Waran - i träsket eller i himlen?

Igår kom domen, jag har hjärtrytmstörningar. Flimmer!
Å nej tänkte jag, måste jag in i Waran -dimman, -träsket eller -helvetet?
Kardiologen som hade läst av mitt EKG och ultraljud var obeveklig, du måste äta Waran.
Råttgiftet, som det kallas i gubbgängen jag tillhör.
Alla förbannar detta läkemedel, som egentligen bara finns för att förebygga blodproppar.
En livräddare med andra ord.
Men jag satt med mina förutfattade meningar och så miserabel ut. Mia försökte trösta.
Och hjärtat bankade orytmiskt och klumpigt, ibland svagt.
Fy farao.

Nu har jag hämtat ut mina Warantabletter och ikväll börjar min behandlingsväg med detta preparat fram till en trolig elkonvertering om 4-7 veckor.
Aida min kardiolog väckte mig mig ur mitt missmod med frågan
"....vill du hellre dö i hjärninfarkt?"
Det ville jag inte, så varför tjurade jag, därför att jag inte ville tillhöra Waranknaprarna förstås.
Men nu gör jag det.
Och då kör vi, med målet elkonvertering, en lite krokig väg för att få rätt värden på blodet blir det, men sen tar vi stöten.
Det gick bra förra gången för runt fyrtio månader sedan.

Waran eller inte Waran?
För mig är det inte längre en fråga råttgift, det är en fråga om ett bättre liv.

7 meter krokodil

Den här bilden är från Borrolola i Northern Territory nära gränsen mot Queensland, Australien.
Den visar en 7 meter lång krokodil som dödats, lite över två ton är vikten, en jätte.
Upp till 6 meters längd är ganska vanligt men de som är metern längre är få.
I normala fall dödar man inte vilda krokodiler, det finns tillräckligt med krokodilfarmer i Australiens norra delar för att tillgodose sko- och väskindustrin.
Varför den bjässe fick sluta sitt liv på ett släp-flak förtäljer inte historien.
Men ibland kan de ha kommit för nära, visat ett allt för stort hot och betraktats som en fara för allmänheten och då skjuts de.
Varningarna är många, skyltar, förbud och upplysningar om de risker man löper när man närmar sig floder kan inte någon, om möjligt, undgå.

A picture taken in Borrobola, Northern Territory, Australia, showing a dead 7 metre long crocodile. 
Why it was killed I don´t know.
There are several crocodile farms in Queensland, to prevent people from illegal hunting.
Still, a two-tonner like this one could have been a threat to residents in the area.

På historiens skräphög? On the scrap-heap of history.

Aleppo, Syriens näst största stad, handels- och finansiellt centrum vid Medelhavet, står inför en avgörande strid.
Här kan al-Assads öde avgöras, för trots ett militärt övertag av stora mått så kan det mycket väl bli så att  slaget om Aleppo visar att den Fria syriska armén är så välorganiserad, så rörlig och framför allt välutrustad med lätta vapen att deras mobilitet klarar såväl flygbombardemang som stridsvagnsartilleri utöver al-Assads soldater.
Gör de det så blir tvivlarna fler och avhoppen från regimen ökar.

De som får lida mest är civilbefolkning, för här visar al-Assads trupper ingen hänsyn, här skjuts det rakt in i bostadskvarteren eller varhelst en "terrorist" är upptäckt.

Times fotograf Alessio Romenzi tog denna bild redan i februari, men den visar ett porträtt av presidenten på en tillfällig soptipp.
Många tycker att han hör hemma där, med allt det blod han har på sina händer så är platsen, i mitt tycke, lite väl lyxig.

Aleppo is holding it´s breath, for the final battle. This the second-largest city in Syria has been the scene of fierce fighting for six days and are now bracing for an attack.
The regime are pulling together massive reinforcements to retake the city of 3 million.


But, don´t be so sure, the lightly-armed Free Syrian Army is very mobile, and with a bit of luck they can survive bombardment from tanks and helicopters. The ones that can´t are all the civilians that haven´t fled the city yet.
A possible massacre of civilians is, God forbid, very close. The regime shows no mercy what so ever, they are desperate not to lose the grip of the country and kill whatever crosses their path.


Let us hope that al-Assads troops fail to take the city, that would probably force the regime much closer to the brink of a collapse.
And al-Assad will at last find himself on a heap of rubbish.


The Time photographer Alessio Romenzi took the photo shown above.

Nordkorea, rubrikernas nation. North Korea making the headlines.

På ett eller annat sätt lyckas världens mest slutna nation att hamna överst på nyhetssidorna, eller nästan i alla fall.
Om vi börjar på hemmaplan så meddelar nordkoreansk tv att ledaren Kim Jong-Un gift sig med Ri Sol-Ju, de lyckliga syns på den övre bilden.
Offentliggörandet skedde när paret deltog i invigningen av en nöjespark i går onsdag. Föga romantiskt kan det tyckas.
Skvallerpressen i väst lär inte få inresetillstånd till att skicka paparazzi-fotografer eller reportrar.
Är det något som Nordkorea skyr, så är det personer som kan ha någon anknytning till media.

På bortaplan skedde i går en fadäs som egentligen är oursäktlig, vid presentationen av Nordkoreas damlag på Hampden Park i Glasgow inför mötet med Colombia, visades ärkefienden Sydkoreas flagga intill spelarnas bild och namn.
På den undre bilen ser vi Nordkoreas tränare peka på den stora skärmen, matchen försköts i en timme och OS-ledningen har bett Nordkorea om ursäkt.
Oavsett nation, det är en fadäs som är av det grövre måttet.
Förvisso är vi alla världsmedborgare, men i det här fallet finns inga försonande drag nationerna emellan.
Matchen spelades och nordkoreanskorna vann med 2-0.

Ja så kan en nation, undanskymd, illa omtyckt, sluten och auktoritär få rubriker världen över.
Även här i min lite mer blygsamma blogg.

One way or the other, the most shut and secret nation on the globe, seems to make the headlines.
The leader Kim Jong-Un has married Ri Sol-Ju, it was announced yesterday by state television when the couple opened an amusement park in the capital.
No paparazzis guaranteed.


In Glasgow last night there was a flag mix-up. On the giant screen the South Korean flag was mistakingly shown during the presentation of the North Korean ladies football team.
In this particular case, it was an unforgiveable mistake by the organizers.
North and South are still at war with each other and are on each others throaths all the time.
An hour late the game started and NK beat Colombia 2-0.

Bradley Wiggins en av flera urstarka britter. The strong Brits swept the floor with the rest.

För tjugo år sedan var det otänkbart att en icke mellan- eller sydeuropé skulle vinna Tour de France eller något annat av de stora etapploppen.
Det var då det.
Att en engelsman år 2012 skulle vinna och en annan engelsman Chris Fromme bli tvåa och en tredje engelsman vinner sista etappen mitt i hjärtat av Paris, spurtfenomenet Mark Cavendish är ett faktum och vi gamlingar har fått revidera vår uppfattning om var de bästa cyklisterna fostras idag.
Amerikaner, australier och engelsmän har vunnit under de senaste 15 åren och inget talar för att holländare, tyskar, belgier, fransmän, italienare eller spanjorer kommer att ta över lika dominant som de engelsktalande nationerna under tjugohundratalet.
Bradley Wiggins föddes 1980 och startade sin cykelkarriär som bancyklist, med ett brons i OS i 2000, tre medaljer i OS 2004 och två guld i OS 2008, hans karriär som "vägcyklist" började 2007 men kom igång på allvar först efter OS 2008. Redan 2009 kom han fyra i Tour de France och idag så vinner han överlägset det 99:e Tour de France, tänka sig en kille från centrala London tar hem den största cykeltävlingen i världen - Tour de France.
Det här känns för de gamla stornationerna.
De gnisslar tänder och knyter nävar, svär och förbannar anglosaxerna.

Grattis England.

Bradley Wiggins, Chris Fromme and Mark Cavendish did it, they dominated Tour the France.
Bradley took the first ever British victory in this, the most prestigious, of all races in the world.
Chris finished second and Mark showed class in being the winner on Champs- Elysée.
The world has for the last 15 years witnessed how the new nations has taken over from the mainland Europeans.
You Dutch, Belgians, French, Italians and others, you better start pumping your tires.
I extend my toast to you Bradley and the rest of your Brits. Cheers.

Ta en titt i Peeking at Peak Oil.

Boken är nu släppt av Springer Verlag och finns tillgänglig att "bläddra i" på amazon.com
http://www.amazon.ca/Peeking-Peak-Oil-Kjell-Aleklett/dp/1461434238/ref=sr_1_2?s=books&ie=UTF8&qid=1343030085&sr=1-2

Här kan du se inledningen av en rad kapitel, titta på några av alla illustrationer och bilda dig en ganska klar uppfattning om att här finns svaren på vad världen kommer att tvingas ta ställning till ganska snart.
Nämligen vad som händer när efterfrågan blir större än tillgången - på energi dvs olja.

Port Hedland, WA - där är allt stort.

 En stormby modell större drar in över järnmalmshamnen

 Två malmtåg modell längre korsar varandra.

 Roadtrains, lastbilar med fyra släp i Port Hedland.

Malmfartyg av det längre slaget lastar. 

Här är det mesta större, tyngre, längre och mer imponerande än på andra ställen i detta stora land - Australien.

Port Hedland uppe i nordvästra hörnan av landet i delstaten Western Australia, i Pilbara-regionen ligger Port Hedland som tillsammans med den något mindre satellitstaden South Hedland har runt 14,000 innevånare.

Med sin naturligt djupa hamn, där fartyg kan ankra utan att ligga vid kaj är det inte så underligt att denna australiska hamn har det största export-tonnaget av alla hamnar i landet.

Ett exempel i augusti 2010 exporterades 14 miljoner ton järnmalm, liksom stora mängder boskap, salt och naturgas från källor i havet.

1863 klev en europé vid namn Peter Hedland i land och fann genast att hamnen var den bästa naturliga hamn man kunde tänka sig, naturligt skyddad.

Hundra år senare startade Goldsworthy Mining brytningen av järnmalm i en gruva cirka 100 km öster om Port Hedland, Shay Gap blev nästa brytningsplats. En järnvägslinje byggdes för att kunna frakta ut malmfyndigheterna och i maj 1966 levererades den första järnvägslasten för att skeppas ut med fartyget Harvey S Mudd med Japan som destination och en last på 24,900 ton.

Senare  hittades järnmalm i Mount Whaleback, en ny stad, Newman, så dagens ljus och naturligtvis byggdes en järnväg till hamnen, 426 km lång.

Vid det här laget byggdes hamnen ut, kanalen in vidgades för att större och fler fartyg skulle kunna frakta de allt större lasterna som tågen fraktade in.

Idag kan fartyg på 250,000 tas in i Port Hedland.

Vi pratar stora siffror, ja det mesta är stort här uppe.

Broome, Western Australia och dess japanska historia.

The Japanese cemetary, Broome, WA. Den Japanska begravningsplatsen, Broome, WA.

Broome i Western Australia ses idag som en exotisk belägen turiststad vid Indiska oceanen, skrämmande avlägset och nästan isolerat cirka 220 svenska mil norr om Perth - detta i samma delstat.
Här pratar vi avstånd, ytor och vidder.
Drygt 14 000 innevånare, vilket tredubblas när turisterna invaderar under turistsäsongen.

Alltnog, vad denna lite av machostad är mindre känd för är dess historia, dess japanska historia.
Här startade pärlindustrin på 1880-talet, män och kvinnor kom hit och skördade vad havet hade att bjuda på, idag odlas pärlorna fram och de risker som dykarna, de japanska dykarna, då utsatte sig för finns inte idag - tack och lov.
Japanerna var bara en av många olika etniska grupper som flockades här då pärlfisket blommade som mest, men de var de bästa dykarna - fridykarna.
Oavsett hur skickliga och uthålliga de än var, så skördades det många japanska dykares liv, på den japanska kyrkogården i Broome finns 919 av dem begravda, hur många som ute till havs dog utöver dessa dykare är okänt, men det var många.
Japanerna betraktades då mer eller mindre som fiender, men deras skicklighet gjorde dem oundgängliga
ända fram till andra världskrigets utbrott.
Broome attackerades av japanskt bombflyg vid flera tillfällen och vid den svåraste attacken dödades 88 civila.

Varje år firas i Broome en kulturell festival som kallas Shinju Matsuri, vilket betyder Pärlfestivalen på japanska. Här samlas stadens alla kulturella och etniska grupper för att fira just det asiatiska inflytandet som kom till Broome i samband med pärlindustrins födelse.

Broome har också en systerstad i Japan som heter Taji, de här städerna har gemensamma band sedan tidigt nittonhundratal.

The World´s Ugliest Dog Contest is over and we have a winner.

Bev Nicholson of Peterborough, England couldn´t beleive it when it was announced that her Chinese crested dog, 8-year-old Mugly, won the title of World´s Ugliest Dog.
Bev was overwhelmed with emotion "I couldn´t speak when they announced Mugly´s name" said Bev, and also said that it wasn´t the first victory for Mugly, a dog with whiskers, one must say, weirdly placed and with a tounge hanging out.

Hanging tounges is highest fashion among dog´s refusing to be called cute or handsome.

This annual contest takes place in Petaluma, Northern Californa.

Fame, $ 1,000 and a year´s worth of dog cookies is what Mugly is bringing back to England after having beating out 28 other ugly dogs from around the world.

Wow,wow...

Qatar Airways världens bästa flygbolag.

Så har då årets världsranking över världens bästa flygbolag kommit.
World Airline Award delade ut priser i en rad kategorier, i huvudklassen - Best Airline Winners - så toppar alltså Qatar Airways från Emiraten. Toppade även förra året.
Qatar Airways flyger direkt från Stockholm till Doha om ni vill ut i världen.

Europa och Nordamerika som alltid klart distanserade och vid skampålen.
Tiotusentals flygpassagerare har fått svara på frågor via telefon, frågeformulär och över datorn om deras erfarenheter vad gäller sammanlagt 38 huvudindikatorer som kännetecknar ett bra flygbolag.
Check-in, boarding, stol-komfort, kabinstädning, mat, dryck, underhållning ombord, personalens uppträdande mm mm.

Undersökningen gällde 200 flygbolag, från de största internationella till mindre inrikesbolag.

Finnair blev bäst i Norden med plats 31, SAS hamnade långt ner på plats 68 - ändå upp tio placeringar från förra året.

1.  Qatar Airways
2.  Asiana Airways, Korea
3.  Singapore Airlines
4.  Cathay Pacific Airways, Hongkong
5.  ANA All Nippon Airlines, Japan
6.  Etihad Airways, Abu Dahbi
7.  Turkish Airlines
8.  Emirates, Dubai
9.  Thai Airways International
10. Malaysia Airlines

Bästa Nord- och sydamerikanska blev Air Canada på plats 19.
Europas bästa är Lufthansa på plats 14 med Swiss International på plats 18.

I lågpriskategorins europeiska lista toppar easyJet före Norwegian, lika självklart så saknas Ryanair.
Ryanair finns inte med bland de hundra bästa, förvånad???
Världens bästa lågprisbolag blev AirAsia.

Zebran och motorcykelpolisen.

Den tyska fotografen Anna Wahl lyckades fånga en ovanligt lydig zebra, som trots att hon fått en bedövningsspruta i vänster skinka, lydigt följer polisens förmaningar att hålla till vänster, som alla fotgängare skall göra.
Detta är från trakterna av Augsburg, där zebran uppträtt på cirkus, men tydligen fann friheten mer lockande, så länge den nu varade. Det blir att efter den här utflykten återgå till att göra konster inför publik.

Lägg av nu Aftonbladet

...hur lågpannade eller infantila tror ni era presumtiva läsare är?
Tror ni att vi är en skock får som går omkring och så fort vi möter en krigsrubrik hivar upp 10 eller 15 spänn för att köpa en kvällstidning?
Den här löpsedeln fick mig att må riktigt illa den 11 december förra året, en TV4 hästbondes bröllop  handlade det om. Pusssst....å stön.
Hur många är intresserade Aftonbladet? Lägg ner och ägna er åt att mocka dynga i närmaste la´gård i stället, där gör ni vårt samhälle en större tjänst, för ni gör mig uppriktigt förbannad, besviken och lessen.
Vad farao tror ni att jag och mina kära medmänniskor begåvats att tänka med? En skurtrasa eller tom platspåse?
Aftonbladet - en skam för svensk press, ja ni är inte mycket bättre Expressen heller, så huka ni också.
Gu´va skönt att få gnälla ordentligt för en gångs skull.

En klassisk bild, aktuell även idag.

I DN idag finns den här rubriken "Bilträngseln en av de värsta i Europa".
Man syftar då på Stockholm och främst Essingeleden.
Och jämför Stockholm med Madrid, Warszawa och Berlin.

Men breda och långa bilköer har dessvärre funnits länge, främst i Stockholmstrafiken.
Bosse Johanssons klassiska bild av Skanstullsbron, tagen på en av sjuttiotalets hetaste dagar, dagar vi som var med på den tiden minns mer än väl.
I dryga 35 graders värme skjuter en stackars polis på en Saab 96 som kokat och fått motorstopp, med konsekvenser för alla som sitter i köerna.
Då fanns det inte AC att förlita sig på, i hettan under dessa dagar var det vindstilla minns jag mycket väl, hoppas att det uppe på bron drog lite så att vuxna, barn, hundar och även eventuella svärmödrar fick lite svalka.

Mjölkrobotarnas värld.

Grannarna, familjen Andersson bygger en ny stor la´gård med plats för ca 160 mjölkor och ungefärligen lika många kalvar och kvigor.
Två mjölkrobotar installeras, monteras och justeras av DeLaval nu i dagarna.
En titt fick mig att tro att jag befann mig i maskinrummet på ett modernt skepp, nix det är i maskinrummet i en la´gård.
Datoriserat så till den milda grad att en kamera registrerar när ex ko 919 kommer med för dagen ett något mindre juver än för ett par veckor sedan och därefter styr rengöringskoppen rätt och de mjölkande spenkopparna vet vad de skall finna kons spenar. När juvret sedan ändrar storlek registreras det och den datoriserade mjölkningen går i ett huj.
Att allt annat har det senaste i teknikväg, som ex utfodring, brunsttid, mjölkkvalitet mm är en självklarhet.
Nu återstår det bara för Arnes, Gunnars och Andreas kor att lära sig att vänta på sin tur, våga gå in i robotens famn och sedan hitta en viloplats på sköna madrasser.
Eller kanske först ta en tur de roterande borstarna som skönt kliar kossorna där de inte själva kommer åt.
De får fler grindar, sensorer och kameror att passera än säkerhetskontrollerna på en flygplats för oss människor.
DeLaval är en av två stora företag i världen vad gäller modern mjölkproduktion.

Swix grönt för militären.

Gunnar Ridderstedt, en av många medlemmar i Pressfotografernas Klubb, kunde inte motstå frestelsen att ta en bild av svettande värnpliktiga i full utrustning, när de i gröngräset, övade i vinterkrigets svåra konst.
Sjuttiotal skulle jag gissa att bilden togs, håret var långt på vissa av skidåkarna.
En annan gissning är att de hade bra fäste och risken för bakhalt var minimerat med Swix Grönt under träskidorna.
För min egen del, ganska god skidåkare med några Vasalopp i benen, gick det åt pipan den dag vi på norra Gotland skulle öva på skidor, en av mina platta träskidor gick av vid en litet dike och jag fick stå och titta på då några reservskidor inte fanns.
Ja jösses, kan man annat än skratta åt det hela?
Men tiderna var annorlunda då, hoten fanns och visst behövde vi vara tränade för att möta och mota vad som skulle kunna komma inmullrande över våra gränser.

68 hot dogs in 10 minutes. 68 varmkorvar på 10 minuter.

Yesterday, was the day for the annual Coney Island Fourth of July hot dog eating contest.
Yes, what you read here is true.
And the five-time hot-dog eating world champion Joey Chestnut swolloed, beleive it or not, 68 hot dogs in 10 minutes.
And Sonya Thomas downed 45 hot dogs in the same time, winning the womens competition.
This is so out of the ordinary, in fact so bloody ridicoulus that it just has to be published on my blog.
I laughed and wondered what makes people take on a challange like this?
OK, they won 10 000 US dollars and a belt, shown in the image above.

What comes in - comes out.

Igår hölls det årliga Coney Island fjärde juli varm korv-ätar tävlingen.
Japp, det du läser här stämmer.
Och den femfaldige varm-korv-ätar världsmästaren Joey Chestnut glufsade i sig, tro det eller ej, 68 varmkorvar med bröd på 10 minuter. 
Och Sonya Thomas svalde 45 varmkorvar med bröd på samma tid och vann den kvinnliga mästartiteln.
Det här är så ovanligt, så in i helskotta vansinnigt att jag måste få lägga in det på denna min blogg.
Med ett leenden och en förundrar över var det är som gör att vi antar utmaningar som denna?
OK, de vann 10 000 US dollar och en gult bälte som du ser på bilden här ovan.

Moln över Djurgården

Är detta från skogsbränder i Colorado, industribrand i Mexico, raffinaderibrand i Nigeria?

Nej det är Stockholms stadion.
I går kväll.
-Brand den ner till grunden?
-Nej det var bara match.
-Match?
-Ja det är hemmasupportrarnas sätt att visa sin stolthet att vara djurgårdare.
- Men varför ryker det?
-Äh, det är bara rökbomber och bengaler.
-Vilka satans idioter!
-Ja, fotbollen har förändrats sen du gick för några år se´n.
-Hmmm, då stannar jag nog hemma i fortsättningen också.

Slutsats: Låt DIF spela minst tre hemmamatcher utan publik, bötfäll klubben på sexsiffrigt belopp. Minst!

Bibelns berättelse om incest.

I Första Mosebokens nittonde kapitel "Herren förstör Sodom och Gomorra" berättas det om Guds uppmaning till Lot och hans hustru samt två döttrar att lämna Sodom och Gomorra innan lät förgöra städerna.
"Då lär Herren ett regn falla över över Sodom och Gomorra, ett regn av svavel och eld från Herren, från himlen"
På vägen till Soar vänder sig Lots hustru och såg tillbaka, då förvandlas hon till en saltstod.
När Lot var framme i Soar såg han ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet och ser röken stig som från en smältugn.

Lot lämnar sedan Soar och slår sig ner i bergsbygden tillsammans med sina båda döttrar.
Då sade en dag den äldre dottern till den yngre "Vår far är gammal och det finns inga män här i landet som kan göra oss med barn på vanligt vis."
"Vi ger vår far vin att dricka och sedan ligger vi med honom. Så skaffar vi barn genom vår far."
När det blev kväll gav de sin far vin att dricka och sedan gick den äldre systern in till honom och låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp.
Nästa dag sade den äldre systern till den yngre: "I natt låg jag med vår far. Vi ger honom vin att dricka i kväll också, sedan kan du gå in och ligga med honom, så skaffar vi barn genom vår far."
De gav sin far vin att dricka den kvällen också och den yngre systern låg med honom och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp.
Så blev Lots båda döttrar havande genom sin far.
Den äldre födde en son som hon gav namnet Moab, och han blev stamfar till våra dagars moabiter.
Också den yngre systern födde en son; som hon gav namnet Ben-Ammi och han blev stamfar till våra dagars ammoiter.
Detta är alltså berättelsen om Lots döttrar och hur de förförde sin far och blev med barn.
Första Moseboken är faktiskt ganska spännande, men att Mia och jag skulle stöta på ett fall av incest hade vi kanske inte föreställt oss.
Men det kanske gör Bibeln lite mer trovärdig än man hade förväntat sig.
För så här är verkligheten än in i våra dagar - tyvärr.

Sveriges Hoffa i Francos Spanien.

Fotografen Christer Kindahl tog denna berömda bild av Transportarbetarförbundets pamp Hasse Ericsson, som stolt tronar på bassängkanten på en av Svenska Arbetsgivarföreningens anläggningar på Kanarieörarna.
Bara det! En LO-pamp i SAF:s knä.
Och Hasse Ericsson i det av LO turitsbojkottade Franco-Spanien vållade svarta rubriker på kvällstidningarnas löpsedlar.
Hasse Ericsson var under denna tid då fackföreningsrörelsen i Sverige stod som högst i makt och inflytande en slags symbol, han kom som en tuff förhandlare utan kompromissvilja att bli mer och mer jämförd med sin förre kollega i USA, Jimmie Hoffa, som nu troligen tjänar som "gjutjärn" i något bygge någonstans i USA.
Till den här Kanariehistorien hör också berättelsen om att charterbolaget Scanair stod för resekostnaderna, de ville ha goda förbindelser med Transport och fortsätta köra turister till Spanien.
Hasse Ericsson hävdade vid hemkomsten att hans syfte med besöket varit att förhandla med spanskt fackfolk och kunde därför inte avslöja vilka de var. Nys ansågs det.
Hans Ericsson uteslöts ur LO:s styrelse, men blev kvar i Transportstyret, efter skriverier om ett tvivelaktigt lån för sin våning på Östermalm (!!) liksom allt för svulstiga representationsnotor avgick han natten den 29 januari 1980 efter ett enhälligt beslut inom Transports förbundsstyrelse.
Hoffa Ericsson gav sig inte så lätt, han överklagade förbundstyrelsens anklagelser om att ha fifflat med traktamenten, representationsutgifter och andra redovisningar, men tingsrätten fann Transports anklagelser vara riktiga och vår egen Hoffa försvann, dock inte in i en cementblandare.
Han dog en naturlig död i april 1987.

Absolute Towers in Mississauga.

These towers in Mississauga, Toronto have been recognized as the "best" buildings in North and South America.
I just found this, usually there are criterias from which the the panel has valuated the results, but damned if I can find anything about that.
And another thing, what do they mean by "best"?
It´s up to you to figure that out, I have my theory, they mean the best looking. Or?
In my opinion they look great, shaped like vases or bottles.
For what purpuse?
Don´t worry about that, the creators at the drawingtables and computers had fun and as long as the buildings don´t fall over, they are just good looking.

Godispaketet.

Så har då, visserligen aningen försenat, den första kartongen med godiset kommit till Sverige.
Till Kjell Aleklett i Uppsala, den stolte författaren förstås.
Från tryckeriet i USA via det europeiska lagret kom boken Peeking at Peak Oil igår måndag.
Och....ett paket med fem exemplar är skickade från Uppsala till undertecknad.
Intet är som väntans tider.

Vi pratar här, som ni redan vet, om den engelska upplagan, som kan beställas på stubinen via Amazons näthandel eller via exempelvis adlibris.com här i Sverige.
Bokförlaget Springers officiella publiceringsdatum är den 26 juni, dvs idag. Så nu skall den finnas i lager och kunna beställas i nätbokhandlar vart du ä befinner dig.

325 fullmatade sidor med fakta om ett allvarligt problem, som få makthavare vill ta upp på sina agendor, nämligen att oljan såväl konventionell som okonventionell är på upphällning.
I den meningen att efterfrågan inom några få år kommer att överstiga tillgången, med de oförutsedda och skrämmande följder det kan få.
Hot om konflikter, ekonomi, stabilitet och maktförskjutningar är inget man kan sopa under mattan, men det görs idag av beslutsfattare, ekonomer och oljebolagsföreträdare.

Peeking at Peak Oil har många svar, väl underbyggda efter åratal av forskning av Globala Energisystem vi d universitetet i Uppsala.

Michael Lardelli - översättare med mera.

Michael Lardelli sitter just nu på flyget tillbaka till Adelaide i Australien efter några veckor i Sverige.

Tyvärr blev våra möten alldeles för korta och för få. Michael är en synnerligen positiv person som jag fått glädjen att lära känna och haft mycken kontakt med under de senaste två åren.
Hans besök i Sverige skedde i samband med att den engelska utgåvan av Peeking at Peak Oil släpptes i Sverige, detta i Uppsala den 11 juni.
Kjell Aleklett knöt tidigt Michael till sig som översättare av boken Peeking at Peak Oil, detta efter att Michael under flera år översatt Kjells blogg till engelska.
Michael har pluggat, bott och arbetat i Sverige under närmare sju år fram till 1997 då han flyttade hem till Australien igen.
Idag undervisar han i genetik och forskar i de molekulära mekanismerna som finns under utvecklandet av Alzheimer-sjukdomen, detta sker på the University of Adelaide.

Michael var också den person som organiserade vår vistelse i Adelaide under november - december 2010 då Camp Peak Oil Adelaide upprättades hemma hos Bob Couch.
Där satt Kjell och skrev på de första nio kapitlen, med mig som simultanillustratör.

Det var som jag inledde med, mycket trevligt att träffa Michael igen, en lättsam och synnerligen empatisk person som besitter en sådan vishet om saker som berör oss alla och som vi alla bör tänka på och ta ställning till, fortare än kvickt, bl a om Peak Oil, men även andra överlevnadsfrågor, som matförsörjning, tillgång på rent vatten, befolkningstillväxt och annat.

Och nu är han på väg hem igen, ville skriva dessa rader som ett försök att fylla ett tomrum som han lämnade efter sig.
Synd Michael att vi inte han pratas vid mer vid detta tillfälle, men det kommer fler gånger.
Cheers mate!

Amorphophallus bulbifer

De senaste dagarna har den "jättelika penisen" i Danmark skapat rubriker och lockat långa köer av besökare till Botaniska i Köpenhamn.
Den tropiska jätteknölkallan Amorphophallus Titanum blommar under några dagar, något som inte skett under de nio år den varit bosatt i Danmark.
Denna köttätande blomma blommar som sagt ungefärligen vart tionde år.
När den blommar kommer en mycket illaluktande blomma att locka till sig flugor, som dör just som flugor vid första bästa landning på blomman.
Vi har en annan art ur samma familj i två exemplar, bägge trettiotalet år gamla, de har blommat var sin gång under de senaste 15 åren, en 1998 och en 2007.
De heter Amorphophallus Bulbifer och de kallas "Moster" och "Mormor".
Mormor som du ser på bilden är 1,07 meter hög och kronor är 1,55 meter bred.
Den danska arten är 1,33 meter hög.
Så här ser den ut år efter år, den vissnar ner på hösten och vilar på vintern, sedan skjuter den fart och blir mäktig och imponerar på alla som får de den.
Och som sagt den blommar väldigt sällan, då innan själva stammen och kronan skjuter upp.
Indonesisk leopardpalm är en vanlig benämning och mycket passande, stammen är leopardmönstrad i grå nyanser. Bladverket är sammanvävt till ett enda blad med många flikar, helt unikt.

Som jag nämnt, Amorphophallus var artnamnet.

Michael O´Leary ingen av mina favoriter.

Denne man är VD för en av Europas mest framgångsrika flygbolag - Ryanair.
Hans namn är Michael O´Leary, en hetsig och tuff irländare, som inte skräder sina ord eller för den skull lägger räds några - vare sig EU, nationella lagstiftningar eller fackföreningar.
Och det må så vara, men när man tullar på säkerheten då går det för långt.
Och Michael O´Leary är den jag kastar skit på, för han är ytterst ansvarig.

I dagens lokaltidning Sörmlands Nyheter är det ett helt uppslag om just det som gör att Ryanair blir så kontroversiella i alla sammanhang.
Tyvärr finns det bara en artikel i webbupplagan av tidningen http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.1472693

Deras låprispolitik, vilken enligt tidningen beror på att de anställda har så urusla löner och villkor då de skall stå stand-by, eller byta bas, detta inkluderar piloter och styrmän.
Ryansairs förhållande till fackföreningarna är lika med noll, ingen av de anställda får organisera sig i ett fackförbund, då sprakas de, ingen av de anställda får tala med pressen för då får de sparken.
De som intervjuas i SN gör det under andra namn.
Tappet av piloter till Dubai och Emirates är stort, vilket kan leda till att styrmän rekryteras till piloter innan de egentligen är riktigt mogna för det.

Har man flugit med Ryanair så märker man också skillnaden mellan den stämning som råder ombord bland personalen och bland andra lågprisbolag, den här himmelsvid.
Låg lön, svältlön som utbetalas enbart när man är i luften skall kompenseras med försäljning ombord, något man som passagerare undviker. Det är svindyrt.

Vi underbetalar de anställda, genom att underbetala vårt resande själva, vilket får till följd att flygsäkerheten inte är lika god som hos andra flygbolag, inklusive lågprisbolagen.

Välj själv nästa gång du flyger, det är du som tar beslutet.
Mitt val är självklart.

Kalsonger värda 900 000 kronor?

Den danske fotbollsspelaren Nicklas Bendtner gjorde en kalsongkupp i EM, hasade ner matchbyxorna och gav kalsongerna största uppmärksamheten, texten Paddy Power syntes tydligt, framför allt på fotografernas skarpa bilder. Detta skedde efter att han kvitterat i matchen mot Portugal.
Men det europeiska fotbollsförbundet surnade till ordentligt och har bötfällt Bendtner med 100 000 euros, dvs knappt 900 000 svenska riksdaler.
Dessutom avstängs han i en av de stundande VM-kvalmatcherna.
Reklamen på kalsingarna var reklam för ett spelbolag. Så torftigt.

Nu drabbar väl detta ingen fattig, men summan är ansenlig och kanske manar andra till viss eftertanke.

Vad han gjorde så var det en otjänst mot sig själv, så här naivt och girigt får man inte uppträda, när man representerar sitt land, på en svensexa möjligen men inte i ett fotbollsmästerskap.
Nu blir du troligen EM:s största självmålgörare käre Bendtner.

Jan Eliasson och Peak Oil.

Den 1 juli tar diplomaten, medlaren och tidigare utrikesministern Jan Eliasson platsen som vice genralsekreterare i FN (deputy General Secretary of the UN).
Hans meritlista är imponerande, hans kunskap är stor och empatin för alla de som utsätts för orättvisor, krig, svält och förföljelser här i världen är djup och äkta.
Jan Eliassons möten med världens ledare, ofta i svåra tvistefrågor eller under konflikthot har oftast slutat med handslag och hopp om lösningar.
Inte alltid har han nått fram, motsättningarna har varit för djupa, han har ändå i sin medlarroll nått ut till världen med att problemen funnits och finns där.

Jan Eliasson träffade i går författaren till boken Peeking at Peak Oil, Kjell Aleklett, på Tällberg Forum som pågår i sommarfager Siljansbygd.
Om två veckor tillträder Jan Eliasson sin post i FN, då även påläst i ämnet som ofta är grunden till konflikter - striderna om råvaror - och då främst oljan, oljan som alltid har styrt vårt liv och så kommer att göra även i framtiden.
Problemet är att den inte räcker till alla, vilket kommer att leda till motsättningar, ekonomiska påfrestningar, politiska spänningar och oro hos gemene man oavsett var man bor.
Denna framtid ligger nära, bara runt hörnan, att nu Jan Eliasson fått ett exemplar av boken inger hopp om att frågan om den sinande oljan kommer upp på bordet kvickare än kvickt.
Världen måste först bli medveten, sedan ta ställning och därefter reagera mer effektiva metoder för att vi skall slippa djupgående konflikter framöver.

Lycka till Jan Eliasson, du är vår främste diplomat och förhandlare, jag tror på dig.

Kossan Mu

Vi iaktar varandra, hon undrar vad jag sysslar med, jag undrar vad hon funderar kring. Bara synd att vi inte kan pratas vid och utbyta erfarenheter och åsikter om det mesta som rör våra vardagar.
Lägg märke till mönstret på hennes mule, vilket inte är så vanligt, de flesta har en ljus eller mörk mule utan så här tydliga tecken.
Hon har sitt konummer i örat, jag mitt personnummer i huvudet, så långt är vi lika - vi är registrerade och kommer inte undan.

Det fanns tider som var värre.

Idag gråter Sverige, regnet smattrar mot fönsterblecket, vinden pinar husknutarna och en känsla av höst och dagen efter tycks ha lagt sig över vårt land.
I dessa timmar kämpar också tusentals cyklister runt Vättern, även de märkta och plågade av de urusla väderförhållanden som missgynnar dem.
Men kära svenskar, livet går vidare även efter en fotbollsförlust, så varför deppa, det handlar ju bara om sport. Om några timmar skiner solen igen.

Titta på bilderna här ovan, de visar ett övergivet Gulagläger någonstans i Sibirien, från tider då grymma diktatorer styrde i det som då var Sovjetunionen, då kunde man ha anledning att deppa över tidens ondska och oförätter. Dit kom aldrig solen tillbaka.
Så en fotbollsförlust ger en stunds regn, men friheten är kvar, ett förlupet ord för 50 år sedan förde dig till en oviss framtid i miserabla förhållanden.
Tänk på det och upp med mungiporna.
Vi vann i alla fall Bandy-VM!

Peeking at Peak Oil - the team behind the book.

                   
                   Illustrator Olle Qvennerstedt, author Kjell Aleklett and translator Michael Lardelli

 

The authors and the back-up team, Mia Jarnsjö, Michael Lardelli, Ann-Cathrine Aleklett, Olle Qvennerstedt, Liesbeth Mol and Kjell Aleklett.

The book is out, the book that takes you to the brink of reality, but not over it. Peeking at Peak Oil explains how oil was formed, discovered and produced.

Kjell Aleklett using science to reveal the errors and deceit of national and international oil authorities, companies and governments too terrified to admit the truth.

And what happens when a handful of giant oilfields containing two thirds of our planet´s oil becomes depleted? Will major oil consumers such as EU and the US face rationing within a decade?

The book has the answers!!!

The book is out. Visit your net-bookshop and order your copy.

Need a used car? Just drop in.

This photo was taken a little over 10 years ago, some 100 kilometers west-northwest of Sydney.
It is a another way to tempt people in the car-buying-mood to stop and drop in.
I admire the way car dealers find new ways to find new costumers, airborne or by road.

Fotot togs för drygt 10 år sedan, dryga 100 kilometer väst nordväst om Sydney.
Ännu ett sätt att locka folk som är i bilköpartankar att stanna till och titta in.
Måste beundra sättet som bilhandlare hittar nya sätt att hitta nya kunder, luft- eller vägburna.

Japanese art on manhole covers.

In most Japans 1,780 municipalities, in fact almost 95% of the them, you wil find artistic manhole covers, unique to each town or city.
In a way it has become a part of the national culture.
The designs as you can see differs a lot, it is facinating to see the the creativity the artists have proven.

I de flesta japanska städer, ja nästan 95% av dem, hittar man vackert och konstnärligt dekorerade lock till inspektionshållen eller gatubrunnarna. Alla lock är unika för varje ort och stad.
De utsmyckade locken har näst intill blivit en del av den nationella kulturen.
Utformningen varierar mycket och man imponeras av kreativiteten hos dessa konstnärer.

De första oljedropparna i Pennsylvania.

Den 27 augusti 1859, snart på dagen för 153 år sedan hade ett litet "borrarlag" under ledning av Edwin Drake bestämt sig för att prova om det fanns någon olja under ytan, intill, ja just det, Oil Creek.
Olja hade siprat upp till jordytan och Drake blev nyfiken, så den 27 augusti nådde borren 21 meters djup och den första oljefickan var funnen.
Dagen efter började oljan sakta stiga upp mot marknivån, oljeepoken i USA hade börjat.
Till att börja med handpumpade man upp det mörka flytande guldet.

De allra första rapporterna om oljeförekomster kom från Rumänien och året var 1857.

År 1860 var USA världens ledande oljeproducerande nation, redan år 1861 hade uppseendeväckande mängder förts upp till ytan, 5 000 fat om dagen, det var en legendarisk oljeperson, Hamilton McClintock som vid sina ägor nära Titusville, intill Oil Creek i Pennsylvania då hade funnit ett annat oljelager på 189 meters djup.
Även idag producerar den källan olja, bara ynkliga 12 fat i månaden (!), men enbart det faktum att det fortfarande kommer olja ur McClintocks källa gör den världens äldsta oljekälla.

Flygplan är också levande varelser?

De här bilderna är från Sydney, det är fotografen Jaryd som tog dem under en Spotting weekend.
De visar att i rätt position och rätt hundradels sekund så kan man faktiskt få flygplan att uppträda som levande varelser de också.
Den övre bilden, i vackert kvällsljus, förklaras med att Virgin blue taxar ut på taxibanan samtidigt som Thai landar på banan bortom.
Undre bilden också flygplan i taxirörelser, ett ut för start och det andra till gaten.

Räcker med kommentarer så här