv nästa gång du flyger, det är du som tar beslutet.
Mitt val är självklart.

Kalsonger värda 900 000 kronor?

Den danske fotbollsspelaren Nicklas Bendtner gjorde en kalsongkupp i EM, hasade ner matchbyxorna och gav kalsongerna största uppmärksamheten, texten Paddy Power syntes tydligt, framför allt på fotografernas skarpa bilder. Detta skedde efter att han kvitterat i matchen mot Portugal.
Men det europeiska fotbollsförbundet surnade till ordentligt och har bötfällt Bendtner med 100 000 euros, dvs knappt 900 000 svenska riksdaler.
Dessutom avstängs han i en av de stundande VM-kvalmatcherna.
Reklamen på kalsingarna var reklam för ett spelbolag. Så torftigt.

Nu drabbar väl detta ingen fattig, men summan är ansenlig och kanske manar andra till viss eftertanke.

Vad han gjorde så var det en otjänst mot sig själv, så här naivt och girigt får man inte uppträda, när man representerar sitt land, på en svensexa möjligen men inte i ett fotbollsmästerskap.
Nu blir du troligen EM:s största självmålgörare käre Bendtner.

Jan Eliasson och Peak Oil.

Den 1 juli tar diplomaten, medlaren och tidigare utrikesministern Jan Eliasson platsen som vice genralsekreterare i FN (deputy General Secretary of the UN).
Hans meritlista är imponerande, hans kunskap är stor och empatin för alla de som utsätts för orättvisor, krig, svält och förföljelser här i världen är djup och äkta.
Jan Eliassons möten med världens ledare, ofta i svåra tvistefrågor eller under konflikthot har oftast slutat med handslag och hopp om lösningar.
Inte alltid har han nått fram, motsättningarna har varit för djupa, han har ändå i sin medlarroll nått ut till världen med att problemen funnits och finns där.

Jan Eliasson träffade i går författaren till boken Peeking at Peak Oil, Kjell Aleklett, på Tällberg Forum som pågår i sommarfager Siljansbygd.
Om två veckor tillträder Jan Eliasson sin post i FN, då även påläst i ämnet som ofta är grunden till konflikter - striderna om råvaror - och då främst oljan, oljan som alltid har styrt vårt liv och så kommer att göra även i framtiden.
Problemet är att den inte räcker till alla, vilket kommer att leda till motsättningar, ekonomiska påfrestningar, politiska spänningar och oro hos gemene man oavsett var man bor.
Denna framtid ligger nära, bara runt hörnan, att nu Jan Eliasson fått ett exemplar av boken inger hopp om att frågan om den sinande oljan kommer upp på bordet kvickare än kvickt.
Världen måste först bli medveten, sedan ta ställning och därefter reagera mer effektiva metoder för att vi skall slippa djupgående konflikter framöver.

Lycka till Jan Eliasson, du är vår främste diplomat och förhandlare, jag tror på dig.

Kossan Mu

Vi iaktar varandra, hon undrar vad jag sysslar med, jag undrar vad hon funderar kring. Bara synd att vi inte kan pratas vid och utbyta erfarenheter och åsikter om det mesta som rör våra vardagar.
Lägg märke till mönstret på hennes mule, vilket inte är så vanligt, de flesta har en ljus eller mörk mule utan så här tydliga tecken.
Hon har sitt konummer i örat, jag mitt personnummer i huvudet, så långt är vi lika - vi är registrerade och kommer inte undan.

Det fanns tider som var värre.

Idag gråter Sverige, regnet smattrar mot fönsterblecket, vinden pinar husknutarna och en känsla av höst och dagen efter tycks ha lagt sig över vårt land.
I dessa timmar kämpar också tusentals cyklister runt Vättern, även de märkta och plågade av de urusla väderförhållanden som missgynnar dem.
Men kära svenskar, livet går vidare även efter en fotbollsförlust, så varför deppa, det handlar ju bara om sport. Om några timmar skiner solen igen.

Titta på bilderna här ovan, de visar ett övergivet Gulagläger någonstans i Sibirien, från tider då grymma diktatorer styrde i det som då var Sovjetunionen, då kunde man ha anledning att deppa över tidens ondska och oförätter. Dit kom aldrig solen tillbaka.
Så en fotbollsförlust ger en stunds regn, men friheten är kvar, ett förlupet ord för 50 år sedan förde dig till en oviss framtid i miserabla förhållanden.
Tänk på det och upp med mungiporna.
Vi vann i alla fall Bandy-VM!

Peeking at Peak Oil - the team behind the book.

                   
                   Illustrator Olle Qvennerstedt, author Kjell Aleklett and translator Michael Lardelli

 

The authors and the back-up team, Mia Jarnsjö, Michael Lardelli, Ann-Cathrine Aleklett, Olle Qvennerstedt, Liesbeth Mol and Kjell Aleklett.

The book is out, the book that takes you to the brink of reality, but not over it. Peeking at Peak Oil explains how oil was formed, discovered and produced.

Kjell Aleklett using science to reveal the errors and deceit of national and international oil authorities, companies and governments too terrified to admit the truth.

And what happens when a handful of giant oilfields containing two thirds of our planet´s oil becomes depleted? Will major oil consumers such as EU and the US face rationing within a decade?

The book has the answers!!!

The book is out. Visit your net-bookshop and order your copy.

Need a used car? Just drop in.

This photo was taken a little over 10 years ago, some 100 kilometers west-northwest of Sydney.
It is a another way to tempt people in the car-buying-mood to stop and drop in.
I admire the way car dealers find new ways to find new costumers, airborne or by road.

Fotot togs för drygt 10 år sedan, dryga 100 kilometer väst nordväst om Sydney.
Ännu ett sätt att locka folk som är i bilköpartankar att stanna till och titta in.
Måste beundra sättet som bilhandlare hittar nya sätt att hitta nya kunder, luft- eller vägburna.

Japanese art on manhole covers.

In most Japans 1,780 municipalities, in fact almost 95% of the them, you wil find artistic manhole covers, unique to each town or city.
In a way it has become a part of the national culture.
The designs as you can see differs a lot, it is facinating to see the the creativity the artists have proven.

I de flesta japanska städer, ja nästan 95% av dem, hittar man vackert och konstnärligt dekorerade lock till inspektionshållen eller gatubrunnarna. Alla lock är unika för varje ort och stad.
De utsmyckade locken har näst intill blivit en del av den nationella kulturen.
Utformningen varierar mycket och man imponeras av kreativiteten hos dessa konstnärer.

De första oljedropparna i Pennsylvania.

Den 27 augusti 1859, snart på dagen för 153 år sedan hade ett litet "borrarlag" under ledning av Edwin Drake bestämt sig för att prova om det fanns någon olja under ytan, intill, ja just det, Oil Creek.
Olja hade siprat upp till jordytan och Drake blev nyfiken, så den 27 augusti nådde borren 21 meters djup och den första oljefickan var funnen.
Dagen efter började oljan sakta stiga upp mot marknivån, oljeepoken i USA hade börjat.
Till att börja med handpumpade man upp det mörka flytande guldet.

De allra första rapporterna om oljeförekomster kom från Rumänien och året var 1857.

År 1860 var USA världens ledande oljeproducerande nation, redan år 1861 hade uppseendeväckande mängder förts upp till ytan, 5 000 fat om dagen, det var en legendarisk oljeperson, Hamilton McClintock som vid sina ägor nära Titusville, intill Oil Creek i Pennsylvania då hade funnit ett annat oljelager på 189 meters djup.
Även idag producerar den källan olja, bara ynkliga 12 fat i månaden (!), men enbart det faktum att det fortfarande kommer olja ur McClintocks källa gör den världens äldsta oljekälla.

Flygplan är också levande varelser?

De här bilderna är från Sydney, det är fotografen Jaryd som tog dem under en Spotting weekend.
De visar att i rätt position och rätt hundradels sekund så kan man faktiskt få flygplan att uppträda som levande varelser de också.
Den övre bilden, i vackert kvällsljus, förklaras med att Virgin blue taxar ut på taxibanan samtidigt som Thai landar på banan bortom.
Undre bilden också flygplan i taxirörelser, ett ut för start och det andra till gaten.

Räcker med kommentarer så här

Anastas Mikojan - överlevaren.

Född 1985 i Azerbajdzjan, men av armenisk börd ( som Josef Stalin himself) blev Anastas Mikojan mest känd för att bli den evige överlevaren, den som alltid slapp eller slank undan Stalins skoningslösa utrensningar och med livet i behåll överlevde Josef själv.
En prestation bland de som tidigt anslöt sig till bolsjevikpartiet, vilket Mikojan gjorde 1915.
Få av de tidiga revolutionärerna undslapp de misstankar och anklagelser som genom angiveri riktades mot dem, ofta av "angivare" som själva vill rädda sina skinn.
Angavs man, var utgången given - döden.
Men Anastas Mikojan klarade sig undan, överlevaren började tidigt, som sagts, med att bli lokalt aktiv i revolutionstidens Baku-kommun, senare i Röda arméns maktövertagande i Transkaukasien under åren 1920-21.
1923 tog Mikojan plats i centralkommitén och 1925 blev han den yngste medlemmen i Politbyrån någonsin, 38 år gammal. Året efter fick han ansvaret för livsmedelsförsörjningen.
Nu började Stalin agera mot vad han betraktade som borgerliga, antisovjetiska element i de egna leden.
Anpasslig och hal slank Mikojan ur de finmaskiga nät som kastades ut bland pionjärerna i den ryska revolutionen och efter Stalins död tog han "turligt" nog Nikita Chrustjovs parti och senare satsade han på Leonid Breznjevs.
Mikojan åtnjöt åren 1964-65 makten som Sovjetunionens president och ordförande i Högsta sovjets presidium.
Anastas Mikojan dog 1978.
En anpasslig överlevare, som armenier var det kanske just det som gjorde att att slapp hamna i Ljubljankafängelsets källare och sedan ställas mot väggen för att skoningslöst skjutas ner, anklagad för att vara en folkfiende.

Lufthansa Boeing 747-8

Så är hon då i trafik för Lufthansa, den första Boeing 747-8I.
Överst ser du henne i två bilder från take-off i Everett, Seattle, Washington på väg till Frankfurt, med ett kort stopp i Hamburg dessförinnan.
Den undre bilden visar henne efter landning i Frankfurt.
Diverse intrimningar, genomgångar, övningar och säkerhetsåtgärder som behövde övas in skedde så i Frankfurt innan D-ABYA lyfte mot Washington DC och Dulles International Airport.
Lufthansa väntar ytterligare fem "Intercontinentals" i år. De kommer att flyga på följande sträckor: Dulles Int Airport, New Delhi, Bangalore, Chicago och Los Angeles.

Konfigureringen, i denna världens längsta passagerarmaskin, är intressant. Längts fram sitter åtta förstaklasspassagerare och jäser, de 92 (!!) businessklassresenärerna får sitta i v-form, något snett mitt emot varandra längs en mittlinje i flygplanet.
258 ekonomistolar finns för de som föredrar att lägga pengarna på annat.

Lufthansa har nu flygplan för olika antal passagerare. Först 500-stolars Airbus A380, sedan 400-varianten Boeing 747-8, sedan finns 250-300 sittplatser-maskiner av olika slag.
På detta sätt har Lufthansa en bra täckning för att ha flyg anpassat till efterfrågan, färre tomma stolar och färre som man tvingas tacka nej till.

Tilläggas till sist är att denna nya Boeing 747-8 på alla sätt uppfyller de bästa miljömässiga aspekter man kan lägga på ett flygplan, avsevärt lägre bränsleförbrukning per passagerarkilometer än äldre varianter av 747.

Fly high!

Ryder Hesjedal den förste kanadensare att vinna Giro Italia.

Så skrevs det historia i Italien igår, då Ryder Hesjedal i den sista tempoetappen in till centrala Milano (Piazza Duomo) slog knock på övriga och tog in 31 sekunder på ledande Joaquin Rodriguez och spädde på med ytterligare 16 sekunder, som också blev segermarginalen.
Denne kanadensare vållar stora rubriker i hemlandet idag, från Victoria så långt västerut du kan komma i Kanada på Vancouver Island, har visat framfötterna och framhjulet under hela Girot.
Stödet från Garmin-laget och landsmännen har fått honom att prestera över förväntan.

På ett långt etapplopp som Giro Italia är avståndet 16 sekunder ner till tvåan som en fjärt i rymden, Roberto Vacchi bedömde avståndet som upploppets längd vid domen i Milano.
Detta är inte ett sätt att förringa Ryders insats, den har varit sensationellt bra, kul också att en ickeurope få buckla och rosa tröja.
Rosa tröjan han bär i actionbilden är från sjätte etappen då han låg i täten.

Ryder har haft en mycket samlat uttryck under hela Girot, men när han stod högst på pallen och
O Canada, nationalsången, spelades kom tårarna.

Grattis Ryder Hejsedal.

Luftskeppet Hindenburg

Det är i dagarna 75 år sedan det gigantiskt (det största som någonsin byggts) stora luftskeppet Hindenburg fattade eld och på några sekunder mer eller mindre slukades i ett eldhav.

Detta skedde i Lakehurst, strax utanför New York i New Jersey, en plats dit Hindenburg kom på sin jungfrufärd i mars 1936 och som var luftskeppets nav i Nordamerika. 

I juli samma år satte Hindeburg hastighetsrekord då det flög sträckan Lakehurst - Frankfurt am Main på 5 dagar 19 timmar och 51 minuter. Förvånansvärt långsamt.

En båt tog bara något lite mer än ett dygn längre tid och färdbiljetten var bara hälften så kostsam som att färdas luftvägen.

Hindenburg var byggt i en ny aluminiumkonstruktion, var 245 meter långt, 41 meter i diameter och rymde ofattbara 211 890 kubikmeter gas, fördelat i 16 sektioner.

Denna koloss kunde lyfta 112 ton och drevs av fyra 1 100 hk starka motorer som kunde ge en maxhastighet på 135 kilometer i timmen, men då måste det ha solen i ryggen och medvind - minst.

Av aerodynamiska skäl placerades besättning och passagerare inuti skeppet i stället för i korgar under.

Titta på bilderna och håll med om att det såg mer ut som en restaurang än ett luftskepp.

Maximalt kunde det ta 72 passagerare och 61 besättningsmän.

Dagen då katastrofen skedde hade det 97 personer ombord, lyckligtvis räddades de flesta mirakulöst ett detta eldhav, "endast" 35 omkom, varav en var markpersonal.

Vittnen uppger att ett elektrostatiska "sken" direkt följt av gnistbildning synts på styrbord sida strax innan lågorna slog ut, lågor som berodde på att Hindenburg var fyllt med mycket brandfarlig vätgas. Den var avsedd att fyllas med helium, men på grund av ett amerikanskt embargo blev det vätgas istället. 

Embargon leder sällan till något gott eller att det "goda" syftet uppnås.

Titta på den översta bilden, Hindenburg var försett med hakkors på fenorna bak och Tyskland började grymta, morra, hota och skramla.

Men zeppelinaren Hindenburg var vid den här tidpunkten inte tänkt att användas militärt.

Två illustrationer ur boken Peeking at Peak Oil

Om mindre än tio dagar släpps så äntligen boken Peeking at Peak Oil under en offentlig tillställning i Wien. Författaren Kjell Aleklett är där, bokförläggaren David Packer från Springer Verlag Inc, New York likaså. Som illustratör deltar även jag, med tillåtelse att sola sig i glansen.
Det är nu närmare två år sedan jag började fundera kring mitt deltagande i detta stora bokprojekt.
Någon tvekan rådde aldrig, kanske om man med facit i hand ser tillbaka på all den tid det tagit, men nej, det har varit värt varenda minut med pennor, akvarellfärger, kritor, scannrar och datorer som hjälp.
Den lärdom jag dragit är obetalbar och så berikande att min bild av morgondagen förändrats radikalt.


Resultatet publicerades på Springers hemsida idag, där kan man se de första sidorna av alla kapitlen, nitton till antalet.

http://www.springerlink.com/content/978-1-4614-3423-8#section=1072756&page=1&locus=28

Jag tycker att de två illustrationerna du ser här ovan betyder mer än andra, ur en lekmans ögon sett,

för forskaren, kanske en del tabeller och kurvor är mer direkta och talande.

Men som en grov sammanfattning säger de här bilderna mycket.

Det svenska boksläppet av denna engelska utgåva sker i Uppsala den 11 juni, då översättaren Michael Lardelli från Australien kommer på celebert besök och denna gång representeras Springer Verlag av Liesbeth Mol från det holländska kontoret. 

Författaren själv är givetvis huvudattraktionen. Illustratören är också på plats.

Lyckan är kapitalismens problem.

Jag sitter med vårens nummer av tidskriften Balder framför mig.
Att inte läsa en artikel av Göran Rosenberg vore tjänstefel, som jag ser det i alla fall.
Gott, jag läste den och tillåt mig käre Göran att citera inledningen av din av ord under rubriken "Kapitalismens lyckoproblem."

Kapitalismen drivs av vår otillfredsställelse. En tillfredsställd människa, ja en människa som rentav är lycklig med sin lott, är en nitlott för kapitalismen.
Kapitalismen bygger på en ständigt ökad efterfrågan på ständigt nya produkter, vilket förutsätter ständigt nya mänskliga behov som måste tillfredsställas och därmed en nivå av otillfredsställelse.
Många av de behov vi anser oss ha idag fanns inte igår och ganska säkert är att vi i morgon kommer att ha behov som vi inte ens kan föreställa oss idag.
Dessutom finns det några miljarder människor som fortfarande inte har kunnat tillfredsställa de behov vi hade igår; rinnande vatten, elektricitet, en tvättmaskin, ett kylskåp, för att inte tala om en bil........"


www.baldersforlag.se där finns mer av vårens nummer och Görans text.
Men visst är det tänkvärda ord han serverar oss till frukost.

Jaha, frågar sin vän av ordning - vad är alternativet?
Nja fråga inte mig, jag vet bara att Lenins experiment med en kommunistisk marknadsekonomi inte fungerade, sidoskott från den ideologin fanns och finns och de som fortfarande finns fungerar inte särskilt väl.
Socialdemokratin då? Ja, i viss utsträckning, men då blir de socialdemokrati-light-varianten som Löfwen är på väg att styra sitt parti mot, ståendes axel mot axel med moderaterna.
Det vete katten.
Här du något svar?

Malaysia Airlines första A380 är redo...

A380-familjen växer, om någon månad si så där, så är Malaysia Airlines första A380 redo för högtidligt mottagande i Toulouse och sedan den första leveransen/flygningen hem till Kuala Lumpur.
Den 9 maj kom hon från Hamburg till Toulouse för slutlig kontroll av av alla system, i Hamburg inreddes hon och allt som rör kabinens olika system gicks igenom där.
Hon är knubbig och tung, men tystare än någonting annat, när man sitter ombord hörs luftkonditioneringen mer än motorerna. Anmärkningsvärt.
Alla som har en chans, åk till en flygplats där hon regelbundet lyfter ifrån och se henne i ett lyft, i en mycket flack bana stiger och värdigt mot skyn, inga hingsthopp som andra småkryp ägnar sig åt.
Hon är drottningen i luften.

Måleri i akryl på duk.

Utan titel -grå.
Det är titeln på denna akrylmålning i formatet 92 x 140 cm på duk uppspänd på en kraftig kilram.
Personligen tycker jag att detta är en av de bättre abstrakta målningarna jag gjort.
Det finns en balans i den, en balansrörelse, en diagonal rörelse.
Färgerna är aningen dämpade, med några mörka partier som ger kontrast.

Det underliga är att den kom till som en övermålning, samt dessutom under en period då jag jobbade med såväl teckning, blandteknik som grafik.
Som en liten avstickare, det brukar aldrig lyckas speciellt väl, men den här gången blev det en fullträff.

Translating "Peeking at Peak Oil"

Michael Lardelli har i en artikel/essä i Online Opinion i Australien beskrivit sin roll som översättare till boken Peeking at Peak Oil.
Den har även idag publicerats i Energy Bulletin, från vilken denna länk är hämtad:

http://www.energybulletin.net/stories/2012-05-15/translating-peeking-peak-oil

Michaels insats har varit smått heroisk, att följa med i alla turer och hinna med att snabbt som ögat översätta det som hamnat i mejlboxen, samtidigt som han skall sköta sitt ordinarie forskarjobb på universitet i Adelaide och sin familj, det kräver en person med både vilja och ork.
Tålamod och uthållighet är andra viktiga faktorer  som Michael visat prov på.
Michaels förmåga att även strama upp, ifrågasätta och komma med kompletterande fakta till Kjell har förvånat mig, ett bevis på hans mångsidighet och sina breda kunskaper.

Läs hans essä och döm själva, ödmjukt och vänligt berättar han om sin del i tillkomsten av denna bok som just nu rullar i tryckpressarna i Chennai, Indien. Den släpps officiellt i Wien den 30 maj under en ASPO-konferens där.
Hoppas nu bara att Michael får en chans att komma till Uppsala den 10-12 juni, vid en tillställning med prominenta föredragshållare, boksläpp och middagsfestligheter.

Boken är snart här, köp den.

Hittat efter 70 år. En Kittyhawk P-40.

En näst intill helt bevarad Kittyhawk P-40 har hittats efter 70 år!!
I en avlägsen del av öknen i västra Egypten, en polack som arbetar för ett polskt exploateringsföretag i oljebranschen hittade maskinen, som låg orört där den nödlandade, utan att vara täckt av sand efter stormar.
Ett unikt fynd, nu finns det planer på att frakta maskinen till England och återställa den för att sedan visas på RAF:s flygmuseum i Hendon.
Just detta plan som tillhörde RAF:s 260 skvadron skulle tillsammans med en systermaskin, den 28 juni 1942, bägge lätt skadade, flygas till en brittisk flygbas i norra Egypten, när sergeant Dennis Copping tappade orienteringen och helt enkelt flög vilse i det oändliga ökenlandskapet.
Efter nödlandningen återstod inget annat än att försöka ta sig till bebodda trakter igen.
Intill flygplanskroppen har man hittat delar och bevis på att Sgt Copping övernattat under sin fallskärm.
Sedan vet man inget mer om hans öde.
Man har sökt i ett område med en radie på cirka 30 km och avståndet till närmaste stad är runt 320 km, då kan man lätt förstå att han inte klarade av den strapatsen.
Hans namn finns på en krigsminnesplats i El Alamein.
Egyptisk militär personal har säkrat kulsprutor och ammunition och det finns farhågor att en väl bevarade cockpit och andra delar kan komma att plundras, därför är det bråttom att rädda planet innan det är helt borta.
Denna amerikansktillverkade Kittyhawk P-40 som hittades i Egypten har rönt ett stort intresse bland flygintresserat folk runt hela vårt klot.
Jag bidrar med mitt lilla strå.
För detta är ett unikt fynd, som bara kan så väl, ha bevarats på en plats och i ett torrt klimat som det i öknen i västra Egypten.

No same-sex marriages in Australia.

Julia Gillard the Prime Minister of Australia is not ready yet, still opposed to gay marriage, despite the fact that Barack Obama becoming the first US president to declare his backing of gay marriages.
From an American point of view, it is indeed a historic moment in the civil rights history.
All are equal, at last - almost.

Ms Gillard says that her views have not changed and she remains opposed to same-sex marriage in Australia.
One Australian senator says "The majority of Australians support marriage equality, yet our Prime Minister doesn´t. It´s time for our political leaders to accept that the Australian people have it right on this one, and currently Julia Gillard and Tony Abbott (who would guess otherwise?) are on the wrong side of history."

From my standpoint in Sweden, I find it difficult to understand, that Australia is on the wrong side of the fence.
Australians to me, seems far more liberal and less in the hands of conservative bible-believers, than the Americans does.

Australiens premiärminister Julia Gillard är inte redo, fortfarande motsätter hon sig samkönade äktenskap, detta trots att Barack Obama blev den förste amerikanske president att förklara sitt stöd för homo-äktenskap. Ur ett amerikanskt perspektiv, ett, sannerligen, historiskt ögonblick i dess kamp för lika rättigheter. Där alla har samma rättigheter - nästan.


Julia Gillard förklarar att hennes åsikter inte har förändrats och står fast vid sitt motstånd mot samkönade äktenskap i Australien.
En australisk senator säger följande: "En majoritet av australierna stöder lika rätt vad gäller äktenskap, trots att vår premiärminister inte gör det. Det är dags för våra politiska ledare acceptera att det australiska folket har rätt i den här frågan och att, för närvarande Julia Gillard och oppositionsledaren Tony Abbott, båda befinner sig på fel sida av historien"


Som jag ser det ur ett svenskt perspektiv, är det svårt att hitta Australien på fel sida stängslet.
Australien i mina ögon, verkar så mycket mer liberala och mindre i händerna på de de konservativa bibeltrogna än vad amerikanerna gör.

Tierp får skyskrapa? Och en till planeras.

Tierp i Norduppland tycker att det är dags att bli ett "brofäste", en pulserande länk mellan storstäderna Uppsala och Gävle.
Ortens identitet är odefinierbar hos svensken i allmänhet, få vet ens var Tierp ligger.
Men att Tierp förvånansvärt nog även är ovanligt anonymt bland upplänningen i allmänhet har skrämt de styrande i kommunen.

Det här har de styrande i kommunen beslutat att de skall råda bot på.
Långt gångna planer på att uppföra en skyskrapa ser ut att kunna bli verklighet, om kommunstyrelsen har modet att fatta ett sådant beslut.
Majoriteten, spridd över block- och partigränser lutar åt ett ja, i så fall kommer bifallet att klubbas innan sommarens inträde.
Det kan blir några tioöringar i skattehöjning, annars skall kommuninnevånarna inte drabbas.

Så här kan det komma att se ut. Ett trettiovåningars hus med djärv arkitektur skall ge norduppland det utropstecken de länge saknat.
Huset är tänkt att det skall placeras i kilen mot Sveaplan mellan Norra Esplanaden och Bryggargatan.
Upphandlingsförhandlingar pågår som mest intensivt inför KS-mötet, varför arkitektkontor, byggherrar och andra informationer hålls hemliga tills det definitiva beslutet fattats.
Så mycket kan sägas att huset får en grön profil, mycket växtlighet inomhus skall göra att de som bor här kommer att bli mer eller mindre självförsörjande vad gäller grönsaker och frukt.
På taket är det tänkt att två vindkraftverk skall försörja huset med energi.
Vidare kan yppas att arkitekten är amerikan, men med många års sommarboende strax söder om Älvkarleby, vilket gör honom mer bekant med den norduppländska naturen.

Planer på att bygga en fyrtiovåningars systerskyskrapa finns redan, den kan komma att hamna över Bangårdsgatan nära Övergången, vilket ger alla passerande tågresenärer en signal om att Tierp är en progressiv och expansiv kommun, inte i skuggan av vare sig Gävle eller Uppsala - utan snarare tvärtom.

Boken Peeking at Peak Oil i Södermanlands Nyheter.

Klicka på atikelbilden så blir den något lite mer läsbar.
Eller klicka på denna länk: http://www.sn.se/kulturnoje/1.1428632


Boken Peeking at Peak Oil ligger just nu i pressarna och kommer om några veckor att fresta intresserade på bokdiskarna världen över.
USA, England, Australien, Kanada blir först ut. Sedan späds det på i alla andra länder.
På näthandeln ligger den redan ute.
Och googlar man på boktiteln får man 301 000 träffar.
Det är den engelska versionen vi talar om här, den svenska är på gång, den spanska påbörjad.

Mitt aktiva deltagande har varat i cirka 18 månader från första pennstreck, skiss och idétänk till slutfasen för några veckor sedan, med diverse småändringar, tillägg och förbättringar.
Det blev 111 illustrationer till sist, varav 110 i färg.
Alla tecknade för hand och även textade för hand!!
Det var Kjells önskan och så fick han det. Inte mig emot - tvärtom.

Nu väntar vi på mottagandet från World Oils stora artikel i majnumret, dels på nätet och sedan i deras vanliga papperstidskrift, som har cirka 45 000 prenumeranter.
World Oil Magazine vänder sig till folk i oljebranschen, där skeptikerna till begreppet Peak Oil är i flertal, artikelförfattaren har efter att ha läst Kjells bok, en i stora drag, en lite mer modifierad uppfattning än tidigare och ger Kjell Aleklett rätt i det mesta.
Ledande tidningar i framför allt de engelsktalande länderna kommer att granska boken och recensera den, mindre tidningar brukar då följa upp och delge sina läsare samma recension.
Vi pratar även i detta sammanhang i första hand om England, USA, Kanada och Australien.
Vad Indien, Kina, Brasilien, Sydafrika, Ryssland, Tyskland och andra tunga nationer snappar upp och publicerar, återstår att se.

I det kommande månadsskiftet blir det ett boksläpps-kickoff med förläggare och författare och undertecknad på en kongress i Wien.
Den svenska motsvarigheten sker i Uppsala runt den 10-12 juni, då förhoppningsvis även med översättaren himself, Michael Lardelli från Australien närvarande i egen hög person.

Peeking at Peak Oil har öppnat dörrar hos mig.
Världen ligger där utanför, den möter ingen väntad undergång, bara lite knaggliga tider som kan slätas ut om kloka beslutsfattare tänker längre än sina fyraårs-näsor räcker.

Enterprise - en sista överflygning

Här stånkar en tungt lastad Boeing 747 med rymdfärjan Enterprise på ryggen över Hudson River i New York City för någon dryg vecka sedan.
En hälsning och ett avsked till rymdprogrammet med rymdfärjorna Atlantis, Challanger, Columbia, Enterprise m fl.
Tack för alla spektakulära resor, en del som slutat i tragedi, men de flesta med lyckligt återvändande astronauter.
Vi ses i rymden snart igen.

Foto: AFP

NBJ 19, efter tio års letande.

Så hittade jag äntligen damen jag sökt i dryga tio års tid, NBJ 19. Ett fd litt N-lok från SJ.
Tack vare Mats Areskougs artikel i DN "Ge järnet på järnvägen" som handlar just om Bergslagens järn en gång i tiden och speciellt då hur det transporterades via vattendrag och järnväg.
Nora Bergslags Järnväg var en av många olika järntransportleder med olika spårvidder, till sist blev dock NBJ herre på täppan och, bör det tillägga,s var också den första normalspåriga järnvägen i Sverige med sträckan Nora-Ervalla.
NBJ 19 var en särling bland de stora svarta dragloken på NBJ, hon var minst, hon saknade löpaxel längst fram, vilket i folkmun på 40-50-talet betydde att hon var en notorisk urspårande dam, vilket inte alls stämmer med verklighetens statistik.
Hon gick av nå´n gång, men då på en raksträcka.
Bland fotfolket på NBJ gick hon under namnet Lump-Lotta, något jag inte riktigt fått klarhet i varför, men för mig var hon "favoriten" för hon såg mobbad ut när hon utan löpaxel nästan gungande fram med sitt släp. Skillnad från stadiga och trygga nr 16, 17 eller 18, vid något enstaka tillfälle även nummer 20, som utan gung, men med stånk och pys kom banan fram.
Sedan dess har nr 19 alltid, och för evigt, varit mitt favoritnummer och när jag (om jag) kommer till Las Vegas så var så säkra på att jag lägger en stapel på nummer 19 vid roulettebordet.
Tack Mats för att du med blixtens hastighet ledde mig fram till skönheten, som här på bilden troligen står på vändskivan vid Nora station.

Foto; Roger Lundberg NBJ samling och Järnvägshistoriskt Forum

Konstnärligt utsmyckade flygplan

Det finns en rad flygbolag jorden runt som ger något eller några plan i sin flotta en specialmålning inför ett  evenemang eller jubileum.
Vårt eget SAS hade ett plan för många år sedan (tyvärr har jag ingen bild och minnet sviker mig även i övrigt), men i samband med det nya designprogrammet så försvann den gobiten.

Här ovan har vi Swiss som firar det nya resmålet San Francisco med en specialmålad Airbus A340, den ser glad och sprallig ut, rörelse präglar denna konstnärliga utsmyckning.

Och under Air New Zealand i svart. Den maskinen ger mig känslor som är blandade, lite otäcka, ett svart flygplan ser hotfullt ut men samtidigt är det vackert och sobert. Rent av grafiskt.
Denna Boeing 777-300 är ägnad det nya zeeländska rugbylandslaget the All Blacks som vann VM hemma i Nya Zeeland i höstas, så därav färgen.

Vi flyger högt ovan molnen, vi som ser skönhet även i flygplan.

The world´s fastest toilet

This is fun.
Canadian stunt woman Jolene Van Vugt was flushed with pride after setting a new world speed record for the fastest motorized toilet on four wheels.
Motorized? I have never visited a place where I could choose between a motorized and a non-motorized toilet, but never mind.
She flew in to Sydney, and the day after at the Olympic Park she did it.
She broke the world record, speeding at 75 kilometers per hour over 100 meters and then back again at the same speed. A few early wobbles but no worries further on.
Jolene is a former Canadian motocross champion and is visiting Australia also to perform at the Nitro Circus stunt show.