För att inte verka för självgod, måste jag ändå få ge mig själv en klapp på axeln för denna bild. Eller? Så här är det, det som till 100% ser ut som en topografisk bild av ett bergsmassiv tagen från 50 kilometers höjd, är i själva verket en detalj ur en bild jag jobbar med just nu.
Med olika flödigt vattenbaserade färger och utspätt tusch, på tunt bibelpapper, vad händer då, jo pappret skrynklar sig lagom mycket för att ge bilden ett liv, en extra spänning.
Ligger sedan en sen eftermiddagssol på snett in från sidan så bidrar detta till den förstärkta effekten av att man upplever ett landskap från ovan.
Detta är en annan del av bilden, inte lika dramatisk och utan soleffekt. Bladet jag jobbar på är stort 190x100 cm. Fladdrar och är sensuellt att jobba på, hållbart, lite glansigt.Mina planer är att göra tiotalet bilder av denna typ. Hur de sedan skall visas på utställningar återstår att se, de måste skyddas men ändå visas "nakna" som de är.
Det ordnar sig säkert.
I ungefär hälften av mina mer abstrakta bilder återkommer kartbilder, landskap från ovan, det är den ständiga drömmen om att få resa ut som får sitt utlopp här.
Foto: Olle Q ©
2 kommentarer:
Jag tycker att du ska ge dig själv flera klappar på axeln. Dina bilder är häftiga. Både dina och Mia´s bilder gör varje människa glad. Keep on the good work, mate.
Tack för dina fina ord.
Jag har en hel serie med stora bilder av denna typ på gång, allt kan bara bli bättre.
I´ll keep the good spirit up.
Skicka en kommentar