The longest 747 flight in the world.

The airport fire brigade salutes the first Qantas jet to land at Dallas-Fort Worth Airport

This isn´t exactly breaking news, it´s 747 news.

Qantas started on May 15 this year their longest Boeing 747 route in the world.

Their flight QF 7 takes you from Sydney to Dallas-Fort Worth in Texas, a massive 13,804 kilometres to be precise and the scheduled flying time is 15 hours and 25 minutes.

This is the third longest flight across the world, only Newark to Singapore (15,327 km) flown by Airbus 440-400 and Singapore to LA (14,090 km) are longer, also this flight is an Airbus 440-400.

Qantas decided to cease their flights to San Francisco in favour of the Texas big cities.

Qantas operates Boeing 747-400 ER (Extended Range) on this route.

Om terrordåden i Oslo i Carl Bildts blogg den 24 juli.

Detta skrev Carl Bildt.

Detta skriver vi alla under, för här handlar det inte om politik hit eller dit, här är det vår demokrati, vår tolerans och öppenhet som är i fokus.

Det öppna samhället

24 juli 2011

VID MEDELHAVET: När jag avslutade mina reflektioner i mitt bidrag till Sommar i P1 för inte så länge sedan sade jag att jag fruktade att den stora kraftmätningen framöver skulle gå mellan oss som tror på och vill se ett öppet samhälle och de som på ett eller annat sätt vill stänga oss inne och allt annat ute.

Det kunde handla om invandring, om gränser, om globalisering, om toleransen mot oliktänkande eller de som på ett eller annat sätt är annorlunda än oss själva.

Våra samhällen står mitt uppe i ett skede av stark förändring, och ofta möter allt detta reaktioner.

Oftast grunded i okunskap och kanske inte onaturlig skepsis mot det som är nytt och främmande. Ibland i form av en mer eller mindre grumlig politisk reaktion. Då och då i form av en mer eller mindre genomtänkta ideologier.

Och dessa slår då och då över i ett hat som ibland t o m accepterar våldet som ett instrument.

I dag vet vi betydligt mycket mer om de vansinninga terrordåden i Oslo. Hatet mot det främmande ledde till ett hat mot de egna medmänniskorna som ledde till ett besinningslöst, massivt och brutalt dödande.

För detta är bara den ansvariga individen själv ansvarig.

Men det hindrar inte att vi nu med än större tydlighet måste föra diskussion om allt det som äventyrar eller t o m hotar vårt öppna samhälle, dess värderingar och principer.

Den diskussionen är inte alltid lätt.

I den bok som etablerade begreppet det öppna samhället skrev Karl Popper om hur ”the strain of civilisation” ibland kan bli så krävande att människan och samhällen faller tillbaka till stammens primitiva reaktioner mot allt som är främmande, krävande och annorlunda.

Och det är i en tid när vår civilisation med alla rimliga mått mätt tar betydande steg framåt som vi också ser hur ”the strain of civilisation” leder till framväxten av en extremism som stundtals med hat och ibland t o m med våld och terror vill föra oss tillbaka till stammens kollektiva trygghet och enkla lösningar.

Vi ser detta i åtskilliga delar av vår värld.

I de hatfyllda skrifter som terroristen i Norge producerat predikas våld mot allt det annorlunda, nya och avvikande som närheten och kontakt med andra kulturer också mitt uppe i våra egna samhällen medför.

Och i de extrema marginalerna av en muslimsk värld som öppnar upp, moderniseras och utvecklas ser vi de som från grottor predikar hat och terror mot allt det som begreppet västerlandet identifieras med.

Nytt är det dessvärre inte.

Intoleransen har dessvärre djupa rötter i vårt eget Europa.

För inte så länge sedan var det allt judiskt som var främmande och måste stötas bort. I vår djupt protestantiska kultur kunde katoliker under århundraden bli föremål för regelrätt förföljelse. Och nu är det den tredje av de religioner som leder sitt utsprung tillbaka till vår Abraham som på samma sätt får primitivism att välla fram hos de som skräms av det annorlunda.

Kontakten mellan kulturer och traditioner leder historiskt till kreativitet snarare än till kollision – även om det finns risker för att primitivismen slår över också i det senare.

Och det är detta som i grunden är det öppna samhällets fördel. Att genom möten mellan idéer, individiver och impulser stimulera och frigöra den kreativitet som för civilisationen ständigt framåt.

Visst kan allt detta vara krävande. Karl Poppers beskrivning av hur de krav som civilisation ställer har sannerligen inte mindre relevans i vårt nya århundrade och i denna den accelererande globaliseringens era.

Men valet mellan det öppna och det slutna samhälle är mer än bara så.

Det är i grunden valet mellan ljus och mörker när det gäller vår, vår kulturkrets och vår civilisations framtid.

Det bestialistiska vi upplevt dessa dagar av djup tragedi kommer förhoppninsvis att göra os än starkare i övertygelsen om det öppna samhällets värde.

Strax läggdags.

Kvällen kryper över mig, jag gäspar och är trött.

Eftersom vi bor i ett stort hus, med sovrum och ett par gästrum med plats för några till, så funderar jag på vilken säng jag skulle valt för natten, om jag nu inte hade den intill min kära Mia?

Vilken skulle du välja?

Den säkra eller den bekväma?

Fundera och återkom med ditt förslag.

Suss gott!

Evans tog Touren!

Överst gör Cadel Evans en av de grymmaste tempoloppen i Tour de France historia, han äter upp Andy Schlecks ledning på 56 sekunder och drygare ut den med ytterligare 1 minut och 34 sekunder. Urstarkt.

Under drar han på sig den gula ledartröjan för första gången under loppet.

Cadel Evans är en blygsam person, tyst, nästan lite vek, men ändå i dag världens bästa cyklist, näst intill otroligt.

Just nu har den sista etappen avslutats inne i grandiosa Paris, det skulle till en olycka för att Cadel Evans inte skulle vinna. Hans team BMC såg till att han fick en säker resa fram till mållinjen.

Bara att gratulera denne åkare som behärskar det mesta inom cykelåkningen. Efter tre veckor och 84 timmar och 22 minuter i sadeln behöver nog inte bara Evans vila, utan även alla de andra tappra ryttarna.

Tillåt mig tro att cykelsporten i år är renare än tidigare säsonger, EPO-dopningen, sägs det, är inte lika självklart att man skall klara sig undan med. Hoppas de som påstår det har rätt.

Och givetvis tycker jag - kul för Australien att få sin förste Frankrike runt-segrare.

Wet suits in Wollongong

New South Wales har upplevt sin regnigaste juli under de senaste 60 åren.

Sydney har fått 259 mm, detta är att mäta med 1950 års rekord på 336 mm.

Terrey Hills fick 130 mm på ett dygn.

Det är inte på bara på våra breddgrader vi ibland upplever extrema vädersituationer, utan även Australien som detta år 2011, upplevt en rad naturkatastrofer.

Här är det en grupp unga i wet-suits som sitter på vågbrytaren i Wollongongs hamn och låter sig dränkas i vågornas kaskader.

Aventador

Inte ofta jag pratar bil på denna sida, men nu måste jag lyfta lite på det locket.

När man ser denna skönhet, en Lamborghini Aventador blir man både stum, matt och svettig.

En skönhet, ett kraftpaket under ett och samma skal.

Jag känner "att gud tänk om man fick sätta sig bakom ratten och riva loss", ja vecka asfalt och låta som ett tjutande tåg, en gång för alla.

Aventador blir deras nya flaggskepp.

Drygt 2 miljoner beroende vad du köper den. Kronor alltså.

Boka en provtur vet´ja.

Ögonbryn som man, ja, höjer på ögonbrynen för.

Ögonbryn är väl inget man lägger märke till i första hand hos en person man möter eller samspråkar med, de bara finns där, naturligt och utan att väcka uppmärksamhet.

Men när man hajar till är när någon tagit bort sina naturliga och tatuerat in ny helt opassande bryn, det händer och det märks mer än vad bärarna av de nya brynen tror.

Ofta ser det störande ut. Titta på de här personerna.

Hur lyckliga tror du den översta och understa är när de närmar sig pensionsåldern och vill leva ett lugnt och stillsamt liv bland andra seniorer? Eller när de söker det där nya jobbet som innebär kundkontakt? Får du jobb som reporter på tv? Blir du flygvärdinna?

Knappast, de har sålt smöret och tappat mackan.

Sothönan i Cleland Park, Adelaide SA.

Sothönor finns jorden runt, den här storfotade pippin heter på dessa breddgrader Eurasian Coote, med ett e på slutet av Coote i Australien.

Vi hittade den i exotiska Cleland Park på kullarna nordost om Adelaide i South Australia.

Arten sothöna finns förmodligen jorden runt (fråga inte mig, är inte ornitologiskt bevandrad).

Tycker bara att den här bilden är spännande, nästan som en utsmyckning, skulptur?

Foto: Mia Jarnsjö-iPhone ©

Klickla på bilden om du vill se den i större format.

Ibland blir resultatet mesigt i överkant.

Klicka på bilden om du vill se den större.

Föreningsbanken i salig åminnelse, men när dess annonsbyrå för ett stort antal år sedan gav mig uppdraget att illustrera en slags "nystartsbok" så tackade jag ja.

Ibland är betslet mer åtdraget, direktiven mer direkta och den egna självbilden i förarsätet.

Inget illa i och för sig, men som mottagare av uppdragsgivarnas tämligen smala förutsättningar, blir ofta resultatet därefter - det blir snällt!

Här har vi ett exempel på näst intill mesigt inställsam snällhet från min sida, för att slippa göra om, ja helt enkelt jag har gjort som jag "blev tillsagd".

Föreningsbanken, då det begav sig, ville framstå som den bank som hade ork, drivkraft och vision att passera den andra bankerna, här ses SEB oroligt se sig åt sidan, Handelsbanken obekymrad trippandes vid sidan, Sparbanken och Nordbanken har passerats.

Ja, som illustratör har man alltid haft olika uppdrag med mer eller mindre frihet att tolka deras önskemål i bild.

Det ingår i illustratörens roll, annars får man tacka nej.

Jag tackade inte nej, men i backspegeln, kan jag tycka att jag borde ha övervägt ett sådant beslut.

Nu är det historia, Föreningsbanken finns inte kvar, inte ens som sammanslagen med Sparbankerna.

Livet som illustratör har dock varit och är ett privilegierat liv.

Tack för det.

Ill. Olle Q @

We all live in the abstract world of art?

It´s abvious and clear to all of us, that the world around us and the daily life we live - in most parts is abstract and unknown.

When you look at it in details. Or even at a larger scale.

If you don´t recognize what you see, don´t understand what you hear or if your other sences reacts negative or holds, what you smell or feel, at arm lenghts distance - you are at the same level as the rest of us.

It´s new, it´s not known to you before.

Everything takes time to accept or at least understand that it´s there and exsists as a reality.

Look at these images above.

Are they a result of art by graphic printing, or computer designed patterns?

Or perhaps very neatly, very realisticly done drawings?

I´ll let you scratch your heads and think.

When you come up with an answer, just let me know.

Photos: Olle Q @

Donna hoppas på att nå 300 kg!

Detta är Donna Simpson som idag väger, väl tilltagna - 272 kilo!

Inte illa, men hon vill bli tyngre, 300 kg eller tom upp till 450 kg säger hon själv, hon får en del mat betald och levererad till dörren från en grupp som kallar sig "Fat admirers" eller något i stil med "Fettbeundrarna" på svenska?

Hon stoppar i sig ca 12000 kalorier per dag, matkontot rör sig runt 5 000 kronor i veckan och hennes man undrar ni - han väger 67,5 kg.

En enkel sushilunch kan bestå av 70 bitar. Svälj.

Man häpnar knappast över detta fenomen..

Den amerikanska tvåbarnsmamman Donna varnas av hälsoexperter för faran i att bli så här fet, hjärta, lever ja hela kroppen far väldigt illa, men Donna svarar bara "alla har vi vår tid utmätt" och fortsätter därför att proppa i sig för att i första hand nå 300 kilo.

Ja, vi har alla, mål och meningar med våra liv, men den här donnan kanske valt en tämligen ohälsosam väg att nå sin önskan med livets mening.

A380 lyfter tung och mäktig.

Mitt i vintern, i Sydney, landar och lämnar flyg som om ingenting har hänt och det har det ju egentligen inte gjort heller.

Inga ving-avfrostningar, inga snöplogar, utan mot bakgrunden av gröna träd och en låg sol lyfter Qantas A380 VH-OQH från runway 25 på Sydney International Airport mot London i lördagskväll.

En stämningsbild värd att begrunda.

Dessa mäktigaste av alla mäktiga maskiner, smyger upp på en flackt stigande bana, tysta som möss, de är bara stora, jättestora.

Jag lyfter på hatten.

Europeiska Centralbanken samlade?

Igår satt ECB (Europeiska Centralbanken) med Eurozonens finansministrar och dess staber, samlade hela dagen för att diskutera Greklands katastrofala ekonomiska kris och även Italiens svajiga ekonomi.

För att inte tala om Portugal, Spanien och Irland.

De länders bekymmer sköt man åt sidan för att inte stumna totalt.

De här länder är alla i gungning, ekonomer ser oroligt på framtiden.

Nya jättelika krislån diskuteras, länders ekonomier klassas som skräp och eländet ser ut att tära på Eurozonens anseende som en världs-stabiliserande faktor.

Som alltid är ekonomer, investerare, långivare och ekonomiska risktagare känsliga som kajorna här på bilden, minsta tecken på fara - så flyr man.

Flocken flyr i ett samma vingslag, ingen tänker efter före, alla ger sig av.

Mot sina foderbord med dignande kassakistor.

Det känns som vi befinner oss i en situation då hela ekonomin är på väg att drabbas av flykt och rädsla, Greklands rörelser avgör.

Skall flocken lyfta och ge sig av?

Vad händer då här hemma, exportberoende som vi är?

Går vi helskinnade ur en sådan kris.

Knappast.

Glada miner i Canberra.

Här sitter Australiens premiärminister Julia Gillard i mitten, leende liksom övriga i the Multi-Party Climate Change Committee.

Varför är de så glada - jo Australien inför from den 1 juli 2012, utsläpps-skatter på koldioxid, eller Carbon Taxes.

Alla utsläpp, utom de från bilisterna och lantbruket, kommer att beskattas i en stegrande skala fram till 2015, då marknadspriser skall gälla fullt ut.

Genomsnittsfamiljen i Australien drabbas naturligtvis, en genomsnittlig ökning mellan motsvarande 70-80 kronor i veckan.

Ett sk Carbon price package har också förhandlats fram, dvs ett utsläppspaket, de som drabbas av ökade kostnader kompenseras, majoritet av de australiska inkomsttagarna "får tillbaka" de ökade kostnaderna i form av skattesänkningar. Höginkomstagarna får ingen kompensation alls och de i mellanläget pendlar mellan att "få eller ge".

I paketet ingår även ekonomiskt stöd till de nedsmutsande stål-, aluminium-, zink- och pappers-industrierna, så att de kan ställa om till en renare energiförbrukning.

Den förnybara energisektorn får närmare 20 miljarder.

Som jag skrev så är lantbruket undantaget, liksom som sagt privatbilismen och lättare företagstransporter, medans tyngre biltransporter beskattas from 2014.

Cy Twomblys måleri. För och emot.

En konstskribent skrev att 99% av all icke förställande konst är "crap or a waste of time".

Det är hans åsikt.

Min är den rakt motsatta, i den icke föreställande konsten är man som konstnär fri, helt fri som svalans flykt i skyn.

Man kan kasta alla ok av tvång, gyllene snitt, förväntningar, motivexakthet och inte minst kraven hos sig själv.

Och man är inte bunden till ett motiv, ett ämne eller sitt eget väl inarbetade manér (som, jag håller med, för vissa konstnärer innebär en ekonomisk grund att stå på), det säljer ju.

Det gjorde Cy Twombly också, men han gav bokstavligen sjutton i vad andra tyckte och tänkte, de som gillade det och fortfarande gillar det han gjort, de gör det.

Andra gör det inte.

Precis som i alla andra konstformer. Litteratur, musik, teater, dans osv.

En helt annan sak är att för att våga släppa taget och kasta sig ut i abstraktionens fria rymd, krävs i stort sett undantagslöst en gedigen konstnärlig grund att stå på.

Alla har vi, så även Cy Twombly, kämpat med kroki, dräktstudier, stilleben, perspektiv, färglära, porträtt och en rad andra dicipliner.

När vi väl kommit igenom den utbildningen, den läran, då är vi alla föreställande i vår konst.

Sedan sker utvecklingen i helt individuella riktningar hos var och en av oss, vissa stannar och känner sig trygga i verkligheten eller letar sig tillbaka som Odd Nerdrum gör så suveränt, andra ger efter och känner med andra sinnen, låter lusten och glädjen ta över på ett mer spontant sätt.

Inget är rätt, inget är fel. Eller varför inte - allt är rätt?

Vi är ju alla individer med många strängar på vårt instrument.

Tillbaka till Cy Twombly, jag har sagt det förut, jag upprepar det igen, kommer man in i en sal ovetandes om vad man skall ställas inför och Cy finns där - då grips man av hans konst oavsett om man hunnit se den - det räcker med att den finns i rummet.

Den känns innanför huden. Som en fläkt från svalans flykt.

Det är konst.

And it´s not "crap" like that guy said, it´s the opposite to "a waste of time", it´s a commitment for life.

Thank´s Cy, be good up there in heaven and we´ll hopefully meet same day, perhaps discussing your art and the fellow who dumped you completely - but I guess you don´t mind or care any longer.

Rest in Peace.

Cy Twombly is dead. R.I.P.

Cy Twombly, amerikan född 1928 är död.

Konstvärlden, i mitt högst personliga tycke, har förlorat en av de större konstnärerna som vår tid haft nöjet att uppleva, en tröst, hans bilder finns kvar och lever i högsta grad.

I höst kommer han till Moderna Museet i Stockholm.

Jag har sett hans verk i Berlin och Sydney, nu Stockholm, det är stort.

Cy Twombly studerade i Boston på Museum of Fine Arts inspirerades av den tiden expressionism, surrealism och dadaism.

I New York fortsatte hans studier och hans kontakter med the big boys Jackson Pollock, Mark Rothko och Barnett Newman gav honom kraft och konstnärlig näring.

Hans kontakter med Robert Rauschenberg var talrika och likaledes utvecklande, för båda.

Hans konst kan synas både som hafsigt och oengagerat tillkommet, men tvärtom, kära vänner, han målar med sin själ och sitt hjärta, inte hjärna.

Därför är han stor, i mitt fall, griper han tag i mig, i ett rum med många konstnärers verk, dras min blick omedvetet och omedelbart till honom, oavsett om jag har honom i fokus eller i ögonvrån, han lever, han pulserar, han visar känslor och spontanitet. Jag känner att han är i samma rum.

Cy du lever vidare, vi ses i höst på Moderna.

See you around mate.

Överst en triptyk från Berliner Gallerii, Berlin vid ett besök 2010. Vet inte tillkomståret, men ett sent verk.

Under en bild från tidigare år, 1987.

Det är inte bara att ställa in skorna på plan Norge.

Norge behövde slå Australien för att gå till kvartsfinal i dam-VM i Tyskland.

Tämligen enkelt har det låtit.

Precis för några minuter sedan så grusades deras hopp, Australien vann med 2-1 och the Matildas är vidare. Underbart tycker naturligtvis jag.

Men för Norge var det som sagt "Bara att slå Australien" för att nå kvarten.

Pyttsan, det krävs med kära grannar, det krävs respekt för nationer som inte varit lika framgångsrika i fotboll som ni varit, annars går det åt fanders.

Nu kan ni plocka in skorna från plan igen och packa dem snyggt i era väskor.

Trist för er, men sånt är fotbollslivet.

Smålebbigt jobb.

I Hunanprovinsen i Kina, byggs en dryga metern (!?) bred bergsvägbro, nittio graders vertikal lutning utan hyllor stupar Shifouberget flera hundra meter rakt ner.

Träbron byggs först, sedan skall en lika smal vägbro gjutas, till vilken nytta frågar ni.

Man hoppas locka turister upp på vägen/bron, då försedd med räcken förstås. De skall då få njuta av utsikten sägs det.

Dom här killarna som jobbar mer eller mindre utan säkerhetsanordningar behöver inget räcke.

Herre jösses.

Jag får ont i magen bara att titta på bilderna.

Tack Nanne

Tack Nanne Grönwall för ditt fantastiska Sommarprogram i SR P1 som just avslutats.

Du berättar öppenhjärtigt om din uppväxt, i en alkoholistmiljö, med många flyttar och trånga stökiga bostäder, där ofta bråk och uppslitande kontroverser uppstod.

Du var kanske 6 eller 8 år, då du räddade din mormor och dig själv från ett allvarligt hot om rån och kanske ännu värre saker i er lilla lya.

Frälsis blev din räddning, där mötte du en annan miljö av sång och glädje, din kärlek till din mormor och mamma bestod livet ut trots att, kanske mest din mamma inte fanns vid din sida under långa missbruksperioder.

Du fick alla oss andra som haft liknande erfarenheter från barndomen att verkligen förstå och vara tacksamma för att du i programmet gav oss känslan att vi är inte ensamma med våra minnen.

Tack Nanne.

Du som älskar katter, ta en titt här.

En katt är en katt, en katt är en individ - med eller utan päls.

För alla kattälskare vill jag presentera denna hårlösa varelse som ett varnande exempel på att alla kurrande små mjuka varelser där hemma i din vardagsrumssoffa, långt ifrån, är det enda kattsläktet har att erbjuda dig, som nu ev funderar på att skaffa katt.

Längre bort från en randig bondkatt, kan man knappast komma.

Men som sagt - en katt är en katt - med eller utan päls.

"Erasmo" åkte dit efter blodbad.

Detta är kanske en av Mexicos alla värsta knarkligors ledare - Abraham Barrios Caporal alias "Erasmo" gripen efter en fem timmars eldstrid mellan knarkligan Zeta och mexikanska styrkor ur flottan.

En herre med mycket blod på sina fingrar och tusentals mord på sitt samvete.

Femton personer fick sätta livet till i just den här skottväxlingen och många skadades.

Detta är näst intill dagliga händelser, djupt tragiska, men de är allt för vanliga. Knarkkartellerna inte bara bekämpar varandra, de slaktar också oskyldiga.

Knarkkartellen Zeta lär ha stått för den värre arten av brutalitet, extremt brutala och inblandade i kidnappningar, tortyr, halshuggningar utöver knarkhandeln då.

Vad sägs om att Barrios och hans gangstergängs inblandning i slaget om San Fernando i april då 193 människor sköts och begravdes av Zeta.

Man tror inte sina ögon och öron.

Men nu sitter han där, efterträdare kommer naturligtvis att utses och ligan kör nog vidare på sin blodiga bana, våldet i Mexico tycks aldrig avta än mindre ta slut.

"Den lite äldre och pengarna."

Jaromir Jagr, aningen till åren kommen för att vara ishockeyspelare, men ändå inte slut.

Han tar steget över Atlanten igen och har signat ett kontrakt med Philadelphia Flyers värt 3,3 miljoner dollar. Inte fy skam.

Det här gör han fullkomligt rätt i, den ryska KHL-hockeyn och storklubben Avangard Omsk i all ära, det kan ändå inte vara något för Jaromir som är van att stå i de nordamerikanska rinkarnas strålglans. Han har ändå spelat 1 273 matcher i NHL, det drar nog minst lika mycket som slantarna.

Förvisso, pengar är inte allt, men betyder en del för hockeylirare med relativt kort karriär.

39 år och jag ger honom titeln Den lite äldre, då föll pengarna in automatiskt.

Ni vet "Den gamle och havet."

Lycka till där borta, i VM senast var du en blek skugga, men du reser dig säkert.

Svenskt Näringsliv är ute och seglar.

Svenskt Näringsliv lägger näsan i blöt på ett sätt som inte gagnar dem eller som de kanske borde hålla sig goda att inte göra.

De tycker att konstutbildningen på högskolorna i princip utbildar för många konstnärer och dessutom till lågproduktiva arbeten som inte gynnar produktion och ekonomisk tillväxt, det må vara vad det vill med det.

Men allt är inte tillväxt i vedertagna ekonomiska termer, det måste finnas grogrund för att människan skall orka vara "produktiv, konsument och byggsten" i vårt samhälle.

Kulturen, i alla dess former, är vår räddning, vårt näringstillskott, vår vitamininjektion för att kunna delta i den ständiga utveckling som vi alla rullat igång.

Så Svenskt Näringsliv, var i stället tacksamma, att vi som jobbar inom den kulturella delen av samhället, försörjer er med annat än som kan mätas i börskurvor eller plånböcker.

Utan våra tillskott skulle samhället vi gemensamt byggt och bygger vissna och tyna bort.

Nedan ett Pressmeddelande från KRO, Konstnärerna Riksorganisation:

PRESSMEDDELANDE Svenskt Näringsliv borde ägna sig åt företagsfrågorna! I en ny rapport från Svenskt Näringsliv föreslås studenter inom de humanistiska och konstnärliga utbildningarna få sänkt studiemedel eftersom Svenskt Näringsliv ser dessa utbildningar som ”lågproduktiva”. KRO/KIF tar starkt avstånd från detta synsätt på utbildning som skulle få stora konsekvenser när det gäller vilka som kan söka humanistiska eller konstnärliga utbildningar. Deras förslag skulle göra det till en klassfråga om man kan studera exempelvis konstvetenskap eller utbilda sig till konstnär. Dessutom ger sig Svenskt Näringsliv ut på djupt vatten när de talar om konstnärer som lågproduktiva. Tvärtom visar den mesta statistik att bild- och formkonstnärer arbetar mer än genomsnittssvensken, hela 47 timmar per vecka enligt Konstnärsnämndens senaste inkomstundersökning. Och arbetslösheten är tvärtemot vad Svenskt Näringsliv tror faktiskt lägre bland utbildade inom de kreativa och kulturella näringarna jämfört med samhället i stort. KRO/KIF tycker att Svenskt Näringsliv istället för att lägga förslag som skulle göra det svårare att bli konstnär borde engagera sig för att göra det lättare att vara konstnär. Särskilt då omkring 70 procent av form- och bildkonstnärerna är egenföretagare. - Svenskt Näringsliv borde engagera sig i frågor som skulle göra det enklare att vara företagare som konstnär istället för att försöka förhindra människor från att bli det. Istället för sänkta studiemedel skulle vi se att en avdragsrätt för konst infördes, att ett system liknande ROT skulle införas för konstnärer och att konstnärerna skulle få bättre betalt när de visar sin konst. Varför driver inte Svenskt Näringsliv dessa företagsfrågor? Kommenterar KIF:s ordförande Johan Wingestad - Svenskt Näringslivs förslag skulle göra att den sociala snedrekryteringen till de konstnärliga utbildningarna skulle bli än skevare. Tycker Svenskt Näringsliv att det ska vara en klassfråga om man som ung student ska utbilda sig till konstnär? Kommenterar KIF:s ordförande Johan Wingestad

Airbus A320 Neo till SAS

Äntligen faller solens strålar på det härjade SAS, efter år av förluster, nedskärningar och tal om uppköp av en den ena än den andra, så kom ändå ett besked som glädjer - åtminstone för stunden - SAS har beställt 30 Airbus 320 Neo, med optionsrätt på ytterligare 11 maskiner.

SAS försöker skräddarsy sin flotta, med Airbus som huvudleverantör, gamla MD 80 och 81 fasas ut och på sikt försvinner även Boeing 737.

A320 Neo är en helt ny skapelse som rönte enorm försäljningssuccé på flygmässan i Paris för en vecka sedan. Tänk själva - 701 flygplan av enbart den här typen beställdes på ett par dagar. Det finns pengar , det finns hopp och det finns en klar okunskap om framtida bränsletillgångar.

Koldioxidutsläpptet per pax minskar med 20% och så även bränsleförbrukningen.

Motorerna är av typen CFM LEAP-X1A, CFM är världens största tillverkare av flygplansmotorer.

Så SAS låt solen stråla på er, repa mod och kraft och möt Ryanair med service, punktlighet och ett betraktande av oss passagerare som människor inte boskap.

Tack!

Det blev Christine Lagarde.

Maktskiftet i IMF (Internationella valutafonden) är nu klubbat. Det blev som de flesta hoppats Frankrikes rutinerade och respekterade finansminister Christine Lagarde som efterträder mannen som inte kunde behålla byxorna på när han såg en hotellstäderska - Dominique Strauss-Kahn.

Lagarde, första kvinnan på posten, valdes för en femårsperiod och fick kanske utöver de europeiska stödet, i mina ögon, även lite oväntat uppbackning av Ryssland, Kina och Brasilien.

Redan den 5 juli kliver hon in i sin nya roll.

Det här känns bra, en kvinna efterträder en gubbsjuk fransk socialistisk presidentkandidat.

Ryanair? Never again.

I rather write this in English so it will reach out a little further than the Swedish borderlines.

Mia and I have last week visited Majorca (Mallorca) for a weeks break.

We booked our flight in early March, the price was not what the "low fares airline" advertises and brags about.

It was expensive, close to 300 Euros - each!

And mind you all, that was the only direct flight option we had at that time.

Anyway, the outbound flight was okey, what you expect, 7 euros for a hot baugette filled with grease named cheese, but still, thats´s what you expect and what you get.

But what you certainly do not expect is what happened on our return flight yesterday evening.

Ten minutes late on a busy airport is fair enough.

Takeoff at 19.35. A little over three hours in the air.

And you´re getting hungry.

The attendants handed out a list of foodstuff you could purchase onboard so when we wanted to order a hot slice of pizza for 7 euros and a hot sandwich for 5 they gave us the answer that made us decide never ever to fly Ryanair again: "Sorry but it´s all sold out, what we can offer you is candy, some nuts and possibly muffins if there are any left."

And this was for everyone onboard, Ryanair had simply not catered any food at Mallorca Airport!!

Why? Don´t they care about their passengers?

And if this wasn´t enough, when we landed they didn´t let us leave the plane for 25 minutes!

At 22.55 on Skavsta airport of all places!

No aircondition on, it got pretty humid in there.

The reason for not letting us leave the plane was, that passengers were boarding another airplane and there was a risk of "mixing the passengers".

At 23.30 they let os off.

By that time, many of the people onboard declared the same attitude as we did - never again.

Michael O´Leary, when will you ever learn?

When will you regard your costumers as people not cattle?

When will you stop selling smokeless cigarettes, Lottotickets and instead serve food to your passengers that are hungry?

To me Ryanair stinks!

Anselm Kiefer i Sydney

De flesta vet var en oljemålning är, likaså en akvarell och en teckning.

Blandar man dessa tekniker så blir det blandteknik helt enkelt - en uttrycksform som jag gärna jobbar i, medan Mia målar i tempera och trycker grafik, dock var för sig.

Men nu till Anselm Kiefer och hans verk på Art Gallery of New South Wales i Sydney.

Verket heter, håll i er nu "Von den Verlorenen gerührt, die der Glaube nicht trug, erwachen die Trommeln im Fuss."

Min bristfälliga tyska fastnar i den sista delen "....., trummor vaknar i foten"?? Måste ju vara fel, men ett tyskt uttryckssätt som jag inte hört gäller det uppenbarligen

Här handlar det om blandteknik i all sin prydno skulle man kunna säga, olja, akryl och sand på duk och en BETONGTRAPPA!!!

Skapelseår: 2004.

Höjden är 420 cm, bredden 560 cm uppdelat i tre sammanfogade sektioner.

Vikten okänd.

Anselm har inte signerat, den köptes in med uppbackad ekonomi från Geoff och Vicki Ainsworth samt Catriona och Simon Mordant, året var 2006.

Art Gallery of NSW är en upplevelse med sina storslagna verk, sin mångfald, samt inte minst av inhemska konstnärer.

Anselm Kiefer har, som jag nämnt tidigare varit den tysk som försökt göra upp med sitt lands tragiska förflutna.

Ruiner, gråskalor, flygplan, ja det som symboliserar konflikter och krig är ett ständigt återkommande tema hos Anselm Kiefer, ingen lustigkurre precis, men stor och uppskattad av mig, kanske Tysklands största efterkrigsnamn inom konsten.

Inte helt sant

Jag har nu i åtta månader inte gjort något annat än att jobbat med statistik i min skepnad som illustratör, dvs att enklast möjligt försöka åskådliggöra ganska invecklade och ibland komplicerade texter.

Siffror blir statistiska kurvor och tabeller blir kanske staplar med lite siffror och texter som ger lite "kött på benen."

Så nu vet ni, det är lätt att slänga klyschor, men här blir jag faktiskt allvarlig. Mycket är kanske meningslöst, men långt, långt ifrån allt.

Inte det jag jobbar med i alla fall.

:-)

Conseil Convay 1927.

Här sitter världens grädda av fysiker, samlade i Bryssel för den femte Internationella Solvey konferensen där bla kvantteorin diskuterades och elektronen och fotonen var huvudämnena.

Dessa möten fysiker emellan startade 1911, för hundra år sedan, då det Internationella Solvey Institutet för Fysik och Kemi i Bryssel bildades. Då var Albert Einstein den näst yngste deltagaren.

1927 var redan sjutton av de tjugonio deltagarna nobelpristagare eller skulle bli.

Diskussionerna lär har varit intensiva, delvis bittra och teorier ställdes mot varandra.

Albert Einstein skall ha fällt utrycket "Gud spelar inte tärning" , Niels Bohrs omedelbar svar blev "Einstein, sluta befall Gud vad han skall göra".

På bilden ovan finns utöver Einstein och Bohr, även kända fysiker som Ehrenfest, Schrödinger, Piccard, Lorentz, Planck, Bragg, Langevin, Wilson, Richardson, Langmuir och många fler.

Inte en enda kvinna finns i församlingen av hjärnor med kunskap.

Liberty Belle blev 67 år gammal.

Bombplanet Liberty Belle, en B-17, fick nödlanda på ett majsfält i Oswego inte långt från Chicago, när hon var på väg till en uppvisningsflygning i Indianpolis.

Och inte nog med en nödlandning, hon fattade eld också, av besättningen klarade sig alla utom en som fick uppsöka sjukhus, enligt vittnen var det "mirakulöst".

Hon byggdes 1944 och flög i uppvisningsflygningar, korsat Atlanten flera gånger och var en trogen kämpe i luften.

Funderingar finns på att försöka återskapa det som förstördes och få henne flygduglig igen, men för den som sett bilderna från branden verkar det ganska osannolikt.

Och just nu, är det inte underligt, i detta ögonblick, mullrar det över huset, DC-3:an Daisy på väg mot hemmabasen Bromma, under molnhöjd mot det gråa molnet glimrade hon i solskenet. En gammal kämpe med tre år till på nacken, still flying.

Man söker sina vänner.

Eller vill man ha ett vettigt svar får man fråga sig själv eller någon man litar på, någon som har både vett och klokhet att kontra med.

Som synes är det intellektuella tankeutbytet intensivt och jag kan bekräfta, det var mycket lärorikt.

Inte en svinaktigt kommentar fälldes.

Foto: Mia J ©

Snårigt som hos Saab.

Saab snärjer in sig allt djupare i de holländska, ryska och kinesiska trådarna, nu idag har en ny grupp Youngmen förklarat sig villigt att satsa stora belopp i Trollhätte-stoltheten.

Snårigt, minst sagt, stackars personal, stackars underleverantörer, stackars kunder, stackars återförsäljare.

Men kanske, kanske denna gång kan den snärjiga knuten lösas upp?

Låt oss hoppas.

Siesta

När det är varmt ska man unna sig en siesta, ta igen sig och ge kroppen lite extra vila och en chans att återhämta sig.

Vi är inte riktigt vana vid värme och kanske behöver det mer än thailändaren här på bilden, liggandes på sin sin stensoffa, som du ser, även vana "värmeinnevånare" tar sig en lur.

Med den sovande katten som magvärmare.

Ganska gulligt va?

Foto: Olle Q ©

Bruins ikapp!

Elsie Amendolas fantastiska bild av en svettig målvakt, Tim Thomas i Boston Bruins, säger väl det mesta.

Han höll tätt, 4-0 i andra hemmamatchen mot Vancouver, vilket betyder 2-2 i matcher.

Ett Vancouver som ledde med 2-0 är nu pressat att ta nästa match natten mot lördag för att inte förlora greppet om bucklan som hägrar där bakom spelarbåset.

Hockey mitt i sommaren är inte dumt, speciellt när klassiska lag gör upp om´et.

Varför slutar våra lag i februari-mars?