Igår kom domen, jag har hjärtrytmstörningar. Flimmer!
Å nej tänkte jag, måste jag in i Waran -dimman, -träsket eller -helvetet?
Kardiologen som hade läst av mitt EKG och ultraljud var obeveklig, du måste äta Waran.
Råttgiftet, som det kallas i gubbgängen jag tillhör.
Alla förbannar detta läkemedel, som egentligen bara finns för att förebygga blodproppar.
En livräddare med andra ord.
Men jag satt med mina förutfattade meningar och så miserabel ut. Mia försökte trösta.
Och hjärtat bankade orytmiskt och klumpigt, ibland svagt.
Fy farao.
Nu har jag hämtat ut mina Warantabletter och ikväll börjar min behandlingsväg med detta preparat fram till en trolig elkonvertering om 4-7 veckor.
Aida min kardiolog väckte mig mig ur mitt missmod med frågan
"....vill du hellre dö i hjärninfarkt?"
Det ville jag inte, så varför tjurade jag, därför att jag inte ville tillhöra Waranknaprarna förstås.
Men nu gör jag det.
Och då kör vi, med målet elkonvertering, en lite krokig väg för att få rätt värden på blodet blir det, men sen tar vi stöten.
Det gick bra förra gången för runt fyrtio månader sedan.
Waran eller inte Waran?
För mig är det inte längre en fråga råttgift, det är en fråga om ett bättre liv.
3 kommentarer:
Förstår hur du känner med waranet. Jag är 20 år och har redan ätit waran i 3,5 år. Hoppas det går bra för dig :)
Har ätit waran i fyra år utan problem och värdena är stabila 2,4-2,5 hela tiden. Jag vet att en del är "rädda" för waran och visst får man se upp med vissa saker helt klart. Jag har inga problem i alla fall.
Lars-göran
2004-01-25
Lars-Göran
Nu har jag ätit Waran i 18 månader drygt och har inte heller några problem med dem, mina värden varierar lite och provtagningarna är inga bekymmer. Är det inte värre än så här så är dt inga problem.
Men visst var jag lite skeptisk i början.
Skicka en kommentar