50,000 i väntan på vad?

Jo, på besked, vad som stoppat deras flyg.

När Virgin Blue, det australiska lågprisbolagets skärmar plötsligt svartnade i söndags blev det total-kaos. Inte nog med att problemet varade i två dagar utan att den "personal" som väntande passagerare trodde var Virgin personal i sina sidenscarfes och logobroderade skjortor och blusar, inte alls tillhörde Virgin Blue, ännu mindre visste de vad felet berodde på eller när det skulle bli avhjälpt. Tumultet var totalt.

De tillhörde ett marktjänst-företag eller två som hanterar alla passagerares biljetter, bagage och liknande, detta gäller de allra flesta flygplatser så ingen skugga över de australiska flygplatserna.

Men det visar att när sammanbrottet kommer, vet ingen något, titta bara på alla huttrande människor i snömassorna i vintras när SJ stod still och inte visste besked.

I morse rådde nästan lynchstämning på en av SL:s tunnelbanelinjer sedan det blev avbrott i trafiken. Tusentals köade och kom ingen vart.

Foto: AAP

Den nye ledaren

Jaha så var det dags, ännu en Kim Jong väntas snart ta över efter "den käre ledaren" Kim Jong-il. Inte helt oväntat blir det den 26-årige sonen Kim Jong Un. Hans farfar Kim Il-sung gick under namnet "den store ledaren" eller "den evige presidenten".

Rätt skapligt att bli utnämnd till general och vice ordförande i det nationella försvarsrådet som så ung och oerfaren.

Ett ljus finns dock, den nye ledaren har utbildat sig i Schweiz och kan både tyska och engelska. Om någon borde han veta att världen inte bara består av Nordkorea.

Ett land som verkligen förbryllar och förundrar sin omvärld.

Foto: Reuters

Tiderna förändras

Hammarby IF Fotboll är rejält i gungning - på dekis helt enkelt.

Nästan allt som över huvud taget kunnat gå snett har verkligen också gått snett.

Tänker inte rabbla det igen - nu söker de en ny Vd. Hittade denna annons i tidningen idag (klicka på bilden kan du läsa hela texten, tydligt och klart). Ser inget desperat över det, men däremot ovanligt. Rekryteringen brukar ske i "det tysta" genom headhunters av olika slag.

Varför Bajen går ut så här vet jag inte, kanske är det för att dessa headhunters misslyckats eller att klubben inte velat blanda in dem.

Intressant att få se vilka napp de kan få, uppgiften blir tuff, min inte för den rätta, omöjlig.

Hjärta bör nog vara grönvitt. En adress på Södermalm meriterar.

Lycka till Bajen.

Härliga bilder. Men med ett allvar bakom.

Detta är en bild från Europaparlamentet under ett möte i Strasbourg, det är Licia Ronzulli som helt sonika tog med sig sin lilla en månaders baby för att markera svårigheterna som kvinnor har i att kombinera arbete och karriär med omsorgen av sina små.

Grillsäsongen snart över

Visst kan man grilla mitt i vintern, men det är mysigare att stå ute i ljum kvällssol med ett glas rött och vänta på de marinerade lammkotletterna att bli klara.

Klotgrill har en del, kanske de flesta, lyxgrillar med gasol för vissa, andra föredrar halva bensinfat eller gamla hederliga nittitalsgrillar från BP-macken där lågorna lägger en förföriskt bränd yta på köttet.

En variant är den gamla toa-stolen, enkelt, bara ett galler över, draget kommer genom avloppsröret. Fäll ner locket när du grillat klart och spara kol. Fiffigt.

Gamla Stan i framtiden? Njaaa...

Visst är tanken djärv, riv Gamla Stan, bort med alla gamla unkna och fuktiga byggnader och bygg luftigt och högt.

Förmodligen skulle ett sådant förslag möta inte bara ett visst motstånd, utan det skulle bli ett ramaskri utan like.

Men låt oss ändå leka med tanken.

Ovan Nya Slussen i förgrunden och Gamla Stan bakom. Slottet, nja det får nog också stryka på foten, kungafamiljen kan väl bo ute på Drottningholm och sedan har de Solliden.

Bilderna ovan? Melbourne, som det ser ut idag överst och hur arkitekten tänkt sig stadens siluett år 2020.

Visst är det fritt att tänka fritt.

Segrare och förlorare.

Visst blir man påverkad, visst hör och läser man.

Men detta är dock min åsikt - det finns visst en segrare i valet.

Alldeles självklart en segrare, förlorarna vägrade erkänna det, men de finns.

Eftersom det var två block som stred om makten blev ett block större än det andra, det större är alltså segrarna.

Enkel matematik.

Att de dessutom utökat avståndet till förlorarna med närmare 3 procent är väl ytterligare ett bevis på att något av blocken blivit störst?

Eller?

Å andra sidan fick de inte egen majoritet, men slutresultatet kommer kanske på torsdag.

Alldeles oavsett det, så är och förblir de störst. Och skall därmed kallas segrare.

Ett ord som förlorarna använder.

Jag skulle snarare kalla segrarna regeringsbildare.

Förlorarna var synnerligen sura och bittra, dock inte det största partiets ledare Mona Sahlin, som var ödmjuk och öppet erkände nederlaget. All heder till henne.

Ris åt de andra två.

När Ohly, som kysst Erich Honecker, kramat kamrat Leonid Breshnjev och gullat med Nikolae Ceausesko, hyser beundran för Fidel Castro, vägrar att sätta sig i samma smink som Åkesson, ja då går verkligen skam på torra land.

Bägge har ett ursprung i regimer som byggt sin makt på tyranni och förtryck.

Så kära förlorare, vinnarna kommer att regera i minoritetsställning precis som förlorarna tidigare gjort i trefjärdedelar av sitt maktinnehav.

Hur tolkar du dessa bilder, valdagen den 19 september 2010?

Ett tecken i skyn? En strimma av hopp? Det går fortsatt framåt? Jag ser ljuset?

Det ser mörkt ut? Skymningen sänker sig? Orosmolnen hopar sig? Jag blir mörkrädd?

Ja det är naturligtvis upp till var och en att lägga in sin egen tolkning i vad dessa bilder kan symbolisera, inför det val och de följder det får för de närmaste fyra åren, ett val som det svenska folket idag gör.

Bägge bilderna kan i ordets rätta bemärkelse till punkt och prick passa in på var och ens politiska uppfattning, det är bara att välja vilka förhoppningar och/eller farhågor man själv hyser.

Foto: Olle Q, vid sydspetsen av Gotland i torsdagskväll. ©

Erik Höglund

Samtidigt med vår utställning på Eskilstuna konstmuseum pågår tre fina glasutställningar, två är redan presenterade i tidigare inlägg, se nedan.

Erik Höglund, en stor konstnär inom svensk glaskonst, visar mycket färgstarka pjäser samt en vägg med skisser. Vad jag har förstått rörde Erik om rejält inom den svenska uppfattningen (traditionen) kring glas och hur det "skulle se ut, gestaltas". Det känns och man går inte oberörd genom rummet. Tvärtom.

Tyvärr så gick Erik Höglund bort 1998.

Foto: Olle Q ©

11 september

Anna Lindh 2003

World Trade Center, Pentagon och Shanksville PA, 2001

Vi minns och känner fortfarande, vi glömmer aldrig.

En eldig dam denna Gudrun

Eldfängd. Det har hon alltid varit Gudrun Schyman, de 100.000 kronor hon eldade upp under Almedalsveckan i år i sin "kamp för rättvisare löner" är egentligen nada mot hennes brinnande entusiasm för den proletära revolutionen för några årtionden sedan.

Som en ledande gestalt, mycket talför och debattsugen medlem av hör här: Marxist-leninistiska kampförbundet MLK, var namnet som Vänsterns Ungdomsförbund tog när det bröt sig ur VPK år 1970.

Anledningen var att VPK var för tandlöst och småborgerligt. Hermansson en mes.

Maoistiska MLK ville mer än så, i deras partiprogram framgick bla följande eldfängda meningar:

"Eftersom den borgerliga statens viktigaste element utgörs av en våldsapparat i form av polis och militär kommer den proletära revolutionen med nödvändighet att grundas på revolutionärt våld...... Proletariatets maktövertagande kräver därför att en beväpnad arbetarklass kan ställas mot monopolkapitalets våldsapparat. Arbetarklassens makt består av dess beväpning"

Så Gudruns uppvisning i Visby var egentligen bara en förlängning av en tidigt grundlagd våldsbenägenhet.

Och denna person anser sig ha högre moraliska värderingar och en mer solidarisk människosyn än hennes gelike på den andra kanten Jimmie Åkesson har.

Fan vet?

Jag tycker de sitter i samma båt.

Det bästa vore nog att ta ifrån dem årorna.

Nu i valtider i alla fall.

Inga onödiga rattrörelser här inte!

Får du träningsverk genom att ratta din bil på våra krokiga vägar? Kanske som passagerar svårt att läsa tidning, sms:a eller slumra till.

Lämna Sverige åk till Nullarbor Plains i West Australia (WA) och South Australia (SA), där kan du njuta av en raksträcka 14,7 mil eller 146,6 km ( Stockholm-Arboga), den längsta raksträckan i Australien.

Nullarbor betyder egentligen "nullus" INGA "arbor" TRÄD, från latinet faktiskt.

Hela detta ofantliga område 200,000 kvadratkilometer är praktiskt taget trädlöst och platt, platt.

Den förste europé som korsade dessa vidder var Edward John Eyre år 1841. Han startade från Fowlers Bay SA tillsammans med John Baxter och tre aboriginer men tre av hans hästar dog av uttorkning, han återvände till Fowlers Bay och startade om igen året efter.

Mycken vedermöda mötte dem under den svåra färden, vattenbrist bl a. Bristen på mat var stor vilket ledde till att myteri i öknen, två av aboriginerna dödade Baxter och flydde med resterna av matförrådet.

Medan Eyre och Wylie, den tredje aboriginen, fortsatte under extrema förhållanden, de fick vid ett tillfälle påfyllning längs kusten av ett franskt valfångstfartyg (!), vilket troligen räddade deras liv. De nådde Esperance WA i juni 1841.

Detta är historien.

Idag finns det väg och luftkonditionerade bilar - och inte behöver du anstränga dig genom att snurra på ratten heller, luta dig tillbaka och åk - bara åk!

Världens längsta järnvägs-raksträcka.

OK, du har åkt X2000 och fått kaffet i knät, laptoppen har hasat av bordet, illamåendet har fått dig att bli vit omväxlande grå i nyllet.

Råd bot på detta kära vän, tag the Indian-Pacific från Perth till Adelaide som ett exempel.

Visserligen en bit till Australien, men du slipper illamåendet, garanterat.

Vill du kan du naturligtvis ta hela sträckan till Sydney med tre nätter ombord, den är 4352 kilometer och är lite kurvig väl inne i mellersta New South Wales och genom the Blue Mountains, men inget mot att kränga genom Småland baklänges i ett X2000 med en stolsgranne spyende i sin påse.

Och läs noga här:

Garanterat åksjukefri är du på världens längsta raksträcka genom the Nullarbor som är 478 kilometer, ungefär Stockholm - Göteborg, sug på den karamellen du.

Tåget stannar faktiskt en gång för att du skall få lite gung genom att kliva av tåget, det sker i en avkrok som heter Cook.

Kängurus, emus, kameler och jätteörnen the Australian wedge tailed eagle med två meters vingspann är något att kika efter - det unika och fascinerande landskapet är inte bortglömt - men djuren är sååå unika.

Trevlig och lugn resa!

Lautaro Parra är död

Det är med stor sorg i hjärtat jag vill meddela att Lautaro inte längre är med oss, han gick bort för några dagar sedan efter en tids sjukdom.
Ett liv är släckt, en röst har tystnat, en sträng har upphört att vackert och vibrerande ljuda, en penna skriver inte längre. 
Jag och Mia besökte Lautaro för några månader sedan, då var han liggande men till synes vid ganska god vigör, han sa att han inte var rädd för döden, utan mötte sitt slutliga ögonblick med öppna ögon och utan ångest vad jag kunnat förstå.
Jag saknar dig Lautaro, vi hade en så fin kontakt, så ömsesidigt fina känslor för varandra. Må du nu vila i frid och veta att du aldrig glöms bort, att dina toner alltid ljuder och dina ord för evigt finns inpräntade.
Birgitta, Mia och jag finns, vid din sida.

Lautaro. Vila i frid.

Dessa ord här nedan skrev jag i september 2010 som en liten hyllning till Lautaro.  
Vill gärna presentera en god vän, har länge tänkt att Lautaro skulle få en plats i min blogg och nu är det dags. Lautaro kom för många år sedan till Sverige som politisk flykting, han slog så småningom ihop sina påsar ihop med vår kompis Birgitta Brorström som är både en bra konstnär, men också en stor sångerska, med rötter djupt i den latinamerikanska musiken.

Precis från den värld som Lautaro kommer - musikens.

Lautaro betraktas som en av Latinemerikas bästa gitarrister, utsedd till Chiles, Puerto Ricos, Kubas och Argentinas bästa gitarrist.

När man hör honom behöver kan man nästan vara tondöv och ändå bli hänförd över hans fantastiska känsla för gitarren som instrument men också musiken som det känsligaste av känsliga uttrycksmedel. Hans huvudinstrument är en requinto, en ljusare stämd gitarr avsedd ofta som ett soloinstrument.

Lautaro är en härlig person, en varm och godhjärtat mästare som det känns bra att få berätta lite om.

Han är bror till Violetta Parra som han turnerade med i Europa redan under femtiotalet.

Han har förutom Chile även bott i Argentina, Japan, Kina och numera Sverige.

Men hans latinomusik har han aldrig svikit, tack och lov för det.

Foto: Olle Q ©

Dagen efter...

...söndagen efter vernissagen blev vi inte nedsprungna av en konsttörstande publik precis, tror att cirka 125 besökare ändå sökte sig till muséet, som nästan kan te sig ödsligt ur ett lågt perspektiv. Men än återstår 6 veckor.

Bakom vernissagepianisten Johannes Rytzler vid en Steinwayflygel hänger Gabi Trinkans verk Alien II från 2007, ett collage av större format. Gabi är från Wien.

Elisabeth Henrikssons I might break, ett skirt glaskonstverk som väcker känslor hänger i det första av de mindre utställningsrummen.

På väg till nästa rum möter man Kängu från 2001, det norskan Irene Nordli som är konstnären bakom detta verk, som de flesta barn gärna stannar och begrundar och ställer frågor kring.

I rum två finns Paul Grähs glasskulpturer som exempelvis denna betitlad Passiv betraktare i blåst och gjutet glas från 2010.

Foto: Olle Q @

Vernissageyran har lagt sig.

Igår vernissagedagen var det soligt, våra namn speglade sig mot dörröppnarknapparna vid ingången, det var fyra parallella konstvernissager samtidigt under det magnifika muséets tak. Utöver vår i den stora salen, tre glaskonstnärer i de mindre rummen på vägen in i "vår sal".

Mer om dessa glaskonstnärer i morgondagens inlägg.

Här presenterar Sven Janeheden, ordföranden i Eskilstuna konstförening vår del av vernissagerna, publiken var större än vad min kamera nådde. Enligt statistiken kom det 486 besökare denna dag. Smått imponerande.

Sedan fortsatte, om vi så får säga, vår del av invigningsceremonierna inne i den stora salen där Pia Rystadius, VD för Grafikens Hus under en inlevelsefull och näst intill, retoriskt perfekt, presentation bjöd in vernissagepubliken till att gå runt och titta och känna in våra verk.

Förstörd av år som grafisk formgivare konstaterade jag under öppningsdagens sista minuter att muséets hustypografi är Futura Heavy - ett bra val - med tyngd och utan krusiduller.

Mia nedtyngd av blommor från alla besökande vänner och bekanta, tack till er.

Nämnas bör att i min vänstra hand finns en lika stor bukett och att i bilen låg ett batteri med vinflaskor, några kilo färska lingon och påsar med thailändska räkchips.

Foto: Olle Q @

Ready for V-day!

En del av den stora salen när belysningen kommit på plats. Det skulle finputsas på den detaljen efter det att denna bild togs, men det ser strålande fint ut redan här.

Klart för vernissage, lördag den 4 september - som tidigare meddelats!

Pressen på plats, Eskilstuna-Kuriren som även skriver för Södermanlands Nyheter och Katrineholms-Kuriren var först in på plan, med fotograf som sig bör. Strax efter tassade Folket in. Vi fick berätta lite och bilder togs.

Sven (på stegen) och LG var ett fint team, som lyssnade, ändrade, bar och kånkade för att till sist hänga allt. Även mitt under hängningen skedde vissa rokader, utan att de två gnydde eller suckade. Tack till er två!

Gunnar Carls plåtskulpturer är mäktiga att se, med sina skyskrapeliknande torn på nästan tre meter, men de är minst lika intressanta att krypa inpå. Att se rosten in på bara huden, bara min andedräkt vid själva fotograferings-ögonblicket bidrog till att rostprocessens gick lite snabbare en stund.

Foto: Olle Q ©

Det hängdes i går, både stort och smått... men övervägande stort.

Nu är det klart, färdighängt och proffsigt snyggt med hjälp av neutrala ögon och händer.

Tack för er hjälp, risken hade varit stor att vi tapetserat annars.

Idag är det pressvisning.

Lördag kl 13.30 invigs härligheten, välkomna då.

Eskilstuna konstmuseum i Munktellstaden är adressen.

V-day is coming closer...

...ja verkligen. V-day är Vernissagedagen.

Idag närmade vi oss den genom att gallra oss fram till den slutliga hängningen, som startar i morgon förmiddag. Läs här intill i högerspalten så står det lite mer om hur det gick till.

Tjatigt är det, men den 4 september, på lördag är det dags att slå upp portarna, flera vernissager i konstmuséet samma dag, mycket folk väntas komma och våra förhoppningar och förväntningar är även de höga.

Vi vill ju visa upp vad vi under flera månader under varierande sinnesstämningar och humör lyckats åstadkomma. Inget, bör nämnas, har lämnats åt slumpen eller fått hänga med i brist på annat, utan allt är noggrant utvalt och är något vi är stolta över att få dela med oss av.

13.30 är Pia Rystadius redo att öppna vår utställning.

Kul om du kunde vara där då.

Välkommen!

Att se saker och ting ur ett annorlunda perspektiv.

Som jag sagt tidigare, vi människor vänjer oss snabbt med att se tillvaron ur vårt eget upprättstående perspektiv, hur många av oss klättrar upp eller ställer oss på knä eller rent av lägger oss ner för att få en annorlunda vinkel på våra motiv när vi plåtar?

Inte se många.

Men de finns, som Peter Rae här ovan, han ställde sig inte på en stege utan tog en helikopter och fotade Sydneys berömda operahus från ovan.

Vilket höjdare, vilken förskönare av ett redan vackert byggnadsverk. Otroligt japanskt faktiskt, origami så det sjunger om det.

Arkitekten? Heter Jørn Utzon och är dansk. Ganska nyligen bortgången vid 80 års ålder, han började rita på huset redan 1955, det invigdes 1973. Han arbetade med operahuset i elva år innan han av div politiska förvecklingar tvingades bort från bygget och aldrig återvände till Sydney igen.

Ständigt samma historia - försenat igen!

För vilken gång i ordningen Boeing tillkännager att deras senaste skapelse the Dreamliner B787 blivit försenat vet jag inte , men det börjar bli tjatigt.

Redan nu ligger de två år efter den ursprungliga planen för sin första leverans till den sk launch customern All Nippon Airways (ANA) i Japan.

Enligt den nya tidtabellen räknar man nu med första kvartalet 2011, men den här komposit-kärran kan säkert bli ytterligare försenad.

Orsaken den här gången är att Rolls Royce motorer inte kommer fram i tid till de ganska omfattande motortesterna som Boeing måste göra när väl motorerna sitter på plats.

En av RR:s motorer en Rolls Trent 1000 exploderade häromveckan vid deras tester i Derby England innan leverans skulle ske.

Ja är det inte det ena så är det det andra.

Underleverantörer stora som små är en del av ett bygge med denna omfattning, så det är till slut ändå Boeing som får stå där och be om ursäkt och dra av på fakturan till de beställande bolagen.

Airbus A380 blev kraftigt försenat, nu är Boeing i samma situation.

På plats, äntligen.

Idag, denna bemärkelsedag den 27 augusti år 2010 är vi äntligen på plats i den mäktiga salen på Eskilstuna konstmuseum. Ingen lite skuff precis. Nähä, 22 x 17 meter och maffig takhöjd.

Nu står det uppställt längs två väggar av fyra, vilket ser trångt ut - men vänta, det kommer att bli luft och plats för bilder och skulpturer att få visa sig i egen prakt, när det är hängt och klart.

Efter ca fyra månaders koncentrerat arbete, med bara fyra dagars semester känns nu ikväll som att luften gått ur oss, en tung trötthet har tagit över våra spända och alltid beredda kroppar.

Nu får de slappna av, vi har gjort vad vi kunnat, nu återstår det att besökarna tycker det är mödan värt att komma till Eskilstuna med vernissage den 4 september.

Vi tror det.

Är stolta...

och förväntansfulla.

Nästa vecka: Hängning tis- eller onsdag, pressvisning torsdag, vernissage lördag.

Foto: Olle Q med en iPhone, därför den risiga bildkvaliteten.

Mitt i härligheten

En bild som togs för en månad sedan, då de flesta av mina stora alster var klara på papper.

Sen har de monterats, försetts med titlar och distanslister baktill och står nu och väntar - tillsammans med en rad andra i mindre format och Mias hela laddning med måleri - väntar på att få åka hästsläp till Eskilstuna i morgon.

Har faktiskt byggt några boxar, formatanpassade förstås, för att de stora grejorna inte skall skadas och fara omkring när man svänger och bromsar.

Ja, det börjar kännas som månader av spänning, förväntan och vissa tveksamheter nu äntligen skall lösas upp och ge det befriande svar av lättnad som vi hela tiden hoppats på.

Håll tummarna alla!

Foto: Fia Kvissberg

Kor mår bra av en slurk vin.

En liter vin om dan, per ko, får Janice Ravndahls kor, annars är det mesta som vanligt för hennes kossor, grönbete, idisslande, vila och är det input så är det output.

Om det nu är så att vi människor mår bra av ett glas eller två om dan, varför i jösses namn skulle inte kossorna också må bra av en slurk?

I West Kelowna i British Columbia i Kanada mår de bra, köttet blir också godare säger de som provat. Och det är inte vilket blask som helst de fyrbenta serveras, nej det är lagrat fint vin de får, allt för att spetsa köttsmaken.

Hon (Janice) växte upp på en farm i Saskatchewan och redan där prövade de att bjuda sina kor på vin, de blev glada när de kom med dunken och vem blir inte det?

"Dom gillar det verkligen" säger Janice Ravndahl.

"Vi har ingen avsikt att få kossorna på lyset, de väger sina modiga 300 kilo så en liter är en liten alkoholvolym för dem".

Det lite rödare köttet smakar mer kött och är lite sötare säger en person som provat och tillägger att när jag öppnade köttpaketet så luktade det vin.

Jordbruksverket funderade på att stoppa vinsörplandet men drog tillbaka sitt beslut, de får faktiskt ge sina kor vad de vill, bara de inte kommer till skada.

Tvärtom skulle jag tro i detta fall.

Hey´there cows! Cheers!

Vår by från ovan, lite ovant.

Detta mina vänner är Blackstaby, mellan Gnesta och Mariefred.

Blackstaby är Sörmlands enda kvarvarande radby, här ligger husen tätt som i Dalarna.
Här bor vi, Mia och jag, i det hus som har en flygplansskuggeliknande (nytt ord?) pil riktat mot sig. Huset avviker i färgen genom att vara grått, liksom det gamla missionshuset lite längre bort, alla andra hus är som hävden kräver - faluröda.

Vårt hus var byns fd affär, en diversehandel kan man säga. Fribergs lanthandel, den slog igen 1977.

Alla hus, utom ett är året runt-bebodda. Buss morgon och kväll. Lantbrevbärare och 10 km till närmaste butik. Snabbtåg till Stockholm både från Läggesta och Gnesta, samt även pendel från Gnesta. Inte så illa, men så ligger vi bara lite drygt 80 km från centrala Stockholm.

Till vänster Nyckelsjön och till höger Avlasjön, namnet till trots är grannbyn Avla ganska glest befolkat och återväxten står still.

I nederkant precis till vänster om väg 223 ligger Arnes lagård för mjölkkorna och längre upp till höger hans lagård för ungdjuren.

Bilden är tagen från nordvästlig riktning med Gnesta rakt fram cirka 15 km bort.

Svettigt i Melbourne

Detta mina damer och herrar är staden Melbournes nya grepp för att få folk att bromsa upp och köpa det senaste inom souvenirerutbudet, en satsning där de lokala turistmyndigheterna verkligen måste ha känt att de hade på fötterna då de tog detta vägvinnande beslut.

Staden Melbournes skyline på ett par skor istället för de traditionella vykorten är verkligen en kick-off i en helt ny riktning, bara att gratulera.

Undrar om städer som ex Bagdad, Karachi, Kairo eller Damaskus är intresserade av att haka på denna trend?

Kan du inte åka till Melbourne för att införskaffa ett par, beställ via nätet, bli först i Sverige med det svettigaste man kan tänka sig i skoväg.

Andy Carroll tre mål idag!

Kevin Nolan gjorde två, Joey Barton ett och Andy här på bilden tre mål när Newcastle United öppnade upp Premier Leauge-säsongen i solskenet hemma på St James´s Park mitt på dagen idag.

Aston Villa FC stod för motståndet. Efter Bartons tidiga kanonmål så rullade bollarna in en efter en för att till slut visa upp imponerande tennissiffror, 6-0.

Inte illa mot Villa, Birminghamlaget som öppnade hemma med 3-0 mot West Ham United.

Det svänger om engelsk fotboll, många mål och friska fläktar.

Jag gläds extra åt Newcastle Uniteds framfart idag.

Skatorna stal dagens uppmärksamhet i den engelska högsta divisionen.

Dött lopp i Australien

Lars Erik i Sydney rapporterade detta i morse, citerar honom ordagrant:

"Hej däruppe,

Som du säkert sett i media var resultatet av det australiensiska valet att ingetdera av de två blocken får egen majoritet. Om Labor som sittande regering eller Liberals/Country-oppositionen ska erbjudas bilda regering är en fråga som vår generalguvernör kanske inte beslutar förrän sluträkningen är klar. Och det kan ta en vecka eller mer.

Vilken regering vi än får, så kommer det att handla om en handlingsförlamad sådan, som troligen kommer att planera nyval inom kort.

Att Labor skulle drabbas av väljarnas hämnd efter skandaler och inkompetens i delstatsregeringarna i New Soth Wales och Queensland var väntat, men att så många skulle rösta Grönt var en överraskning.

Eftertankarna inkluderar det ovisa i att byta partiledare två månader före ett val, och när Rudd åkte till klimatmötet i Köpenhamn som vit riddare och återvände med svansen mellan benen, bäddade det för den gröna framgången.

Det kanske roar någon att vi har en manlig heterosexuell partiledare, Tony Abbott, en ogift kvinna med sambo, Julie Gillard, och en öppet homosexuell man, Bob Brown. Men ändå tror jag inte att Australian Sex Party, som kandiderade till senaten, fick många röster.

En av de oberoende som blev valda till representanthuset, Bob Katter, har afghanska förfäder, som med sina kameler var med om att öppna upp Australiens inland. Därmed inte sagt att han passar till att underhandla med talibaner...han är nog lite för hetlevrad för den uppgiften. Go göbbe, i alla fall."

Jag såg under flera timmar, då och då, direktvalvakan här på datorn, det var ABC 24 News (motsv SvT) som sände. Intressant och man slapp förlita sig på vår saktfärdiga Text-tv.

Nu är det bara att vänta, som Lars Erik säger, kanske nyval står för dörren om förhandlingarna med de oberoende inte leder någon vart.

En annan sak, varför har man 150 parlamentsledamöter i Canberra och inte 151 eller 149, kanske man inte kunnat undvika dödläget från igår, men aningen större chanser hade det varit.

Hade de Gröna i ett proportionellt val fått utdelning efter antal röster skulle de ha placerat 7 till 8 ledamöter i Canberra.

Steven hjälpte SAAB överleva.

Steven Wade från Tasmanien i Australien har fått en utmärkelse som den förste mottagaren av det nyinstiftade Saabs United Award.

Han fick det för sina insatser när kampen var som mest angelägen att rädda Saab från att trilla över avgrundens kant.

"Denna utmärkelse kommer att delas ut årligen för att ge uttryck för Saabs tacksamhet för att personer som Steven Wade fortsätter att ge oss den stora support vi så väl behöver" säger Saabs vd Jan Åke Jonsson.

Steven Wade är mannen bakom Saabs United blog och visade kraftfullt sitt engagemang när krisen var som störst för knappt ett år sedan.

Som tack, har utmärkelsen fått Stevens namn (Saabs United), plus en modell av ursprungsbilen Saab 92 och en bumerang !? Kanske en symbol för att Saab alltid kommer tillbaka?

Tänk att en person så långt man praktiskt taget kan komma från Trollhättan skall vara en av de som visade pondus och hjärta, allt medan de flesta av oss svenskar satt och undrade vem av Maud Olofsson eller Mona Sahlin som skulle plocka hem det politiska spelet kring Saab och gav blanka sjutton i våra egna känslor, vår egen vilja och vår egen stolthet över namnet Saab.

Starkt Steven Wade, thank´s mate, you are worth it.