...söndagen efter vernissagen blev vi inte nedsprungna av en konsttörstande publik precis, tror att cirka 125 besökare ändå sökte sig till muséet, som nästan kan te sig ödsligt ur ett lågt perspektiv. Men än återstår 6 veckor.
Bakom vernissagepianisten Johannes Rytzler vid en Steinwayflygel hänger Gabi Trinkans verk Alien II från 2007, ett collage av större format. Gabi är från Wien.
Elisabeth Henrikssons I might break, ett skirt glaskonstverk som väcker känslor hänger i det första av de mindre utställningsrummen.
På väg till nästa rum möter man Kängu från 2001, det norskan Irene Nordli som är konstnären bakom detta verk, som de flesta barn gärna stannar och begrundar och ställer frågor kring.
I rum två finns Paul Grähs glasskulpturer som exempelvis denna betitlad Passiv betraktare i blåst och gjutet glas från 2010.Foto: Olle Q @
2 kommentarer:
hej!
jag var där i eftermiddags efter att ha slarvat i 6 veckor. Jag gillade nästan allt med framför allt tavlorna som är gjorda av någon som har samma namn som du. Jag blev så rörd av konsten att jag gloogade nyss och härmed hamnade jag på din blogg som jag tycker är mycket bra. Information, konstruktiv kritik och snygga bilder. Mycket intressant!!
Hej eiao
Var själv där de sista skälvande timmarna.
Tack för dina kommentarer, de värmer.
Att beröra är precis det som driver en i skapandets ögonblick, ens egna känslor berör andra, det är fint.
Tack!
Skicka en kommentar