Tack vare Mats Areskougs artikel i DN "Ge järnet på järnvägen" som handlar just om Bergslagens järn en gång i tiden och speciellt då hur det transporterades via vattendrag och järnväg.
Nora Bergslags Järnväg var en av många olika järntransportleder med olika spårvidder, till sist blev dock NBJ herre på täppan och, bör det tillägga,s var också den första normalspåriga järnvägen i Sverige med sträckan Nora-Ervalla.
NBJ 19 var en särling bland de stora svarta dragloken på NBJ, hon var minst, hon saknade löpaxel längst fram, vilket i folkmun på 40-50-talet betydde att hon var en notorisk urspårande dam, vilket inte alls stämmer med verklighetens statistik.
Hon gick av nå´n gång, men då på en raksträcka.
Bland fotfolket på NBJ gick hon under namnet Lump-Lotta, något jag inte riktigt fått klarhet i varför, men för mig var hon "favoriten" för hon såg mobbad ut när hon utan löpaxel nästan gungande fram med sitt släp. Skillnad från stadiga och trygga nr 16, 17 eller 18, vid något enstaka tillfälle även nummer 20, som utan gung, men med stånk och pys kom banan fram.
Sedan dess har nr 19 alltid, och för evigt, varit mitt favoritnummer och när jag (om jag) kommer till Las Vegas så var så säkra på att jag lägger en stapel på nummer 19 vid roulettebordet.
Tack Mats för att du med blixtens hastighet ledde mig fram till skönheten, som här på bilden troligen står på vändskivan vid Nora station.
Foto; Roger Lundberg NBJ samling och Järnvägshistoriskt Forum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar